Sista tisdagen i Bologna

En enda futtig tenta kvar att göra, sen är jag så gott som hemma. Jag önskar bara att det inte var så osäkert kring den. De är ju, som ni kanske har märkt om ni har följt bloggen, inte så värst bra på att vara tydliga med vad som krävs för att få betyg i en kurs här. Framförallt finns det ytterst sällan några gamla tentor eller övningsexempel att träna på, något som är standard på LiTH. I det här fallet har laborationsrapporterna utgjort det största tvivlet, då vi först för två veckor sedan fick klargjort att de skulle skrivas. Under tiden som vi har genomfört labbarna har labhandledarna inte kunnat svara rakt på det. De har dessutom lovat att bilder och information om det vi har kollat på under labbarna ska läggas upp på internet, så man behövde inte ta några foton för att komma ihåg hur det såg ut. Så, finns det nu något sådant material att tillgå? Nej, det har ni förstås räknat ut att det inte gör. Jag har gjort det bästa jag kunnat av mina hafsiga anteckningar, klurat och gissat och försökt komma ihåg hur saker och ting hängde ihop och vad de var till för. Antagligen är det inte helt perfekt, men det borde räcka. Jag är inte helt hundra på vad det är för sorts prov jag ska göra heller, men jag tror att det är skriftligt. Hur uppgifterna kan komma att se ut har jag däremot ingen aning om. Det är lite som julafton att ha en tenta i Italien, fast på ett dåligt sätt.

Projektet som jag presenterade i går var lyckat. Professorn tyckte att jag borde ha arbetat lite mer på det och studerat hur det slutliga trycket påverkas av areaförhållandena mellan midjan och utloppet (ja, för det hade jag ju haft tid med... Not!), men att det var ett bra arbete i övrigt. 28 fick jag i betyg, inte alls illa. Han var dessutom lite road av att jag använt ordet "vita" (midja) om den smala delen av röret i stället för "gola" (strupe), som hade varit mer korrekt italienskt fackspråk.

Olivier kom tillbaka i går, lagom till Frankrikes sista match i dag. Inte deras sista match någonsin, förhoppningsvis, även om det såg ut som om landslaget är på väg att gå under, men deras sista i detta VM. Han var, redan före matchen, inställd på att det skulle gå dåligt, och såg fram emot en komisk föreställning. Så rätt han fick. 2-0 till Sydafrika i halvtid, plus att Gourcuff blev utvisad för en hög underarm (inte armbåge) i en nickduell. Ett mycket märkligt beslut av domaren, som först visade Cissé det röda kortet, och strax därefter inte ens gav en varning för en fällning bakifrån. Sydafrika hade en god chans att knipa andraplatsen, tills Frankrike fullbordade sitt VM-sabotage (som naturligtvis började med att de snodde Irlands plats i turneringen) genom att reducera till 2-1. Jag hade tänkt tippa dagens matcher, men jag kom inte in på mitt Svenska Spel-konto. Det var synd, för jag trodde på seger för Sydafrika och Uruguay, just så som det blev. Nu har jag vänt mig till ett bolag utanför spelmonopolet och satt 20 kr på 4-0 till Argentina mot Grekland och 3-2 till Sydkorea mot Nigeria. Om det går in täcker det helgens resa till Västervik, tur och retur, inklusive flygbussen till Linköping.

Nu låter det säkert som att jag försöker lura in er i nyhetsbubblan igen, men detta är helt sant: ett italienskt mejeri har, lagom till VM, framställt mozzarella som är lika blå som det italienska landslaget. Okej, det var lite vinklat. Det var inte meningen att ostarna skulle bli blåa. Två kvinnor i norra Italien har anmält att de köpt dessa missfärgade, illaluktande, smurfostar (som de numera kallas). Till saken hör att de gjorts på mjölk från tyska kor. Det hade ju annars varit lätt att tro att den kom från Belgian Blue.

A presto

Marco Maccherone

Dagens lista


Topp 3:
Dagar tills jag kommer hem

3. Tisdag

2. Onsdag

1. Torsdag

Vadå bröllop?

När jag tänker att jag är "nästan färdig" med ett projekt innebär det oftast att jag har gjort lite mer än hälften och det mesta av det kommer jag att ändra. Just när det verkar som att jag kan slappna av och fila på slutsatserna kommer jag på att jag borde redigera någon liten men grundläggande detalj som gör att allt annat måste skrivas om. Nu, till sist, är allt gjort och sista pusselbiten är lagd. Arbetet är utskrivet och inväntar bedömning om c:a 11 timmar. Jag är, efter omständlgheterna, nöjd med vad jag åstadkommit. Det är ju inte speciellt lång tid jag har haft på mig att få mjukvaran att fungera, lära mig hur man använder den, hitta ett ämne som är intressant men inte hyperinvecklat och sen få ut ett vettigt resultat av det. Med de förutsättningarna, plus att jag inte fått låna böcker på skolbiblioteket under hela juni för att jag ska åka i slutet av månaden, kunde knappast ens Gustav de Laval själv ha gjort det bättre.

Djupt försjunken i Navier-Stokes ekvationer som jag var hade jag inte en tanke på det kungliga bröllopet i går. Jag gick ut på rast för att göra lite ärenden på eftermiddagen, köpte en Pavarotti-skiva och en vit slips. Slipsbutiken hade ett specialerbjudande nämligen - "sidenslipsar 5 €, gäller endast i dag". Det märkliga är att de har haft det varje gång jag har gått förbi där. Nåväl, när jag skulle betala skivan och räckte fram swedbankkortet till kassören tittade han på mig och frågade vad jag gjorde här när det är kungligt bröllop. Det var lite oväntat att bli påmind om årets mediahändelse i Sverige av en italienare, men jag har verkligen inte hängt med i allt som skrivits om det. För någon månad sedan trodde jag att det var i juli de skulle gifta sig, och fram till att jag blev påmind om det i går hade jag för mig att datumet var 16:e juni (utan att reflektera över att jag i så fall hade missat det). Hur som helst, det verkar ha varit ett fint bröllop. På fredag ska Kristin och Mattias gifta sig, det är jag helt säker på.

Christian, den fotbollsspelande advokaten som lurade med mig i Atletico Nettuno, skickade mig ett meddelande i går och inbjöd mig att kolla på Kamerun - Danmark med honom och hans vän. I går sågs vi igen för att se Italien - Nya Zeeland. Det som skulle ha varit en skrattmatch för italienarna blev i stället en match att våndas över, en match där de tog poäng på De Rossis (han igen) list och erfarenhet när han dök i straffområdet och fixade chansen som gav kvitteringsmålet. Nya Zeelands mål var visserligen inte heller helt regelrätt, men det ska inte skyllas på domarna eftersom ingen annan heller såg den nätta touchen fram till den offsidestående Smeltz förrän på reprisen. Många av de kommentarer jag har läst nu efter matchenn handlar om att italienarna filmar, fuskar och spelar tråkig fotboll. Visst ramlade de ofta, men hälften av gångerna var det för att de fick en armbåge i örat. Nyzeeländarna lärde sig så småningom hur man skulle vinna domarens sympatier och "förstärkte situationer" de också. Till slut fick domaren nog och varnade en nyzeeländare för att han fick kramp. Bara två poäng på två matcher för Italien (1-1 även i den första), som faktiskt kan gå vidare som grupptvåa på tre poäng om de spelar oavgjort mot Slovakien samtidigt som Paraguay vinner mot Nya Zeeland. Italien - Slovakien 1-1, kan det vara värt att sätta pengar på?

A presto

Marco Maccherone

Trist och skoj med VM

Tenta-p, VM och vackert väder är ingen lyckad kombination. Just därför ska jag väl vara glad att det är lite mulet och att jag bara kan se en match om dagen. Jag får väldigt mycket gjort faktiskt, projektet är nästan färdigt. Även om det har gått fort skulle jag inte vilja påstå att det är ett hafsverk. Lite tunt möjligtvis, 10 sidor än så länge varav hälften bilder, men det ligger många timmars arbete bakom. Inte nog med att jag har studerat lavalmunstycket, jag var ju tvungen att lära mig tre datorprogram också. Professorn babblade en hel del om att skriva koder i C eller C++, men nån måtta får det vara. Det skulle ju vara en kurs i flödesmekanik och areodynamik, inte programmering. Förhoppningsvis styr han upp kursen till nästa år, detta var första gången den gick.

De få VM-matcher jag har hunnit se har varit relativt tråkiga och händelsefattiga. Även de matcher jag inte har sett verkar ha uppnått något större underhållningsvärde, att döma av vad jag har läst. De fladdriga bollarna är säkert en orsak till det, varannan passning går fel och skotten sprider ut sig lite hur som helst. Ännu mer störande för spelet måste dock de sydafrikanska oljudslurarna vara. Jag läste att ordet vuvuzela betyder "föra oväsen" - ett mycket passande namn. Hade jag haft Facebook (högst hypotetiskt, kommer aldrig att inträffa) så hade jag gått med i den där gruppen som Vanessa berättade om, de som tycker att man borde sluta spela fotboll under hornkonserter.

För att fortsätta på VM-spåret (det är det eller fluidmekanik, så håll till godo) - kul vits Andreas, synd bara att Nigeria fick stryk mot Grekland. Det kanske blir de som får möta Tyskland i stället? Gre-Ger. Spanien-Danmark kunde också bli intressant ur ordvitssynpunkt, även om det inte är på samma nivå som Nigeria-Tyskland.

A presto

Marco Maccherone

Para guai

Det finns åtminstone två bra anledningar till att inte skriva blogginlägg: 1. Man har väldigt mycket att göra; 2. Man är på dåligt humör. Jag har kanske redan nämnt att jag har mycket att göra de sista veckorna här (fyra kurser att examinera inom två veckor). I går hade jag dessutom ingen lust att skriva. Jag gjorde nämligen exceptionellt dåligt ifrån mig på den skriftliga delen av matteprovet, och till råga på allt släcktes det sista hoppet om ett sommarjobb i måndags när jag fick negativt besked från Academic Work p.g.a. min utlandsvistelse. Det hade inte blivit något bra blogginlägg om jag skrivit i det sinnestillståndet. Men efter regn kommer solsken (nämnde jag att det regnade i går?), i dag fick jag betyget 30 (utan anmärkningar) på tentan jag skrev förra måndagen. Sen lyckades jag rädda 25 poäng i mattekursen, och allt tycktes plötsligt ljust igen. Nu är det bara de sista två kurserna kvar: projektredovisning på måndag och tenta + inlämning av labrapporter på onsdag.

Så här i efterhand kan det kanske verka lite onödigt att jag var så orolig och mådde så dåligt över matteprovet, när det till slut gick ganska bra, men hade ni suttit där jag satt hade ni också varit oroliga. Två professorer och 30 studenter i en aula, en stor svart tavla. Professorerna kallar fram eleverna en och en och ger dem i uppgift att redogöra för matematiska satser och samband på tavlan och ser allmänt uttråkade, besvärade och irriterade ut när studenterna tvekar eller gör fel. Om studenten till exempel inte vet vad en växande funktion är övergår irritationen i ett smärre vredesutbrott och en implicit idiotförklaring av studenten, alltsammans inför ögonen på resten av klassen. Jag slapp skriva på tavlan, som tur var, men jag satt där på den obarmhärtigt obekväma träbänken och led med de andra i tre timmar medan jag väntade på min tur. Nu vet jag verkligen hur jag inte ska uppträda mot mina studenter i höst.

Flytten i helgen gick bra och jag har inget att invända mot den nya lägenheten (som jag aldrig sett innan). Där kommer vi att kunna bo länge, Amanda och jag.

Rai visar bara en match om dagen från VM, på gott och ont. Jag har ju ändå inte tid att titta egentligen. Vår TV har dessutom selektiva färgfel. Under första halvlek av kvällens match såg Sydafrika ut som Holland och det gula kortet var rött. Italien inledde mästerskapet lite halvdant, i vanlig ordning, men 1-1 mot Paraguay med försvarsmisstag och mål av Daniele De Rossi gav åtminstone en fyndig tidningsrubrik: De Rossi Para guai (De Rossi kvittar bekymmer).

Åter till studierna.

A presto

Marco Maccherone

L'ultima cena

Nu är jag nästan helt säker på att jag inte kommer att behöva åka tillbaka hit efter midsommar. Den sista tentan är 23:e juni, dagen innan jag åker hem. Det gäller bara att inte göra bort sig på den. Har jag tur kan jag dessutom börja jobba veckan därpå, men ingenting är klart än så jag ska inte hoppas för mycket. Det kan lika gärna bli ännu ett i raden av alla sommarjobb jag inte fick.

I kväll är det sista måltiden med fotbollslaget. Trots att hela stan är full av restauranger ska vi långt ut på landet för att äta. Jag tror att det är samma ställe som förra gången, det såg ut att ligga åt det hållet på kartan. De har bra mat, men det går som sagt säkert att hitta en restaurang med motsvarande pris och kvalité i centrum. Det blir intressant att se om den gamle historieberättande gubben är med i kväll igen. Jag skulle kunna försöka återge de två vitsar jag förstod, de var ganska roliga faktiskt.



Det var en gång en kannibalfamilj, mamma, pappa och en son. Far och son gav sig ut för att leta mat. Först hittade de en tyska. "Nej", sa pappan, "de är sura och äckliga, låt henne vara". Sen hittade de en engelsk kvinna. "Usch, de där är så sega, den låter vi bli", sa pappan. Till sist fann de en svenska - en lång, blond och blåögd kvinna med stora bröst. "Den här tar vi", sa pappan, och så tog de med sig svenskan och gick hem. "Då så", sa pappan till sin son, "gör eld i spisen, så äter vi mamma".



Det var en gång två papegojor. Den ena var en vacker och välskapt fågel, medan den andra såg hemsk ut och luktade fruktansvärt illa. "Hur kan det komma sig att du stinker så där?", frågade den vackra papegojan. "Jag jobbar på sjukhus", svarade den fula. "Jaså, vad gör du där då?", frågade den vackra papegojan, något förbryllad. "Jag jobbar som
pappagallo*".

*pappagallo m 1. zool. papegoja /.../ 3. urinflaska



Hans övriga vitsar var antagligen minst lika roliga (eller lika dåliga), men han pratade alldeles för fort.

Det är viss risk att det inte skrivs något mer i bloggen den här veckan. I morgon bär det av till Nyköping och på fredag rullar flyttlasset till Lambohov. Sen är det bara två veckor kvar tills jag flyttar hem på riktigt.

A presto

Marco Maccherone

2 dagar till flytt

När man flyger ska man helst packa lätt och bara det viktigaste. Min taktik för hemresan på torsdag är snarast den omvända: tungt och onödigt. Nästa gång jag åker upp, om två veckor, ska ju allt det kvarvarande med. Då är det skönt om de två väskorna plus handbagage väger så lite som möjligt. Den här gången räknar jag med att åka tillbaka med så gott som tom väska. Gitarren får åka med under namnet Mr EXTRA ITEM SEAT och skinnjackan blir jag väl så illa tvungen att bära med mig i hettan. Det lär inte bli mycket svalare till midsommar.

Min yngre bror har tydligen viktigare saker för sig än att vinna frågesporter, så segern går till d.ä. på w.o. Han hade ju ändå alla rätt i utslagsrundan. Norrmännen var mycket riktigt i Napoli, och inte i Norge (som jag trodde) eller i Narnia (som jag skojade om). EU ville förbjuda krucifix i Italiens skolor, men de fegade ur så småningom. Christian Vieri är uppväxt i Australien och kunde lika gärna ha spelat i deras fotbollslandslag (som sin bror) eller rentav i cricketlandslaget, men han är född i Bologna (liksom den gamle, skallige domaren Pierluigi Collina). Slutligen finns det, mig veterligen, inga som helst planer på en italiensk nyinspelning av Män som hatar kvinnor, och skulle man göra det så skulle man antagligen inte välja Pinocchio till den manliga huvudrollen.

För att ni ska slippa leva utanför den italienska nyhetsbubblan får jag väl lov att uppdatera er lite om senaste nytt igen. Napoli är landets farligaste trafikstad - ingen överraskning, men värt att nämna att det nu finns statistiskt underlag för det. En 30-årig man tog livet av sig genom att hoppa från Torre Pendente i Pisa. Bolognas stolthet på motorbanorna, Valentino Rossi, kraschade med sin hoj och bröt benet i helgen. Och sist men inte minst skriver Corriere della Sera att man nu har hittat två opublicerade texter av Stieg Larsson.

A presto

Marco Maccherone

RSS 2.0