Konsten att gå ut hårt och öka på slutet
Gårdagen bestod till allra största del av väntan (vilket är det nyttigaste man lär sig i lumpen). Under förmiddagen satt jag och lyssnade på fem projektpresentationer och efter lunch (första lunchen i skolmatsalen, det var helt OK) stod jag, mestadels, och väntade på att få göra min individuella muntliga tenta. I måndags hade professor Naldi problem att hinna med 18 studenter mellan kl 9 och kl 20. Igår klämde professor Zucchelli in 30 studenter på fyra timmar (med två skohorn och mycket vaselin, kan man förmoda). Varje person fick således i snitt sex minuters tentamenstid. I snitt, alltså. I början tog det 10-15 minuter, men framåt slutet ökade han tempot och tog in två till tre åt gången och gav dem en fråga var, samtidigt som han skrev betyget. Jag var bland det sista dussinet och fick efter en enkel fråga om maskinbeläggningsgrad (som jag har för mig att det heter på svenska) 30 poäng i protokollet. På kvällen tog vi farväl av kursen med en gemensam middag, där studenterna stod för professorns mat och professorn för studenternas dryck. Vem som stod för fiolerna vet jag inte, jag såg inte till några.
Jag smet ifrån festen före midnatt för att sova mig i form inför den avslutande tentan i kompositmaterial. Jag fick frågor på tre olika områden inom kompositfibrer och härledde elegant den kritiska fiberlängden. Efter en stunds "hemligt" samspråk (på italienska) med sin nyanlända kollega, som ansåg att jag borde få minst 28 och kanske 30, skrev även professor Motori ner 30 poäng åt mig och önskade god jul.
Tre tentor på fem dagar, varav två på italienska, var på förhand en stor utmaning. Inledningen var något trevande men gav ändå ett resultat (25/30) som jag är nöjd med. Avslutningen går inte att klaga på. Nu ska jag åka hem, fira jul, mysa med Amanda, träffa familjen i Runtuna och vännerna i Linköping och samla krafter inför nästa termin i Bologna.
A presto
Marco Maccherone
Jag smet ifrån festen före midnatt för att sova mig i form inför den avslutande tentan i kompositmaterial. Jag fick frågor på tre olika områden inom kompositfibrer och härledde elegant den kritiska fiberlängden. Efter en stunds "hemligt" samspråk (på italienska) med sin nyanlända kollega, som ansåg att jag borde få minst 28 och kanske 30, skrev även professor Motori ner 30 poäng åt mig och önskade god jul.
Tre tentor på fem dagar, varav två på italienska, var på förhand en stor utmaning. Inledningen var något trevande men gav ändå ett resultat (25/30) som jag är nöjd med. Avslutningen går inte att klaga på. Nu ska jag åka hem, fira jul, mysa med Amanda, träffa familjen i Runtuna och vännerna i Linköping och samla krafter inför nästa termin i Bologna.
A presto
Marco Maccherone
Tentamina
Hela dagen i morgon kommer att ägnas åt majonnäs. Eller, rättare sagt, majonnäskursen, även känd som Costruzione di Macchine Automatiche e Robot. På förmiddagen ska alla grupper presentera sina senaste projekt (i mitt fall snusmaskinen), på eftermiddagen ska var och en göra en muntlig tentamen med professorn och på kvällen ska allesammans äta middag ihop. Jag känner mig ganska säker inför tentan, även om jag är ganska irriterad på den grupp som skrivit en 95 sidor lång rapport på sin del av majonnäsproduktionen. Visserligen inte 95 sidor text, utan ganska mycket bilder på gamla livsmedelspackningsmaskiner, men en väldigt ostrukturerad och mållös rapport. Min grupps rapport är på 15 sidor, som jämförelse.
På fredag morgon är det dags för den sista tentan innan jullovet. Jag hoppas åtminstone att jag får göra den då. Professorn i kompositmaterial är lite vag och frånvarande när man försöker prata med honom, så jag har fått jobba ganska hårt för att få den här tentatiden. Ordinarie tid är på måndag, men då har jag vissa svårigheter att vara här. Han har tentor i en annan kurs samma dag, så han har ojat sig väldigt mycket över det. Jag ska i varje fall vara där halv nio på morgonen och förhoppningsvis hinna tentera innan den andra gruppen kommer klockan nio.
Jag tror att det mesta ska vara klart för att lämna det här stället en månad: jag har tvättat, betat av alla färska livsmedel som inte kommer att gå åt i morgon, dammsugit rummet, provpackat väskan... ja, det är bara tentorna kvar, sen är jag på väg hem!
A presto
Marco Maccherone
På fredag morgon är det dags för den sista tentan innan jullovet. Jag hoppas åtminstone att jag får göra den då. Professorn i kompositmaterial är lite vag och frånvarande när man försöker prata med honom, så jag har fått jobba ganska hårt för att få den här tentatiden. Ordinarie tid är på måndag, men då har jag vissa svårigheter att vara här. Han har tentor i en annan kurs samma dag, så han har ojat sig väldigt mycket över det. Jag ska i varje fall vara där halv nio på morgonen och förhoppningsvis hinna tentera innan den andra gruppen kommer klockan nio.
Jag tror att det mesta ska vara klart för att lämna det här stället en månad: jag har tvättat, betat av alla färska livsmedel som inte kommer att gå åt i morgon, dammsugit rummet, provpackat väskan... ja, det är bara tentorna kvar, sen är jag på väg hem!
A presto
Marco Maccherone
Pappersarbete
Finns det något värre än ekonomer så är det byråkrater. Finns det något värre än byråkrater så är det något man verkligen ska akta sig för.
Idag hade jag tänkt att registrera mig på det kommunala folkräkningskontoret. Eller ja, egentligen hade jag tänkt göra det igår, men då var det tydligen fel kontor för det område jag tillhör, så jag blev hänvisad till ett annat. De stängde vid lunch igår, precis när jag befann mig på det andra kontoret, så jag fick gå dit idag i stället. Tanten bakom skrivbordet blev lite brydd när två av mina intyg var på engelska. Allt skulle vara på italienska sa hon, och så skulle hon ha en kopia på kontokortet (utöver passet och sjukförsäkringskortet, som jag redan kopierat). Bidragssumman skulle stå i euro också. Jag fick gå hem och översätta helt enkelt (det skulle duga, sa tanten), samt sätta igång datorn och leta upp en valutaomvandlare. När jag kom tillbaka med mina nya papper var det helt plötsligt ingenting som dög. Det skulle översättas av en auktoriserad tolk, det skulle vara stämplar och intyg från banken att jag har minst 5317,65 € på kontot, och till råga på allt var det fel kontor. Som väl är var det inte så bråttom med registreringen som jag trodde; jag kan göra det i januari. Icke desto mindre gick hela min förmiddag åt till frustrerande, fruktlös byråkrati.
Med så lite som tre dagar kvar tills jag åker hem är det största bekymret annars hur i hela världen jag ska få plats med allt i ryggsäcken. Den var proppfull under min tredagarsutflykt till Nice, nu ska jag vara borta härifrån en månad. Jag får nog ha tre lager kläder på mig.
A presto
Marco Maccherone
Idag hade jag tänkt att registrera mig på det kommunala folkräkningskontoret. Eller ja, egentligen hade jag tänkt göra det igår, men då var det tydligen fel kontor för det område jag tillhör, så jag blev hänvisad till ett annat. De stängde vid lunch igår, precis när jag befann mig på det andra kontoret, så jag fick gå dit idag i stället. Tanten bakom skrivbordet blev lite brydd när två av mina intyg var på engelska. Allt skulle vara på italienska sa hon, och så skulle hon ha en kopia på kontokortet (utöver passet och sjukförsäkringskortet, som jag redan kopierat). Bidragssumman skulle stå i euro också. Jag fick gå hem och översätta helt enkelt (det skulle duga, sa tanten), samt sätta igång datorn och leta upp en valutaomvandlare. När jag kom tillbaka med mina nya papper var det helt plötsligt ingenting som dög. Det skulle översättas av en auktoriserad tolk, det skulle vara stämplar och intyg från banken att jag har minst 5317,65 € på kontot, och till råga på allt var det fel kontor. Som väl är var det inte så bråttom med registreringen som jag trodde; jag kan göra det i januari. Icke desto mindre gick hela min förmiddag åt till frustrerande, fruktlös byråkrati.
Med så lite som tre dagar kvar tills jag åker hem är det största bekymret annars hur i hela världen jag ska få plats med allt i ryggsäcken. Den var proppfull under min tredagarsutflykt till Nice, nu ska jag vara borta härifrån en månad. Jag får nog ha tre lager kläder på mig.
A presto
Marco Maccherone
1 down and 2 to go
Det har snöat i Bologna! Det är inte kaotiskt mycket och det är för varmt för att det ska vilja ligga kvar, men det var fint och stämningsfullt så länge det varade. Bologneserna kurade ihop sig under sina paraplyer när jag gick till skolan i morse.
Klockan 09:00 var det samling för tentamen utanför professor Naldis kontor. Professorn kom ut och ropade upp alla namn på sin lista, varpå han tog med sig två studenter in och lämnade resten av oss att sitta i korridoren och våndas och frysa (det råder praktiskt taget termisk jämvikt mellan skolans korridorer och utomhusmiljön). Klockan 11:10 hade fyra personer hunnit genomgå den muntliga examen och professorn kungjorde att han inte skulle hinna med alla 18 som stod på listan under dagen. Några fick därför göra provet i morgon, medan jag och några till fick komma tillbaka kl 15.
Jag var näst sist på listan och fick komma in framåt sjusnåret. Det hade hunnit bli många sista-minuten-genombläddringar under tiden, men det fanns fortfarande detaljer som inte riktigt ville sätta sig i minnet. Naturligtvis handlade första delen av provet om en sådan detalj: kompressorkurvan. Jag skulle rita en kompressor och tillhörande tryck-volym-diagram, samt förklara hur allt hängde ihop. Efter en ganska lyckad teckning fick jag ett smärre hjärnstillestånd, men kunde med lite vägledning komma fram till de korrekta sambanden. Den andra uppgiften var att med figurer och formler redogöra för hur en de Laval-turbin arbetar, vilket jag var betydligt mer påläst om (en svensk uppfinning, ju). Summa summarum fick jag ihop 25 poäng av 30 möjliga (fråga mig inte hur de har hittat på det systemet), så jag är, så att säga, helnöjd. Nu är det bara två tentor kvar innan jag har jullov!
Jag firade Lucia i efterskott med att äta risotto milanese med salsiccia. Vad det har med Lucia att göra? Det är ju saffransris!
A presto
Marco Maccherone
Klockan 09:00 var det samling för tentamen utanför professor Naldis kontor. Professorn kom ut och ropade upp alla namn på sin lista, varpå han tog med sig två studenter in och lämnade resten av oss att sitta i korridoren och våndas och frysa (det råder praktiskt taget termisk jämvikt mellan skolans korridorer och utomhusmiljön). Klockan 11:10 hade fyra personer hunnit genomgå den muntliga examen och professorn kungjorde att han inte skulle hinna med alla 18 som stod på listan under dagen. Några fick därför göra provet i morgon, medan jag och några till fick komma tillbaka kl 15.
Jag var näst sist på listan och fick komma in framåt sjusnåret. Det hade hunnit bli många sista-minuten-genombläddringar under tiden, men det fanns fortfarande detaljer som inte riktigt ville sätta sig i minnet. Naturligtvis handlade första delen av provet om en sådan detalj: kompressorkurvan. Jag skulle rita en kompressor och tillhörande tryck-volym-diagram, samt förklara hur allt hängde ihop. Efter en ganska lyckad teckning fick jag ett smärre hjärnstillestånd, men kunde med lite vägledning komma fram till de korrekta sambanden. Den andra uppgiften var att med figurer och formler redogöra för hur en de Laval-turbin arbetar, vilket jag var betydligt mer påläst om (en svensk uppfinning, ju). Summa summarum fick jag ihop 25 poäng av 30 möjliga (fråga mig inte hur de har hittat på det systemet), så jag är, så att säga, helnöjd. Nu är det bara två tentor kvar innan jag har jullov!
Jag firade Lucia i efterskott med att äta risotto milanese med salsiccia. Vad det har med Lucia att göra? Det är ju saffransris!
A presto
Marco Maccherone
Lucia
Här nere märks det knappt, men idag är det luciadagen. Den firas här också, naturligtvis, men som en av väldigt många helgondagar, utan någon som klär ut sig och sjunger visor. Några lussebullar har jag inte heller sett till, tyvärr.
Jag har mest pluggat idag, så jag har inte särskilt mycket nytt att komma med. Berlusconi blev attackerad efter ett framträdande vid domen i Milano, läste jag. Han fick ett föremål kastat mot sig när han skulle kliva i sin bil och åkte därifrån blödandes från näsan och läppen. Gärningsmannen greps omgående. Det spekuleras kring att projektilen ska ha varit en miniatyr av katedralen. Tråkigt nog för Berlusconi är den väldigt spetsig. Synd också, för hans del, att han fick den i sitt dyrbara, formgivna ansikte och inte i sin tjocka, tomma skalle.
Jag kan förresten tillägga att jag var tvungen att våttorka golvet i badrummet innan jag duschade, för att slippa tvätta fötterna efteråt. Så smutsigt var det.
Ytterligare ett tillägg innan jag sover mig i form inför provet i morgon... Wikipedia är ett användbart sökverktyg när det sköts som det ska, men opålitligt och missdådande om det missbrukas. Jag kan förstå att irländarna redigerade sönder Thierry Henrys sida efter det där handbollstricket, men det här är ju så dumt och omoget så att man bara blir ledsen av att se det:
"(Calum) Best is the son of royal pisshead Northern Ireland[1] football legend George Best and his wife Angie."
Jag har korrigerat det nu, så klart. Så där gör man inte mot en bortgången människa.
A presto
Marco Maccherone
Jag har mest pluggat idag, så jag har inte särskilt mycket nytt att komma med. Berlusconi blev attackerad efter ett framträdande vid domen i Milano, läste jag. Han fick ett föremål kastat mot sig när han skulle kliva i sin bil och åkte därifrån blödandes från näsan och läppen. Gärningsmannen greps omgående. Det spekuleras kring att projektilen ska ha varit en miniatyr av katedralen. Tråkigt nog för Berlusconi är den väldigt spetsig. Synd också, för hans del, att han fick den i sitt dyrbara, formgivna ansikte och inte i sin tjocka, tomma skalle.
Jag kan förresten tillägga att jag var tvungen att våttorka golvet i badrummet innan jag duschade, för att slippa tvätta fötterna efteråt. Så smutsigt var det.
Ytterligare ett tillägg innan jag sover mig i form inför provet i morgon... Wikipedia är ett användbart sökverktyg när det sköts som det ska, men opålitligt och missdådande om det missbrukas. Jag kan förstå att irländarna redigerade sönder Thierry Henrys sida efter det där handbollstricket, men det här är ju så dumt och omoget så att man bara blir ledsen av att se det:
"(Calum) Best is the son of royal pisshead Northern Ireland[1] football legend George Best and his wife Angie."
Jag har korrigerat det nu, så klart. Så där gör man inte mot en bortgången människa.
A presto
Marco Maccherone
Dagens lista
Jag utlovade ju mer eller mindre en lista över fotbollsspelare när jag nämnde George Best häromdagen. Eftersom det var så länge sen jag skrev en lista så är det väl lika bra att jag gör en sån nu.
Topp 3: Fotbollsgenier som aldrig spelat ett mästerskap med landslaget
3. Mark Hughes (Wales)
Wales har inte kvalificerat sig för ett mästerskap sedan Sputnik 1 låg i omloppsbana, och det var först efter mycket politik och lite lottdragning. Sparky Mark är för övrigt förvirrande lik Michael Palin, nästan så att det är svårt att veta vem som är vem av dem.
2. Ryan Giggs (Wales)
I Unitedtröjan har han vunnit allt man kan vinna, men Wales är fel land att födas i om man vill nå framgångar med landslaget.
1. George Best (Nordirland)
Enligt de flesta "experter" står slaget om titeln som tidernas bäste spelare mellan Pelé och Maradona. Enligt Pelé var det George Best. Det säger en del om den mannens kapacitet. Synd att han inte utnyttjade den till fullo. Här är ett intressant klipp från tiden innan han var helt förstörd. Frågan som ställs 4 minuter in i klippet är lite rolig, om man tänker på Bests rykte vid sidan av planen.
Observanta läsare kan ana ett visst mönster i urvalet...
Topp 3: Fotbollsgenier som aldrig spelat ett mästerskap med landslaget
3. Mark Hughes (Wales)
Wales har inte kvalificerat sig för ett mästerskap sedan Sputnik 1 låg i omloppsbana, och det var först efter mycket politik och lite lottdragning. Sparky Mark är för övrigt förvirrande lik Michael Palin, nästan så att det är svårt att veta vem som är vem av dem.
2. Ryan Giggs (Wales)
I Unitedtröjan har han vunnit allt man kan vinna, men Wales är fel land att födas i om man vill nå framgångar med landslaget.
1. George Best (Nordirland)
Enligt de flesta "experter" står slaget om titeln som tidernas bäste spelare mellan Pelé och Maradona. Enligt Pelé var det George Best. Det säger en del om den mannens kapacitet. Synd att han inte utnyttjade den till fullo. Här är ett intressant klipp från tiden innan han var helt förstörd. Frågan som ställs 4 minuter in i klippet är lite rolig, om man tänker på Bests rykte vid sidan av planen.
Observanta läsare kan ana ett visst mönster i urvalet...
Vardagsbetraktelser
Grattis i efterskott på namnsdagen Malin, medan jag kommer ihåg det. Det är inte så lätt när man inte har en svensk almanacka.
Jag spelade min sista match för året idag. Vi förlorade, det var inte så mycket mer att säga om det. En av våra anfallare försökte sig entusiastiskt på att reducera med ett Maradona-mål (fast sämre), men domaren gick inte på det och tog upp det gula kortet. På onsdag kväll är det match igen (borta), men jag står över p.g.a. redovisning och tenta hela följande dag, samt tenta på fredag morgon. Tre tentor på fem dagar, det ska bli intressant. Alla muntliga: två på italienska och en på engelska.
Ibland är det bra med småsyskon. Häromdagen fick jag friska upp matematikkunskaperna för att hjälpa Rasmus med differentialekvationer. Det satt långt bak i minnet, men till slut kom jag fram till att den allmänna lösningen till y''(x) + y'(x) - 2y(x) = 1 är y = C·exp(-2x) + D·exp(x) - ½ (naturligtvis).
Tidigare har det varit lite vanskligt att gå barfota i köket här, men nu är det helt otänkbart. Alper och Husam har moppat golvet, men det har bara gjort att det har gått från smutsigare än gatan till att bara vara jättesmutsigt (och fortfarande smutsigare än vissa gator i Bologna). Vanessas (alltså tjejen från Australien) pojkvän kommer hit nästa vecka, så hon kommer förmodligen moppa golvet en gång till, för att slippa skämmas. Turkarna drar samtidigt till Barcelona några dagar, vilket innebär att det kommer att få förbli rent ett tag. Däremot vill jag inte tänka på hur det kan komma att se ut när jag återvänder efter jullovet. Smuts. Smuts (framåt slutet av klippet).
Nätverket här är fruktansvärt besvärligt. Jag har loggats ut säkert åtta nio tio gånger på två timmar. Suck.
En ljusglimt i tillvaron är att det är endast en vecka kvar tills jag får träffa Amanda. 2<3
A presto
Marco Maccherone
Jag spelade min sista match för året idag. Vi förlorade, det var inte så mycket mer att säga om det. En av våra anfallare försökte sig entusiastiskt på att reducera med ett Maradona-mål (fast sämre), men domaren gick inte på det och tog upp det gula kortet. På onsdag kväll är det match igen (borta), men jag står över p.g.a. redovisning och tenta hela följande dag, samt tenta på fredag morgon. Tre tentor på fem dagar, det ska bli intressant. Alla muntliga: två på italienska och en på engelska.
Ibland är det bra med småsyskon. Häromdagen fick jag friska upp matematikkunskaperna för att hjälpa Rasmus med differentialekvationer. Det satt långt bak i minnet, men till slut kom jag fram till att den allmänna lösningen till y''(x) + y'(x) - 2y(x) = 1 är y = C·exp(-2x) + D·exp(x) - ½ (naturligtvis).
Tidigare har det varit lite vanskligt att gå barfota i köket här, men nu är det helt otänkbart. Alper och Husam har moppat golvet, men det har bara gjort att det har gått från smutsigare än gatan till att bara vara jättesmutsigt (och fortfarande smutsigare än vissa gator i Bologna). Vanessas (alltså tjejen från Australien) pojkvän kommer hit nästa vecka, så hon kommer förmodligen moppa golvet en gång till, för att slippa skämmas. Turkarna drar samtidigt till Barcelona några dagar, vilket innebär att det kommer att få förbli rent ett tag. Däremot vill jag inte tänka på hur det kan komma att se ut när jag återvänder efter jullovet. Smuts. Smuts (framåt slutet av klippet).
Nätverket här är fruktansvärt besvärligt. Jag har loggats ut säkert åtta nio tio gånger på två timmar. Suck.
En ljusglimt i tillvaron är att det är endast en vecka kvar tills jag får träffa Amanda. 2<3
A presto
Marco Maccherone
Faenza
Sista reseinlägget på en vecka nu, det kan jag nästan lova. Det var studiebesök idag igen, i kursen Science and Technology of Composite Materials. Professorn hade sagt att vi skulle samlas utanför fakultetsbyggnaden och att bussen skulle åka prick kl. 09:00. Vi var några som var där i god tid, på framsidan. Så småningom hittade vi resten av gruppen och bussen på baksidan. Professorn själv kom glidande kl. 09:10. Sen packade vi in oss i en dvärgbuss för folk med korta lårben, medan professorn åkte i egen bil. Busschauffören var uppenbarligen inte säker på vägen, för han körde in i ett samhälle, stannade i en korsning och frågade föraren i den bil han ställt sig i vägen för vart han skulle. Sen körde han tillbaka samma väg som han kom. Exakt samma väg. Detta innefattade en enkelriktad motorledsavfart. Vi överlevde ändå och kom fram till slut.
Faenza har fått sitt namn efter något gammalt franskt ord för finkeramik (fråga mig inte vad ordet är, jag kan inte franska) och är vida känt för sin keramikindustri. Målet för resan var därför ett forskningscenter för keramiska material, med anknytning till universitetet. Rundvandringen föregicks, som brukligt, av en alldeles för lång power point-presentation. Den här gången kunde jag åtminstone skylla mina tunga ögonlock på för lite sömn till följd av högljudd grisfest i lägenheten igår kväll. Kameran blev sedan kvar i väskan i konferensrummet under rundturen, så ni får tyvärr inte se hur laboratorierna såg ut.
Lunchen var inte lika välorganiserad som igår. Vi provade först på en bar mittemot, men de hade inte plats. Sen satte vi oss i bussen och åkte 100 meter till en grillkiosk. Därefter trodde jag att det skulle vara slut på utflykten, men det gällde tydligen bara professorn, som flydde hem och inte syntes till. Resten av oss drog vidare till en kompositmaterialfabrik, specialiserad på handtillverkade kolfiberförstärkta strukturer till båtar, flygplan och bilar. De hade en högtrycksugn stor som en studentlägenhet, där de faktiskt råkat stänga in en kille en gång. Cykelhjul var det gott om, men de hade även delar till en kommande Ducati och en 1,3-miljoners Ferrari. 1,3 miljoner euro, alltså. Kameran följde med denna gång.
Det var det hela. Om en vecka är jag i Sverige.
A presto
Marco Maccherone
Faenza har fått sitt namn efter något gammalt franskt ord för finkeramik (fråga mig inte vad ordet är, jag kan inte franska) och är vida känt för sin keramikindustri. Målet för resan var därför ett forskningscenter för keramiska material, med anknytning till universitetet. Rundvandringen föregicks, som brukligt, av en alldeles för lång power point-presentation. Den här gången kunde jag åtminstone skylla mina tunga ögonlock på för lite sömn till följd av högljudd grisfest i lägenheten igår kväll. Kameran blev sedan kvar i väskan i konferensrummet under rundturen, så ni får tyvärr inte se hur laboratorierna såg ut.
Lunchen var inte lika välorganiserad som igår. Vi provade först på en bar mittemot, men de hade inte plats. Sen satte vi oss i bussen och åkte 100 meter till en grillkiosk. Därefter trodde jag att det skulle vara slut på utflykten, men det gällde tydligen bara professorn, som flydde hem och inte syntes till. Resten av oss drog vidare till en kompositmaterialfabrik, specialiserad på handtillverkade kolfiberförstärkta strukturer till båtar, flygplan och bilar. De hade en högtrycksugn stor som en studentlägenhet, där de faktiskt råkat stänga in en kille en gång. Cykelhjul var det gott om, men de hade även delar till en kommande Ducati och en 1,3-miljoners Ferrari. 1,3 miljoner euro, alltså. Kameran följde med denna gång.
Det var det hela. Om en vecka är jag i Sverige.
A presto
Marco Maccherone
Ravenna
Det börjar mer och mer likna en reseblogg det här. Men det kan inte hjälpas, det är vad som händer just nu. Idag var jag på studiebesök på ENEL:s elkraftverk i Porto Corsini utanför Ravenna. Det var en del i kursen Macchine ed Apparecchiature a Gas e a Vapore (de har så korta och enkla namn på kurserna här). Först fick vi en (sövande) genomgång om anläggningens historia och utveklingen från oljeeldning till naturgasförbränning, sen gick vi runt i två grupper och tittade på turbinerna och pumparna. Jag hörde inte så mycket av vad guiden sa, men de hade skrivit med stora, pedagogiska bokstäver på maskinerna vad de var för något. 750 MW producerade alltsammans, ungefär lika mycket som en tolftedel av Forsmark (men renare). Efter besöket åkte vi till en restaurang i närheten och åt en trerätters lunch. Busschauffören satt mitt emot mig och surade för att vi var för många på vårt hörn (5 personer) att dela på ett enda uppläggningsfat. Han blev inte gladare när servitörerna glömde hans huvudrätt. Jag tror att hans mest var bitter för att han inte fick dricka vin till maten. Gränsen för rattfylla är ju bara 0,5 promille i Italien.
Dagens nyhet (eller gårdagens egentligen) är att pizzan har fått skyddsstatus genom ett nytt EU-beslut. Ingen ska längre på falska grunder få kalla en pizza för napolitansk. Mycket mer än så har inte gått at utläsa av tidningsnotiserna, men jag antar att det snarare handlar om ingredienser än ursprung, med tanke på att pizza är en typisk färskvara. Italienarna sägs vara glada över beslutet och i Napoli bjöds det på pizza på torget. Jag tycker det är på tiden att de skyddsmärker lasagne, tortellini och spaghetti bolognese också. Gratis är gott.
A presto
Marco Maccherone
Dagens nyhet (eller gårdagens egentligen) är att pizzan har fått skyddsstatus genom ett nytt EU-beslut. Ingen ska längre på falska grunder få kalla en pizza för napolitansk. Mycket mer än så har inte gått at utläsa av tidningsnotiserna, men jag antar att det snarare handlar om ingredienser än ursprung, med tanke på att pizza är en typisk färskvara. Italienarna sägs vara glada över beslutet och i Napoli bjöds det på pizza på torget. Jag tycker det är på tiden att de skyddsmärker lasagne, tortellini och spaghetti bolognese också. Gratis är gott.
A presto
Marco Maccherone
Genua
Håhå jaja... jag hade inte tänkt göra något särskilt idag, mest plugga, så här skulle det egentligen bara stå om Genua och vad jag gjorde där. Men...
Idag har jag varit hos frisören och klippt mig. Det är generellt mycket billigare att klippa sig i Italien än i Sverige (150-200 kr är standard), så jag passade på nu innan jag åker hem. Alldeles i närheten av där jag bor finns en frisersalong där de klipper för 8 €. Det kunde vara värt att prova, tänkte jag. Så här i efterhand kan man väl säga att snålheten bedrog visheten. Jag blev klippt av en (kanske) pakistansk ung man som sprutade vatten i ögonen på mig och kammade på mina öron hela tiden. Förra gången jag klippte mig, efter nolle-p, gjorde frisören luggen en liten aning sned, eftersom jag brukar ha den åt sidan. Den här killen lyckades kompensera och överkompensera den lilla ojämnheten, vilket innebär att jag kommer att behöva lägga luggen åt andra hållet i fortsättningen, för att det inte ska se konstigt ut. Han frågade var jag kom ifrån, till ingen nytta för honom själv. Han hade ingen aning om vad "Svezia" var för ställe. "Det ligger i norr" sa jag. "I närheten av Colombia?" sa han. Ja, där har vi en kandidat till nästa års På spåret.
Det var det om det. Genua ska få lite plats här också, det tycker jag att det var värt. Det var Festa della Madonna (inte sångerskan alltså, Jesus mamma) igår, så jag förväntade mig att det mesta skulle vara stängt. Först verkade det som att det var just på det viset, på den stora gatan som löpte in mot centrum från järnvägsstationen fanns bara några marknadsstånd. Nere i hamnen var det liv däremot; det stora akvariet drog folk förstås, och så hade de en skridskobana (med ledstång längs sargen), som sig bör. Båtarna var i allmänhet lite mindre än sällskapet av yachter från Caymanöarna i Monaco, men det kompenserades med ordentliga lastfartyg och, framförallt, ett vansinnigt stort kryssningsfartyg. Ett piratskepp låg också i hamnen: Neptune från Polanskis film Pirates. Annat sevärt med anknytning till havet var en viss navigatör från staden, som stod staty utanför tågstationen.
I gamla stan var det ännu mera marknader och framåt eftermiddagen öppnade även de vanliga butikerna. Ett gäng medeltida gycklare dök plötsligt upp framför katedralen och spelade trumpet, trummade och jonglerade med flaggor. Under mitt irrande i de trånga gränderna fann jag en affär som sålde nyproducerade kopior av gamla fotbollströjor. De hade en blå Unitedtröja från europacupfinalen 1968 och en röd med BEST och nummer 7 på ryggen. Jag var omåttligt sugen på att inhandla den senare, men 80 euro var lite för saftigt för min smak, även om George Best var världens bästa spelare* (och världens mest bortkastade talang).
Ett par bilder till måste jag faktiskt klämma in. Inne i den här katedralen fanns en ovanligt fin gravsten, som jag tycker att ni borde få se. Så ska man se ut när man går mot den sista vilan! Ja, och så han som alltid är med förstås. Ni vet nog vem det är vid det här laget, även om bilden är tagen på ganska långt håll.
*En lista på gång kanske?
A p(r)esto
Marco Maccherone
Idag har jag varit hos frisören och klippt mig. Det är generellt mycket billigare att klippa sig i Italien än i Sverige (150-200 kr är standard), så jag passade på nu innan jag åker hem. Alldeles i närheten av där jag bor finns en frisersalong där de klipper för 8 €. Det kunde vara värt att prova, tänkte jag. Så här i efterhand kan man väl säga att snålheten bedrog visheten. Jag blev klippt av en (kanske) pakistansk ung man som sprutade vatten i ögonen på mig och kammade på mina öron hela tiden. Förra gången jag klippte mig, efter nolle-p, gjorde frisören luggen en liten aning sned, eftersom jag brukar ha den åt sidan. Den här killen lyckades kompensera och överkompensera den lilla ojämnheten, vilket innebär att jag kommer att behöva lägga luggen åt andra hållet i fortsättningen, för att det inte ska se konstigt ut. Han frågade var jag kom ifrån, till ingen nytta för honom själv. Han hade ingen aning om vad "Svezia" var för ställe. "Det ligger i norr" sa jag. "I närheten av Colombia?" sa han. Ja, där har vi en kandidat till nästa års På spåret.
Det var det om det. Genua ska få lite plats här också, det tycker jag att det var värt. Det var Festa della Madonna (inte sångerskan alltså, Jesus mamma) igår, så jag förväntade mig att det mesta skulle vara stängt. Först verkade det som att det var just på det viset, på den stora gatan som löpte in mot centrum från järnvägsstationen fanns bara några marknadsstånd. Nere i hamnen var det liv däremot; det stora akvariet drog folk förstås, och så hade de en skridskobana (med ledstång längs sargen), som sig bör. Båtarna var i allmänhet lite mindre än sällskapet av yachter från Caymanöarna i Monaco, men det kompenserades med ordentliga lastfartyg och, framförallt, ett vansinnigt stort kryssningsfartyg. Ett piratskepp låg också i hamnen: Neptune från Polanskis film Pirates. Annat sevärt med anknytning till havet var en viss navigatör från staden, som stod staty utanför tågstationen.
I gamla stan var det ännu mera marknader och framåt eftermiddagen öppnade även de vanliga butikerna. Ett gäng medeltida gycklare dök plötsligt upp framför katedralen och spelade trumpet, trummade och jonglerade med flaggor. Under mitt irrande i de trånga gränderna fann jag en affär som sålde nyproducerade kopior av gamla fotbollströjor. De hade en blå Unitedtröja från europacupfinalen 1968 och en röd med BEST och nummer 7 på ryggen. Jag var omåttligt sugen på att inhandla den senare, men 80 euro var lite för saftigt för min smak, även om George Best var världens bästa spelare* (och världens mest bortkastade talang).
Ett par bilder till måste jag faktiskt klämma in. Inne i den här katedralen fanns en ovanligt fin gravsten, som jag tycker att ni borde få se. Så ska man se ut när man går mot den sista vilan! Ja, och så han som alltid är med förstås. Ni vet nog vem det är vid det här laget, även om bilden är tagen på ganska långt håll.
*En lista på gång kanske?
A p(r)esto
Marco Maccherone
Mer om Nice och Monaco
Åter i Bologna, efter en utmattande hemresa där tågvagnen mellan Genua och Bologna höll en temperatur på 40° C (313,15 K för teknologer). Inte blir jag förvånad när jag ser att restaurangskylten står kvar i köket, det var snarare förväntat. Det är ingen ordning på allting här.
Genua var också en väldigt intressant och fin stad, men eftersom jag hade problem med bilduppladdningen igår kompletterar jag informationen om Nice och Monaco först. Till att börja med misstänker jag att Malin fuskade sig till sina 6 poäng i frågeleken. Eller fuskade och fuskade, jag tror i alla fall att hon har varit i Nice i smyg. Hur kan det annars komma sig att hon har en meny uppkallad efter sig på en restaurang där?
Det fanns fler roliga skyltar, må ni tro! Universitetet i Nice heter Valrose [valross], bara en sån sak. Ett visst hotell lär ha svårt att locka till sig svenska gäster [vänd om]. Dessutom observerade jag det berömda observatoriet och fotade en alltför sällsynt skyltdocka. Utsikten från deras Châteu ska inte underskattas heller.
Ja, och så var det Monaco och de stora kryssningsfartygen. Även där fanns det många vackra vyer, i synnerhet från kullen där fursten har sitt palats. Casinot var tjusigt och glassen var hutlöst dyr. Båtarna ja... jag köpte den där sista där, duger den Amanda?
Så där ja... Det är lite skillnad på bilparkerna i Monaco och Bologna, som ni kanske förstår. Förutom Lamborghini såg jag även Porsche, Mercedes, Bentley, Ferrari och BMW, samt en hel del, mindre fina, franskregistrerade bilar (däribland en vit 745). De värsta vrålåken stod ändå förmodligen i garage hos Hôtel de Paris och casinot.
Genua får vänta på att återges till i morgon, det känns som att det blev tillräckligt långt ändå här.
A presto
Marco Maccherone
Genua var också en väldigt intressant och fin stad, men eftersom jag hade problem med bilduppladdningen igår kompletterar jag informationen om Nice och Monaco först. Till att börja med misstänker jag att Malin fuskade sig till sina 6 poäng i frågeleken. Eller fuskade och fuskade, jag tror i alla fall att hon har varit i Nice i smyg. Hur kan det annars komma sig att hon har en meny uppkallad efter sig på en restaurang där?
Det fanns fler roliga skyltar, må ni tro! Universitetet i Nice heter Valrose [valross], bara en sån sak. Ett visst hotell lär ha svårt att locka till sig svenska gäster [vänd om]. Dessutom observerade jag det berömda observatoriet och fotade en alltför sällsynt skyltdocka. Utsikten från deras Châteu ska inte underskattas heller.
Ja, och så var det Monaco och de stora kryssningsfartygen. Även där fanns det många vackra vyer, i synnerhet från kullen där fursten har sitt palats. Casinot var tjusigt och glassen var hutlöst dyr. Båtarna ja... jag köpte den där sista där, duger den Amanda?
Så där ja... Det är lite skillnad på bilparkerna i Monaco och Bologna, som ni kanske förstår. Förutom Lamborghini såg jag även Porsche, Mercedes, Bentley, Ferrari och BMW, samt en hel del, mindre fina, franskregistrerade bilar (däribland en vit 745). De värsta vrålåken stod ändå förmodligen i garage hos Hôtel de Paris och casinot.
Genua får vänta på att återges till i morgon, det känns som att det blev tillräckligt långt ändå här.
A presto
Marco Maccherone
Nice
Ja, staden alltså. Det är där jag är just nu. Min syster var den enda som tordes svara och vann överlägset med 6 poäng. Jag skickar en baguette på posten.
Ni andra kanske är glada att slippa leka och vill se lite bilder från Rivieran? I så fall verkar det inte bättre än att ni får hålla er ett par dagar, uppkopplingen är nämligen lite långsam här idag. Det är ett bra vandrarhem annars, Villa Saint-Exupéry, de har hamnat på topp 10 på världsrankingen de senaste fem åren. Det finns datorer att låna, men jag var dum nog att släpa med min egen så jag ser till att den kommer till användning också. Frukosten är inte hotellfrukost de luxe, men helt godkänt för ett vandrarhem: fyra sorters bröd och tio sorters flingor, mjölk, juice, te, kaffe, smör, marmelad och honung. En sak som är bra med Saint-Exupéry är att det ligger högst upp på en kulle i slutet av en lång, lång backe, med enastående utsikt över Nice. En sak som är mindre bra är att det ligger högst upp på en kulle i slutet av en lång, lång backe, så att det tar en halvtimme att gå till eller från stan. Det finns å andra sidan buss och spårvagn och föreståndarna för vandrarhemmet kör minibussar i skytteltrafik till hållplatsen. I det gemensamma utrymmet finns det TV-spel, men det har man inte tid med när man är på upptäcksfärd. Spelade Marco Polo Nintendo med Kublai khan? Nej. Hade Sven Hedin med sig ett PSP på sin resa till Asien? Knappast. Satt Columbus fastklistrad vid sitt X-box under sökandet efter Indien? Tja, det skulle ju åtminstone förklara varför han hamnade så fel.
Igår eftermiddag lastade jag av lite packning på rummet och gick och upptäckte Nice. Det hade gått bättre att berätta om det med hjälp av bilder, men jag kan avslöja att det mycket riktigt är en trevlig stad. Garibaldistatyn visade jag ju igår, annat sevärt är Vieux Nice (gamla stan), Place Massena (där de nu har julmarknad med ryskt tema och ett pariserhjul), utsikten från den gamla fästningen och den steniga medelhavsstranden. Jag har provat de lokala specialiteterna socca (nån sorts tunn, ugnsgrillad pannkaka) och pissaladiére (inte pizzasallad, utan pizza med lök, ost och oliver), men inte bouillabaisse eller salad niçoise.
Idag var det Monaco på schemat. Det är lätt att tro att svenska skidåkare och tennisspelare flyttar dit bara för att slippa betala flera miljoner i skatt, men jag har kommit fram till en anna teori: de flyttar dit för att träna. Inte slalomteknik och smashar alltså, utan kondition och benstyrka. Det är nämligen enormt mycket backar och trappor i Monaco, vilket inte är konstigt med tanke på att det ligger på en bergssluttning. Om det inte vore för att de hade så mycket rulltrappor och hissar också så skulle monegaskerna bli elitidrottare hela bunten. Det var väldigt fint i Monaco för övrigt. Casinot var stängt när jag var där (och jag var för taffligt klädd för att bli insläppt), men jag har sett det, samt hamnen med alla dess slagskepp till båtar (bilder kommer så småningom, svärfar) och vaktavlösningen vid Grimaldis fort. I souvenirbutikerna hittade man mest produkter med anknytning till Monte Carlo F1 Grand Prix, och främst då med en viss stegrande, italiensk häst på. Jag observerade en bil av det fabrikatet också, men den var så snabb att jag inte hann ta kort på den.
I morgon åker jag hemåt, men stannar några timmar i Genua, i väntan på tåget. Ingvar Oldsberg (och numera Kristian Luuk) brukar ju alltid förklara sina vitsiga ledtrådar, så jag får väl göra det också. Dock inte här, jag gör det i en kommentar till respektive inlägg. Det tar sån plats här annars.
A presto
Marco Maccherone
Ni andra kanske är glada att slippa leka och vill se lite bilder från Rivieran? I så fall verkar det inte bättre än att ni får hålla er ett par dagar, uppkopplingen är nämligen lite långsam här idag. Det är ett bra vandrarhem annars, Villa Saint-Exupéry, de har hamnat på topp 10 på världsrankingen de senaste fem åren. Det finns datorer att låna, men jag var dum nog att släpa med min egen så jag ser till att den kommer till användning också. Frukosten är inte hotellfrukost de luxe, men helt godkänt för ett vandrarhem: fyra sorters bröd och tio sorters flingor, mjölk, juice, te, kaffe, smör, marmelad och honung. En sak som är bra med Saint-Exupéry är att det ligger högst upp på en kulle i slutet av en lång, lång backe, med enastående utsikt över Nice. En sak som är mindre bra är att det ligger högst upp på en kulle i slutet av en lång, lång backe, så att det tar en halvtimme att gå till eller från stan. Det finns å andra sidan buss och spårvagn och föreståndarna för vandrarhemmet kör minibussar i skytteltrafik till hållplatsen. I det gemensamma utrymmet finns det TV-spel, men det har man inte tid med när man är på upptäcksfärd. Spelade Marco Polo Nintendo med Kublai khan? Nej. Hade Sven Hedin med sig ett PSP på sin resa till Asien? Knappast. Satt Columbus fastklistrad vid sitt X-box under sökandet efter Indien? Tja, det skulle ju åtminstone förklara varför han hamnade så fel.
Igår eftermiddag lastade jag av lite packning på rummet och gick och upptäckte Nice. Det hade gått bättre att berätta om det med hjälp av bilder, men jag kan avslöja att det mycket riktigt är en trevlig stad. Garibaldistatyn visade jag ju igår, annat sevärt är Vieux Nice (gamla stan), Place Massena (där de nu har julmarknad med ryskt tema och ett pariserhjul), utsikten från den gamla fästningen och den steniga medelhavsstranden. Jag har provat de lokala specialiteterna socca (nån sorts tunn, ugnsgrillad pannkaka) och pissaladiére (inte pizzasallad, utan pizza med lök, ost och oliver), men inte bouillabaisse eller salad niçoise.
Idag var det Monaco på schemat. Det är lätt att tro att svenska skidåkare och tennisspelare flyttar dit bara för att slippa betala flera miljoner i skatt, men jag har kommit fram till en anna teori: de flyttar dit för att träna. Inte slalomteknik och smashar alltså, utan kondition och benstyrka. Det är nämligen enormt mycket backar och trappor i Monaco, vilket inte är konstigt med tanke på att det ligger på en bergssluttning. Om det inte vore för att de hade så mycket rulltrappor och hissar också så skulle monegaskerna bli elitidrottare hela bunten. Det var väldigt fint i Monaco för övrigt. Casinot var stängt när jag var där (och jag var för taffligt klädd för att bli insläppt), men jag har sett det, samt hamnen med alla dess slagskepp till båtar (bilder kommer så småningom, svärfar) och vaktavlösningen vid Grimaldis fort. I souvenirbutikerna hittade man mest produkter med anknytning till Monte Carlo F1 Grand Prix, och främst då med en viss stegrande, italiensk häst på. Jag observerade en bil av det fabrikatet också, men den var så snabb att jag inte hann ta kort på den.
I morgon åker jag hemåt, men stannar några timmar i Genua, i väntan på tåget. Ingvar Oldsberg (och numera Kristian Luuk) brukar ju alltid förklara sina vitsiga ledtrådar, så jag får väl göra det också. Dock inte här, jag gör det i en kommentar till respektive inlägg. Det tar sån plats här annars.
A presto
Marco Maccherone
En julsaga
Det var i mitten av december. Det var kallt ute, men inte minusgrader. Ingen snö och inga andra tecken på julstämning än julskyltningen som börjat säkert en månad tidigare. Tenta-p stundade.
Studenten satt ofta på campus och studerade med sin kamrater, så som är brukligt. När han kom hem fanns där ingen som väntade på honom. Ingen mötte honom vid dörren, ingen hade diskat hans disk, ingen tittade på hans TV. Det var tyst i lägenheten.
Barer och nattklubbar var inget som roade den unge mannen. Han satt heller under sin korkek och luktade på blommorna... Nej, stopp och belägg, det var ju inte jul än. Han satt vid sin dator och sökte kontakt med likasinnade, jämngamla, söta tjejer av motsatt kön. Motsatt mot hans eget, alltså. Ja, annars hade de ju inte varit tjejer. Hur som helst...
Han hade under en längre tid (längre än en månad, till exempel) varit medlem på en datingsajt med det något fåniga namnet Happy Pancake, hittills utan att röna någon framgång i verkliga livet. En av dessa gråa dagar i december hade han dock fått en virtuell flört skickad till sin virtuella flörtlåda. Detta piggade upp tillvaron för en stund. Tjejen som skickat den virtuella flörten verkade vara likasinnad, jämngammal och söt (och helt uppenbart av motsatt kön), så han tog sig tid att besvara den med ett elektroniskt meddelande. Nöjd med detta, men utan större förhoppning om ett svar, loggade han ut och återgick till sina andra göromål.
Det blir ju bara för konstigt om jag ska berätta allt i tredje person. Det är alltså mig och Amanda det handlar om, om ni inte redan hade förstått det.
Hon hade skrivit i sin presentation på Happy Pancake att hon var med där för att hon blev tvingad av en vän, så jag svarade på flörten med att skriva "Hoppas att flörten inte var lika påtvingad som medlemskapet". Dagen därpå svarade hon glatt att så var inte fallet (inte helt sant, men det visste inte jag så det spelade ingen roll). Vi fortsatte att växla några meddelanden på HP, vilket var väldigt trevligt. Det enda som var tråkigt med det var att kommunikationen blev så långsam, men ganska snart började vi även prata på msn. Sakta men säkert lärde vi känna varann. Amanda ställde hela tiden väldigt konstiga frågor - det var visst något sorts personlighetstest hon hade hittat på. Jag å min sida frågade ganska ingående var hon bodde, men det var bara för att jag själv bodde i det området innan jag flyttade till Skägget. Jag blev mer och mer intresserad av den småländska sjuksköterskan och tyckte mig ana att hon gillade mig också.
Sen kom jullovet. Vi åkte båda hem till våra respektive föräldrar och ingen av oss hade speciellt mycket tid att sitta vid datorn. Jag tyckte dock att det vore synd att behöva vänta till mellandagarna, eller ännu längre, på att få höra av henne igen, så jag skickade lite försynt en julhälsning på HP. I mellandagarna tillbringade vi några kvällar tillsammans på msn. Hon fick se i webcam att jag inte var någon snuskig gammal gubbe och gick så småningom med på att träffas när vi kom tillbaka till Linköping.
Från början sa vi att jag skulle komma hem till henne så att jag kunde damma hennes hyllor, men sen blev det ändå så att hon fick ta bussen och åka hem till mig. När jag lagar mat brukar jag ofta improvisera ihop något, men den här kvällen satsade jag på ett säkert kort: currykryddad gratinerad fläskfilé med purjolök och chilisås, serveras med ris. Jag ställde in maten i ugnen och gick och mötte henne vid busshållplatsen. Hon var rädd att hon inte skulle hitta annars, men strax stod vi där framför varandra, hon i vit halsduk, jag i blå mössa. Vi enades i en varm kram och gick tillsammans upp till lägenheten. Det var trettondag jul.
Efter maten blev det (delvis illegal) filmvisning på min dator. Först såg vi Wall-E, som Amanda hade med sig. Halvvägs in i Surf's Up hade vi kommit riktigt nära varandra i soffan. Vi såg varandra djupt i ögonen. När vi slutade kyssas hade vi missat större delen av filmen, men det brydde vi oss inte om. Vi satte igång att titta på mina legofilmer istället, och vips var klockan så mycket att sista bussen hade gått. Vilken tur att jag hade dubbelsäng! Eller... en stor soffa och ett extra täcke, menar jag.
Ända sedan den dagen, för elva månader sedan, är Amanda och jag ett par. Nästa julafton och många julaftnar därefter kommer vi att vara tillsammans. Vår kärlek är lika sann som att 2<3.
Till Amanda
/Marcus
Studenten satt ofta på campus och studerade med sin kamrater, så som är brukligt. När han kom hem fanns där ingen som väntade på honom. Ingen mötte honom vid dörren, ingen hade diskat hans disk, ingen tittade på hans TV. Det var tyst i lägenheten.
Barer och nattklubbar var inget som roade den unge mannen. Han satt heller under sin korkek och luktade på blommorna... Nej, stopp och belägg, det var ju inte jul än. Han satt vid sin dator och sökte kontakt med likasinnade, jämngamla, söta tjejer av motsatt kön. Motsatt mot hans eget, alltså. Ja, annars hade de ju inte varit tjejer. Hur som helst...
Han hade under en längre tid (längre än en månad, till exempel) varit medlem på en datingsajt med det något fåniga namnet Happy Pancake, hittills utan att röna någon framgång i verkliga livet. En av dessa gråa dagar i december hade han dock fått en virtuell flört skickad till sin virtuella flörtlåda. Detta piggade upp tillvaron för en stund. Tjejen som skickat den virtuella flörten verkade vara likasinnad, jämngammal och söt (och helt uppenbart av motsatt kön), så han tog sig tid att besvara den med ett elektroniskt meddelande. Nöjd med detta, men utan större förhoppning om ett svar, loggade han ut och återgick till sina andra göromål.
Det blir ju bara för konstigt om jag ska berätta allt i tredje person. Det är alltså mig och Amanda det handlar om, om ni inte redan hade förstått det.
Hon hade skrivit i sin presentation på Happy Pancake att hon var med där för att hon blev tvingad av en vän, så jag svarade på flörten med att skriva "Hoppas att flörten inte var lika påtvingad som medlemskapet". Dagen därpå svarade hon glatt att så var inte fallet (inte helt sant, men det visste inte jag så det spelade ingen roll). Vi fortsatte att växla några meddelanden på HP, vilket var väldigt trevligt. Det enda som var tråkigt med det var att kommunikationen blev så långsam, men ganska snart började vi även prata på msn. Sakta men säkert lärde vi känna varann. Amanda ställde hela tiden väldigt konstiga frågor - det var visst något sorts personlighetstest hon hade hittat på. Jag å min sida frågade ganska ingående var hon bodde, men det var bara för att jag själv bodde i det området innan jag flyttade till Skägget. Jag blev mer och mer intresserad av den småländska sjuksköterskan och tyckte mig ana att hon gillade mig också.
Sen kom jullovet. Vi åkte båda hem till våra respektive föräldrar och ingen av oss hade speciellt mycket tid att sitta vid datorn. Jag tyckte dock att det vore synd att behöva vänta till mellandagarna, eller ännu längre, på att få höra av henne igen, så jag skickade lite försynt en julhälsning på HP. I mellandagarna tillbringade vi några kvällar tillsammans på msn. Hon fick se i webcam att jag inte var någon snuskig gammal gubbe och gick så småningom med på att träffas när vi kom tillbaka till Linköping.
Från början sa vi att jag skulle komma hem till henne så att jag kunde damma hennes hyllor, men sen blev det ändå så att hon fick ta bussen och åka hem till mig. När jag lagar mat brukar jag ofta improvisera ihop något, men den här kvällen satsade jag på ett säkert kort: currykryddad gratinerad fläskfilé med purjolök och chilisås, serveras med ris. Jag ställde in maten i ugnen och gick och mötte henne vid busshållplatsen. Hon var rädd att hon inte skulle hitta annars, men strax stod vi där framför varandra, hon i vit halsduk, jag i blå mössa. Vi enades i en varm kram och gick tillsammans upp till lägenheten. Det var trettondag jul.
Efter maten blev det (delvis illegal) filmvisning på min dator. Först såg vi Wall-E, som Amanda hade med sig. Halvvägs in i Surf's Up hade vi kommit riktigt nära varandra i soffan. Vi såg varandra djupt i ögonen. När vi slutade kyssas hade vi missat större delen av filmen, men det brydde vi oss inte om. Vi satte igång att titta på mina legofilmer istället, och vips var klockan så mycket att sista bussen hade gått. Vilken tur att jag hade dubbelsäng! Eller... en stor soffa och ett extra täcke, menar jag.
Ända sedan den dagen, för elva månader sedan, är Amanda och jag ett par. Nästa julafton och många julaftnar därefter kommer vi att vara tillsammans. Vår kärlek är lika sann som att 2<3.
Till Amanda
/Marcus
Sista chansen!
Jag ser till min förvåning att ingen mer har vågat gissa var jag nu befinner mig. Sista ledtråden då... Kom igen nu, jag vet att ni kan!
På 2 poäng: På vägen hit har jag alltså passerat jeansens hemstad, samt ett furstendöme där det körs fort och spelas högt. Staden jag befinner mig i har fått namn efter den grekiska segergudinnan och färg efter havet och himlen. Den berömda stranden är lika populär som den är stenig. Ett ombestritt EU-fördrag skrevs i staden. Nu borde ni se var jag har hamnat!
Så där ja, nu råder det väl ingen tvekan om var jag är? Det är väldigt fint här för övrigt, sommar och julstämning på samma gång. De har granar med vit skumplast på och i gamla stan gör de allt för att göra slut på sitt lager av glödlampor innan de blir förbjudna. Jag lägger in lite bilder som inte är alltför avslöjande (leken pågår ju fortfarande). En personlig favorit är de två stolparna som har bråkat.
I morgon ska jag spana in grannbyn också. Om c:a 24 timmar får ni veta var jag är (men det har ni väl redan listat ut?).
A presto
Marco Maccherone
På 2 poäng: På vägen hit har jag alltså passerat jeansens hemstad, samt ett furstendöme där det körs fort och spelas högt. Staden jag befinner mig i har fått namn efter den grekiska segergudinnan och färg efter havet och himlen. Den berömda stranden är lika populär som den är stenig. Ett ombestritt EU-fördrag skrevs i staden. Nu borde ni se var jag har hamnat!
Så där ja, nu råder det väl ingen tvekan om var jag är? Det är väldigt fint här för övrigt, sommar och julstämning på samma gång. De har granar med vit skumplast på och i gamla stan gör de allt för att göra slut på sitt lager av glödlampor innan de blir förbjudna. Jag lägger in lite bilder som inte är alltför avslöjande (leken pågår ju fortfarande). En personlig favorit är de två stolparna som har bråkat.
I morgon ska jag spana in grannbyn också. Om c:a 24 timmar får ni veta var jag är (men det har ni väl redan listat ut?).
A presto
Marco Maccherone
4 poäng
Regn hela dagen igår, med andra ord ingen fotbollsmatch idag. Det pratas ju jämt om att vi i Sverige borde anpassa oss till den europeiska majoriteten och spela vår-höst, men frågan är om inte de borde anamma vårt säsongsupplägg i stället. Planerna här nere mår inte heller bra av att beträdas på vintern.
Mina rumskamrater - som förresten heter Husamettin (han som jag delar rum med) och Alper - har överträffat sig själva igen. Husamettin kanske inte ska lastas så mycket för det här, för så länge jag var vaken igår kväll var han hemma. Någon har i varje fall tagit med sig en skylt från en närbelägen taverna och ställt i vårt kök. Eller kök och kök, det såg som vanligt mer ut som en krigszon i morse. Jag hoppas att den som har stulit skylten lämnar tillbaks den snarast, det känns inte bra att ha den där. Det är så höga priser på den. Dessutom är den i vägen.
Lite mer julstämning kan jag bidra med också. Det lutande tornet har blivit det lysande tornet, en julgran med cykeldriven belysning har satts upp på stora torget, handlarna har pyntat sina skyltfönster efter bästa förmåga och en skridskobana har byggts i närheten av järnvägsstationen. Skridskobanan var rolig att se. Det fanns väldigt mycket yta i mitten av banan, vilket kunde härledas till att de allra flesta åkte runt och stödde sig mot sargen. Alla utom en våghalsig kille som tog fart och körde rakt in i den. Det blev låga poäng från domarna (utom från de franska domarna). Ett av skyltfönstren här nedan, det med de stora paketen, är faktiskt ett apotek.
En enda gissning har inkommit på min reselek än så länge. Svaret är noterat, jag har tagit bort det för att ni som ännu inte gissat ska slippa störas av konkurrenternas tankegångar. Nu är det dags för nästa poängnivå.
På 4 poäng: Färgen på kustremsan är samma som det italienska fotbollslandslaget har på sina tröjor och den gamla regionsflaggan är likadan som Danmarks. Temperaturen går sällan under 0 grader Celsius; i maj kan man t.o.m. se en och annan palm i de här trakterna. Stadens fotbollslag var som bäst på 50-talet och överträffas numera vida av sina lokala konkurrenter på kusten. Ett av dessa lag var faktiskt i final i Champions League så sent som under detta decennium.
När nästa ledtråd kommer är jag redan på plats. Jag förväntar mig minst fem nya (rätta) svar innan dess.
A presto
Marco Maccherone
Mina rumskamrater - som förresten heter Husamettin (han som jag delar rum med) och Alper - har överträffat sig själva igen. Husamettin kanske inte ska lastas så mycket för det här, för så länge jag var vaken igår kväll var han hemma. Någon har i varje fall tagit med sig en skylt från en närbelägen taverna och ställt i vårt kök. Eller kök och kök, det såg som vanligt mer ut som en krigszon i morse. Jag hoppas att den som har stulit skylten lämnar tillbaks den snarast, det känns inte bra att ha den där. Det är så höga priser på den. Dessutom är den i vägen.
Lite mer julstämning kan jag bidra med också. Det lutande tornet har blivit det lysande tornet, en julgran med cykeldriven belysning har satts upp på stora torget, handlarna har pyntat sina skyltfönster efter bästa förmåga och en skridskobana har byggts i närheten av järnvägsstationen. Skridskobanan var rolig att se. Det fanns väldigt mycket yta i mitten av banan, vilket kunde härledas till att de allra flesta åkte runt och stödde sig mot sargen. Alla utom en våghalsig kille som tog fart och körde rakt in i den. Det blev låga poäng från domarna (utom från de franska domarna). Ett av skyltfönstren här nedan, det med de stora paketen, är faktiskt ett apotek.
En enda gissning har inkommit på min reselek än så länge. Svaret är noterat, jag har tagit bort det för att ni som ännu inte gissat ska slippa störas av konkurrenternas tankegångar. Nu är det dags för nästa poängnivå.
På 4 poäng: Färgen på kustremsan är samma som det italienska fotbollslandslaget har på sina tröjor och den gamla regionsflaggan är likadan som Danmarks. Temperaturen går sällan under 0 grader Celsius; i maj kan man t.o.m. se en och annan palm i de här trakterna. Stadens fotbollslag var som bäst på 50-talet och överträffas numera vida av sina lokala konkurrenter på kusten. Ett av dessa lag var faktiskt i final i Champions League så sent som under detta decennium.
När nästa ledtråd kommer är jag redan på plats. Jag förväntar mig minst fem nya (rätta) svar innan dess.
A presto
Marco Maccherone
Resan går vidare
Endast en gissning har hittills inkommit på destinationen för min resa, och den var så långt ifrån så att den nästan inte räknas. Jag antar att ledtrådarna har varit för kluriga än så länge, men jag gjorde det avsiktligt väldigt svårt från början. Det är ju trots allt givet varifrån jag åker och ungefär vilket område jag har att röra mig i, plus att jag redan innan tävlingen började röjde mina planer. Med det i tankarna, med inspiration av kvällens nystart av TV-programmet som det här konceptet är hämtat från och med lite nya, fräscha ledtrådar ska väl åtminstone någon kunna komma med en bra chansning? Kom ihåg att ni kan gissa flera gånger, det kostar inget att dra i nödbromsen!
På 6 poäng: Fisk är som sagt populärt, gärna i soppa, men det som Asterix kom hit för var den berömda salladen. I en närbelägen stad gör man klokt i att hålla hårt i plånboken - där finns nämligen rikligt med banditer. "Oreda" är den ordagranna översättningen från italienska på vad den staden är känd för. Nog om det och åter till vår stad, som säkerligen är bra mycket trevligare att vistas i. Den tidigare omnämnde Garibaldi föddes här och ansåg att hela området borde införlivas med Italien, där det hörde hemma. Frankrike hade dock redan gjort anspråk på detsamma och ville ogärna lämna bort det. Idag talas här både franska och italienska, vid sidan av det egna språket.
Jag sitter just nu och ser På spåret på SVT Play och grämer mig över att det nya värdparet ska tabba sig så illa redan på första resan. Idefix husse är ju Obelix och Lugdunum kan inte ha varit huvudstad för honom om den grundades 7 år efter att serien sägs äga rum. Å andra sidan gjorde serieskaparna själva misstaget att låta Asterix och Obelix besöka staden som ännu inte fanns (dock inte för att köpa sallad).
A presto
Marco Maccherone
På 6 poäng: Fisk är som sagt populärt, gärna i soppa, men det som Asterix kom hit för var den berömda salladen. I en närbelägen stad gör man klokt i att hålla hårt i plånboken - där finns nämligen rikligt med banditer. "Oreda" är den ordagranna översättningen från italienska på vad den staden är känd för. Nog om det och åter till vår stad, som säkerligen är bra mycket trevligare att vistas i. Den tidigare omnämnde Garibaldi föddes här och ansåg att hela området borde införlivas med Italien, där det hörde hemma. Frankrike hade dock redan gjort anspråk på detsamma och ville ogärna lämna bort det. Idag talas här både franska och italienska, vid sidan av det egna språket.
Jag sitter just nu och ser På spåret på SVT Play och grämer mig över att det nya värdparet ska tabba sig så illa redan på första resan. Idefix husse är ju Obelix och Lugdunum kan inte ha varit huvudstad för honom om den grundades 7 år efter att serien sägs äga rum. Å andra sidan gjorde serieskaparna själva misstaget att låta Asterix och Obelix besöka staden som ännu inte fanns (dock inte för att köpa sallad).
A presto
Marco Maccherone
(I) senaste (laget) nytt
Det händer mycket i världen nu. Dags för en liten uppdatering om vad det skrivs och talas om här nere. Jag sätter rubriker, så kan ni hoppa över det som verkar ointressant.
Fotboll: Alldeles för en stund sedan drogs grupperna till VM i Sydafrika. Våra kära grannar Danmark hamnade i en svår men inte omöjlig grupp med Holland, Japan och Kamerun, medan Portugal (som på något sätt stal Sveriges plats) ställs mot Brasilien, Nordkorea och Elfenbenskusten. Italien kan förmodligen, på sitt sedvanliga vis, trögstarta sig igenom gruppspelet, för att sedan utvecklas till ett slagkraftigt lag i slutspelet. Deras motståndare är Paraguay, Nya Zeeland och Slovakien - en föga imponerande samling. Andra intressanta möten är USA-England (med tanke på kolonisationen), Australien-Serbien (Australien har en relativt stor serbisk minoritet) och de flesta matcherna i den nästan helspanska gruppen med Spanien, Chile, Honduras och Schweiz. Mitt tips är att Nordkorea blir sämst i VM.
Kärnkraft: Det franska kärnkraftverket i Cruas, inte allt för betryggande långt ifrån den italienska gränsen, har drabbats av ett litet driftfel. Kylsystemet gav upp för en stund, men nu har de fått ordning på det. Inga radioaktiva utsläpp har rapporterats.
Otäckt: Har ni läst Pojken som kallades Det? Hans mamma har tydligen bedrivit dagisverksamhet i Pistoia, Toscana. Åtminstone kan man tro det, av metoderna att döma. Två kvinnor har gripits för barnmisshandel sedan det uppdagats att de slagit barn som inte velat äta och tvingat dem att äta sina egna spyor. Föräldrana är både rasande och bestörta. Dagisfröknarna har, så som är brukligt med misstänkta brottslingar i Italien, hängts ut i tidningarna med namn och bild. Stryk skulle de ha.
Zlatan: Ja, de pratar om den långe här också. De är lite stolta att han har spelat i italienska ligan.
A presto
Marco Maccherone
Fotboll: Alldeles för en stund sedan drogs grupperna till VM i Sydafrika. Våra kära grannar Danmark hamnade i en svår men inte omöjlig grupp med Holland, Japan och Kamerun, medan Portugal (som på något sätt stal Sveriges plats) ställs mot Brasilien, Nordkorea och Elfenbenskusten. Italien kan förmodligen, på sitt sedvanliga vis, trögstarta sig igenom gruppspelet, för att sedan utvecklas till ett slagkraftigt lag i slutspelet. Deras motståndare är Paraguay, Nya Zeeland och Slovakien - en föga imponerande samling. Andra intressanta möten är USA-England (med tanke på kolonisationen), Australien-Serbien (Australien har en relativt stor serbisk minoritet) och de flesta matcherna i den nästan helspanska gruppen med Spanien, Chile, Honduras och Schweiz. Mitt tips är att Nordkorea blir sämst i VM.
Kärnkraft: Det franska kärnkraftverket i Cruas, inte allt för betryggande långt ifrån den italienska gränsen, har drabbats av ett litet driftfel. Kylsystemet gav upp för en stund, men nu har de fått ordning på det. Inga radioaktiva utsläpp har rapporterats.
Otäckt: Har ni läst Pojken som kallades Det? Hans mamma har tydligen bedrivit dagisverksamhet i Pistoia, Toscana. Åtminstone kan man tro det, av metoderna att döma. Två kvinnor har gripits för barnmisshandel sedan det uppdagats att de slagit barn som inte velat äta och tvingat dem att äta sina egna spyor. Föräldrana är både rasande och bestörta. Dagisfröknarna har, så som är brukligt med misstänkta brottslingar i Italien, hängts ut i tidningarna med namn och bild. Stryk skulle de ha.
Zlatan: Ja, de pratar om den långe här också. De är lite stolta att han har spelat i italienska ligan.
A presto
Marco Maccherone
8 poäng...
Idag var jag, helt utanför tävlingen, i Florens under dagen. Jag hade lite julklappsärenden och annat att uträtta, allt finns tyvärr inte att köpa i Bologna. Med uppdraget slutfört tog jag tillfället i akt att se lite mer av staden och besöka det där vetenskapshistoriska muséet som hade eftermiddagsstängt sist jag var där. Den här gången hade de öppet, dock inte på andra och tredje våningen, så jag fick nöja mig med bottenplan och källaren. Det var mest teleskop, passare och maskiner för att skapa statisk elektricitet, men även såna där dubbelkoner som rullar uppför lutande plan. Galileos teleskop (det riktiga, det som inte är ute i rymden) fanns där också, men det verkade inte värderas speciellt högt, för det låg i ett vanligt glasskåp med en massa andra gamla prylar.
Gatorna var betydligt glesare befolkade denna gång än senast jag var i Florens; det gick att röra sig framför Palazzo Vecchio och runt domen, jag var t.o.m. inne i katedralen. Däremot var jag inte i Dantes hus, men där var jag nästan förra gången. Inträdet var ganska dyrt, men jag har åtminstone varit i Dantes tambur (numera souvenirshop). Ponte Vecchio var jag på förstås. På andra sidan hittade jag en lång, brant väg som slingrade sig upp på en höjd. Jag tog mig upp för att se på utsikten, men den skymdes till stor del av alla höga hus. Till lunch åt jag pizza på samma utmärkta restaurang som förra gången (kanske den bästa pizzan hittills), sen vågade jag mig på en våffla med nutella, för det verkade vara en lokal specialitet. Lite bilder får ni se innan vi kommer till frågeleken: Palazzo Vechio (till vänster ser ni balkongen där Anthony Hopkins hängde ut Giancarlo Giannini i Hannibal), den där grisfontänen (Fontana del Porcellino) som alla ska gå och klappa på och slänga pengar i, Santa Maria Novella och, sist men inte minst, två gula lyftkranar.
Då så, nog om det.
På 8 poäng: Staden grundades av greker, på den tiden medelhavets härskare. Därefter har den omväxlande varit ockuperad och självstyrd. En känd gata har namn efter britter, men även Asterix och Obelix har besökt staden. Som vanligt i dessa trakter har den gamle frihetskämpen Giuseppe Garibaldi fått ett torg uppkallat efter sig. Trots sitt läge vid kusten är det ingen utpräglad fiskestad, även om fisk i olika former säkert står på menyn på de lokala restaurangerna. Var var det ni sa att vi var?
Åh, nu känner jag mig verkligen som Ingvar Oldsberg i högform! Där fick ni att klura på! Gissa på, i min frågelek har man flera chanser att dra i bromsen.
A presto
Marco Maccherone
Gatorna var betydligt glesare befolkade denna gång än senast jag var i Florens; det gick att röra sig framför Palazzo Vecchio och runt domen, jag var t.o.m. inne i katedralen. Däremot var jag inte i Dantes hus, men där var jag nästan förra gången. Inträdet var ganska dyrt, men jag har åtminstone varit i Dantes tambur (numera souvenirshop). Ponte Vecchio var jag på förstås. På andra sidan hittade jag en lång, brant väg som slingrade sig upp på en höjd. Jag tog mig upp för att se på utsikten, men den skymdes till stor del av alla höga hus. Till lunch åt jag pizza på samma utmärkta restaurang som förra gången (kanske den bästa pizzan hittills), sen vågade jag mig på en våffla med nutella, för det verkade vara en lokal specialitet. Lite bilder får ni se innan vi kommer till frågeleken: Palazzo Vechio (till vänster ser ni balkongen där Anthony Hopkins hängde ut Giancarlo Giannini i Hannibal), den där grisfontänen (Fontana del Porcellino) som alla ska gå och klappa på och slänga pengar i, Santa Maria Novella och, sist men inte minst, två gula lyftkranar.
Då så, nog om det.
På 8 poäng: Staden grundades av greker, på den tiden medelhavets härskare. Därefter har den omväxlande varit ockuperad och självstyrd. En känd gata har namn efter britter, men även Asterix och Obelix har besökt staden. Som vanligt i dessa trakter har den gamle frihetskämpen Giuseppe Garibaldi fått ett torg uppkallat efter sig. Trots sitt läge vid kusten är det ingen utpräglad fiskestad, även om fisk i olika former säkert står på menyn på de lokala restaurangerna. Var var det ni sa att vi var?
Åh, nu känner jag mig verkligen som Ingvar Oldsberg i högform! Där fick ni att klura på! Gissa på, i min frågelek har man flera chanser att dra i bromsen.
A presto
Marco Maccherone
Vart är jag på väg?
Förra gången jag försökte göra en tävling av mitt resande var det många som tyckte att det var alldeles för svårt och att formatet var knepigt, så nu tänkte jag göra det på ett sätt som de flesta känner igen. Ni får ledtrådar på 10, 8, 6, 4 och 2 poäng, där varje mening kan innehålla en dold, krystad, vägledande ordvits. Låter det bekant? Ja, det är klart det gör, ni tittar väl på På spåret? Jag hoppas att Johannes fortsätter läsa (det här är nåt för dig), för övrigt tror jag mig kunna locka en lite äldre målgrupp än tidigare (Martin, Jonas, Adam - dags att titta hit). Resan är tänkt att starta på söndag, så om ni har tur och är duktiga får ni veta vart jag är på väg redan innan jag har åkt. En ledtråd om dagen från och med idag.
På 10 poäng: Jag lämnar bostaden med tvillingtornen och ger mig ut på en resa i flera etapper. Den första delen av resan för mig till en närbelägen stad som italienarna har lätt att tycka om, därefter viker jag av mot kusten. Slutmålet är populärt bland turister, om än främst under sommarhalvåret. En lång tradition av invasion och ockupation har präglat regionens historia, en region där man talar på ett sätt som starkt skiljer sig från landet i övrigt. Staden jag ska söker är en hamnstad med viktiga färjeförbindelser, men där finns också järnvägsstation och flygplats.
Inte alltför lätt kanske, men det ska det inte vara på 10 poäng. Däremot får ni bakläxa om ni inte kan lista ut varifrån jag startar. Har ni läst här tidigare i veckan kan ni dessutom ha lite idéer om vart jag ska. Skynda er att gissa, när nästa ledtråd kommer i morgon kväll är det för sent att ta 10:an!
A presto
Marco Maccherone
På 10 poäng: Jag lämnar bostaden med tvillingtornen och ger mig ut på en resa i flera etapper. Den första delen av resan för mig till en närbelägen stad som italienarna har lätt att tycka om, därefter viker jag av mot kusten. Slutmålet är populärt bland turister, om än främst under sommarhalvåret. En lång tradition av invasion och ockupation har präglat regionens historia, en region där man talar på ett sätt som starkt skiljer sig från landet i övrigt. Staden jag ska söker är en hamnstad med viktiga färjeförbindelser, men där finns också järnvägsstation och flygplats.
Inte alltför lätt kanske, men det ska det inte vara på 10 poäng. Däremot får ni bakläxa om ni inte kan lista ut varifrån jag startar. Har ni läst här tidigare i veckan kan ni dessutom ha lite idéer om vart jag ska. Skynda er att gissa, när nästa ledtråd kommer i morgon kväll är det för sent att ta 10:an!
A presto
Marco Maccherone
En ovanligt dum idé
Eftersom jag har så få läsare på min blogg riskerar jag knappast någonting genom att säga vad jag tycker om högerextremism. Jag har milt sagt väldigt lite till övers för sådana fasoner. Det är naturligtvis inte något jag skriver bara för att jag har en blogg att skriva det på, det är apropå veckans nyhet i Europa: Schweiz har förbjudit byggande av nya minareter. Jag är kanske lite sent ute, till och med min egen favoritblogg (förutom Amandas) Bank o Niva har hunnit beröra ämnet - med en lätt vinkling mot fotboll, så klart. Jag känner ändå att jag har något att bidra med. För ungefär en månad sen var jag på restaurang med några erasmusstudenter från Tyskland, Österrike och Schweiz. En av schweizarna berättade lite om vad som var på gång och om bakgrunden till det tokiga förslaget. Han råkade bo i närheten av den kanton där förslaget uppstod, Jura, så han hade rätt bra koll på det. Schweiz har 7 590 000 invånare och fyra minareter, varav noll i huvudstaden Bern och noll i kantonen Jura. De är rädda för att minareterna ska "förstöra deras kultur". Valaffischerna talar sitt tydliga språk. Den där lömska blicken kan ju skrämma slag på vem som helst. På det hela taget är beslutet mer förargande än förvånande. Schweizarna har alltid varit speciella, det här är bara deras sätt att påminna om att de inte vill ha något med resten av världen att göra. Synd att deras land ska vara så förbannat vackert, annars kunde vi ha byggt en mur runt dem så vi hade sluppit varann.
Fotbollsträning idag... nej, det var det ju inte! Det regnade igår. Så var det med den saken. Vi hade inte ens löpträning. Ett alternativ kunde ju annars ha varit de fina längdskidspåren vid fotbollsstadion. Titta bara:
Gunde hade gråtit vi åsynen av de banorna.
A presto
Marco Maccherone
Fotbollsträning idag... nej, det var det ju inte! Det regnade igår. Så var det med den saken. Vi hade inte ens löpträning. Ett alternativ kunde ju annars ha varit de fina längdskidspåren vid fotbollsstadion. Titta bara:
Gunde hade gråtit vi åsynen av de banorna.
A presto
Marco Maccherone
