maccherone

Två stora ligor avgjordes i dag: Serie A och La Liga. Jag hade gärna skrivit tre, eller snarare två stora och en liten, men HIF förlorade för första gången den här säsongen. Fast de har ju redan avgjort Allsvenskan, enligt en säker källa. Man ska alltid tro på allt man läser. Jag följde matchrapporteringen på Rai, vilket gjorde det hela om möjligt ännu mindre spännande eftersom de aldrig får visa något från matcherna. Roma satte en liten gnutta press på Inter genom att tidigt ta ledningen i sin match, men när Inter väl hade fått in en boll var det roliga över. Tråkigt, jag hade hellre sett Roma få en del av kakan än Inter vinna en trippel. Bologna såg ett tag ut att avsluta snyggt med att klättra ett par placeringar via 1-0 borta mot Cagliari, men som så många gånger förut tappade de sin ledning och blev (precis som förra året) fyra från slutet, just ovanför strecket. Hur det har gått för mitt Atletico Nettuno på sistone vet jag faktiskt inte, knäskadan har hindrat mig i flera veckor, men jag gissar att de hamnade just under strecket. Alltså, strecket som markerar botten på tabellen.

Efter middagen (ett klassiskt hopkok av vad som fanns hemma) gjorde jag en insats för hygienen igen när jag dammsög och våttorkade hallen, köket och korridoren. Som vanligt kände jag mig lite bitter på att det alltid är jag som får ta tag i det. Jag har aldrig sett norskarna göra ett handtag, mer än att ta ut soporna nån gång. Det är som att de tror att de bara bor i sitt rum, för de kommer bara ut därifrån för att gå ut, gå till badrummet eller laga mat (förutom Öyvind, han lagar inte mat). När jag till slut hade svabbat färdigt korridoren kom norskarna hem med pizza och vin och klampade rakt förbi mig och skurhinken och in på sitt rum. Jaha. Tur att vi har skoförbud inne i lägenheten. Annars hade jag tagit av mig mina och kastat efter dem.

A presto

Marco Maccherone

Det var drag på Piazza Maggiore i går kväll, kan jag tala om. Inte bara för att ge er en lärorik länk, utan för att det är sant. Jag och Olivier (jag lyckades lura med mig honom) anlände ungefär en timme efter start. Tydligen hade de saknat oss, för de spelade Since you've been gone när vi kom, följt av Love gun (KISS). Därefter följde en lite segare period med en bluesgitarrist och en dam i guldglittrande basker och med gitarren mitt på magen som spelade långsamma solon med ett datoranimerat bildspel på skärmen bakom sig, innan de lite hårdare (och äldre) killarna intog scenen igen. Doug Aldrich från Whitesnake, George Lynch (Dokken, Lynch Mob) och den lilla mannen med den stora rösten: Glenn Hughes (Deep Purple, Black Sabbath). Sist ut var kvällens största affischnamn: svenske Yngwie Malmsteen. Hans uppträdande var nästan mer ett cirkusnummer än en konsert. Han spelade med en hand (den vänstra!), slängde gitarren runt sig och upp i luften, kastade plektrum till publiken var 20:e sekund, trippade på tå, poserade, grimaserade och slet av strängarna på en gitarr. Att han dessutom var klädd som om han fortfarande levde på 80-talet (eller, som Olivier sa, som en zigenare) gjorde inte synen av honom mindre roande. Samtidigt spelade han snabbast och svårast solon av alla, så det var inte alls omotiverat att låta honom avsluta. Som värdig final på det hela samlades hela gänget på scenen och lirade Smoke on the water - den tredje låten jag kände igen på hela kvällen. Jag kom på mig själv med att ha pinsamt dålig koll på de här artisterna och deras musik.



En lite tråkig aspekt på konserten var regnet. Eller, rättare sagt, italienarnas låga toleransnivå för vatten i håret. Så gott som alla på hela torget hade paraply med sig, så det gick inte att se scenen förrän regnet avtog och paraplyerna fälldes ihop. Nu har regnet upphört och det verkar till och med kunna bli lite solglimtar den kommande veckan. I morgon hoppas jag extra mycket på det, fast mer bildligt än bokstavligt talat. Då ska nämligen SAAB ge besked till alla som har sökt sommarjobb hos dem. Jag är försiktigt pessimistisk, men hoppet lever om att jag ska kunna dra in lite pengar till hushållet i sommar, på ett eller annat sätt.

Apropå drag kan jag varmt rekommendera NASA:s hemsida och gratisprogram för alla som vill lära sig mer om strömning och aerodynamik (t.ex. de som läser TMMV25). Det är bra grejer.

A presto

Marco Maccherone

Samtidigt som det är alldeles för lång tid kvar tills jag ska hem och flytta in Lambohov återstår det alldeles för få veckor innan tentorna. Jag har redan börjat känna lite tentastress, inte minst för att jag missat tre lektioner på raken i Turbomacchine (p.g.a. schemakrockar, men de mildras till nästa vecka) och inte har en aning om vad "projektarbetet" i den kursen ska gå ut på ännu. Den här gången har jag knappast tid med några omtentor heller; har jag tur hinner jag med att göra alla prov före midsommar då jag ska på bröllop, eller åtminstone före månadsskiftet juni/juli då lägenhetskontraktet går ut. Som förberedelse till det där projektet har jag i alla fall letat efter datorprogram som kan simulera flöde i två eller tre dimensioner, för det misstänker jag kan vara användbart. Först fick jag tag på ett MatLab-liknande program som jag kämpade med i ett par dagar, men det ville inte riktigt göra som jag ville. Det verkar inte kunna rita upp vektorfält. Däremot kan man göra så här fina figurer:



I dag hittade jag ett bättre, om än mer primitivt, program, ett som NASA tillhandahåller. 2D, men bättre än inget.


Jag ska inte bli långrandig i dag, det är nämligen konsert på torget. "Ultimate Guitar World Exhibition" kallar de det. Jag trodde att det var en utställning först, men det är alltså en utomhuskonsert med ett flertal (mer eller mindre) kända rockgitarrister, däribland Yngwie Malmsteen. Inte för att jag har hört så värst mycket av honom (ungefär så här mycket: {0}), men det här är ju ett tillfälle som inte får missas. Även om det regnar.

A presto

Marco Maccherone

Det har väl inte undgått någon att det är valår. Däremot har förmodligen inte alla koll på precis varenda val som försiggår. Ni har säkert läst och hört en del om maktskiftet som pågår i Storbritannien på sistone och kalabaliken i Ukrainas parlament, men det är - som ni ser om ni följer länken - bara en liten, liten del av världspolitiken. Dessutom händer det saker på lägre nivå än riksdag och regering, till exempel här i Italien. I mars var det val till region, provins och kommun i hela landet, där regeringssidan snodde åt sig något fler mandat än de tidigare hade. Lite överraskande kan man tycka, med tanke på vilka som representerar PDL (Popolo della Libertà, Frihetens Folk). Bakom ärkeclownen Berlusconi har de, förutom Oliviers drömkvinna Anna Maria Bernini, måttligt förtroendeingivande män såsom försvarsministern Ignazio La Russa och före detta näringslivsministern Claudio Scajola. Den sistnämnde var tvungen att avgå nyligen till följd av en obskyr lägenhetsaffär, då det framkom att en del av de dryga 1 miljon € som han lagt på en lägenhet till sin dotter intill Colosseum kom från mutor. La Russa sågs förra veckan som gäst i ett soffprogram på TV där han uppträdde som en riktig fåne. Han fick åtminstone mig att undra hur någon kan rösta på honom.

På universitetet är det kårval den här veckan. Till skillnad från hur det brukar se ut i Linköping har kandidaterna här kampanjat i flera månader och tryckt upp flygblad för att fiska röster. Jag tror inte att jag får rösta, så jag har inte satt mig in i alternativen, men om jag fick skulle jag rösta på någon som såg till att styra upp schemasystemet. Fyra veckor in på läsperioden håller vi fortfarande på att flytta lektioner.

Ett av de mindre nakna programmen (ett av de som inte har Enrico Papi som programledare) i italiensk TV är Chi vuol essere milionario (Vem vill bli miljonär). I går såg jag en kvinnlig tävlande ge tidernas förmodligen längsta utläggning när hon resonerade sig fram till svaret på en fråga om aposteln Tommaso (Tomas tvivlaren). Det som söktes var landet där han dog (Indien, Spanien, Marocko eller Etiopien). Hon berättade att hennes mamma kom från Abruzzo, att den apostel som hon främst förknippar med Spanien är Giacomo (Jakob, förmodar jag) och att hon gått på yoga innan hon, efter mer än 5 minuters babblande, svarade Indien. Det var förstås rätt, tyvärr. Det hade varit så mycket roligare om hon hade svarat fel i det läget.

Vädret: regn hela veckan. Sospiro... (Suck)

A presto

Marco Maccherone

Om jag hade varit själv här som vanligt i helgen hade jag antagligen fördrivit tiden med fotboll. Bologna säkrade sin framtid i Serie A genom 1-1 hemma mot Cagliari, men de var egentligen aldrig i fara eftersom jagande Atalanta samtidigt förlorade. Under tiden tog sig Inter ett stort steg närmare Lo Scudetto. Avslutningen nästa helg ser ut att bli riktigt ospännande, då Nerazzurri möter jumbon Siena. Smal chans för Roma att knipa titeln alltså. Ännu mer ospännande var avslutningen av Premier League, dessvärre. Med andra ord missade jag ingenting när jag tillbringade helgen med Amanda.

Tre dagar och tre nätter tillbringade vi i Rom, den eviga staden. Under nätterna var vi närmare bestämt på ett charmigt B&B i Ciampino, en bit utanför stan (15 minuter med tåg eller 60 minuter med buss+tunnelbana, inklusive tid att vänta på bussen, som inte hade någon tidtabell). Det var värt den extra resvägen in till centrum för att få ett fint rum med en stor säng, generös frukost (om än väldigt sockerrik), lugn och ro och nära till flygplatsen. Luca, mannen i huset, hade vänligheten att hämta oss vid tågstationen (som låg betydligt mer än sagda 200 meter från deras hus), skjutsa oss till tunnelbanan första dagen samt köra Amanda till flygplatsen när vi skulle hem. Det sämsta med vistelsen var att det tog närmare tio minuter att få varmvatten i badrummet. Deras (gissningsvis) googleöversatta hälsningsmeddelande var inte heller riktigt OK. Hunden var söt i varje fall, Tito hette han.



För Amanda var det första gången i Rom, andra för min del. Mycket kände jag igen, men mycket var nytt även för mig. Förra gången jag var där var det februari och lågsäsong. Då gick det att ta sig fram på gatorna utan problem, till och med kring Vatikanen och Colosseum. Denna gång var det desto trängre, men vi lyckades ändå hinna med i stort sett allt vi ville. Vi skippade hundratals meter kö till Vatikanen och satsade på Colosseum och Forum i stället. Det fanns gott om engelsktalande guider på väg till Petersplatsen som ville sälja visningsturer och förtur i kön för 40 €. Korkat, alla vet ju att det finns en hemlig gång från Castel Sant'Angelo, och där kostade det bara 8 € att gå in. Ännu smidigare gick det om man hade prästkrage, då kunde man bli insläppt bakvägen. Vi var lite hungriga, så vi nöjde oss med att ta kort på GB-vakterna (Amanda lånade påvens toa också) innan vi gick och tog lunch.



Betydligt billigare och lättare var det att komma in på Forum Romanum: bara två minuters kö och 7,50 per person för att besöka Forum, Palatinen och Colosseum. Det bästa var när vi sedan fick gå förbi hela den långa kön in till Colosseum eftersom vi redan hade biljetter. Då kände vi oss som Caesars hedersgäster. Tyvärr fanns inte VIP-läktaren kvar, bara Caesars askfat. Det är kanske inte alla som vet, men han var kedjerökare. 30-40 cigg var inte ovanligt under en föreställning, av de antika fimparna att döma. Det var fränt att se den gamla amfiteatern i alla fall, jag var aldrig inne under mitt förra Rombesök.





På söndagen hade vi redan hunnit se allt vi ville se, så vi tog det lite lugnt och vandrade runt i Trastevere, på andra sidan floden Tibern (eller samma sida för påven). Jag hade läst att det skulle finnas många bra restauranger där, något som visade sig vara helt riktigt. Roms äldsta osteria gick vi förbi, innan vi hittade ett ställe där man kunde äta fyra rätter för 10 €. Fyra goda och ganska stora rätter, faktiskt: bruschetta med tomat, valfri pasta, valfritt kött och valfri efterrätt. Det räckte för att inte behöva äta mer än en macka på kvällen. Vi kom precis lagom, för det började bli fullt. När det väl blev det hämtade de dock fler bord och byggde ut serveringen. Amanda satt med solen i ryggen och fick färg på axlarna, medan jag solade mer försiktigt under skuggan av parasollduken.



Viss oro uppstod för att askmolnet skulle störa Amandas hemfärd, men det blåste förbi den italienska halvön lagom till i dag. Nog hade det varit trevligt att ta med henne till Bologna, men hon behövde åka hem och gå i skolan. Min säng att alldeles för liten och hård dessutom. Nu är det bara en månad kvar tills vi ska flytta till vårt nya hem och köpa en ny, stor, mjuk säng. Det ska bli härligt.

A presto

Marco Maccherone

I morgon landar hon äntligen, min älskling, i morgon får jag äntligen träffa min Amanda. Det känns som att det var alldeles för länge sen jag höll henne i mina armar. Underbart ska det bli! Jag ska möta henne i Milano, så det blir att gå till tåget direkt efter sista föreläsningen. Det är en lång dag jag har framför mig: 09-01 kommer jag att vara ute. Men det är det värt!

Maskintreorna här är otroligt pratsugna under lektionerna. I dag hjälpte det inte hur många gånger läraren hyschade och bad dem vara tysta, det var ett ständigt bakgrundssurr. Det är en enorm skillnad på dem och de som läser en specialistutbildning (motsvarande årskurs 4-5). Man kanske kan ana att det är många av treorna som nöjer sig med att bli light-ingenjörer.

Vi slutade en timme tidigare än vanligt, så jag gick ner på stan en sväng och gjorde ett besök i skivbutiken. Jag köpte dock inget, för jag blev lite besviken på att de inte hade det jag letade efter. Varken Brunorock eller Orazero stod att finna i den italienska avdelningen. Dåligt! Här har jag lagt ner stor möda och tid på att hitta italiensk musik som inte är jazz eller såsiga ballader, och vad hittar man i skivbutiken? Jazz, Eros Ramazzotti och Vasco Rossi. Den sistnämnda har för övrigt ett eget Singstar, vilket helt övergår mitt förstånd. Jag måste ändå erkänna att jag diggar Nina Zillis tolkning av Supremes gamla hit Love don't come easy. Värt att notera också att en av låtarna på hennes skiva heter L'uomo che amava le donne (Mannen som älskade kvinnor).

Öyvind, den norska svampen, har siktats utanför sitt rum. Dock inte av mig, jag trodde att han fortfarande återhämtade sig tills Olivier sa att han såg honom gå till skolan i morse. Han har alltså återuppstått, som jag förutsåg. Man kan bara hoppas att han återföddes som en lite mer återhållsam människa, i synnerhet när det gäller vin.

A manda

Marco Maccherone

I lördags var det första maj och många butiker i Milano var stängda, så jag tog med Malin och mamma på en utflykt till Como. Jag hade aldrig varit där, men hade hört att det skulle vara väldigt fint. Det var det också, även om vi först inte såg sjön för det stora, täckta byggstänglset de hade satt upp framför. Vi trodde att de höll på att gräva om sjön, men det var bara kring småbåtshamnen de fixade. Det fanns en bergbana som gick upp till Brunate, där Alessandro Volta (Volta som i volt, inte dammsugaren) växte upp. Vi åkte upp och fikade och tittade på utsikten, Malin köpte en uggla gjord av kottar. Nere i Como igen lämnade vi mamma på ett café och utforskade centrum en stund. Katedralen var tjusig, ungefär som de brukar vara härikring, och framför den hade de nåt jippo med en luftballong, samt en utställning av gigantiska slipsar.





När vi kom tillbaka till hotellet var min syster lite trött, men mamma och jag gav oss ut för att hitta någonstans att äta middag. Vi hoppade på en buss och bytte till spårvagn vid centralstationen. Vi märkte snart att den var på väg mot förorten, så vi klev av och ställde oss att vänta på vagnen tillbaka till stationen. På den elektroniska tavlan stod att på grund av 1 maj-firandet kunde det förekomma förseningar i trafiken mellan 8:30 och 18, men det borde inte drabba oss, tänkte jag, för detta var runt 20 på kvällen. Efter en kvart bytte de meddelande på skärmen och lät kungöra att denna dag trafikerades spåren mellan 7 och 19:30. Ingen idé att stå där och vänta med andra ord. Vi hittade en bar och bad dem ringa taxi, men det fanns ingen att få tag på  - alla var upptagna. Tunnelbanan hade också slutat gå för dagen, liksom alla bussar. Det fanns inget annat att göra än att sakta gå tillbaka till hotellet. Som tur var hittade vi en restaurang på vägen åtminstone. Man kan ju tycka att tidtabellen för "helgdagar" borde gälla även första maj, men så var det uppenbarligen inte. Vem behöver en vulkan när det finns första maj?

På söndagen gick kollektivtrafiken som en vanlig söndag. Vi åkte in till centrum för att eventuellt göra några sista inköp och för att se oss omkring i staden. Någon shopping blev det inte, det var ingen som hittade något, men en fin lunch hann vi med. Nåja, inte så överdrivet fin egentligen - jag och Malin åt pizza, mamma åt spaghetti - men dyr. Mer än halva notan utgjordes av mammas halvflaska rödvin, som hon trodde var ganska billigt när hon beställde det. Tyvärr stod ju priserna i euro och inte i svenska kronor.



Här i Bologna har också försiggått ett och annat när jag var borta. Olivier och Vanessa uppdaterade mig under kvällens middag. Min gitarr har tydligen varit med om äventyr den också. Öyvind var mer än vanligt berusad i lördags kväll. Halv två på natten kom han in till Olivier och kysste honom på kinden. Sen ville han låna min gitarr och "sjunga för världen". Vanessa försökte rädda situationen och sa att jag antagligen hade monterat fällor på fodralet, men Öyvind brydde sig inte, han tyckte att det kunde vara värt att sprängas för en sång. Lona fick stänga in honom på rummet i ett par timmar tills han lugnat ner sig och Vanessa gömde gitarren på sitt rum. Nu lider Öyvind förmodligen av någon sorts Jesus-baksmälla, för han har inte synts till på två dagar. Kanske återuppstår han i morgon, vem vet.

På onsdag kväll kommer Amanda äntligen hit, inte en dag för tidigt. Hoppas att det där jädra askmolnet håller sig borta. Det är dags för vulkanen att ge sig snart, det är inte roligt längre.

A presto

Marco Maccherone

Milano är den stad i Italien som jag har varit i näst flest gånger. Nu är jag här igen och umgås med min mamma och min syster. Strax efter ankomst blev jag och Malin tilldelade uppdraget att hitta en affär där man kunde köpa dricksvatten och schampo. Jag hade sett en Pam-skylt på vägen till hotellet, så det borde inte ha varit så svårt. Det var det naturligtvis. Vi hittade skylten och följde den. Efter 300 m kom vi till en korsning. Inga nya skyltar. Vi chansade på den högra vägen, vilket ledde oss i en båge tillbaka mot gatan där hotellet låg. Just på den gatan hittade vi - just det - Pam. Vår lilla runda innebar en dryg kilometers omväg jämfört med om vi tagit gatan upp direkt från hotellet. Synd att de inte hade skyltat den vägen. Av erfarenhet vet jag att det brukar var mycket folk och långa köer på Pam. I dag var det dubbelt så långa köer som vanligt, antagligen för att det var sent och dagen före en helgdag (det mesta är stängt i morgon). Medan vi stod i kö hann vi lägga märke till att de hade svenska lantchips, mittemot hyllan för öl och skruvar. Lite lustig ordning kanske.

Jag har svårt att låta bli att skriva om fotboll, men i dag ska jag göra ett försök. Hmmm... Nej, det går inte. Helsingborg hamrade ner de svenska mästarna ordentligt i tabellbotten när de förlängde sin obesegrade svit till 8 matcher. Åtvidaberg gjorde helt plötsligt alla sina mål i rätt nät, och tabellen kunde inte se bättre ut. På den europeiska scenen var det semifinal i UEFA-cupen mellan Liverpool och Atletico Madrid. The Reds öppnade rasande starkt och fick med sig 1-0 från första halvlek genom italienaren Aquilani. Det stod sig matchen ut och gav sammanlagt 1-1 med det första mötet inräknat, vilket alltså innebar förlängning. Liverpool var snabbast ur startblocken även där, men satte snart skrattet i halsen när (ingen mindre än) Diego Forlan pangade in kvitteringen (2-1 i matchen, 2-2 sammanlagt, fler borta mål för Madrid). Han gjorde den klassiska målgesten att slita av sig tröjan, trots att han borde lärt sig av erfarenhet att det är dumt. Denna gång fick han dock på sig tröjan igen.

I dagens City läste jag att Snömannen, eller Yeti, har påträffats i Ryssland. Fyra ryska fiskare räddade den stackars varelsen från att drunkna i en flod. Det kan mycket väl vara världens värsta fiskehistoria. Man tycker ju för övrigt att OM det nu finns EN snöman som har hängt med i ett antal år så borde han väl åtminstone veta bättre än att ge sig ut att simma i strömt vatten. Fast han kanske inte heller har lärt sig av sina erfarenheter.

A presto

Marco Maccherone

Lona, den norska tjejen, fyller år i dag. Hennes föräldrar har varit på besök i en vecka. Jag hade inte blivit förvarnad om deras ankomst, så jag blev väldigt förvånad när jag plötsligt en morgon hörde att det var någon inne i "extrarummet"/förrådet. De hittade ett hotell så småningom, trevliga människor för övrigt.

I morse tänkte jag ta mig en dusch före skolan. Först var vattnet precis iskallt, trots att jag vred kranen till full värme och väntade flera minuter. Jag kontrollerade gasbrännaren, för det var den som krånglade senast varmvattnet försvann. Så även denna gång, den stod helt stilla och tryckmätaren var i botten. Jag kom ihåg ungefär hur reparatören gjorde för att fixa problemet förra gången och lyckades få upp gastrycket till normal arbetsnivå. På andra försöket var vattnet fortfarande kallt. Efter ytterligare lite fipplande med brännaren fick jag den att börja elda också, och allt var klart för att duscha. Jag ställde mig i duschen igen, men just som det hade börjat bli varmt sjönk både temperaturen och vattentrycket. Mina aningar bekräftades när jag gick ut i korridoren och spanade: någon duschade i det andra badrummet. Det var Öyvind som drog nytta av mina ansträngningar och snodde varmvattnet. När han väl var färdig kunde jag till slut tvätta mig. Tur att jag gick upp tidigt, jag hade inte räknat med att det skulle ta en halvtimme att duscha.

Jag skrev i går att jag är dålig på att komma ihåg bemärkelsedagar, men ni är ju ännu sämre. Trots min lilla vink om att det var San Marcos (St. Markus) dag i söndags är det fortfarande ingen som har gratulerat mig på namnsdagen. Illa! På väg till skolan går jag förbi en kyrka som har alla evangelister samlade på framsidan. Markus är tyvärr lite för högt upp för att det ska gå att få ett bra kort på honom, men jag har fångat St. Lukas på bild. De är ändå ganska lika. Lukas är lite roligare också, han dansar.


"My name is Luca, I live on the second floor"

Jag må vara deprimerad (fast troligen inte) och chokladberoende (definitivt), men jag är åtminstone inte alkoholist. Olivier drack några glas vin extra i går, när Lyon fick storsmisk av (scheiβ-)Bayern. Men så är han ju fransman också, påstår han. Jag tvivlar lite. Han tycker nämligen varken om sniglar eller grodlår. Fast det kanske inte är konstigare än att jag inte gillar bruna bönor eller ärtsoppa.

A presto

Marco Maccherone

Matematik är ett språk. Ett snuskigt, ovårdat språk om man är i Italien. Som om det inte var nog med de vanliga ofina uttrycken drog matematikprofessorn i dag till med f-ordet. Det svenska f-ordet. Det där som Honda råkade döpa en bilmodell till. Lite onödigt att ta till det om man pratar om längden av en kurva i planet.


En av många hypermoderna undervisningssalar på Facoltà di Ingegneria.

Som vanligt är jag sent ute med att uppmärksamma högtidsdagar. Grattis i efterskott Rasmus (21 år den 24:e)! I söndags var det dessutom minnesdagen av Italiens befriande från nazisterna samt San Marcos dag, och torsdag förra veckan var Jordens dag (planeten, inte myllan). I dag kan jag ändå vara ute precis i tid och gratulera min brorsdotter Louise, 4 år. Grattis!

Förra veckan, när jag var ute och sprang, såg jag en rolig registeringsskylt. Jag hade förstås ingen kamera med mig, men i dag hittade jag bilen igen. Ägaren till den bilen behövde inte hitta på en egen skylt för att bli tuffast i stan.


BOSS - chefigt värre.

Ni såg väl gårdagens fina skyltar? När jag kom till skolan i dag var det faktiskt en bärgare där som höll på att köra bort en vespa. Han tog den dock inte på släp efter bilen, som skylten implicerar, utan uppe på flaket. Tråkmåns.

Knäskadan som jag ådrog mig för drygt ett år sen har börjat kännas av igen, så jag har inte kunnat springa eller träna fotboll på en vecka. Det var en lite lustig historia förresten, för att gå in på ett sidospår. Jag spelade inomhusfotboll på konstgräs med ett lag som vi satt ihop inom klassen. Vi hade haft tunga motgångar och lidit stora nederlag, oftast med mig som målvakt, men nu hade jag konverterat till mål(o)farlig forward och gjort två mål i föregående match (och missat 7 chanser i matchen innan den). Den här gången gick det ovanligt bra för oss, vi ledde stort och jag hade gjort ett av målen. Under andra halvlek fick jag läge att öka på när jag kom i en 50/50-situation mot målvakten. Tyvärr hann han ut först och fick undan bollen, samtidigt som jag fastnade med foten under honom när jag var på väg fram. Knät böjdes för ett ögonblick åt fel håll innan jag kom loss och föll framåt i svåra smärtor. Än så länge var väl historien inte så rolig, men det kommer en poäng. Det hela utspelade sig den 31:a mars, sent på kvällen. När jag sen haltat hem på cykeln och lagt mig i sängen med benet på en trave kuddar var det redan efter midnatt. Jag skrev till Amanda i ett sms att jag hade skadat knät, men hon trodde mig inte först, eftersom det var första april. När de andra i laget kom till skolan följande dag och talade om att de hade vunnit med 5-1 var det ingen som trodde på det heller. Så kan det gå...

Nu kom jag väldigt långt ifrån det jag tänkte skriva. Jag har kommit fram till att jag är djupt deprimerad. Hur ska man annars förklara att jag äter så mycket choklad? Säkert fem gånger så mycket som en normalt deprimerad person. Det mest chockerande av allt är att studien är gjord i USA, ett av världens fetaste länder. Detta kan ju bara innebära en sak: Jag är inte bara deprimerad, jag är gravt överviktig också.

A presto

Marco Maccherone

Nu är det officiellt vår i Italien! Svalorna har kommit nämligen. I eftermiddags var det 25 grader varmt och sol, vilket det förväntas vara även de kommande veckorna, med undantag för i morgon då det ska regna. Hela prognosen finner ni här.

Italiensk TV skrev jag om i går. Nå, det var innan jag såg kvällens program: La pupa e il secchione - Pinglan och plugghästen (eller, i engelsk version, The beauty and the geek). Det hela går ut på... eller det vet jag inte förresten. Det som händer i programmet är i varje fall att sex par, en töntig kille som är helt insnöad på vetenskap och en korkad tjej som är fotomodell, tävlar mot varandra i... någonting. Det första momentet bestod i att killen satt bakom ett skrivbord, tjejen satt på skrivbordet och programledare sprang omkring framför och apade sig. En bild på en känd person visades på en stor skärm, och programledaren försökte hjälpa tjejen att komma fram till vad personen hette. När hon (med stor möda) hade lyckats klura ut två kända personers identiteter ställde hon sig och dansade på skrivbordet och sen var det dags för nästa par. En jättekonstig tävling med andra ord, vars enda underhållningsvärde låg i att se hur dålig koll tjejerna hade. En av dem trodde att Josef Stalin var Sherlock Holmes, medan en annan omedelbart gissade på Dracula när Beethovens bild kom upp. Det bästa var ändå när en av tjejerna fick en bild på Frank Sinatra. Programledaren försökte leda henne på rätt väg genom att knyta an till motsatsen till höger (sinistra), innan han gav henne ledtråden The Voice. Då ringde det en klocka i huvudet på tösen, som genast utropade "Elvis Presley!". Ojojoj...

Jag vill även passa på att följa upp min serie om roliga skyltar. Påminner denna om något varumärke ni sett? Kanske från Borås till exempel?



Min personliga favorit för dagen är också en ganska tråkig skylt egentligen. Vem vill få sin cykel bortsläpad av en bärgningsbil? Fast det vore ju roligt att se dem dra iväg med någon annans. Typ den som står där nedanför.



Helsingborg leder Allsvenskan i stor stil, fortfarande obesegrade. Jag kanske skulle ha gjort mitt utbytesår där, i stället för att se Bologna spela på gränsen till nerflyttning. Glenn Strömberg gissade i Sportspegeln att Roma skulle ta lo scudetto (Serie A-titeln) i år - om de vann mot Sampdoria, vilket sket sig. Tyvärr, för hans del, tror jag även att hans kära Atalanta åker ur. De är nu 5 poäng bakom Bologna, som de möter på söndag. Jag hoppas också att han har fel om Premier League. Han tippade Chelsea som vinnare, den rackaren.

A presto

Marco Maccherone

...tills min principessa kommer hit.


2<3

En man i Torino har blivit dömd till 1000 € i böter för att ha sagt "Va a cagare" (Gå och bajsa) till en annan man på arbetsplatsen. Domstolen kom fram till att det var synnerligen stötande och hade ingen förståelse för mannen, som menade att "det är så man pratar nuförtiden". Det är ju möjligt att han bara försökte ge ett gott råd till en förstoppad kollega.

I en av den Tekniska fakultetens byggnader i Bologna finns den här skylten på en toalettdörr. Jag vet inte vad de berörda studenterna tycker om att ha en egen toalett, men det känns som att det är lite diskriminerande, lite som apartheid. Dessutom finns det ingen toalett för de som inte hör till den målgruppen.


Toalett reserverad för gaystudenter.

Sist men inte minst: Varför går tjejer alltid två och två på toaletten? Jag vet inte svaret, men i Bologna har man tagit fasta på detta och, som det verkar, infört en regel på det.


Två och två, flickor.

A presto

Marco Maccherone

Inget sommarjobb ännu, men väl ett extraknäck till hösten. Jag ska nämligen vara mentor i Linjär algebra och geometri för de nya maskinettorna, ena halvan av B-klassen. Så om du har ett efternamn som börjar på en bokstav mellan G och J (typiskt) ska du söka till Maskinteknik på LiTH i höst, för då kan du ha turen att få mig som mattelärare.

Torsdagen är, som det ser ut just nu, fri från lektioner, så i dag har jag kunnat koppla av ordentligt efter tentan och bara strövat runt på stan. Jag ser säkert lite turistig ut när jag går omkring i halvkorta byxor och en t-shirt med texten DIE FACEBOOK DIE, men jag är ju faktiskt utlänning. Dessutom skulle jag svettas ihjäl om jag klädde mig som en italienare. Sen kan det inte hjälpas att man måste ta lite kort ibland också. Den här gatuskylten är t.ex. väldigt rolig.


Via Senzanome - Gatan Utannamn

I Italien finns en bokhandelskedja som heter MelBookstore (ej att förväxla med Mel Brooks). De har en filial i Bologna där de säljer nya och begagnade böcker till lägre pris. Där kan man verkligen göra fynd. För några veckor sedan köpte jag bl.a. Roms portar av Conn Iggulden och ett samlingsalbum med Asterixserier på italienska för endast 2 resp. 4 euro styck. I dag gjorde jag flera nya kap: Pinocchio, Galileis Dialogo och Machiavellis Il principe (Fursten), m.fl. Hur jag ska få med mig allt hem är ett senare problem.

Ett litet museebesök hann jag med också: musikhistoriska museet. Två skolklasser var där samtidigt på guidad tur, så jag passade på att få lite guidning jag också. Ett av museets viktigaste föremål verkade vara en cembalo från början av 1600-talet med 125 tangenter, helt unik i sitt slag. Alla kanske inte har koll på hur många tangenter som är normalt för en cembalo eller ett piano, men på denna satt de väldigt tätt. Där ett vanligt piano har en svart tangent hade denna fyra tangenter, d.v.s. fyra mellantoner i stället för en. Enligt samma princip fanns det tre mellantoner där man numera inte har någon alls. Det lär ha varit extremt svårspelat. Ett annat roligt instrument var en trombon formad som... tja, en drake?



Sist men inte minst kan jag inte undanhålla mina läsare vad jag såg i en tidigare obesökt leksaksaffär. Förutom ett stort sortiment av smurfar, bland annat en serie föreställande de tolv stjärntecknen, hade de ett iögonfallande geografispel. Iögonfallande för mig som svensk åtminstone.


Alla vägar bär till... Uppsala?

Åh just det, en sak till. Jag läste i en tidning på biblioteket, Der Spiegel, om en australiensare som tatuerade in Euro-Rail-loggan på ryggen för att bli sponsrad med månadskort till sig och sina föräldrar. Det kanske kan vara något för oss att tänka på nästa gång, Rasmus?

A presto

Marco Maccherone

En stor tyngd har lyfts från mina axlar i och med att jag nu har klarat av även den muntliga delen av energitentan (det trägna pluggandet till densamma är för övrigt orsak till de senaste dagarnas uteblivna blogginlägg). Jag var på plats drygt en timme i förväg, eftersom jag inte hade en aning om var på den nya fakulteten som professor "Punto di vista" hade sitt kontor. Det var emellertid ganska enkelt att hitta, så jag satte mig i korridoren utanför och väntade, varefter ett tiotal andra studenter strömmade till. Professorn kom punktligt, men hastade förbi och stängde in sig på kontoret i en timme. Sen kom han ut och visade in alla i ett litet klassrum i halvformat, där han sedan förhörde oss i tur och ordning inför alla som väntade på sin tur. Han gjorde väldigt hårda bedömningar tyckte jag först, men han vägde också in betyget från den skriftliga delen. Vissa, som jag tyckte gjorde ganska bra ifrån sig, fick inte mer än 24 eller 25, medan andra inte fick något betyg alls och antagligen får göra om det. Jag fick en bra start med frågor som jag kunde och lyckades få professorn att le lite när jag sa att svavel är mindre "elakt" än vätesulfid. 21 poäng till slut, men det får jag vara nöjd med. Det är väldigt skönt att ha det gjort.

Vad har hänt annars då? Tja, i går och i dag åt jag lunch på en lunchrestaurang i närheten av skolan, i stället för i skolmatsalen. Det var lite dyrare, men mycket kortare kö. Skolmatsalen har dessutom inte imponerat på mig, med sina torra fiskar och kalla grönsaker som borde vara varma. Restaurangen är inte heller så fantastisk, speciellt inte den slafsiga lasagnen, men de har studentrabatt och trevliga efterrätter, såsom mascarpone.

Ute i den stora världen har Inter överraskat med att spela mördande effektiv kontringsfotboll mot stora, starka Barcelona, och askmolnet har överraskat med att minska i omfattning. Mindre överraskande att Åtvidaberg, när de till slut lyckats göra mål i Allsvenskan 2010, sänkte sig själva och att Helsingborg tronar ensamt på förstaplatsen efter skånederbyt mot MFF.  Jag vill minnas att HIF före säsongen fick kritik för Conny Karlssons bristande tränarutbildning. Tänk vad han ska uträtta när han väl har gått den där kursen!

En annan sak som får himlen att klarna är att Amanda kommer hit om bara två veckor (såvida inte de verkliga molnen hopar sig igen). Vi ska ha det mysigt och tillbringa en helg i Rom, titta på Colosseum och hälsa på Påven.

A presto

Marco Maccherone

Det är mitt fel, jag vet. Jag skulle naturligtvis inte ha klagat på det fina vädret. Nu är århundradets största moln av aska på väg att lägga sig över Europa, skymma solen och blockera all flygtrafik. Är det inte strejk så är det vulkanutbrott. För egen del är det en trist nyhet eftersom jag hade planerat att åka till Linköping i helgen för att träffa Amanda igen och för att gå på M-aktivas. Nu verkar det, med stor sannolikhet, inte bli så. Jag får stanna i Bologna, plugga till energitentan och förlora en fotbollsmatch med Atletico Nettuno. Eländes elände alltså. Stackars Amanda har det ännu värre, för hon ligger hemma och är magsjuk. Med det i åtanke är det kanske bra att jag inte åker dit, men det är tråkigt att inte veta när vi träffas nästa gång.

Fram till att jag slog på TV:n och såg 18-nyheterna var det annars en ovanligt bra dag. Jag klarade den kluriga eltentan i morse, men det var en märklig upplevelse. Strax efter att jag satt mig och börjat rita den karakteristiska funktionskurvan för en DC-motor började det ringa i professorns telefon. Två hantverkare kom in och tittade på hans skrivbord, som tydligen behövde repareras. Sen var professorn borta i några minuter, kom tillbaka och fortsatte med sina telefonsamtal och sitt knappande på datorn, samtidigt som han ställde fler frågor till mig. Det var nästan så att man undrade om det var Dolda kameran. Efter drygt en timme, varav knappt hälften var effektiv tid, var jag ändå färdig och fick mitt betyg: 24/30. Det lägsta jag har fått hittills, men el är inte mitt favoritområde. Professorn frågade mig faktiskt varför jag, som maskiningenjör, hade valt en sån kurs. Faktum är att den finns med i läroplanen (som valbar) för maskintreorna i Bologna, det är bara det att ingen väljer den. Jag tog den för att få med något som motsvarar Eltekniska system (obligatorisk) i mitt kursval.
På eftermiddagen presenterade jag mitt hydraulikprojekt inne på professor Naldis stökiga kontor. Han har pärmar och böcker från golv till tak och överblivna väggytor är fyllda av fläktar och propellrar av olika slag. Han var uppenbarligen nöjd med hur jag förändrat min krets, för han gav mig 30 i betyg, utan att ens läsa rapporten.

Det är synd att en så bra dag ska behöva överskuggas (bokstavligt talat, för vissa européer) av en isländsk vulkan och västliga vindar. Vi får hålla tummarna för att molnen försvinner snart, det finns säkert de som sitter i värre knipor än jag när det gäller resande.

Jag tror förresten att jag såg Marco Di Vaio på stora torget i dag. Om det inte var han så var det en look-alike. Han hade vit t-shirt och svart kavaj och hade fullt sjå med att hålla reda på sina två små barn (c:a 2-3 år gamla). Jag har inte tagit reda på ifall Marco Di Vaio faktiskt har småbarn, men det kan ju faktiskt vara en avgörande faktor i frågan om det verkligen var han.

A presto

Marco Maccherone

I morgon är det dags att äntligen - förhoppningsvis - bli av med två av vårens kurser. Efter den här veckans hårda arbete känns det faktiskt bra att jag fick lite extra tid på mig, före påsklovet hade jag inte möjlighet att nå så bra resultat som jag tror att jag kan göra nu. Hydraulikprojektet har till exempel blivit ungefär tusen gånger bättre efter ytterligare tre försök att skapa en bra modell av kretsen. Förbättring med en faktor 10 per försök alltså, det är inte dåligt. Så sent som i går kväll ändrade jag mig för sista gången och valde att göra om alltsammans under dagen i dag. Detta är den slutgiltiga modellen:



Vissa dagar är det en njutning att titta på Radiosportens målservice. Åtvidaberg - Helsingborg 0-3, AIK - Halmstad 0-1, Tottenham - Arsenal (just nu) 2-0. Helt perfekt. Apropå fotboll har ni säkert hört talas om "calciopoli", mutskandalen inom italiensk toppfotboll som fick Juventus nerflyttade till Serie B och gjorde att flera klubbar fick betala böter. Den senaste veckan har det kommit fram uppgifter om att även Inter, som tilldelades seriesegern det året eftersom de blev tvåa efter Juventus, ska ha varit inblandade i något av samma slag. De uppges ha valt vilken domare de vill ha till vissa matcher. Frågan är vad som händer om de också blir fällda. Kommer Roma (3:a i serien) att få scudetton fyra år senare? De som så uppenbart hade mutat domaren senast de mötte Bologna...

Dagens medelhavsproblem: Varför ska det vara så fint väder när jag måste plugga?

A presto

Marco Maccherone

Tillbaka i Bologna efter nästan två veckors semester hemma i Sverige hos min kära Amanda, och genast är det dags att sätta igång att plugga igen. Dagen för hemresan började halvdåligt och utvecklade sig till en riktigt usel dag, vilket bland annat medförde att jag måste modifiera mitt hydraulikprojekt och göra om elektroniktentan. Uppfinningen som jag hade modellerat verkade lite mysko, tyckte läraren, så jag ska förbättra den i stället för att bygga den som den ser ut. Eltentan, som jag gjorde direkt efter, gick bara rakt åt skogen. Först fick jag en räkneuppgift, jättelätt egentligen men desto klurigare om man bara har räknat en sån uppgift en enda gång på lektion och måste gissa sig till hur formlerna ser ut. Sen blev jag helt ställd när han inledde den rent muntliga delen med att ställa frågor om andra formler som jag inte heller hade memorerat, mycket beroende på att vi aldrig har använt dem utan bara tittat på dem. Jag borde ändå ha varit beredd på att det skulle komma såna frågor, det är så det fungerar här. Nu har jag i alla fall pluggat lite mer på de delarna jag missade och ska försöka få tentan avklarad under veckan som kommer.

Det jag trodde att jag skulle plugga till den här veckan, Energiresurskurstentan (muntliga delen), är flyttat till nästa vecka såg jag på anmälningssidan. Provet på tisdag är bara ett nytt försök för de som inte klarade den skriftliga delen, och gissa vad: jag hör inte till den gruppen! Jag fick godkänt på den där hopplösa tentan! 20 poäng fick jag, max var 30 och godkänt 15. Det var inget fantastiskt bra resultat, men man kanske kan höja sig på den muntliga delen. Just nu är jag bara nöjd att vara av med de kryptiska uträkningarna.

Schemat för den sista läsperioden kom upp på webben förra veckan, så jag har börjat välja vilka kurser jag ska läsa. Samtidigt är det sista dagen att välja kurser till hösten på LiTH. Lite skillnad på krav på framförhållning där. Som vanligt är det otroligt svårt att kombinera kurser som inte krockar i schemat (här alltså, på LiTH finns något som kallas blockschema), speciellt som jag följer en mattekurs som hör till år 4-5 på det här universitetet (motsvarande Transformteori, obligatorisk kurs i årskurs 3 på M). Båda de andra kurserna jag har valt hittills krockar med den. Jag skulle behöva välja ytterligare en sexpoängskurs, men det har som sagt visat sig vara svårt med schemat. Man vill ju gärna kunna gå på lektionerna.
När jag kommer tillbaka till Linköping ska jag följa inriktningen Energi och miljö, precis som jag har tänkt tidigare. Energiresurstentan har inte avskräckt mig. Jag funderade på att bredda mig med en programmeringskurs, men jag ångrade mig när jag kom på hur tråkig jag tyckte att grundkursen i programmering var.

Under hembesöket hann jag med att ordna ett extra föreningsmöte för Sa-ja Taekwon-do, klubben som jag är ordförande för. Min kollega i styrelsen och instruktörstaben, Christoffer, flyttade till Stockholm vid månadsskiftet och lämnade ett hål efter sig på kassörsposten som var tvunget att fyllas. Vi lyckades tillsätta såväl den som två nya styrelseposter, marknadsföringsansvarig och sponsoransvarig. Det känns som att vi kan behöva vara lite fler än tre om vi ska kunna växa som förening, så det var bra. Mer om detta finns att läsa på klubbens hemsida.

I sportens värld går det lite som det vill, och det är inte alltid som jag vill. LHC får fortsätta vänta på första guldet och Man United riskerar att missa även ligatiteln, efter att snöpligt ha åkt ur Champions League mot (scheiβ-)Bayern München (som skulle ha förlorat redan mot Fiorentina i kvarten om det inte vore för en norsk domare och en stor skopa tur). Trots allt är det åtminstone ordning på Allsvenskan. Lite synd är det väl om Åtvidaberg, som inte kan göra mål, men för övrigt har jag inget emot att se dagens tabell som sluttabell.

A presto

Marco Maccherone

Sista kvällen i Bologna före påsklovet. Jag är laddad för en lång och strapatsfylld dag i morgon. 09:15 ska jag infinna mig på prof. Naldis kontor för att presentera mitt lilla hydraulikprojekt. 10:30 är det dags för muntlig tentamen i elektroteknik med prof. Casadei. Framåt eftermiddagen ska jag sedan åka tåg i tre timmar för att komma till Milano, för att därifrån ta bussen till Orio al Serio utanför Bergamo. Flygresan tar drygt två timmar, därefter blir det flygbuss direkt till Linköping mitt i natten och till sist en liten promenad (eller en taxi) hem till Amanda. Det blir motsvarande en hel arbetsdag i restid. Pust! Jag har åtminstone inte hört talas om någons strejk den här gången, men det vet man aldrig. Det kan komma när man minst anar det.

Jag såg en affisch på stan där det stod CORSE IN TRUCCO PROFESSIONALE, vilket inte hade varit speciellt anmärkningsvärt om det inte var för att ett av orden har flera olika betydelser, samt att det här är Italien. Trucco kan nämligen både betyda smink (som det troligen avsåg i detta fall) och trix/knep (matteprofessorn brukar använda ordet i den betydelsen om diverse matematiska metoder). Kurser i professionella trix och knep? Med Berlusconi som föreläsare?

Apropå matteprofessorn och ord med flera betydelser så är även matematiken i Italien smått obskyr. Titta bara på följande exempel från ordlistan (avkortade för bättre läsbarhet):

seno [-e-] m 1 sinus 2 kvinnobröst, barm; moderliv; sköte

tangente [-ε-] f 1 tangent 2 andel i betalning e.d.; pengar under bordet, svarta pengar

Nå? Är det bara jag som tror att Berlusconi har varit på toppen lite för länge i det här landet?

I morgon (+ 3½ timmar) är jag hos Amanda. 2<3

A presto

Marco Maccherone

Nu är den där förbaskade tentan äntligen gjord. Det gick över ganska fort, om man ska se det från en positiv synvinkel (punto di vista). Å andra sidan var det enormt stressigt att lösa sex uppgifter med sexsiffriga beräkningar på två timmar i en aula med öppna dörrar. Jag känner att jag har allt att skylla på om resultatet visar sig vara dåligt. Hade detta varit en normal tenta där man är säker på att examinatorn inte har ett eget räknesystem så hade jag varit säker på att jag skrev en fyra, minst, men nu kan det bli vad som helst. Nåja, man kan inte göra mer än sitt bästa.

Matchen i går var en stor besvikelse. Bologna var inte alls långt ifrån lika bra som Roma, men de saknade spets, tur och en rättvis domare. Fyra av Bolognas anfallare fick speltid, utan att besvära Romas målvakt. Romas första mål var ett skott från De Rossi som styrdes på Riise och lurade Viviano i Bologna-målet, strax efter att domaren stått i vägen för ett uppspelsförsök från en Bologna-back. Domaren höll en fantastiskt ojämn nivå. Han gav frisparkar för minsta kroppskontakt och varning för en klockren brytning, men lät ett klumpigt överfall från Mexés utanför eget straffområde passera utan åtgärd. Han var marginellt bättre än damen som dömde vår match i lördags. Kvällens roligaste var sjuåringen som höll igång klacken på vår sida.



När jag kom ut efter tentan var det försommarvärme i luften. Det får gärna fortsätta på det viset. Italienarna gick dock fortfarande klädda i tjocka tröjor eller jackor. Även om de inte reagerar på väderförändringen måste de åtminstone märka att det är påsk snart. Se bara så fint de har skyltat här i stan:


Jättestora ägg eller väldigt liten gubbe (till höger)?

A presto

Marco Maccherone