maccherone

Bloggen har legat latent under helgen på grund av att motsvarande halva läsarkretsen var på besök här i Bologna. Jag har alltså haft fullt upp med att valla runt mor, far och Mössa mellan stadens butiker, restauranger, muséer och mest centrala sevärdheter. Det var förstås inte så besvärligt och oangenämt som jag kanske fick det att låta nu, snarare ganska trevligt. Att jag missade helgens drabbning på Renato Dall'Ara gjorde heller inte så mycket, Bologna-Milan slutade 0-0. Jag är nöjd med helgen och hoppas att mina besökare är det också. De fick prova på italiensk pizza, italienskt kaffe, italiensk choklad, italiensk glass, ett antal italienska maträtter och en apokalyptisk italiensk dessert på restaurangen som blev av med en skylt i höstas (och som hade foton från en pridefestival på väggarna). Rasmus fick dessutom se Bologna från ovan då jag lurade med honom upp i tornet. Vi försökte räkna trappstegen men kom inte överens om mer än att det var färre än vad de skyltar med. Lite presenter fick jag också i förskott (utöver den här datorn, som jag fick ännu mer i förskott): en rutig skjorta, Snabba cash och Ahlgrens bilar. Tack så hjärtligt!



Trots att jag alltså har firat och fått presenter vid ett par tidigare tillfällen är det i själva verket först i dag jag fyller år. Några gratulationer har jag fått, men inte från någon i min geografiska närhet, så det känns lite märkligt. Ganska likt en alldeles vanlig dag. Den började inte på bästa tänkbara sätt heller, min födelsedag. Jag gick upp lite tidigare för att kanske äntligen få den där översättningen gjord så att jag kanske äntligen kan skriva in mig på kommunkontoret. Det gick alltså inte riktigt så bra som jag hade tänkt, som ni säkert anade. Det börjar bli rena rama skattjakten. Stället som jag blivit hänvisad till den här gången gjorde legaliseringar av översättningar, de gjorde inte själva översättningen. Jag fick i stället en tresidig lista på engelsk-italienska licensierade översättare i Bologna. Det positiva är att det inte gärna kan bli många fler instanser efter detta. Mindre bra är väl att de på kommunkontoret eventuellt kan tycka att jag kommer lite sent, men jag kan ju faktiskt inte hjälpa att deras myndighetskolleger skickat mig till fel ställe tre gånger. Om Tom Hanks tyckte det var knepigt att hitta den heliga Graalen kan han ju försöka att bli tillfälligt folkbokförd i Italien.

10 dagar kvar tills Amanda kommer! 2<3



Förutom Ahlgrens bilar och alla bilder på Amanda är SVT Play ett bra sätt att dämpa saknaden till Sverige, inte minst med tanke på vilken kvalité de italienska programmen håller. På spåret, Succéduon, Landet Brunsås och Sissela och de sju dödssynderna har jag kollat på. Sissela pratade senast om högmod, vilket osökt får mig att tänka på matematikern Fermat och hans berömda gåta, som jag läste en bok om förra året. Fermat levde i Frankrike på 1600-talet, arbetade som jurist och pysslade lite med matte på fritiden. Mest känd blev han för ett bevis som han aldrig gav. Han påstod sig ha funnit "ett gudomligt bevis" till att xª + yª = zª saknar lösning för heltal a>2, men skrev därefter att marginalen var för liten för att få plats att visa det. Det var en stöddig utmaning mot världens alla professionella matematiker, som i över 300 år grubblade på Fermats gåta och ifrågasatte om han verkligen hade bevisat tesen. På 1990-talet utfördes det fullständiga, obestridliga beviset till slut, men med så avancerad matematik att det ligger närmare till hands att tro att Fermat var högmodig och skrytsam än att han var 350 år före sin tid. En liten parentes bara.

Träning i dag? Nej. Planen avstängd? Ja.

A presto

Marco Maccherone