En inställd match är också en match

Igår kväll fick jag för mig att gå på bio igen. Amanda hade inte tillgång till dator och det fanns inte mycket annat att göra hemma, så jag letade upp en lovande film i bioprogrammet och gav mig ut. Valet föll på Duemiladodici, d.v.s. 2012 dubbad till italienska. Det var inte så hemskt som man skulle kunna tro att se en dubbad film. Just i det här fallet passade det tvärtom ganska bra, eftersom manusförfattaren hade en tydlig tendens att slänga in referenser till Italien. Det var hela tiden Italiens premiärminister som syntes och pratades om mest, vid sidan av USA:s president förstås. De två konstverk man tydligt kan urskilja bland de som räddas från katastrofen är båda italienska: Leonardo da Vincis La Gioconda (Mona Lisa) och Michelangelo Buonarrotis Davidstaty. Michelangelos livsverk, Peterskyrkan, står (och faller) också i fokus när jorden går under. De italienska biobesökarna lade särskilt märke till varje gång deras premiärminister nämndes, det tyckte de var väldigt roligt. Det var en riktigt maffig specialeffektfilm, men det var också väldigt förutsägbart vilka som skulle dö och vilka som skulle överleva ända till slutet. En lustig detalj, som antagligen är genomtänkt, är att när rymdfärjan är ute och seglar och är på väg att krocka visas under ett ögonblick att avståndet till kollision är 1852 meter - exakt en nautisk mil. Lite lustigt var det väl? Eller är det bara jag som tycker det, som vanligt?

När jag gick hem från bion regnade det, vilket ledde till vissa tveksamheter om dagens fotbollsmatch. Ingen sa något om att matchen skulle skjutas upp, så jag åkte ändå dit och kollade läget. Båda lagen stod med sina väskor utanför anläggningen och väntade på domaren. Hon kom så småningom, inspekterade planen tillsammans med lagkaptenerna och bedömde att den var för vattensjuk för att spela på. Enligt uppgift från en lagkamrat sa hon att det skulle gå att spela på planen, men efteråt skulle den vara en potatisåker. Jag grämde mig lite för att inte få spela, jag kände mig i form idag. Till råga på allt skulle jag ha fått spela på yttermittfältet med tröja nummer 10. Tränaren hade väl lagt märke till mina offensiva kvalitéer när vi spelade fyra mot fyra på träningarna nu i veckan och frågade i torsdags om jag kunde tänka mig att spela högre upp på kanten, men fortfarande på vänsterkanten, lovade han. "Jag kan lika gärna spela till höger" sa jag, "det kvittar". "Jaha" sa han, "då får jag tänka igenom uppställningen lite till". Jag hoppas han sparar tian till nästa vecka.

Övrigt att rapportera: det var kuddkrig på Piazza Maggiore idag. Jag gick förbi och observerade spektaklet. Det var var och fjädrar över hela torget, vilt kämpande ungdomar och kuddar som flög i luften. Ni kan också få en glimt:



A presto

Marco Maccherone

Kommentarer
Postat av: Johannes

Det är som vanligt skitkul läsning, du skriver väldigt bra. fortsätt med det ! hälsningar från Svedala

2009-11-29 @ 21:50:19
Postat av: Marcus

Där har vi iaf en till som kanske hade hajat till på sjömilen! Hej på dig din gamla sjöman, vi kanske ses under jullovet/omtenta-p!

2009-11-30 @ 00:18:58
URL: http://maccherone.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0