Kampen mot Napoli
Dagen började inte så lovande för att gå på fotboll. Det regnade och var kallt, och ingen ost hade jag till frukosten. Trots alla dessa järtecken lät vi oss inte nedslås, de tre tappra musketörerna, vi gick på matchen ändå. Det gjorde vi helt rätt i. Kallt var det visserligen fortfarande, men regnet hade upphört och Bologna visade upp ett spel som värmde. Det var inte sambafotboll precis, men de har utvecklats enormt mycket (som Glenn Strömberg skulle säga) som lag sedan de bytte tränare (Papadopopilopoulos ut, Colomba in, till glädje för alla smygdyslektiska sportjournalister). Utan skadade kapten Di Vaio lyckades man tidigt ta ledningen genom en styrning av Zalayeta och kort därefter utöka till 2-0 på en studsande, lång frispark av Adailton. Minuten efter nickade Rinaudo in reduceringen för Napoli, men sen var det slut på måltillverkningen. Adailton prövade några gånger om Di Sanctis hade vaknat i Napoli-buren (han gjorde en riktig tavla på frisparken) utan att få fram mer än en hörna. I slutet på andra halvlek bestals inbytte spjutspetsen Gimenez på två frilägen för att domaren hade sett (i mina ögon obefintliga) ojustheter. Det blev en rättvis, oväntad och välbehövlig seger för Bologna, som därmed fjärmade sig ytterligare från botten (nu på trettonde plats) och samtidigt petade ner Napoli från Champions League-zonen till sjunde plats.
Här skulle det ha varit lite bilder från matchen, men bloggen segar som vanligt.
Annars har jag inte gjort så mycket i dag. Det är söndag och det har som sagt varit ganska tråkigt väder. Jag hittade till min förtjusning ett program om Metallica på SVT Play som jag glatt tittade på. Det var en del i serien "Hitlåtens historia" och skulle handla om Enter Sandman, bandets största kommersiella framgång. Skulle handla om skriver jag, för de spelade även Nothing Else Matters och Wherever I May Roam (från samma skiva) i bakgrunden. De hade även ett historiskt klippbord med bilder och papperslappar som skulle knyta an till början av 90-talet, där de av någon outgrundlig anledning placerat St. Anger (2003). Kvinnan som pratade i bakgrunden mellan intervjuerna var väl heller inget större metal-fan. Det märktes ganska tydligt när hon kallade bandets nye basist Robert Trutillo (tortilla, någon?). Roligt i alla fall att höra Lars prata danska. För er som inte är så intresserade av Metallica kan jag rekommendera avsnittet om Roxettes The Look, samt den något längre dokumentären om Cornelis Vreeswijk (om ni inte redan har sett dem naturligtvis, ni som har de kanalerna på TV-apparaten).
A presto
Marco Maccherone
Här skulle det ha varit lite bilder från matchen, men bloggen segar som vanligt.
Annars har jag inte gjort så mycket i dag. Det är söndag och det har som sagt varit ganska tråkigt väder. Jag hittade till min förtjusning ett program om Metallica på SVT Play som jag glatt tittade på. Det var en del i serien "Hitlåtens historia" och skulle handla om Enter Sandman, bandets största kommersiella framgång. Skulle handla om skriver jag, för de spelade även Nothing Else Matters och Wherever I May Roam (från samma skiva) i bakgrunden. De hade även ett historiskt klippbord med bilder och papperslappar som skulle knyta an till början av 90-talet, där de av någon outgrundlig anledning placerat St. Anger (2003). Kvinnan som pratade i bakgrunden mellan intervjuerna var väl heller inget större metal-fan. Det märktes ganska tydligt när hon kallade bandets nye basist Robert Trutillo (tortilla, någon?). Roligt i alla fall att höra Lars prata danska. För er som inte är så intresserade av Metallica kan jag rekommendera avsnittet om Roxettes The Look, samt den något längre dokumentären om Cornelis Vreeswijk (om ni inte redan har sett dem naturligtvis, ni som har de kanalerna på TV-apparaten).
A presto
Marco Maccherone
Kommentarer
Postat av: Andreas
Tack för Tv-tipset. Vad var det jag sa om fransmannen, snart blir det drivor av vinkorkar.
Postat av: Marcus
Inte visste jag att du var ett sånt fan av Roxette? Men The Look är rätt bra, det är den.
Trackback
