maccherone

Efter att ha talat om hur fint väder vi har här nere i Italien har jag fått uppleva två riktigt regniga dagar. Det blev inte bättre av att jag blev helt nerstänkt av en bil som lyckades pricka en stor, vattenfylld grop just när jag gick förbi. Inte för att det gjorde så stor skillnad, jag var ju redan blöt. Det hade varit värre om jag hade haft paraply och trott att jag skulle kunna gå torr till skolan.

Professorerna här kan vara väldigt svåra att få tag på. Sedan jag kom tillbaka hit efter jul har jag försökt få tag på prof. Zucchelli, som är min kontaktperson, för att få min studieförsäkran underskriven, samt prof. Motori, som hade kursen om kompositmaterial, för att få mitt betyg i hans kurs skrivet på betygslappen (de har ett analogt system här, vid sidan av datorregistreringen av betyget). Än så länge har jag inte lyckats få till ett möte med någon av dem, Zucchelli har knappt ens svarat på e-mail. Jag skickade ett sms till honom häromdagen. När jag var på väg hem ringde han och frågade vem han pratade med och sa sen, när han förstått att det var jag, att han skulle ringa mig nästa dag. Det gjorde han inte. Det vore trevligt att få såna där saker ur världen, i synnerhet studieförsäkran så att jag får pengar från CSN.

Fotbollsträningen i förrgår min första sedan i januari. En drastisk och positiv förändring mot tidigare träningar var att vi hade en ny coach. Managern med kryckan var fortfarande där, men övningarna leddes av en kille i ungersk träningsoverall, som också deltog lite själv. Löpning och tvåmålsspel ingick fortfarande, men även en del vettiga övningar med boll. Det var väl i och för sig inte så svårt att göra det bättre än den gamle demontränaren, men det var välbehövligt.

A presto

Marco Maccherone