I väntan på Amanda
I morgon landar hon äntligen, min älskling, i morgon får jag äntligen träffa min Amanda. Det känns som att det var alldeles för länge sen jag höll henne i mina armar. Underbart ska det bli! Jag ska möta henne i Milano, så det blir att gå till tåget direkt efter sista föreläsningen. Det är en lång dag jag har framför mig: 09-01 kommer jag att vara ute. Men det är det värt!
Maskintreorna här är otroligt pratsugna under lektionerna. I dag hjälpte det inte hur många gånger läraren hyschade och bad dem vara tysta, det var ett ständigt bakgrundssurr. Det är en enorm skillnad på dem och de som läser en specialistutbildning (motsvarande årskurs 4-5). Man kanske kan ana att det är många av treorna som nöjer sig med att bli light-ingenjörer.
Vi slutade en timme tidigare än vanligt, så jag gick ner på stan en sväng och gjorde ett besök i skivbutiken. Jag köpte dock inget, för jag blev lite besviken på att de inte hade det jag letade efter. Varken Brunorock eller Orazero stod att finna i den italienska avdelningen. Dåligt! Här har jag lagt ner stor möda och tid på att hitta italiensk musik som inte är jazz eller såsiga ballader, och vad hittar man i skivbutiken? Jazz, Eros Ramazzotti och Vasco Rossi. Den sistnämnda har för övrigt ett eget Singstar, vilket helt övergår mitt förstånd. Jag måste ändå erkänna att jag diggar Nina Zillis tolkning av Supremes gamla hit Love don't come easy. Värt att notera också att en av låtarna på hennes skiva heter L'uomo che amava le donne (Mannen som älskade kvinnor).
Öyvind, den norska svampen, har siktats utanför sitt rum. Dock inte av mig, jag trodde att han fortfarande återhämtade sig tills Olivier sa att han såg honom gå till skolan i morse. Han har alltså återuppstått, som jag förutsåg. Man kan bara hoppas att han återföddes som en lite mer återhållsam människa, i synnerhet när det gäller vin.
A manda
Marco Maccherone
Maskintreorna här är otroligt pratsugna under lektionerna. I dag hjälpte det inte hur många gånger läraren hyschade och bad dem vara tysta, det var ett ständigt bakgrundssurr. Det är en enorm skillnad på dem och de som läser en specialistutbildning (motsvarande årskurs 4-5). Man kanske kan ana att det är många av treorna som nöjer sig med att bli light-ingenjörer.
Vi slutade en timme tidigare än vanligt, så jag gick ner på stan en sväng och gjorde ett besök i skivbutiken. Jag köpte dock inget, för jag blev lite besviken på att de inte hade det jag letade efter. Varken Brunorock eller Orazero stod att finna i den italienska avdelningen. Dåligt! Här har jag lagt ner stor möda och tid på att hitta italiensk musik som inte är jazz eller såsiga ballader, och vad hittar man i skivbutiken? Jazz, Eros Ramazzotti och Vasco Rossi. Den sistnämnda har för övrigt ett eget Singstar, vilket helt övergår mitt förstånd. Jag måste ändå erkänna att jag diggar Nina Zillis tolkning av Supremes gamla hit Love don't come easy. Värt att notera också att en av låtarna på hennes skiva heter L'uomo che amava le donne (Mannen som älskade kvinnor).
Öyvind, den norska svampen, har siktats utanför sitt rum. Dock inte av mig, jag trodde att han fortfarande återhämtade sig tills Olivier sa att han såg honom gå till skolan i morse. Han har alltså återuppstått, som jag förutsåg. Man kan bara hoppas att han återföddes som en lite mer återhållsam människa, i synnerhet när det gäller vin.
A manda
Marco Maccherone
Kommentarer
Postat av: Amanda
<3 Nu är jag här och det är underbart <3
Trackback
