maccherone

Det har varit en slitsam och stressig vecka, med mer uppförsbacke och motvind än på Linköpings cykelvägar, men nu har jag äntligen hittat tre vettiga kurser och fått ett schema. Förutom Costruzione di Macchine Automatiche e Robot med professor Zucchelli ska jag nu även läsa Macchine e Apparaturiche a Gas e a Vapore (motsvarande Fluidmekanisk systemteknik) och Science and Technology of Composite Materials (jajemen, en kurs på engelska!). Som minst två och som mest sex timmar om dagen, endast en dag med mer än en lektion. Det är lite skillnad mot mitt vilsna strövande från morgon till kväll. Jag höll på att bryta ihop igår, men idag känns det mycket bättre. Allt som behövdes var lite vägledning av professorn (och mycket stöd och uppmuntran av Amanda).


Det här är stadsporten närmast tekniska fakulteten:



I helgen är jag ensam i lägenheten. Tjejen, den senast inflyttade, är på utflykt nånstans i södra delen av landet, medan grabbarna har samlat ihop ett gäng för att ge sig ut på äventyr till Rom. De fick ju inte hyra bil när vi skulle till Milano, men nu ska de alltså göra en om möjligt ännu dummare utflykt. På två dagar ska de köra härifrån till Rom, via Pisa och Florens, samt hinna se alla turistattraktioner på alla ställen. Sist jag hörde hade de ännu inte bestämt om de skulle ta in på vandrarhem eller sova i bilarna. Två bilar, tio personer, tre förare. Jag är inte avundsjuk på dem.

Själv ska jag göra debut i Atletico Nettuno i morgon. Svårt att säga var jag står formmässigt, för att inte tala om resten av laget. Jag hoppas i alla fall kunna bidra med en förbättring; de fick stryk med 5-1 i förra matchen.

15 dagar tills Amanda landar på Orio al Serio och vi möts i Milano. För varje dag känns det lite bättre, för jag kommer närmare och närmare till att få ha min älskling hos mig igen. 2<3


Här är gatan där jag bor:

Du pekar åt fel håll, Ugo Bassi, jag bor där bakom.
Och sluta pilla dig i stjärten!


A presto

Marco Maccherone