En julsaga

Det var i mitten av december. Det var kallt ute, men inte minusgrader. Ingen snö och inga andra tecken på julstämning än julskyltningen som börjat säkert en månad tidigare. Tenta-p stundade.

Studenten satt ofta på campus och studerade med sin kamrater, så som är brukligt. När han kom hem fanns där ingen som väntade på honom. Ingen mötte honom vid dörren, ingen hade diskat hans disk, ingen tittade på hans TV. Det var tyst i lägenheten.

Barer och nattklubbar var inget som roade den unge mannen. Han satt heller under sin korkek och luktade på blommorna... Nej, stopp och belägg, det var ju inte jul än. Han satt vid sin dator och sökte kontakt med likasinnade, jämngamla, söta tjejer av motsatt kön. Motsatt mot hans eget, alltså. Ja, annars hade de ju inte varit tjejer. Hur som helst...

Han hade under en längre tid (längre än en månad, till exempel) varit medlem på en datingsajt med det något fåniga namnet Happy Pancake, hittills utan att röna någon framgång i verkliga livet. En av dessa gråa dagar i december hade han dock fått en virtuell flört skickad till sin virtuella flörtlåda. Detta piggade upp tillvaron för en stund. Tjejen som skickat den virtuella flörten verkade vara likasinnad, jämngammal och söt (och helt uppenbart av motsatt kön), så han tog sig tid att besvara den med ett elektroniskt meddelande. Nöjd med detta, men utan större förhoppning om ett svar, loggade han ut och återgick till sina andra göromål.

Det blir ju bara för konstigt om jag ska berätta allt i tredje person. Det är alltså mig och Amanda det handlar om, om ni inte redan hade förstått det.

Hon hade skrivit i sin presentation på Happy Pancake att hon var med där för att hon blev tvingad av en vän, så jag svarade på flörten med att skriva "Hoppas att flörten inte var lika påtvingad som medlemskapet". Dagen därpå svarade hon glatt att så var inte fallet (inte helt sant, men det visste inte jag så det spelade ingen roll). Vi fortsatte att växla några meddelanden på HP, vilket var väldigt trevligt. Det enda som var tråkigt med det var att kommunikationen blev så långsam, men ganska snart började vi även prata på msn. Sakta men säkert lärde vi känna varann. Amanda ställde hela tiden väldigt konstiga frågor - det var visst något sorts personlighetstest hon hade hittat på. Jag å min sida frågade ganska ingående var hon bodde, men det var bara för att jag själv bodde i det området innan jag flyttade till Skägget. Jag blev mer och mer intresserad av den småländska sjuksköterskan och tyckte mig ana att hon gillade mig också.

Sen kom jullovet. Vi åkte båda hem till våra respektive föräldrar och ingen av oss hade speciellt mycket tid att sitta vid datorn. Jag tyckte dock att det vore synd att behöva vänta till mellandagarna, eller ännu längre, på att få höra av henne igen, så jag skickade lite försynt en julhälsning på HP. I mellandagarna tillbringade vi några kvällar tillsammans på msn. Hon fick se i webcam att jag inte var någon snuskig gammal gubbe och gick så småningom med på att träffas när vi kom tillbaka till Linköping.

Från början sa vi att jag skulle komma hem till henne så att jag kunde damma hennes hyllor, men sen blev det ändå så att hon fick ta bussen och åka hem till mig. När jag lagar mat brukar jag ofta improvisera ihop något, men den här kvällen satsade jag på ett säkert kort: currykryddad gratinerad fläskfilé med purjolök och chilisås, serveras med ris. Jag ställde in maten i ugnen och gick och mötte henne vid busshållplatsen. Hon var rädd att hon inte skulle hitta annars, men strax stod vi där framför varandra, hon i vit halsduk, jag i blå mössa. Vi enades i en varm kram och gick tillsammans upp till lägenheten. Det var trettondag jul.

Efter maten blev det (delvis illegal) filmvisning på min dator. Först såg vi Wall-E, som Amanda hade med sig. Halvvägs in i Surf's Up hade vi kommit riktigt nära varandra i soffan. Vi såg varandra djupt i ögonen. När vi slutade kyssas hade vi missat större delen av filmen, men det brydde vi oss inte om. Vi satte igång att titta på mina legofilmer istället, och vips var klockan så mycket att sista bussen hade gått. Vilken tur att jag hade dubbelsäng! Eller... en stor soffa och ett extra täcke, menar jag.

Ända sedan den dagen, för elva månader sedan, är Amanda och jag ett par. Nästa julafton och många julaftnar därefter kommer vi att vara tillsammans. Vår kärlek är lika sann som att 2<3.

Till Amanda

/Marcus

Kommentarer
Postat av: Knasbubblan

Så fint, min alldeles egna julsaga och som tur var utan spöken och elaka, giriga gubbar. Den här är min favorit, det finaste ngn ngnsin har skrivit...till mig och till ngn annan :)



Älskar dig mer än du ngnsin kan förstå, du är mitt allt, mitt liv, mitt nu och min framtid...Du är den enda <3

2009-12-06 @ 22:01:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0