Knepiga ordlekar

Sista kvällen i Bologna före påsklovet. Jag är laddad för en lång och strapatsfylld dag i morgon. 09:15 ska jag infinna mig på prof. Naldis kontor för att presentera mitt lilla hydraulikprojekt. 10:30 är det dags för muntlig tentamen i elektroteknik med prof. Casadei. Framåt eftermiddagen ska jag sedan åka tåg i tre timmar för att komma till Milano, för att därifrån ta bussen till Orio al Serio utanför Bergamo. Flygresan tar drygt två timmar, därefter blir det flygbuss direkt till Linköping mitt i natten och till sist en liten promenad (eller en taxi) hem till Amanda. Det blir motsvarande en hel arbetsdag i restid. Pust! Jag har åtminstone inte hört talas om någons strejk den här gången, men det vet man aldrig. Det kan komma när man minst anar det.

Jag såg en affisch på stan där det stod CORSE IN TRUCCO PROFESSIONALE, vilket inte hade varit speciellt anmärkningsvärt om det inte var för att ett av orden har flera olika betydelser, samt att det här är Italien. Trucco kan nämligen både betyda smink (som det troligen avsåg i detta fall) och trix/knep (matteprofessorn brukar använda ordet i den betydelsen om diverse matematiska metoder). Kurser i professionella trix och knep? Med Berlusconi som föreläsare?

Apropå matteprofessorn och ord med flera betydelser så är även matematiken i Italien smått obskyr. Titta bara på följande exempel från ordlistan (avkortade för bättre läsbarhet):

seno [-e-] m 1 sinus 2 kvinnobröst, barm; moderliv; sköte

tangente [-ε-] f 1 tangent 2 andel i betalning e.d.; pengar under bordet, svarta pengar

Nå? Är det bara jag som tror att Berlusconi har varit på toppen lite för länge i det här landet?

I morgon (+ 3½ timmar) är jag hos Amanda. 2<3

A presto

Marco Maccherone

En riktig lågoddsare

Antingen är det en förbannelse eller en tradition, men Atletico Nettuno kan verkligen inte ta poäng. I dag spelade vi riktigt bra i en halvlek, tog ledningen med 1-0 (friläge, framspelning av mig från mittlinjen) och var helt klart det bättre laget så långt i matchen. Det andra lagets tränare tog ett snack med sina grabbar i halvtid (kanske även med domaren?) och fick dem att spela betydligt mer aggressivt i andra halvlek. Vi stod emot anstormningen bra inledningsvis, de sprang oftast offside. Sen var det någon som tappade bollen på mitten så att de kom 3 mot 2. Vi höll på att reda ut situationen när en av våra mittfältare, en småruffig kille som redan dragit på sig en varning, fällde deras bollförande kille i hörnet av straffområdet. Solklar straff och utvisning efter två gula kort. Vår målvakt (ny för dagen, också en fin tradition vi har) räddade straffen men var chanslös på returen. 10 mot 11 fortsatte vi att kämpa för poängen. Jag spelade fram till ytterligare ett par fina lägen, men avsluten satt inte där de skulle. En del av mina uppspelsförsök gick dessutom till spillo på grund av motvinden och/eller den hårda, leriga planen (vem sa att Råsunda var en åker?). När matchen var nästan slut blev det plötsligt ett jädra liv på andra kanten. Jag uppfattade inte vad det var frågan om, men både spelet och härjandet fortsatte. Motståndarna skickade iväg en långboll som deras anfallare plockade upp och sköt, via målvaktens handskar, i nät. Efter det målet samlades flera av våra spelare kring domaren, som tydligen hade missat något i situationen som föregick målet. Fortfarande ovetande om vad som hänt stod jag vid mittlinjen, beredd att delta i ett sista anfallsförsök. Det blev dock inget sådant. Våra spelare började lämna planen i protest och sköt iväg bollen. Hela vår bänk applåderade och jublade ironiskt när domaren strax därefter blåste av matchen. Jag frågade en i laget vad som hade hänt egentligen. Tydligen hade en i det andra laget stoppat bollen framför sig med händerna, vänt sig om och lagt ner den vid fötterna för att fortsätta spela. Varken domaren eller linjemannen hade sett något av det (antar jag, eftersom de lät saken passera), trots att de stod betydligt närmare händelsen än vad jag gjorde. Det är alltid tråkigt när domarna avgör en match (vi hade dessutom bud på en straff, en likartad fällning som det andra laget fick straff för), men i vårt fall spelar det egentligen ingen roll. Vi håller ju vår stadiga trend av förluster, allt är i sin ordning.

Laget har för övrigt fått en blogg. Det står inte så mycket vettigt där, men det finns lite bilder och en serietabell. Även jag har fastnat på en bild.


Atletico Nettunos nummer tre.

A presto

Marco Maccherone

Lugnet efter stormen

Nu är den där förbaskade tentan äntligen gjord. Det gick över ganska fort, om man ska se det från en positiv synvinkel (punto di vista). Å andra sidan var det enormt stressigt att lösa sex uppgifter med sexsiffriga beräkningar på två timmar i en aula med öppna dörrar. Jag känner att jag har allt att skylla på om resultatet visar sig vara dåligt. Hade detta varit en normal tenta där man är säker på att examinatorn inte har ett eget räknesystem så hade jag varit säker på att jag skrev en fyra, minst, men nu kan det bli vad som helst. Nåja, man kan inte göra mer än sitt bästa.

Matchen i går var en stor besvikelse. Bologna var inte alls långt ifrån lika bra som Roma, men de saknade spets, tur och en rättvis domare. Fyra av Bolognas anfallare fick speltid, utan att besvära Romas målvakt. Romas första mål var ett skott från De Rossi som styrdes på Riise och lurade Viviano i Bologna-målet, strax efter att domaren stått i vägen för ett uppspelsförsök från en Bologna-back. Domaren höll en fantastiskt ojämn nivå. Han gav frisparkar för minsta kroppskontakt och varning för en klockren brytning, men lät ett klumpigt överfall från Mexés utanför eget straffområde passera utan åtgärd. Han var marginellt bättre än damen som dömde vår match i lördags. Kvällens roligaste var sjuåringen som höll igång klacken på vår sida.



När jag kom ut efter tentan var det försommarvärme i luften. Det får gärna fortsätta på det viset. Italienarna gick dock fortfarande klädda i tjocka tröjor eller jackor. Även om de inte reagerar på väderförändringen måste de åtminstone märka att det är påsk snart. Se bara så fint de har skyltat här i stan:


Jättestora ägg eller väldigt liten gubbe (till höger)?

A presto

Marco Maccherone

Skräptenta

Underkänt... jag har aldrig fått det förut, i morgon blir första gången. Helt säkert är det inte, men sannolikheten känns större än någonsin. På två veckor av kursens totalt åtta är det alltså meningen att man ska lära sig något som utgör halva betygsunderlaget. Två veckor är att ta i förresten, för det var bara på de två lektionerna vi hade som man hade chans att lära sig något, lösningarna till de gamla tentorna är hopplösa. Jag har letat upp de där diagrammen som alla utom jag har fått för att kunna göra alla uppgifter, men jag lyckas aldrig läsa ut samma värde ur diagrammen som står i facit. Ofta är det svårt att gissa hur de har gjort för att räkna ut värden som skiljer sig från de jag får fram och vissa gånger är det helt absurt. Till exempel: 77,4 ton/timme tillfört kol, 2,42 ton/timme tillförd olja, sammanlagt 79,22 ton/timme. Finn ett fel. Risken må vara överhängande att jag inte klarar provet, men det är minst lika stor risk att det i så fall beror på att examinatorn inte kan räkna. Jag ångrar mer och mer för varje dag att jag valde den här kursen.

Bussarna har strejkat i fyra timmar i dag igen. De skulle åtminstone göra det, det har stått på busshållplatsskyltarna i en vecka. Vad jag kunde se så var de dock ute och körde. Undrar vad en sån strejk ger för resultat.

Bologna-Roma i kväll. Hemmaseger ger fyra gånger pengarna hos Svenska spel. Som medborgare i den här staden måste jag ju förstås hålla på Rossoblù, men det lutar åt att Roma (Giallorossi, för att fortsätta i samma termer) tar tre poäng och håller liv i toppstriden. Bologna föll ju mot Siena i söndags, vilket såg ut att vara slutet på en positiv trend. Di Vaio är ändå tillbaka, så kanske ändå att de kan ställa till med något.

Amanda fick brev av mig i dag. Det kom fram på två dagar och kostade bara 60 cent att skicka, ungefär som ett inrikes brev i Sverige. Jag ber om ursäkt för den bruna tejpen på kuvertet och de suddiga partierna i texten, men klistret var väldigt dåligt och jag lägger ju lätt handen över det jag skrivit när jag skriver. Men det är väl tanken och innehållet som räknas, eller hur?

A presto

Marco Maccherone

Fotnot: 77.4+2.42=79.82. Mina beräkningar gav å andra sidan 77.04+2.41=79.45.

Träliga tenta!

På onsdag blir det finbesök på Renato Dall'Ara - jag ska nämligen dit. Roma kommer också, de ska spela mot Bologna och försöka komma ikapp duon från Milano i toppen av Serie A. Vi var och köpte biljetter på banken i dag, jag, Olivier och Öyvind. Det var första gången som jag fick platsbiljett på Bolognas arena, jag vet inte om det är för att det är Roma som kommer eller för att vi köpte på banken i stället för stadion. Mitt på kortsidan ska vi sitta och fint väder ska det blir (enligt Öyvind). Det är bara att hoppas att Bologna gör en bättre match än i går (0-1-förlust borta mot bottenlaget Siena) så att det inte blir spel mot ett mål hela tiden.

Världens sämsta tenta - så känner jag om Hållbar energianvändningstentan. Som jag skrivit tidigare så har uppgifterna väldigt lite med kursinnehållet att göra, faktiskt ingenting om man bortser från de två senaste onsdagslektionerna. Fem timmar lärarledd tid har jag alltså haft på mig att försöka förstå hur man ska räkna för att få godkänt på tentan. När jag nu sitter och försöker räkna de gamla tentorna i kurshäftet så stämmer inte en enda siffra jag får fram med det hafsigt skrivna facit som finns bifogat, och det är otroligt svårt att hitta felen när läraren har hoppat över alla mellanled och skrivit allt i en enda röra. Jag blir bara så less på det, just nu känns det som att det mycket väl kan bli det första prov jag får underkänt på. Inte för att jag inte förstår kursinnehållet eller hur man räknar med molmassa och stökiometriskt syrebehov, utan för att examinatorn har ett eget räknesätt. En mycket märklig kurs med en mycket besynnerlig tenta är det.

Hydraulikexaminationen känns betydligt lättare, titta bara så fint jag har modellerat min krets:


30 poäng direkt, inte sant?

A presto

Marco Maccherone

Blåsta på poängen

Nu är det slut på läsperiod nummer två och dags för tenta-p! Det blir lite olika sorters examinationer denna gång. Först, på torsdag, har jag en skriftlig tenta med räkneuppgifter i kursen om hållbar energianvändning. Nästa tisdag, samma dag som jag åker hem på påsklov, ska jag göra en muntlig tenta i elektronikkursen. I hydraulikkursen ska jag modellera (i ett speciellt datorprogram) och beskriva ett hydrauliskt system, det får jag redovisa i princip när jag vill. Som det känns just nu blir den första tentan den svåraste. Om vi gjort den här sortens beräkningar sen i januari hade det inte varit några problem, men som läget är så började vi med det för två veckor sedan. Det är väldigt dumt egentligen, men hela kursen är lite konstig. Den är åtminstone inte vad man förväntar sig att den ska vara. "Hållbara tekniker för användande av energiresurser" heter den. Det låter ju väldigt behjärtansvärt, modernt och framåtblickande. Det den handlar om är förbränning av kol, olja och naturgas, samt hur man kan rena avgaserna från kväveoxider, sulfater och partiklar. Låter det hållbart? Tentan i sin tur kommer att innehålla beräkningar på kol- och/eller gaskraftverk, med hjälp av metoder som vi alltså har lärt oss alldeles nyligen. Tyvärr måste jag ha missat lektionen då de gjorde kursutvärdering, annars hade jag satt en etta på "Hur väl tycker du att kursen motsvarade dina förväntningar?".

Något som däremot alltid lever upp till förväntningarna är ASD Atletico Nettuno. Ni vet, fotbollslaget jag spelar i. Jag gjorde min andra match för året i dag, den första med den nya coachen vid sidlinjen. Trots att laget verkade spela lite bättre nu än tidigare blev det inga poäng den här gången heller. Domaren hade kanske lite del i det hela, hon var i varje fall inte speciellt bra. Det var samma kvinna som blåste offside på varje anfall i en match vi spelade i höstas. I dag förstod jag inte riktigt vad det var hon koncentrerade sig på att blåsa för, men hon gav väldigt mycket frisparkar. I 60 % av fallen gick det inte att avgöra vilket lag som fick frisparken utan att titta åt vilket håll hon pekade. Bland annat fick jag frispark emot mig när jag, med en motståndare i ryggen, hoppade upp och nickade på ett inlägg i offensivt straffområde. Jag misstänker att hon andades genom den där visselpipan. 0-2 blev det i matchen, förresten. Jag fick med mig en väska hem, som tränaren glömt att ge mig tidigare. En träningsväska med klubbens tryck på, dimensionerad för att smuggla flyktingbarn. Men det är väl för att italienarna ska få plats med badtofflor, badrock, schampo, balsam, hårtork och allt annat viktigt man behöver när man spelar fotboll.

A presto

Marco Maccherone

Lortig och bestulen

I förrgår var hyresvärden här med nån hantverkare och lagade ett dörrhandtag och en lampa. Sedan dess har värmen och varmvattnet i lägenheten mystiskt försvunnit, så vi går alla och fryser och luktar svett. Hyresvärden skulle skicka hit någon "i går eller i dag" för att lösa problemet, men det har så klart inte hänt. Det är antagligen inte speciellt komplicerat, men det är nog dumt att ge sig på gasbrännaren på egen hand. Som tur är har jag träning i kväll, så jag kan duscha där. Olivier var så desperat att han kokade flera grytor fulla med vatten på spisen för att fylla badkaret.

Jag fick ett sms från Wind, min teleoperatör, där de står att de har dragit 4 € från mitt simkort för tillvalet "Call your country" som jag uppenbarligen har haft i 6 månader. Det var nästan allt jag hade kvar, så jag var tvungen att fylla på. Sen gick jag till Windbutiken och frågade vad detta skulle betyda egentligen, jag har minsann inte bett om något tillval. Mannen i butiken sa att det finns automatiskt på alla simkort, så länge man inte skickar ett sms till dem och tackar nej till det. I mina öron låter det som bedrägeri på högsta nivå, men man ska väl inte förvånas när det gäller teleoperatörer. Så får man väl inte göra?

Det var St. Patricks Day i går, vilket märktes även i Bologna. Vanessa har visst lite irländskt blod i sig, så hon tog med oss andra i lägenheten till den irländska puben vid universitetet. Det var trevligt att kunna gå ut allihop tillsammans, det hände nästan aldrig när turkarna bodde här. Många gröna hattar och Guiness var det, och så trångt att det tog en halvtimme att tränga sig in, handla i baren och tränga sig ut igen. Olivier blev lite roligare när han var berusad, medan norskarna var lika tråkiga som vanligt. Han gav prov på sina kunskaper i svenska ("Vad vill du? Vill du slåss?") och försvarade Henrys handbollsspelande och Zidanes franska skalle med att de var världens bästa anfallare respektive fotbollsspelare under det senaste århundradet och inte skulle dömas efter ett enda misstag. Nåja, han skämdes lite för dem också, det gjorde han. Men de franska ostarna är bäst i världen, det gick inte att diskutera.

A presto

Marco Maccherone

Uno-kryss-due

Eltekniklektionen i dag var inställd, fick jag veta av en kompis via e-mail i går. Mattelektionen var också inställd, märkte jag när jag kom dit och bara tre andra studenter var där. Inget på schemat i dag alltså, men jag har ändå slitit med labrapporter och hydraulikkretsar. I morgon är det den sista jobbiga onsdagen för den här läsperioden: elteknik 9-12, matte 12-14, energiteknik 16-19. Det är ett bitvis väldigt hårt schema jag har lagt upp, men det är ändå bättre än att alla lektioner krockar.

Helgen tillbringades i Linköping och i Runtuna. Jag umgicks med Amanda (så klart), tittade på hockey (jäkla HV som jämt ska komma och vinna när jag går och kollar), åt köttbullar på IKEA med halva Amandas släkt, såg röstningen i melodifestivalen och - sist men inte minst - skrev på kontrakten på den nya lägenheten. Vi svängde förbi och tittade på huset också, det ser fint ut och ligger bra till i en, som det verkar, lugn del av Lambohov. Vi kommer att tillhöra Slaka församling, men det spelar ju inte så stor roll om man inte är med i kyrkan.

Det blev ett kort besök hemma i Linköping och ett ännu kortare hem-hemma i Runtuna, men snart är det påsklov och då dyker jag upp igen. Då är det ännu fler släktingar som ska besökas förstås, och så ska jag hinna träna lite och styra med taekwon-do-klubben. 11 dagar blir jag hemma då, så det ska nog gå bra.

Stryktipset gick för övrigt ungefär lika dåligt som väntat. Europatipset lite mindre dåligt, ett fel mindre från att vinna nånting. Bologna satte jag 1-2-gardering på, så det var väl klart att de skulle kryssa mot Samp. Jag är åtminstone nöjd med att min noggranna analys föranledde att två säkra kryss gick in på Europatipset: Racing Santander - Zaragoza (0-0) och Tolouse - Marseille (1-1). Statistiken talade om att fyra av de fem senaste mötena dessa lag emellan slutat oavgjort, så det var inget att tveka på. Den sistnämnda var ju dessutom match nummer 13.

A presto

Marco Maccherone

Våga vara svartfot!

Just när jag ska åka någonstans så ska all allmän trafik i Italien gå i strejk. Förra gången, för tre veckor sen när jag skulle möta Amanda i Milano, hade jag tur att just det tåget jag satt på inte berördes. I morgon strejkar lokförarna mellan 14 och 18 på eftermiddagen, så för att vara säker på att komma fram ända till Milano måste jag åka från Bologna 09:52 i stället för 11:52, som jag hade tänkt. Inte nog med att de strejkar heller, de gör det mer eller mindre i smyg. Denna gång fick jag reda på det genom att lärarvikarien vi hade i går i Tecnologie Sostenibili tog upp frågan om att flytta lektionen på fredag eftermiddag ifall  folk eventuellt hade problem med tåg hem. Det har säkert stått i tidningen också, men jag har inte fått tag på någon de senaste dagarna, trots att jag har varit uppe tidigare än vanligt för att försöka träffa professor Zucchelli innan lektionerna. På Trenitalias hemsida står det inte ett ord om att de ska strejka. Om man söker på sciopero får man som bäst upp ett pressmeddelande om den förra strejken. Jädra latmaskar, ut och kör tåg med er!

En annan sak som slog mig i dag är att folk här verkar ha en märklig vana att svara i andras telefoner. Jag skulle ringa till professor Zucchelli på interntelefonen i morse och blev lite konfunderad när den jag pratade med inte verkade förstå vem jag var, trots att jag alldeles innan avtalat möte. Det var hans kollega, visade det sig, men han räckte över luren till Zucchelli när jag förklarade mitt ärende (jag fick påskriften i dag, till slut!). Senare under dagen begav jag mig till den nya fakulteten för att leta rätt på professor Motori, som fortfarande inte skrivit på min tenta-lapp. Det var inget svar på hans nummer, men han hade sagt att det skulle gå lika bra med dottoressa Manzi, så jag prövade hennes telefon. Jag fick svar, förklarade väldig ingående mitt ärende och fick därefter veta att det inte var dott. Manzi som talade. De verkar ta för givet att man vet direkt vem som svarar, trots att de bara säger "Pronto" (ung. Hallå) när de plockar upp luren och trots att de svarar i andras personliga telefoner. Sensmoralen i det hela är väl att jag ska sluta svara "Hallå" när jag blir uppringd.

Dagens gladaste nyhet (i min lilla värld) är att jag och Amanda har fått tag på en lägenhet! Det blev den fyran i Lambo som jag nämnde att Amanda hade anmält intresse på. Återstår bara att komma hem och skriva kontrakt. Det blir perfekt!

Stryktips ska bli till helgen, det var inte i går. Nej, det är klart att det inte var, det var ju onsdag i går. Men det var väldigt länge sen. Det ska bli intressant att se hur det går, jag har haft ganska dålig koll på (i synnerhet) The Championship på sistone. För att kompensera lite för min brist på insyn har jag sammanställt lite statistik över lagen, formkurva och senaste inbördes möten och sånt. Hur mycket jag än avfärdar statistik som vetenskap så kan man ändå ha viss nytta av det.  Jag tänkte lämna in ett europatips också, för att se vilket som går minst dåligt om inte annat. Tittar man där på lagens form så se Ajax, Real Madrid och Marseille ut som klara spikar, med reservation för att Marseille spelar borta i match nummer 13 och därför måste kryssas (sista och/eller första matchen = X, regel nummer 1). För övrigt har Bologna sett riktigt bra ut i de senaste matcherna, men Di Vaio kör fortfarande rehabträning och Mudingayi, ankaret på mitten, har varit magsjuk. Dessutom är mars historiskt sett en bra månad för Sampdorias båda anfallare, Pazzini och Pozzi, samtidigt som BFC:s manager Colomba endast har vunnit ett enda möte med Samp under karriären (källa: bolognafc.it). Minns även att de blå vann hemmamatchen mot rossoblu med 4-1 (just innan de bröt ihop och förlorade mot Juventus med 5-1). En liten, liten varning där alltså, mer med tanke på Mudingayi än på statistiken. Men ta inte tips från mig när det gäller spel, det skulle inte jag göra.

A presto

Marco Maccherone

Från ordlistan

sciopero ['∫ɔ-] m strejk, arbetsnedläggelse; ~ generale storstrejk; ~ selvaggio vild strejk; fare ~ strejka; indire (proclamare) ~ utlysa strejk; ~ della fame hungerstrejk; ~ a singhiozzio upprepad strejk

På spaning efter en professor som flytt

I Barcelona har det snöat så mycket att skolorna stänger, läste jag. Här är det nästan lika illa just nu. Visserligen började det smälta runt lunchtid, men det var väldigt höga drivor. Ellektionen i morse var inställd på grund av att läraren inte kunde ta sig till skolan. Samma sak hände med mitt planerade möte med professor Zucchelli, vilket i och för sig var en mindre skräll. En chans till får han, om han inte dyker upp i morgon går jag någon annanstans med mitt intyg. Jag har redan mailat till en mottagningsansvarig för internationella studenter och frågat om det går att få en annan kontaktperson, en som man faktiskt kan kontakta när man behöver hjälp.

Professor Punto di vista hade i dag lämnat över ansvaret till en doktorand, som skulle lära oss att räkna på kemiska reaktioner inför tentan. Lite konstigt att börja med det nu tycker jag, men väldigt välbehövligt eftersom det är vad hela den skriftliga delen går ut på. Det var länge sen jag höll på med sånt, men jag kände inte att jag hängde med sämre än resten av klassen, som alla är energi- eller kemiingenjörer. Den muntliga delen kan inte vara så svår, det är nog bara att säga sostanzialmente och punto di vista i varje mening så blir professorn nöjd.

Vanessas pojkvän Carlos åker hem till Brasilien i morgon. I dag bjöd han (tror jag i alla fall) på pizza lagom till CL-matchen på RaiUno. Leonardo (Milans manager, red. anm.) hade sagt till Gazzetta dello Sport att han hoppades på "den perfekta matchen" så att Milan kunde vända på 2-3-underläget och gå till kvartsfinal. Han fick det perfekta nederlaget: 4-0 till Manchester United, varav ytterligare två mål av den obarmhärtige Wayne Rooney. Den enda milanspelaren som kan känna sig lite nöjd med besöket på The Theatre of Dreams är David Beckham, som hyllades av sina gamla fans både när han kom in och när han gick av planen. Det var rörande att se en av klubbens stora söner bli så värdigt behandlad. Roligt också att "Cristina" Ronaldos Real Madrid åkte ut mot Lyon.

A presto

Marco Maccherone

Autografjakt

Äntligen fick jag tag på den där hopplöse professorn! Jag ringde honom vid lunch i dag och fick svar direkt. Han var dock inte i Bologna just då, men skulle komma på eftermiddagen, så vi bestämde att vi skulle ses kl 17. När jag sen kom till lärarkorridoren - efter en hård, lång dag av elteknik, laplacetransformer och snöstorm (!) - mötte jag en lärare som sa att han inte var där. Han var i laboratoriet på den andra fakultetet, på andra sidan stan. Mer frustrerad än förvånad gick jag hem genom ovädret (kan det inte bli sommar snart?) för att gå vidare med dagens sysslor, bara för att mötas av ytterligare motgångar. Jag skulle köpa mjölk på Coop till frukosten i morgon, men det var helt utplockat på den sorten som jag vet är god. Sen gick jag upp och satte igång datorn, men fick inte någon anslutning till internet (löste sig så småningom efter modemomstart, men man är ju tvungen att fråga de andra i lägenheten först). För att lugna ner mig gick jag till köket och lagade mat. Ja, efter att ha plockat undan all disk som låg färdig och drällde på diskbänken (de har tydligen köksrobotar i Norge som tar hand om sånt, ungefär som i Turkiet).

Professorn hade försökt ringa tillbaka medan jag var på väg hem, så jag ringde upp igen. Han sa att han väntade på sitt kontor. Vi övertalade ny tid i morgon bitti, så förhoppningsvis ska det snart bli ett slut på den här autografjakten.

En glad nyhet är att Amanda och jag kanske har en ny lägenhet snart. En person står före Amanda i kön, men den människan har inte hört av sig till Stångåstaden. På torsdag får vi besked. Man ska väl inte hoppas för mycket, men läget är lovande.

Jag hade hoppats på att kunna se Fiorentina-Bayern München på TV i dag. Tyvärr går den inte, som jag hade fått för mig, på RaiUno, utan på någon jädra betalkanal som vi inte har. I morgon SKA de i varje fall visa Champions League på ettan och jag hoppas att det blir Manchester-Milan. Milan måste vinna med minst 2-0 för att gå vidare, eller exakt 3-2 för att nå förlängning. Jag tror dock att Manchester tar det, det brukar gå bra på Old Trafford mot italienska lag.

A presto

Marco Maccherone

Rusningstid

På dagens schema stod endast en eftermiddagslaboration i elkursen, så jag kunde ta lite sovmorgon. Under förmiddagen gick jag till Pam (närmaste stora livsmedelsbutiken) för att handla lite mat inför veckan. Man tycker ju att det borde vara ganska lugnt i en affär på måndag förmiddag, men det var mer folk där än vad jag nånsin har sett förut. Ja, inte mer folk än vad jag nånsin har sett förut, men mer folk än vad det vanligtvis är på Pam. Har de inget bättre för sig? Jag kan förstå att det blir rusning på kvällarna, men vid den här tiden borde de ha jobb att gå till. Antagligen var det mest pensionärer. När det är rusning på Pam blir det väldigt påtagligt att de inte har tillräckligt med personal för att sköta butiken. När man kommer in får man börja med att tränga sig igenom köerna till kassan - och de var riktigt långa i dag - för att hämta en korg, för personalen har inte tid att ställa fram korgar vid ingången. Det är sju resor värre än Willys en fredageftermiddag.

Professor Zucchelli fortsätter att vara oanträffbar. Jag skickade mail i går och försökte ringa i dag efter labben, men inget svar. Niente. Han måste ju begripa att jag inte får något studiemedel förrän min studieförsäkran är underskriven och inskickad, det har jag sagt (eller skrivit snarare). Nu har jag skrivit till samordnaren i Linköping och frågat om det går att ordna en ny kontaktperson, gärna en som är kontaktbar.

A presto

Marco Maccherone

Kampen mot Napoli

Dagen började inte så lovande för att gå på fotboll. Det regnade och var kallt, och ingen ost hade jag till frukosten. Trots alla dessa järtecken lät vi oss inte nedslås, de tre tappra musketörerna, vi gick på matchen ändå. Det gjorde vi helt rätt i. Kallt var det visserligen fortfarande, men regnet hade upphört och Bologna visade upp ett spel som värmde. Det var inte sambafotboll precis, men de har utvecklats enormt mycket (som Glenn Strömberg skulle säga) som lag sedan de bytte tränare (Papadopopilopoulos ut, Colomba in, till glädje för alla smygdyslektiska sportjournalister). Utan skadade kapten Di Vaio lyckades man tidigt ta ledningen genom en styrning av Zalayeta och kort därefter utöka till 2-0 på en studsande, lång frispark av Adailton. Minuten efter nickade Rinaudo in reduceringen för Napoli, men sen var det slut på måltillverkningen. Adailton prövade några gånger om Di Sanctis hade vaknat i Napoli-buren (han gjorde en riktig tavla på frisparken) utan att få fram mer än en hörna. I slutet på andra halvlek bestals inbytte spjutspetsen Gimenez på två frilägen för att domaren hade sett (i mina ögon obefintliga) ojustheter. Det blev en rättvis, oväntad och välbehövlig seger för Bologna, som därmed fjärmade sig ytterligare från botten (nu på trettonde plats) och samtidigt petade ner Napoli från Champions League-zonen till sjunde plats.

Här skulle det ha varit lite bilder från matchen, men bloggen segar som vanligt.

Annars har jag inte gjort så mycket i dag. Det är söndag och det har som sagt varit ganska tråkigt väder. Jag hittade till min förtjusning ett program om MetallicaSVT Play som jag glatt tittade på. Det var en del i serien "Hitlåtens historia" och skulle handla om Enter Sandman, bandets största kommersiella framgång. Skulle handla om skriver jag, för de spelade även Nothing Else Matters och Wherever I May Roam (från samma skiva) i bakgrunden. De hade även ett historiskt klippbord med bilder och papperslappar som skulle knyta an till början av 90-talet, där de av någon outgrundlig anledning placerat St. Anger (2003). Kvinnan som pratade i bakgrunden mellan intervjuerna var väl heller inget större metal-fan. Det märktes ganska tydligt när hon kallade bandets nye basist Robert Trutillo (tortilla, någon?). Roligt i alla fall att höra Lars prata danska. För er som inte är så intresserade av Metallica kan jag rekommendera avsnittet om Roxettes The Look, samt den något längre dokumentären om Cornelis Vreeswijk (om ni inte redan har sett dem naturligtvis, ni som har de kanalerna på TV-apparaten).

A presto

Marco Maccherone

Väderleksrapport

Alla är säkert jätteintresserade av hur vädret utvecklar sig här, så jag kan tala om att vi har haft strålande solsken i dag. Det var massor av folk på stan och ännu fler i parken, glada att kunna lämna paraplyerna hemma och njuta av den ljumma vårluften. Jag sällade mig till massorna medan jag letade efter nya jeans och ett nytt bälte. De gamla jeansen har blivit väldigt slitna på ett ställe där man inte vill att det ska gå hål, och så tyckte jag att det började bli dags att byta ut nitbältet mot något som inte sticker ut så mycket. Jag hittade genast ett par brallor som passade utmärkt och som bara kostade 20 €. Lite senare kom jag fram till att det förmodligen berodde på att de var tillverkade i Kina (P.R.C. står det på lappen) av någon stackare som jobbar för en skål ris om dagen. Jag funderar lite på att lämna tillbaks dem, det borde ju gå även om jag har tagit bort prislappen och de där kartongbitarna som de syr fast på fickorna. Bältet jag sen köpte gick på 26 € och var tillverkat i Spanien, så det tror jag inte att jag behöver ha dåligt samvete för. Det är ett väldigt praktiskt bälte, för det går att vända på, så man kan välja om det ska vara svart eller vitt.

Jag läste att Pernilla Wahlgren gick vidare i Melodifestivalen. Ack och ve. Här i Italien vet jag inte riktigt hur uttagningen går till. Däremot har det stått mycket om San Remo-festivalen de senaste veckorna. Sångaren och musikern Morgan blev utkastad redan innan festivalen hade börjat efter att ha sagt i en intervju att han tog kokain. Det var inget ångerfullt erkännande, han gjorde nästan reklam för det som någon sorts medicin. Men han snortade inte, det skulle inte vara bra för näsan, han rökte crack. Fast nu skulle han sluta, för sonens skull. Morgan-affären blev större än hela festivalen, som så småningom vanns av ett gäng som sjöng om hur mycket de älskar Italien (låten har föreslagits som VM-låt till sommaren).

Bologna-Napoli i morgon. Jag ska gå med Øyvind och Olivier, Carlos och Vanessa ska åka till Florens. Jag upptäckte i dag att Olivier röker. Han stod och bolmade utanför porten när jag gick för att handla kläder. Det är åtminstone bra att han respekterar våra husregler och går ut. Annat noterbart om min nye rumskamrat är att han dricker rödvin varje dag (Chianti, Toscana) och att han snarkar som en gris. För övrigt är han trevlig.

A presto

Marco Maccherone

Som klippt och skuren

Regnet det bara öser ner... I dag slapp jag åtminstone att få mig en stänkare. Matchen i morgon är så klart inställd, vad annat kunde man vänta sig. Men men, det är bara en vecka kvar tills jag får komma hem till det soliga Sverige.

Det var dags att klippa håret kände jag, så jag gick och gjorde det i dag. Den här frisören var nästan dubbelt så dyr som den jag gick till förra gången (15 € i stället för 8), men det var värt varje extra cent för att inte bli konstant kammad över öronen, fönad i ansiktet och få snedklippt lugg och mittbena. I stället fick jag en normal frisyr och två omgångar schamponering. Han använde frisörkniven nästan lika mycket som saxen, det verkar vara modernt att ha en sån (den förra frisören hade inte det, så jag antar att det är ett tecken på att man hänger med).

Jag vet inte om nyheten har nått Sverige, men jag kom just att tänka på veckans största tidningsrubrik i Italien (förutom att Balotelli slår vad om att han kommer med i VM-truppen): floden Po är förorenad av ett oljeutsläpp. En av landets smutsigaste floder blev helt plötsligt ännu skitigare när en fabrik vid bifloden Lambro råkade läcka ut 7 000 kubikmeter olja. De kämpar fortfarande för att stoppa spridningen, som har varit förödande för djurlivet. Man kan ju tycka att ett utsläpp i en flod borde vara lättare att ringa in än ett utsläpp till havs, men det verkar inte så.

Den här sommaren ska jag inte gå utan sommarjobb. Har jag tänkt. Jag har åtminstone gjort mitt yttersta för att undvika den situationen. 13 ansökningar har jag gjort hittills, alltifrån Securitas till Cloetta. Helst skulle jag nog ändå vilja få jobb hos Vattenfall eller Ramböll, som är lite mer inriktade på energiteknik. Tekniska Verken skulle också gå bra, men jag tar vad jag får. Om det är någon som har fler idéer så är alla förslag välkomna.

Grattis i efterskott till Janne, min svåger. Jag lyckas alltid komma på sånt i efterhand.

A presto

Marco Maccherone

Morgondusch

Efter att ha talat om hur fint väder vi har här nere i Italien har jag fått uppleva två riktigt regniga dagar. Det blev inte bättre av att jag blev helt nerstänkt av en bil som lyckades pricka en stor, vattenfylld grop just när jag gick förbi. Inte för att det gjorde så stor skillnad, jag var ju redan blöt. Det hade varit värre om jag hade haft paraply och trott att jag skulle kunna gå torr till skolan.

Professorerna här kan vara väldigt svåra att få tag på. Sedan jag kom tillbaka hit efter jul har jag försökt få tag på prof. Zucchelli, som är min kontaktperson, för att få min studieförsäkran underskriven, samt prof. Motori, som hade kursen om kompositmaterial, för att få mitt betyg i hans kurs skrivet på betygslappen (de har ett analogt system här, vid sidan av datorregistreringen av betyget). Än så länge har jag inte lyckats få till ett möte med någon av dem, Zucchelli har knappt ens svarat på e-mail. Jag skickade ett sms till honom häromdagen. När jag var på väg hem ringde han och frågade vem han pratade med och sa sen, när han förstått att det var jag, att han skulle ringa mig nästa dag. Det gjorde han inte. Det vore trevligt att få såna där saker ur världen, i synnerhet studieförsäkran så att jag får pengar från CSN.

Fotbollsträningen i förrgår min första sedan i januari. En drastisk och positiv förändring mot tidigare träningar var att vi hade en ny coach. Managern med kryckan var fortfarande där, men övningarna leddes av en kille i ungersk träningsoverall, som också deltog lite själv. Löpning och tvåmålsspel ingick fortfarande, men även en del vettiga övningar med boll. Det var väl i och för sig inte så svårt att göra det bättre än den gamle demontränaren, men det var välbehövligt.

A presto

Marco Maccherone

I grund och botten

Jag var helt slut när jag kom hem i dag. 9-19 var jag i skolan. Den lediga måndagen har sitt pris. Som tur var slutade elteknikföreläsningen en timme tidigare än vanligt, annars hade jag nog inte överlevt. Under den oväntade rasten mellan 11 och 12 gick jag till biblioteket och lånade en bok. Bibliotekarierna på universitetet är verkligen speciella människor. Kvinnan som betjänade mig i dag skakade så mycket att jag funderade på om hon gick på amfetamin. Hon hade problem att begripa sig på mitt födelsedatum också. Trots att hon såg det både på sin dator och på mitt körkort var hon tvungen att fråga mig och sin kollega flera gånger.

Kommer ni ihåg professor Valerio "Punto di vista" Cozzani? Förra veckan upptäckte jag att han har ytterligare ett favoritord: Sostanzialmente (i grund och botten). I dag tog jag med det i statistiken också. Dagens resultat: 33 Punto di vista, 12 skärmsläckare och otroliga 61 (LXI) Sostanzialmente! Professor Cozzani har än en gång överträffat sig själv.

Nyheter med anknytning till Italien:

Ferrari har förstått var efterfrågan finns och visat upp en hybridbil. En sån skulle jag helt klart kunna tänka mig, fast helst inte i den färgen. Hoppas att den bara är symboliskt menad och inte kommer att förekomma på de färdiga produkterna. Röd ska en Ferrari vara.

Roberto Mancini har sagt att han gärna tar över som förbundskapten för italienska landslaget efter att ha vunnit några titlar med Manchester City. Det vill säga aldrig. Sorry Mancini, du har valt fel klubb.

A presto

Marco Maccherone

Mer om hemresan

Trots att jag skrev ett så vansinnigt långt inlägg i går så fick jag inte riktigt plats med allt. Det mesta skrev jag dessutom under färjeöverfarten, så det som hände efter kom inte med. Färjan gick i hamn punktligt kl 18:00, så jag kände att det fanns en liten, liten chans att jag skulle hinna med 18:27-tåget. Det hade kanske gått också, om det inte var för att man fick springa i sick-sack för att komma runt staketen som omgärdade färjeterminalen, samt att den enda bussen jag såg som gick direkt till järnvägsstationen inte stannade på samma hållplats som alla andra bussar. Jag fick ge upp och gå och titta på Livorno i väntan på nästa tåg, 20:06. Det var inte så mycket att se, utöver den obligatoriska Garibaldistatyn. Kl 19 kom jag in på stationen för att köpa biljett och vänta på tåget. Jag såg då att det gick ett tåg till Florens redan 19:10, så jag hoppade på det i stället och tänkte att det kunde vara lite mindre tråkigt att vänta i Florens. I Florens upptäckte jag att den senare förbindelsen till Bologna som jag hade kollat in helt plötsligt inte fanns. Jag blev tvungen att åka Eurostartåg för 30 € (2:a klass, 35 minuters resa) för att komma hem före midnatt.

Väl hemma från grodätarnas Gotland fann jag en fransman i mitt rum. Min nya rumskamrat heter Olivier och kommer från Montpellier (det rimmar, märkte ni det?). Än så länge har han varit genomtrevlig och inte alls i vägen, varken bajsat toan brun, stulit restaurangskyltar eller spelat musik mitt i natten. Jag tror att jag går bättre ihop med fransmän än med turkar.

I Bologna har vi i dag haft 15 grader och strålande solsken. Hur är det där hemma?

A presto

Marco Maccherone

Voyage, voyage

Återigen anslutningsproblem... jag hade tänkt delge er lösningarna och berätta om resan i morse, men halva tiden jag hade mellan frukost och utcheckning gick åt till att felsöka och reparera internetuppkopplingen flera gånger om. Nästa gång ska jag starta frågeleken en vecka i förväg, så att jag  hinner slutföra den innan jag kommer hem från resan.


Som alla säkert redan vet var jag i Bastia på Korsika. Rätt svar har kommit in från mina båda bröder som kammade in 6 poäng var. En genomgång av ledtrådarna kommer här (varning för krystade ordvitsar).

10 poäng

Bostaden med tvillingtornen = Bologna (precis som förra gången)

Närbelägen stad populär bland danskar och svenskar = Florens (AC Fiorentina har varit hem för bl.a. Gunnar Gren, Kurt Hamrin, Nils Liedholm (tränare), Glenn Hysén, Sven-Göran Eriksson (tränare) och Brian Laudrup, just nu spelar Peter Krøldrup och Martin Jørgensen i Viola)

Storhetsvansinne + en bra bit --> Napoleon Bonaparte, född i Ajaccio på Korsika (it. buona parte = bra bit)

Man talar på ett sätt som skiljer sig från nationen i övrigt - på Korsika talar man, vid sidan av franska, corsu

Befäst hamnstad
--> Bastia (fästning --> bastilj)

8 poäng

Tillräckligt tydligt --> det räcker --> basta (it.) --> Bastia

Asterix har varit här - se "Asterix på Korsika"

Italienskt stål --> acciaio --> Ajaccio

Ett vanligt räknesystem --> "tiobassystemet" --> Bas-tia

En affär som säljer gravstenar --> Kors-Ica

Komma till korta --> Napoleon

6 poäng

Terrorattentat --> Korsikanska befrielsefronten FLNC

Guran och hans kjol --> bastkjol --> Bastia

4 poäng

Christoffer Columbus --> Calvi (där de stolt visar upp ruinerna av hans barndomshem)

En inte helt obekant grupp fallskärmshoppare = Främlingslegionens 2:a fallskärmsjägarregemente, som håller till just i Calvi

En världskänd man från området, ofta nämnd vid förnamn --> Napoleon

Denna stad delar ursprung med ett fotbollslag och ett rengöringsmedel --> Ajax (grekisk hjälte från Iliaden som gett namn åt bl.a. Amsterdams framgångsrika fotbollsklubb) --> Ajaccio

Eskilstuna-Larsson i fotbollslandslaget --> Sebastian Larsson --> Bastia

2 poäng

Kors i taket --> Korsika

Instrument + guldpeng = bas + tia --> Bastia

Någon som sa GR20? Då är du på rätt spår, inte alls ute och cyklar --> GR20 är en berömd vandringsled som går över Korsika. Den tar c:a två veckor att gå och kan definitivt inte genomföras med cykel.

Kompositören Bach = Johann Sebastian Bach --> Bastia

Hjälten i Den oändliga historien = Bastian --> Bastia



Ganska mycket ordvitsar och rebusar, som sagt. Annat som kan tilläggas om Korsika är att de har samma riktnummer som Hultsfred, att de har en egen variant av cola - Corsica Cola - och att om man beställer mineralvatten på en restaurang får man en 1½-litersflaska.



Jag började alltså redan i fredags med att åka till Pisa (via Florens), där jag övernattade på ett enkelt B&B. Jag kom dit på kvällen och hann inte med så mycket mer än att duscha, prova nätverket (som krävde en kod jag inte fått) och se lite av en film med Arnold Schwarzenegger (på italienska). Gardinen i rummet fladdrade hela tiden, så jag trodde först att fönstret stod öppet. Det visade sig att det bara var lite sprucket.

 



För att vara riktigt säker på att hinna med färjan från Livorno ställde jag telefonlarmet på kl 06:00. Tio i sex vaknade jag, tittade på klockan och tänkte att jag kunde sova i tio minuter till. Tio i sju vaknade jag igen, tittade på klockan, förbannade telefonen, rafsade ihop mina saker och sprang till tågstationen. Telefonen var inställd på att bara ringa på vardagar. Jag fick gå på reservplanen och ta ett senare tåg med mindre marginal till färjan. Med en liten busstur till Livornos centrum och löpning till hamnen hann jag ändå med båten i god tid.

 

På färjan skulle det också finnas trådlöst nätverk, men inte heller det behagade fungera. I stället spanade jag på soldäck, läste elektroteknik, spelade arkadspel (gick skitdåligt eftersom kontrollerna inte stämde för fem öre med vad som stod i instruktionerna) och tittade på en bit av Madagaskar (på italienska) i barnens biograf.

 

Bastia har c:a 40 000 invånare och är alltså ungefär lika stort som Nyköping. Det räckte med andra ord ganska bra med en eftermiddag för att se allt som var sevärt, och då hann jag ändå med att, med stor möda, lista ut hur hotellets internetuppkoppling fungerade. Det fanns många vackra vyer att se på, dock inte från hotellrummet, vars fönster vette ut mot en rondell. På kvällen fungerade nätverket som det skulle. Jag såg även lite av en film med Arnold Schwarzenegger (på franska).

 

 

I går hade jag bestämt mig för att göra en tågutflykt till en annan del av ön. Valet stod mellan Calvi och Ajaccio och föll till slut på Calvi. Tågresan påminde en del om Serbien, förutom att det här tåget var 20 år nyare och gick dubbelt så snabbt som de serbiska tågen. För att förtydliga: tåget var 50 år gammalt och kom upp i 60 km/h. Fantastisk utsikt var det i alla fall, så det gjorde inget att det gick långsamt. Inte hade jag bråttom heller; Calvi är ännu mindre än Bastia, så det var inga som helst problem att hinna se allt, samt äta en trerätters lunch. Det mesta som var sevärt är koncentrerat i och kring citadellet, uppe på en klippa. Där finns Främlingslegionens gamla kasern Caserna Sampiero, ruinerna av huset där Christoffer Columbus (eller Cristofanu Culombu) ska ha fötts och kyrkan Cathédrale Saint Jean-Baptiste, innehållande en särdeles lustig helgonstaty. Ser inte Saint Vincenth ut att vara lite... på lyset?

 

 

Andra smått humoristiska saker i Calvi var en anslagstavla med skylten DEFENSE D’AFFICHER (ursäkta min franska, men... ”Förbjudet att affischera”? På en anslagstavla?) och ett högtidligt minnesmonument från andra världskriget med två anmärkningsvärt muntra soldater. Strax innan jag skulle gå till bussen (det var buss halva resan) upptäckte jag att det spelades fotboll lite längre in mot land. Jag kom precis innan slutet och fick se det ena lagets målvakt göra en ordentlig tavla när han kastade ut bollen rakt på en motståndare, som enkelt spelade fram sin lagkamrat till öppet mål. Publikens lama reaktion antydde att målet inte betydde så mycket, alternativt att de var vana att se den målvakten tabba sig på det viset. Möjligen kunde han skylla på vinden, för även Korsika fick känna av vinterstormen i går. Situationen var dock långt ifrån lika allvarlig som längs atlantkusten; inga höga vågor och inga nedfallna träd.

 

 

Såg OS-finalen i hockey (herrar) på kvällen och noterade att de franska kommentatorerna hade ett väldigt roligt sätt att uttala namnet på USA:s Joe Thornton. Oerhört spännande match för övrigt.

 

Under förmiddagen i dag fick jag äntligen lite ordentligt solsken, så jag satt nere vid hamnen och njöt en stund efter frukost. Det gjorde jag helt rätt i, för just innan jag skulle gå på färjan till Livorno kom regnet. På tillbakavägen var färjan nästan tom. Hela aktre salongen fick jag för mig själv. Det var riktigt skönt att kunna breda ut sig, nästan så att man borde köpa en sån där båt.

 

På det hela taget var det en lyckad semester (bortsett från allt internetkrångel). Jag hade gärna visat fler bilder, men bloggen är så trög just nu så det får bli en annan gång.

 

Tyvärr kan det dröja ett tag innan jag kommer hem till Sverige igen. Jag har nämligen tagit värvning i Främlingslegionen och åker till Algeriet om en vecka. Men var inte orolig Amanda, jag lovar att skriva.

 

A presto

 

Marco Maccherone

 

 

 

Det där om Främlingslegionen var förstås ett skämt. Jag tyckte ju inte ens om att göra lumpen.



RSS 2.0