Romantik i det antika Rom

Om jag hade varit själv här som vanligt i helgen hade jag antagligen fördrivit tiden med fotboll. Bologna säkrade sin framtid i Serie A genom 1-1 hemma mot Cagliari, men de var egentligen aldrig i fara eftersom jagande Atalanta samtidigt förlorade. Under tiden tog sig Inter ett stort steg närmare Lo Scudetto. Avslutningen nästa helg ser ut att bli riktigt ospännande, då Nerazzurri möter jumbon Siena. Smal chans för Roma att knipa titeln alltså. Ännu mer ospännande var avslutningen av Premier League, dessvärre. Med andra ord missade jag ingenting när jag tillbringade helgen med Amanda.

Tre dagar och tre nätter tillbringade vi i Rom, den eviga staden. Under nätterna var vi närmare bestämt på ett charmigt B&B i Ciampino, en bit utanför stan (15 minuter med tåg eller 60 minuter med buss+tunnelbana, inklusive tid att vänta på bussen, som inte hade någon tidtabell). Det var värt den extra resvägen in till centrum för att få ett fint rum med en stor säng, generös frukost (om än väldigt sockerrik), lugn och ro och nära till flygplatsen. Luca, mannen i huset, hade vänligheten att hämta oss vid tågstationen (som låg betydligt mer än sagda 200 meter från deras hus), skjutsa oss till tunnelbanan första dagen samt köra Amanda till flygplatsen när vi skulle hem. Det sämsta med vistelsen var att det tog närmare tio minuter att få varmvatten i badrummet. Deras (gissningsvis) googleöversatta hälsningsmeddelande var inte heller riktigt OK. Hunden var söt i varje fall, Tito hette han.



För Amanda var det första gången i Rom, andra för min del. Mycket kände jag igen, men mycket var nytt även för mig. Förra gången jag var där var det februari och lågsäsong. Då gick det att ta sig fram på gatorna utan problem, till och med kring Vatikanen och Colosseum. Denna gång var det desto trängre, men vi lyckades ändå hinna med i stort sett allt vi ville. Vi skippade hundratals meter kö till Vatikanen och satsade på Colosseum och Forum i stället. Det fanns gott om engelsktalande guider på väg till Petersplatsen som ville sälja visningsturer och förtur i kön för 40 €. Korkat, alla vet ju att det finns en hemlig gång från Castel Sant'Angelo, och där kostade det bara 8 € att gå in. Ännu smidigare gick det om man hade prästkrage, då kunde man bli insläppt bakvägen. Vi var lite hungriga, så vi nöjde oss med att ta kort på GB-vakterna (Amanda lånade påvens toa också) innan vi gick och tog lunch.



Betydligt billigare och lättare var det att komma in på Forum Romanum: bara två minuters kö och 7,50 per person för att besöka Forum, Palatinen och Colosseum. Det bästa var när vi sedan fick gå förbi hela den långa kön in till Colosseum eftersom vi redan hade biljetter. Då kände vi oss som Caesars hedersgäster. Tyvärr fanns inte VIP-läktaren kvar, bara Caesars askfat. Det är kanske inte alla som vet, men han var kedjerökare. 30-40 cigg var inte ovanligt under en föreställning, av de antika fimparna att döma. Det var fränt att se den gamla amfiteatern i alla fall, jag var aldrig inne under mitt förra Rombesök.





På söndagen hade vi redan hunnit se allt vi ville se, så vi tog det lite lugnt och vandrade runt i Trastevere, på andra sidan floden Tibern (eller samma sida för påven). Jag hade läst att det skulle finnas många bra restauranger där, något som visade sig vara helt riktigt. Roms äldsta osteria gick vi förbi, innan vi hittade ett ställe där man kunde äta fyra rätter för 10 €. Fyra goda och ganska stora rätter, faktiskt: bruschetta med tomat, valfri pasta, valfritt kött och valfri efterrätt. Det räckte för att inte behöva äta mer än en macka på kvällen. Vi kom precis lagom, för det började bli fullt. När det väl blev det hämtade de dock fler bord och byggde ut serveringen. Amanda satt med solen i ryggen och fick färg på axlarna, medan jag solade mer försiktigt under skuggan av parasollduken.



Viss oro uppstod för att askmolnet skulle störa Amandas hemfärd, men det blåste förbi den italienska halvön lagom till i dag. Nog hade det varit trevligt att ta med henne till Bologna, men hon behövde åka hem och gå i skolan. Min säng att alldeles för liten och hård dessutom. Nu är det bara en månad kvar tills vi ska flytta till vårt nya hem och köpa en ny, stor, mjuk säng. Det ska bli härligt.

A presto

Marco Maccherone

Kommentarer
Postat av: Amanda

Älskar dig hjärtat det var underbart <3 helt otroligt underbart... Längtar tills om en månad då vårat nya liv tsms verkligen börjar <3

2010-05-10 @ 22:50:31
Postat av: Marcus

Det var verkligen underbart, alltid underbart att resa med dig. Minst lika underbart ska det bli att bo med dig 2<3

2010-05-10 @ 23:06:57
URL: http://maccherone.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0