Sista månaden
Ett epokskifte är på väg att ske: sista månadshyran är betald på den här lägenheten och första på den nya. Allt kommer att förändras till det bättre, utom möjligen att vi inte har allt inom tre minuters gångväg från dörren i Lambohov. Å andra sidan kan det vara skönt med lite avskiljdhet också. De senaste veckorna har vi upprepade gånger störts av en unge som åker skateboard i den öppna gallerian mellan Coop och H&M här utanför. Mitt i natten. Där det ekar som mest. Smisk skulle han ha. Jag vet att ingen blir snäll av stryk (för det har Bamse sagt), men vi vill ju inte att han ska bli snäll. Bara att han ska vara tyst.
Jag har bott här i nästan nio månader, men jag upptäcker fortfarande nya saker. I dag, till exempel, upptäckte jag att fredag kl 14 är den sämsta tiden på hela veckan att åka buss från tekniska fakulteten vid Via Terracini in till stan, för just då har pakistanska föreningen haft stormöte i de kvarteren och ska åka med samma buss. Utom de som åker bil förstås; trafiken ut till stora vägen flöt så långsamt att jag gick de 500 meterna till fots snabbare än vad bilarna tog sig fram. När jag kom hem trodde jag att jag hörde i syne, för det lät som att någon dammsög i lägenheten. Det var falskt alarm naturligtvis, bara grannarna som fredagsstädade.
Jag var hos frisören och friserade mig i går. Jag tyckte det var strunt samma att skriva det då eftersom det inte gick att lägga upp några bilder. Det blev... kortare. Jag kan se mina öron för första gången på ett år, det är skönt. Förra gången fick frisören för sig att spara extra mycket just vid öronen, det här känns mycket bättre.
Inga gissningar överhuvudtaget på mina (måttligt) roliga historier än. En dag till får ni på er, sen skriver jag dem i klartext. Jag kan bjuda på lite nya bilder som jag producerat i matrisprogrammet så länge, de två från i går sam två som jag gjort i dag. En av dem är, som synes, en klocka som tar emot siffror och visar tiden analogt.
Ett hopplock av figurer.
Schlagerfinal i morgon då. Tyvärr kan jag inte göra vårt land en tjänst och rösta på Sverige, för de är inte med.
A presto
Marco Maccherone
Jag har bott här i nästan nio månader, men jag upptäcker fortfarande nya saker. I dag, till exempel, upptäckte jag att fredag kl 14 är den sämsta tiden på hela veckan att åka buss från tekniska fakulteten vid Via Terracini in till stan, för just då har pakistanska föreningen haft stormöte i de kvarteren och ska åka med samma buss. Utom de som åker bil förstås; trafiken ut till stora vägen flöt så långsamt att jag gick de 500 meterna till fots snabbare än vad bilarna tog sig fram. När jag kom hem trodde jag att jag hörde i syne, för det lät som att någon dammsög i lägenheten. Det var falskt alarm naturligtvis, bara grannarna som fredagsstädade.
Jag var hos frisören och friserade mig i går. Jag tyckte det var strunt samma att skriva det då eftersom det inte gick att lägga upp några bilder. Det blev... kortare. Jag kan se mina öron för första gången på ett år, det är skönt. Förra gången fick frisören för sig att spara extra mycket just vid öronen, det här känns mycket bättre.
Inga gissningar överhuvudtaget på mina (måttligt) roliga historier än. En dag till får ni på er, sen skriver jag dem i klartext. Jag kan bjuda på lite nya bilder som jag producerat i matrisprogrammet så länge, de två från i går sam två som jag gjort i dag. En av dem är, som synes, en klocka som tar emot siffror och visar tiden analogt.
Ett hopplock av figurer.
Schlagerfinal i morgon då. Tyvärr kan jag inte göra vårt land en tjänst och rösta på Sverige, för de är inte med.
A presto
Marco Maccherone
Kommentarer
Postat av: Mandan
Mmm snart är du här, underbart<3
Trackback
