Är det inte det ena så är det det andra
Det är mitt fel, jag vet. Jag skulle naturligtvis inte ha klagat på det fina vädret. Nu är århundradets största moln av aska på väg att lägga sig över Europa, skymma solen och blockera all flygtrafik. Är det inte strejk så är det vulkanutbrott. För egen del är det en trist nyhet eftersom jag hade planerat att åka till Linköping i helgen för att träffa Amanda igen och för att gå på M-aktivas. Nu verkar det, med stor sannolikhet, inte bli så. Jag får stanna i Bologna, plugga till energitentan och förlora en fotbollsmatch med Atletico Nettuno. Eländes elände alltså. Stackars Amanda har det ännu värre, för hon ligger hemma och är magsjuk. Med det i åtanke är det kanske bra att jag inte åker dit, men det är tråkigt att inte veta när vi träffas nästa gång.
Fram till att jag slog på TV:n och såg 18-nyheterna var det annars en ovanligt bra dag. Jag klarade den kluriga eltentan i morse, men det var en märklig upplevelse. Strax efter att jag satt mig och börjat rita den karakteristiska funktionskurvan för en DC-motor började det ringa i professorns telefon. Två hantverkare kom in och tittade på hans skrivbord, som tydligen behövde repareras. Sen var professorn borta i några minuter, kom tillbaka och fortsatte med sina telefonsamtal och sitt knappande på datorn, samtidigt som han ställde fler frågor till mig. Det var nästan så att man undrade om det var Dolda kameran. Efter drygt en timme, varav knappt hälften var effektiv tid, var jag ändå färdig och fick mitt betyg: 24/30. Det lägsta jag har fått hittills, men el är inte mitt favoritområde. Professorn frågade mig faktiskt varför jag, som maskiningenjör, hade valt en sån kurs. Faktum är att den finns med i läroplanen (som valbar) för maskintreorna i Bologna, det är bara det att ingen väljer den. Jag tog den för att få med något som motsvarar Eltekniska system (obligatorisk) i mitt kursval.
På eftermiddagen presenterade jag mitt hydraulikprojekt inne på professor Naldis stökiga kontor. Han har pärmar och böcker från golv till tak och överblivna väggytor är fyllda av fläktar och propellrar av olika slag. Han var uppenbarligen nöjd med hur jag förändrat min krets, för han gav mig 30 i betyg, utan att ens läsa rapporten.
Det är synd att en så bra dag ska behöva överskuggas (bokstavligt talat, för vissa européer) av en isländsk vulkan och västliga vindar. Vi får hålla tummarna för att molnen försvinner snart, det finns säkert de som sitter i värre knipor än jag när det gäller resande.
Jag tror förresten att jag såg Marco Di Vaio på stora torget i dag. Om det inte var han så var det en look-alike. Han hade vit t-shirt och svart kavaj och hade fullt sjå med att hålla reda på sina två små barn (c:a 2-3 år gamla). Jag har inte tagit reda på ifall Marco Di Vaio faktiskt har småbarn, men det kan ju faktiskt vara en avgörande faktor i frågan om det verkligen var han.
A presto
Marco Maccherone
Fram till att jag slog på TV:n och såg 18-nyheterna var det annars en ovanligt bra dag. Jag klarade den kluriga eltentan i morse, men det var en märklig upplevelse. Strax efter att jag satt mig och börjat rita den karakteristiska funktionskurvan för en DC-motor började det ringa i professorns telefon. Två hantverkare kom in och tittade på hans skrivbord, som tydligen behövde repareras. Sen var professorn borta i några minuter, kom tillbaka och fortsatte med sina telefonsamtal och sitt knappande på datorn, samtidigt som han ställde fler frågor till mig. Det var nästan så att man undrade om det var Dolda kameran. Efter drygt en timme, varav knappt hälften var effektiv tid, var jag ändå färdig och fick mitt betyg: 24/30. Det lägsta jag har fått hittills, men el är inte mitt favoritområde. Professorn frågade mig faktiskt varför jag, som maskiningenjör, hade valt en sån kurs. Faktum är att den finns med i läroplanen (som valbar) för maskintreorna i Bologna, det är bara det att ingen väljer den. Jag tog den för att få med något som motsvarar Eltekniska system (obligatorisk) i mitt kursval.
På eftermiddagen presenterade jag mitt hydraulikprojekt inne på professor Naldis stökiga kontor. Han har pärmar och böcker från golv till tak och överblivna väggytor är fyllda av fläktar och propellrar av olika slag. Han var uppenbarligen nöjd med hur jag förändrat min krets, för han gav mig 30 i betyg, utan att ens läsa rapporten.
Det är synd att en så bra dag ska behöva överskuggas (bokstavligt talat, för vissa européer) av en isländsk vulkan och västliga vindar. Vi får hålla tummarna för att molnen försvinner snart, det finns säkert de som sitter i värre knipor än jag när det gäller resande.
Jag tror förresten att jag såg Marco Di Vaio på stora torget i dag. Om det inte var han så var det en look-alike. Han hade vit t-shirt och svart kavaj och hade fullt sjå med att hålla reda på sina två små barn (c:a 2-3 år gamla). Jag har inte tagit reda på ifall Marco Di Vaio faktiskt har småbarn, men det kan ju faktiskt vara en avgörande faktor i frågan om det verkligen var han.
A presto
Marco Maccherone
Kommentarer
Postat av: Mannndy
:'( måste den få utbrott nu...jävla fjolla jökul ;P
Postat av: Marcus
Ovanligt dålig tajming. Men tur att jag inte var ute och flög åtminstone.
Trackback
