maccherone

Mamma Mia, nu var det längesen jag gjorde en lista. Det är ju första december i morgon för 17, julkalendern drar igång. I år är det visst superhjältarna från Bolibompa det ska handla om. Det är väl lite förutsägbart att göra en lista över gamla julkalendrar, men likafullt oundvikligt.

Topp 3: Julkalendrar vi (eller åtminstone jag) minns

3. Jul i Kapernaum
Mystiskt, mysigt, Peter Harrysson - det kan ju inte bli fel. Sidoprogrammet med tidsresorna var också väldigt underhållande.

2. Mysteriet på Greveholm
Mystiskt, mysigt, Pierre Lindstedt - funkar ungefär lika bra.

1. Nisserne på låven
Hade jag gjort en lista över världens bästa dokusåpor hade Nisserne på låven hamnat högst där också, för det var ju vad det skulle föreställa egentligen. Det bästa vårt västra grannland producerat sen Ole Gunnar Solskjær.

Snart får jag det lite lugnt i lägenheten igen. Turkarna ska åka till Amsterdam och köpa magiska svampar. Ja, det där lät som ett billigt och generaliserande skämt om turister i Nederländerna, men den ena av dem har faktiskt sagt att han verkligen vill prova magic mushrooms. Jag hoppas att effekten hinner gå över innan de kommer hem.

Själv funderar jag på att göra en liten resa under mina lediga dagar i början på nästa vecka. Jag har tittat på möjligheten att åka till Napoli, Sicilien, Sardinien eller kanske Korsika. Det är maffian eller motståndsrörelsen alltså, men man måste våga leva farligt ibland. Det lutar ändå åt att jag landar på det mindre farliga Sardinien den här gången. Napoli står annars högt på listan över platser att besöka, framförallt för att därifrån ta sig till Vesuvius. Ingenting är definitivt bestämt ännu, men om jag åker någonstans blir det förmodligen några dagar inom spannet söndag-onsdag. På lördag är det förmodligen match (om det inte regnar) och på torsdag nästa vecka ska jag åka på studiebesök till Ravenna med klassen i Macchine ed Apparechiature a Gas e a Vapore. Notera att det heter Apparechiature och inte, som jag tidigare kan ha råkat skriva, Apparaturiche. Såg ni skillnaden? Förvillande likt.

Något som är ännu jobbigare än att köket är fullt av disk (o.s.v.) är lägenhetens trådlösa nätverk. Det har en enastående besvärlig vana att tappa signalen under korta stunder, bara tillräckligt länge för att webläsaren ska få fnatt och messenger ska logga ut. I kombination med min åldrande dator gör detta att det blir fantastiskt frustrerande att använda internet. Det är rent sensationellt att datorn fortfarande fungerar och har alla tangenter kvar.

A presto

Marco Maccherone

Jag tror jag börjar bakifrån idag. Inför kvällens match i ESN-cupen i inomhusfotboll på heltäckningsmatta saknade vi vår bortresta (eller egentligen hemresta) målvakt, vilket gjorde att oddsen mot oss gick ytterligare lite mer mot oändligheten. När det sedan visade sig att vi i bästa fall kunde skrapa ihop fyra spelare var saken biff - vi ställde in och förlorade på WO. Målskillnadsmässigt är det bättre än att, som vi gjort i alla tidigare matcher, förlora på KO, men eftersom det var slutspel hade det ingen betydelse. Jag blev ganska besviken, eftersom jag ackumulerat spelsuget sen igår eftermiddag. Den här gången fick jag åtminstone besked på telefon, så jag slapp åka dit. Trist att Marcos, som det står i skytteligatabellen, skulle stanna på tre mål, men det räckte för att ta hem den något mindre prestigefyllda interna skytteligan.

Jag hade hört ryktas att Basilica San Luca skulle vara en särskilt fin kyrka med vacker utsikt över Bologna med omnejd, så idag tänkte jag hedra den med ett besök. Det var lättare sagt än gjort. Som ni kanske förstår av beskrivningen så låg kyrkan lite högre än stadens genomsnittliga marknivå. För att komma dit var man tvungen att först ta sig till fotbollsstadion (jag åkte buss dit, eftersom jag anade att det var en bit kvar), för att sedan bestiga ett par kilometer trappor och backar. Varje gång vägen såg ut att ha kommit till sitt slut gjorde den en lätt krök och fortsatte lika långt till. Det fina med den är att den går under en arkad hela vägen från stadsporten, så man kan gå hela vägen från där tekniska fakulteten ligger till kyrkan utan att exponeras för nederbörd. Ja, om man har lust att gå så långt, vill säga. Många åkte bil upp, av förståeliga skäl. Lika förståeligt var att många som gick upp hade träningskläder och joggingskor, för man blev rejält svettig. Jag kom upp ganska lagom till kexutdelningen, men jag höll mig i bakgrunden och smygfotade. De verkade skippa vinet, vet inte om det beror på influensaskräcken. Utsikten var det inget fel på, nästan så att man kan säga att det var värt klättringen. Amanda har redan konstaterat att vi inte ska gifta oss i Italien och att kyrkan ska vara vit (hon har ju till och med bestämt vilken kyrka egentligen), men jag kan ändå tillstyrka att San Luca inte hade varit ett alternativ. Att åka hästdragen släde från kyrkan, som Amanda har tänkt sig, hade tagit död på de stackars fålarna. I den branta backen hade de kört över sig själva med släden, om de inte redan jobbat ihjäl sig på vägen upp.



Innan jag gav mig ut på bergsbestigarexpedition hann jag med ett kort besök på kyrkogården Cemetario Certosa, som lämpligt nog ligger en bit nedanför den långa backen, på andra sidan stadion. Det var av ren nyfikenhet som jag gick dit, bara för att se vad det var som låg där. Det var en i sanning imponerande begravningsplats, stor som en hel stadsdel och inte alls lik någon kyrkogård jag sett i Sverige; mer som gravarna i en stor kyrka. I Italien satsar man på konceptet med vältsäkra liggande gravstenar, vid sidan av sarkofagliknande stenkistor, bronsskulpturer och gravfack längs väggarna (som i Fantomens grotta). Ofta står det vad de framlidna hade för yrken eller om de dog i strid för fosterlandet. De mest anmärkningsvärda gravstenar jag såg var en som var tillägnad motorcyklister som dött under tävling och en där det stod att vederbörande hade varit "Fascist och ett gott exempel för ungdomar" (död 1937, värt att notera). Tyvärr tog jag inga bilder på just dem.



A presto

Marco Maccherone

Igår kväll fick jag för mig att gå på bio igen. Amanda hade inte tillgång till dator och det fanns inte mycket annat att göra hemma, så jag letade upp en lovande film i bioprogrammet och gav mig ut. Valet föll på Duemiladodici, d.v.s. 2012 dubbad till italienska. Det var inte så hemskt som man skulle kunna tro att se en dubbad film. Just i det här fallet passade det tvärtom ganska bra, eftersom manusförfattaren hade en tydlig tendens att slänga in referenser till Italien. Det var hela tiden Italiens premiärminister som syntes och pratades om mest, vid sidan av USA:s president förstås. De två konstverk man tydligt kan urskilja bland de som räddas från katastrofen är båda italienska: Leonardo da Vincis La Gioconda (Mona Lisa) och Michelangelo Buonarrotis Davidstaty. Michelangelos livsverk, Peterskyrkan, står (och faller) också i fokus när jorden går under. De italienska biobesökarna lade särskilt märke till varje gång deras premiärminister nämndes, det tyckte de var väldigt roligt. Det var en riktigt maffig specialeffektfilm, men det var också väldigt förutsägbart vilka som skulle dö och vilka som skulle överleva ända till slutet. En lustig detalj, som antagligen är genomtänkt, är att när rymdfärjan är ute och seglar och är på väg att krocka visas under ett ögonblick att avståndet till kollision är 1852 meter - exakt en nautisk mil. Lite lustigt var det väl? Eller är det bara jag som tycker det, som vanligt?

När jag gick hem från bion regnade det, vilket ledde till vissa tveksamheter om dagens fotbollsmatch. Ingen sa något om att matchen skulle skjutas upp, så jag åkte ändå dit och kollade läget. Båda lagen stod med sina väskor utanför anläggningen och väntade på domaren. Hon kom så småningom, inspekterade planen tillsammans med lagkaptenerna och bedömde att den var för vattensjuk för att spela på. Enligt uppgift från en lagkamrat sa hon att det skulle gå att spela på planen, men efteråt skulle den vara en potatisåker. Jag grämde mig lite för att inte få spela, jag kände mig i form idag. Till råga på allt skulle jag ha fått spela på yttermittfältet med tröja nummer 10. Tränaren hade väl lagt märke till mina offensiva kvalitéer när vi spelade fyra mot fyra på träningarna nu i veckan och frågade i torsdags om jag kunde tänka mig att spela högre upp på kanten, men fortfarande på vänsterkanten, lovade han. "Jag kan lika gärna spela till höger" sa jag, "det kvittar". "Jaha" sa han, "då får jag tänka igenom uppställningen lite till". Jag hoppas han sparar tian till nästa vecka.

Övrigt att rapportera: det var kuddkrig på Piazza Maggiore idag. Jag gick förbi och observerade spektaklet. Det var var och fjädrar över hela torget, vilt kämpande ungdomar och kuddar som flög i luften. Ni kan också få en glimt:



A presto

Marco Maccherone

Det kan väl aldrig bli för tidigt att börja julskylta? Här har de i varje fall satt igång att pynta för länge sen, och trots att det är över 10 grader varmt och absolut snöfritt infinner sig faktiskt en viss julstämning. Sen finns det de som tar i för mycket, det bästa exemplet är Upim (Italiens motsvarighet till Åhléns). Julmusik i november är inte OK. Desto roligare med osthandlaren som har en liten Neptunus som julklappsutdelare i fönstret.



Jag är inne på del 5 i Asterix-serien. Idefix har fortfarande inte dykt upp. Jag kom att tänka på vilken särskild betydelse Asterix har just i Italien - romarnas hemland. De tråkiga för dem är ju att de alltid förlorar mot gallerna i serien. Det är ändå tur att de har låtit historierna vara som de är, annars hade de lätt kunnat bli ännu tråkigare. Tänk er själva, första sidan: År 50 före Kristus: hela Gallien är ockuperat av romarna. Hela Gallien? Ja. (Slut)
Det hade inte blivit lika bra serier av det.

A presto

Marco Maccherone

Det är verkligen otroligt skönt att kunna få vara för sig själv ibland. Att kunna sitta ensam på sitt rum, att kunna gå till köket utan att behöva gräva sig igenom en meter disk, att kunna gå och lägga sig i normal tid utan att någon annan sitter vaken i rummet och knappar på en dator, suckar och fnissar. Om det vore så här jämt så skulle jag inte ha något att klaga på här (utom att jag saknar er där hemma). Turkarna får gärna vara bortresta oftare, de verkar ändå inte ha något att göra i skolan. Deras taktik är tydligen att åka runt och se så mycket som möjligt av Europa under de fem månader de bor här, nu när de får studiemedel och har Schengen-visa. Jag tycker att de är lite galna och framförallt riktigt dumsnåla. Att de flyger med Ryanair är ju inga konstigheter, det skulle jag också ha gjort (och gör), men vad jag inte begriper är att de, i stället för att ta in på ett billigt vandrarhem, hyr en bil och sover i den. Hoppas för deras skull att de inte åker till Puglia* på den italienska stövelns klack, för där stjäl de bilar, monterar ner dem i småbitar och säljer dem som reservdelar. Det fick jag lära mig idag av en inföding, en av de jag gör snusprojektet med. Han letade t.o.m. upp adressen till en bildemolerarfirma på italienska gula sidorna. Maffian är däremot inte så farlig i Puglia, de nöjer sig med att exportera knark till Spanien (och demontera bilar förstås). De är tydligen rätt galna i Syditalien.

En annan pugliese jag känner är Vincenzo, som spelar i samma fotbollslag som jag. Han bor ganska nära centrum, så jag brukar få åka med honom från träningen. Det är bra, för då slipper jag gå till busshållplatsen vid träningsanläggningen, där tjejer i högklackade stövlar, vit dunjacka och kort kjol (eller tajta jeans, så här års) på kvällarna står och väntar på torskar kunder klienter bussen. Vincenzo är en ganska medelmåttig spelare, kort och osnabb, men framför allt är han världens långsammaste människa i duschen. Jag får alltid sitta och vänta i 10-15 minuter när jag är färdig. Inte nog med att han är sist ut ur duschen, sen ska han dessutom stå och föna sitt två centimeter långa hår. Det är lite träligt. När jag ändå är igång och presenterar Vincenzo kan jag passa på att nämna att han klär sig oerhört... tja, töntigt, skulle man kunna säga. Jag är inget modelejon själv, men om jag skulle börja klä mig som Vincenzo skulla Amanda bli galen. Han har undertröja, träningsoverallbyxor, strumporna uppdragna till knävecken, keps och - håll i er nu - magväska. Som sagt, jag är ingen expert på mode, men... magväska? Då kan man lika gärna sätta en lapp på ryggen där det står "sparka mig" - att ha en magväska är liksom att mobba sig själv. Men, för all del, man kanske behöver magväska i Puglia.

*Om ni inte förstår så mycket av innehållet i länken kan ni ta fram en italiensk-svensk ordbok, eller också slå upp "Apulien" i ett lexikon. Svenska wikipedia har också en sida, men den är ganska liten och täcker knappast allt som min rubrik utlovar.

A presto

Marco Maccherone

Turkarna har åkt på minisemester igen, så det bör vara lugnt i lägenheten i ett par dagar åtminstone. Jag har passat på att sopa och torka golvet, nu när det kanske kan hålla sig rent ett tag. Enligt vanlig rutin lämnade de ett mindre berg av disk efter sig, samt ett golv som såg ut som Skytte-C efter Vikingaphesten. De hade tydligen stängt av värmen innan de åkte också, australiskan gick här och frös och undrade vad det var för fel. Det kan nog bli något stort av de där killarna. Hänsynslöshet kommer man långt med.

Som jag tidigare konstaterat är serietidningar ett utmärkt sätt att lära sig ett nytt språk. Tyvärr utkommer inte Fantomen mer än en gång i månaden, men jag har hittat något minst lika bra på biblioteket: Asterix. Ni anar inte hur stor nytta jag kommer att ha av att veta vad mistel (vischio) och vildsvin (cinghiale) heter på italienska. Eller kanske inte. Roligt är det i alla fall. Jag har börjat läsa albumen från början och har märkt en marknat skillnad i teckningsstilen mellan de tidiga och de senare äventyren, samt att Idefix inte alls förekommer i början. Högst intressant, vid Teutates!

A presto

Marco Maccherone

Amanda var fullbokad idag också, men i morgon kanske vi hinner byta några ord. Tills vidare kan hon nog må bra av att veta att jag tänker på henne åtminstone.

Topp 3: Amandas ansikten

3. Skönheten



2. Snyggingen



1. Sötnosen

De ska visst stänga bloggandet för systemunderhåll i natt, så det är väl bäst att jag skyndar mig att skriva. Hälften av den näst sista undervisningsveckan har passerat. Jag har tjuvstartat tentapluggandet lite grand, men det får man göra har jag hört. På dagens lektion i snuskursen var det meningen att vi skulle göra ännu en delpresentation för att visa hur långt vi har kommit. Vi hann med 2 ½ av fyra grupper, tack vare professorns långsökta utläggningar om allt och ingenting. Han var åtminstone förutseende med sitt tidsödande prat och hade redan bokat in en extra lektion på torsdag.

Vi var bara sju personer på träningen, trots att det varken regnade eller var kallt. Det måste vara någon sorts bottenrekord i sig. Tränaren passade på att gå igenom alla fel som hade begåtts under matchen i lördags och lät oss, som uppenbarligen hör till de mest träningsflitiga i laget, springa extra mycket och träna på inkast. Innan träningen satt han i omklädningsrummet och berättade om hur han som ung reste runt i USA, tränade nåt collegelag där och blev "professor i idrott". Jag sätter det inom citationstecken eftersom det måste vara det största skämtet inom den amerikanska akademivärlden sedan arbetsmarknadsministerns examen vid Fairfax. Vi snackar alltså om en 60-årig gubbe med käpp som kan 5 övningar:

Springa runt
Springa diagonalt
Springa fram och tillbaka
Springa sicksack
Spela tvåmål

Om det räcker till en doktorshatt ska jag åka till USA och bli idrottsguru. De kan ju omöjligt ha nått så stora idrottsliga framgångar med den sortens träning. "Jag kunde ha varit manager i den högsta i ligan i USA" sa han. "De erbjöd mig ett långtidskontrakt, en trevåningsvilla och en bil. Men jag tackade nej, för familjen fanns ju i Italien." Yeah, right.

A presto

Marco Maccherone

Jag har köpt en ny rakhyvel. Det var verkligen på tiden. Jag vill inte avslöja hur gammal den förra var, men jag kan säga så mycket som att det var en Mach 3 (av det där kända märket som Henry Handbollsspelaren har gjort reklam för). Det var ett tag sen de gjorde såna, om jag inte misstar mig. Nu blev det en Fusion, med fem blad i stället för tre. Svårt att säga om det berodde på det eller att den gamla var så välbegagnad, men skillnaden var enormt stor (som Glenn Strömberg skulle ha sagt). Nu kanske jag slipper se ut så här igen:



Amanda jobbade sent ikväll och ska upp tidigt i morgon bitti, så jag fick nöja mig med att gå på bio, i min ensamhet. Den originalspråkstrogna biografen Chaplin skulle denna afton visa A Christmas Carol med Jim Carrey, men den utgick till förmån för The Imaginarium of Doctor Parnassus. Ni vet, den framlidne Heath Ledgers sista film. Trots att Ledger gick bort under inspelningen hade filmteamet fått till det riktigt bra, man kunde nästan tro att det var meningen att Johnny Depp, Jude Law och Colin Farrell skulle göra varsin del av hans roll. Det var en galen och fantasifull historia, precis som man kunde vänta sig av regissören Terry Gilliam, känd från Monty Python. Jag ska inte avslöja för mycket, men jag tyckte att jag skymtade Peter Stormare i en liten roll framåt slutet (jag har emellertid inte hittat belägg för detta, men det var en väldigt liten roll). Två svenska tjejer var på bion också, jag hörde dem prata med varann. Världen är liten.

A presto

Marco Maccherone

Några exempel först på typiska talföljder i logiktest:

1   2   3   (...)    Svaret är: 4

2   4   6   (...)    Svaret är: 8

Alla med så långt? Den här då:

5   4   3   (...)    Svaret är: 12

Konstigt va? Det sista var naturligtvis helt ologiskt, men det skulle kunna vara ett exempel på en statistisk följd. ESN-laget i inomhusfotboll som jag har värvats till förlorade sina två första matcher med 14-2 (innan jag var med) respektive 13-2. Två matcher är lite för lite för ett logiskt underlag, men rent spontant skulle man väl gissa att den tredje matchen, logiskt sett, borde sluta 12-2. Fotboll är inte logiskt. Dagens resultat var snarare (som i det sista exemplet) summan av de två föregående. Hur många mål det andra laget fick pricka in kan jag bara uppskatta, men vi gjorde i vilket fall som helst fyra. Återigen stod jag för halva målskörden; jag gjorde ett med knät på hörna och ett drog jag in med en yttersida intill stolpen. Angående vårt bristande försvarsspel kan jag bara säga att jag, för min del, gjorde så gott jag kunde. En tydlig tendens jag såg från bänken (där jag, till följd av andras svaga insikt om sin klena kondition och ovilja att byta när de blev trötta, tillbringade mer än halva matchen) var att våra anfallare blev kvar på motståndarnas planhalva varje gång vi tappade bollen. Det är nästan dödsstraff på det i inomhusfotboll.

Nästa match är vi utan vår tappre målvakt, österrikaren Thomas "Manninger" Flatz. Då vilar ett ännu större ansvar på Marcus "Larsson" Gustafsson, "Goalgetter" även kallad. Det mesta pekar ändå på, ur såväl logisk som statistik synvinkel, att det blir en ny förlust.

A presto

Marco Maccherone

Fortfarande inte ett ljud från mina föräldrar. Jag tar det som ett tecken på att de är i Thailand och solar. Inget vykort lär jag väl få heller, men om ni skulle läsa det här så är adressen Via Nazario Sauro 6, 401 24 Bologna. Det är mest reklam i postfacket annars, från Plenty Market och diverse pizzerior med hemkörning. Det kunde vara trevligt med lite riktig post någon gång.

Det har varit en lugn dag idag. Jag vaknade kl 10 av spelande kyrkklockor. Det hörs alltid väldigt väl in i lägenheten, alltför väl skulle man kunna säga. De spelar ingen speciell melodi, utan det låter bara som att någon galning ringer i fyra klockor med olika toner så mycket han orkar. Det är nästan så att jag hellre hade haft en minaret i stan. Min rumskamrat lyckades sova sig igenom oväsendet och steg inte upp förrän vid tretiden på eftermiddagen. Jag börjar tro att turkarna är vampyrer, så som de skyr dagsljuset. Om det är så kan jag berätta att vampyrer visst äter vitlök, men framför allt föredrar de tomatsås.

En lugn dag som sagt, jag har inte gjort så mycket förutom att handla julklapp till Amanda. Det blev... en överraskning. Nu är nästan alla presenter till henne fixade: julklapp, 1-årspresent och födelsedagspresent. Allt kommer nästan på samma gång.

Mitt tips gick inte in igår, Bologna förlorade med 3-1. Desto roligare var att Man United slog Everton med 3-0 och att Darren Fletcher drog in ett halvvolleyskott i krysset, mitt framför näsan på min svärfar. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var avundsjuk på honom för att han åkte för att se den matchen, men jag är ändå glad att jag valde att studera i Italien. Jag hade aldrig stått ut med regn, sandwich och pommes frites i ett år.

A presto

Marco Maccherone

muffa f mögel; saper di ~ lukta mögel; fare la ~ mögla; bildl. sitta och mögla [i overksamhet]

Bortamatch idag i Bazzano, en liten bit utanför stan. På vägen dit passerade vi Casalecchio (urk... eller nej förresten, Urk ligger ju i Nederländerna... usch) och en liten by som hette Muffa, vilket jag tyckte var lite roligt. Till själva matchen då: domaren var väldigt... konsekvent. Och väldigt nitisk. Han tillät inte minsta tillstymmelse till ojusthet, så fort någon tänkte ordet "tackla" blåste han frispark. Hans favoritregel var ändå fel inkast. Vartannat inkast gick över till motståndarlaget. Till och med jag blev avblåst för fel inkast en gång, för första gången på 14 år. Nåväl, han var åtminstone lika noggrann med båda lagen. Slutresultatet blev som vanligt i favör för det andra laget, 1-3. Jag hade ingen toppenmatch, men jag stoppade ändå en hel del anfallsförsök på min kant och kan inte lastas för något av baklängesmålen.

Bologna-Inter pågår just nu på Renato Dall'Ara - om jag någon gång har råkat skriva att matchen skulle spelas i morgon är det fel. I skrivande stund (nu låter jag som en riktigt journalist med en deadline, varför hör aldrig Sportbladet av sig?) är ställningen 1-2, ledning för det på pappret överlägsna bortalaget. En kvart återstår, jag håller tummarna för en mirakulös vändning med kvittering i 89:e minuten och straffmål på övertid.

A presto

Marco Maccherone

Var det inte länge sen jag hade en lista här? Det känns som att det är dags för en ny. Jag bor ju mitt i en bilregion nu, mitt emellan Modena och Imola och inte överdrivet långt från Torino. Därför kan det vara intressant att se vad för sorts bilar bologneserna kör.

Topp 3: Bolognesiska bilar

3. Smart
Onekligen ett smart val om man bor i en storstad. Parkeringssituationen i Bologna är lika hopplös som Nyköping en lördag eftermiddag. Då är det bra att kunna fickparkera på tvären.



2. FIAT 500
Säg, har det någonsin funnits en sötare bil än FIAT Topolino?



1. Alla dessa lådbilar
Vanligtvis är det Legokonstruktörerna som hämtar inspiration från verkligheten, men här har biltillverkarna i stället utgått från Legomodeller för att göra riktiga fordon. Den till vänster misstänks ha stulits från filmen MIW 3 - Sagan om Rockringen.

Torsdag den 19:e borde inte vara någon speciell dag i almanackan (förutom när den infaller i november, grattis på namnsdagen Amanda och storasyster), oavsett om man använder den julianska eller den gregorianska kalendern. Min dag har dock varit en riktig otursdag. Förutom det jag tidigare berättat har jag även hunnit med att krossa två dricksglas och en ugnsform. Eländet började i morse när jag skulle forcera diskberget för att skrubba av det jag använt vid frukosten. Jag råkade komma åt en tallrik, som stod på högkant i diskhon, så att den föll över två glas och slog av halva kanten på dem. Järnspikar. När jag sedan skulle laga middag här för en stund sen åkte ugnsformen i golvet också. Jag skulle göra en läcker köttfärspaj, men det blev bara köttfärs och en paj form. Efter att jag förgräddat pajskalet och gjort köttfärssåsen flyttade jag in grytan längst in på spisen och tog upp pajformen på den främre delen. Det skulle jag så klart inte ha gjort. Lagom till att jag hade gjort min handsbeklädda hand upptagen med att plocka upp och lyfta grytan började formen glida mot kanten. Utan möjlighet att stoppa den såg jag min middag gå i kras. Då räckte det inte med "Järnspikar" för att uttrycka mina innersta känslor. Området är nu sopat och säkrat, mest för min egen skull eftersom det bara är jag som går barfota.

En liten kommentar om gårdagens fotbollshändelser kanske vore på sin plats. Jag var alltså inte i Cesena, men jag såg matchen på TV. Det var roligt att höra de italienska kommentatorerna säga "I Saxon" om Sveriges målvakt och "Tobias Hissen, figlio di Glenn". Ännu roligare hade det förstås varit om Hissen hade satt friläget han hade i början. Italiens seger var väl ganska rättvis ändå, hade det inte varit för I Saxons reflexer hade Sverige kunnat släppa in betydlig mer än ett mål. Hur som helst roligt att se det svenska laget göra en gedigen insats, det märktes knappt att det bara var träningsmatch. Desto tråkigare att några andra svenskar förväxlade en tävlingsmatch med en träningsmatch och lät Frankrike få en VM-plats som lika gärna kunde ha gått till Irland. Inte särskilt förvånande att den svenska huvuddomaren är samme man som under tidigare år fått hinkvis med kritik för sina märkliga straffbedömningar i allsvenskan och vars internationella licens starkt ifrågasatts redan från början. Nu lär han väl inte få tillfälle att utnyttja den igen.

A presto

Marco Maccherone

Flygstrejken tog slut ganska fort, så jag antar att mina föräldrar är i Thailand nu. Själv har jag aldrig riktigt varit utanför Europa, men det hinns med i framtiden. Just nu har jag det bra där jag är. Cioccoshow är det bästa som har hänt den här stan sen Amanda var här. Idag har jag lagt alldeles för mycket pengar på tre chokladpraliner och en massiv chokladkokosbulle, men det går ju inte att låta bli. Man måste passa på när tillfälle ges. Jag tar och lägger in lite fler bilder på arrangemanget, bara för att jag har så många. Det finns lite ost och korv där också förresten, tvärtemot vad jag sa igår. Det är bara det att de är gjorda av choklad.



Dagens bild var annars den här på en talare vid torgets "Speakers corner". Jag lyssnade inte så noga på vad han/hon sa, jag blev nog lite distraherad av att personen i fråga var en medelålders transvestit. Ibland kan man inte hjälpa att man är ytlig.



Egentligen var jag vid torget för att låna böcker och plugga på biblioteket. Det gick bra det också, jag har avverkat valda delar av de första 400 sidorna i Macchine 3 (om turbiner, värmeväxlare och annat spännande). Lånandet blev om möjligt en ännu större succé; jag fick med mig två CD med de utmärkta italienska sångarna Luciano Ligabue och Enrico Ruggeri, två Asterixalbum och filmen Pomi d'ottone e manici di scopa. Ringer det ingen klocka? Nej, det är inte Ringaren i Notre Dame, men jag funderade på den också. Det är den gamla klassikern Sängknoppar och kvastskaft, innehållande djurens fotbollsmatch. Mmm... nostalgi.

A presto

Marco Maccherone

Cesenas arena var som sagt utsåld, så det var ingen idé att åka dit idag. Nu verkar det dessutom som att det bara finns ett fåtal (dyra) biljetter kvar till Bolognas match mot Inter på söndag. Det mesta pekar alltså på att den enda fotbollsmatch jag får se den här veckan är den jag själv ska spela på lördag. Då har jag å andra sidan en ovanligt bra plats att se matchen från. Kvällens landskamp räddas åtminstone av att den visas både på Rai Uno och på SVT Play.

Chokladfestivalen drog igång på Piazza Maggiore idag. Till skillnad från Linköpings lilla chokladmässa är det här utformat som en marknad och gratis att gå på. De har heller inte blandat ut marknaden med ost och korv; det är choklad som gäller, choklad i långa banor och i alla möjliga former. Jag passade på att knäppa några bilder.





SVT Play kan ju förresten ta sig nånstans... "Inslaget/sändningen är tyvärr inte tillgängligt. Det kan bero på att vi av upphovsrättsliga skäl inte får visa materialet utanför Sverige." Tur att jag har Rai Uno också. Strax dags för avspark!

A presto

Marco Maccherone

...hemma är ju ändå bäst! I fredags beträdde jag svensk mark för första gången på två månader. Helgen tillbringades sedan hos mina föräldrar i Runtuna. Amanda var förstås också där, liksom min lillebror. Vi gjorde inget särskilt egentligen, men det var väldigt trevligt. Skönt att bara vara hemma igen och koppla av, gosa med djuren och med Amanda. Amanda hade köpt en överraskning till mig: en chokladkalender med Man United-motiv! Kunde man tänka sig något mer passande? Jag hade, inte lika överraskande, med mig 2 kg ost, varav 1 kg parmigiano, som mamma och Amanda fick dela på. Dobok och ti fick följa med hem och stanna där, eftersom det verkar bli enbart fotboll det här året. I stället tog jag ner ytterligare två par fotbollsskor.

Här nere var allt sig likt när jag kom tillbaka. Ostädat, ett berg av disk - ja, ni känner väl igen vid det här laget hur det brukar se ut. Jag drar mitt strå till stacken och städar efter mig själv, men det räcker inte långt. Suck, kan man säga. Min rumskamrat suckar otroligt mycket. Jag börjar misstänka att det är åt mig. Han har i princip slutat prata med mig, men han suckar jämt. Man skulle nästan kunna tro att det är jag som stjäl hyllplats i kylskåpet, sover utan lakan och orsakar bruna fläckar i toalettstolen, av hans suckande att döma.

Det verkar inte bli någon landskamp för min del i morgon. Truppen är redan uttagen. Biljetterna är slut också. Jag sätter mitt hopp till att få biljett till Bologna-Inter på söndag. I morgon börjar å andra sidan chokladmässan Cioccoshow här i Bologna, så jag kan åtminstone trösta mig för den missade landskampen. Hela Piazza Maggiore är fyllt av tält. Redan i torsdags såg jag att de byggde på någonting, men det verkade lite väl tidigt för att vara till chokladmässan. Om man tänker efter förstår man ändå att de var tvungna att börja en vecka i förväg. Jag menar: Det är ett stort bygge + De är långsamma => Det tar lång tid att bygga. Så enkelt är det.

Idag skulle mina föräldrar ha åkt till Thailand tillsammans med storebror och hans familj, men på grund av en viss flygstrejk är det inte säkert att de kommer dit. Jag håller tummarna i alla fall, senaste nytt säger att strejken kan ta slut idag, så det kan nog lösa sig.

A presto

Marco Maccherone

I morgon Runtuna! Det ska faktiskt bli skönt att komma ifrån den här lägenheten ett tag. Jag trivs bra i Bologna, men jag känner mig inte riktigt hemma i lägenheten. Turkarna flyttar dock i slutet av januari, så jag överlever nog. Det är väl ingen hemlighet att det är de som är mest besvärliga i mina ögon. Det är diskberg i köket varje dag, tvättmedel i sköljmedelsfacket, sopor till oändligheten och bruna fläckar under toaringen (?!). Igår väcktes jag av min rumskamrats klocka fem gånger, innan jag till slut gick upp före honom trots att jag hade sovmorgon. I morse dracks min juice upp av någon annan. Jag är inte gjord för att bo i kollektiv.

Det blir en extra lång och tidig helg tack vare att torsdagens lektion är flyttad till fredag eftermiddag och jag är borta härifrån fredag till måndag. Idag har jag ändå gjort lite skolarbete; jag har analyserat fel på snuspackningsmaskinen i excel. Lagom roligt arbete, men det blev ganska kort eftersom mina fel förekom sammanlagt åtta gånger på en vecka (vissa fel förekom över hundra gånger).

Snart ska jag iväg och träna, förhoppningsvis på fotbollsplanen. I tisdags var vi på stadion och sprang igen. Vi sprang lite färre varv den här gången, så jag sprang hem också.

25 ½ timme kvar till landning.

A presto

Marco Maccherone

Dags för mattema igen! Mamma vill att jag köper med lite parmesanost (som vi kallar den i Sverige) när jag åker hem i helgen. Visst kan jag göra det, men det är ju inte den enda osten italienarna har att vara stolta över.

Topp 3: Italienska ostar

3. Mozzarella
Oumbärlig på pizza.

2. Mascarpone
Superlätt efterrätt. Fungerar även på pizza, märkligt nog.

1. Parmigiano Reggiano
Ostarnas ost. Helst ska den vara lagrad i ett par år också. På pizza? Javisst, det går också bra.


Just utanför listan: Ricotta, pecorino, caciotta, fontina, grana padano, gorgonzola.

Snön har kommit till Italien också! Inte till Bologna förstås, här har vi fortfarande höstvärme, men i Veneto och Toscana. Annars är det mest regn i landet, i Venedig har vattennivån stigit en meter. Igår kväll flydde jag undan regnet och gick på bio - Public Enemies, på engelska. Den var ganska bra, men jag tyckte att poliserna var lite tröga som inte kände igen Johnny Depp bara för att han hade tangomustasch och Dr Bombays glasögon. 3 av 5 biostolar får den.

Majonnäskursen har ju blivit snuskursen numera, vilket jag som svensk tycker är lite roligt, även om jag avskyr snus. Det känns om att de andra ser upp till mig tack vare mina djupa kunskaper om snus. Hade det inte varit för mig hade alla trott att det var en sorts tuggtobak (trots att det är påssnus vi jobbar med).

Igår redde jag ut ett litet problem med kompositmaterialkursen. Professorn hade fått för sig att 21:a december var en bra dag att lägga tentan på. Problemet är att jag har bokat biljett hem den 18:e, men jag har avtalat med honom att få göra provet på morgonen den 18:e. Det hade varit tråkigt att behöva boka om resan eftersom jag har sagt att jag ska komma till Amandas mamma i Västervik den 19:e, ungefär lika tråkigt att åka hit och göra den i januari innan nästa period börjar.

Som vissa av er kanske känner till ska Sverige möta Italien i en träningslandskamp den 18:e november. Zlatan kommer ju inte att vara med, vilket är lite zynd, men det kan ju ändå vara intressant att se hur det går för den nye förbundskaptenen i hans första match vid rodret. Matchen spelas i Cesena, endast en timmes tågresa härifrån. Med andra ord finns det en viss chans att jag kommer att utgöra en stor del av bortafansen på den matchen. Så Radiosporten, Sportbladet och ni andra: om ni inte orkar skicka nån reporter kan ni ge mig ett presskort, jag är ändå här.

Om bara tre dagar åker jag hem och träffar Amanda och familjen. Tiden fram till fredag kväll är bara en transportsträcka.

A presto

Marco Maccherone

ferito adj sårad; rimanere ~ bli sårad; non si lamentano feriti ingen blev sårad (skadad)

Som om det inte var nog med gårdagens drabbning ute på landet ställde jag denna kväll upp i en femmannamatch i inomhusfotboll för erasmusstudenter. Österrikaren från majonnäskursen och hans tyska vänner behövde förstärkning; förra matchen förlorade de med 14-2. Idag var det ett gäng spanjorer som stod för motståndet. Vårt lag var en blandning av Österrike, Sverige, Tyskland, Schweiz, Italien, Spanien och Frankrike. Det andra laget var ganska duktiga, framförallt mer samspelta än vad vi var. Jag kan tyvärr inte delge er slutresultatet, jag tappade räkningen vid tio ungefär, men jag skulle tro att det blev ungefär samma som förra gången. För min egen del tyckte jag ändå att jag gjorde en godkänd insats. Jag spelade tufft, på (och ibland över) gränsen till fult, fick oförtjänt en handsavblåsning emot mig när jag touchade bollen med magen och gjorde hälften av lagets mål. Ja, ett alltså, det första - en ormdödare från distans tätt intill första stolpen. Det jag ofrånkomligen kommer att komma ihåg mest av den här matchen i morgon är ändå hur jäkla sträv den där mattan var. Till följd av mitt otillåtna spel längs marken ådrog jag mig ett par rejäla skrapsår på höger ben och knä. Vanligt konstgräs kan vara vanskligt att slänga sig på, men det där var mer som heltäckningsmattan i mitt rum, eller som en dörrmatta. En av spanjorerna sparkade mig hårt på höger vrist också när han försökte fälla mig för att stoppa ett anfall. Sicken lurk. Förutom dagens skador har jag även två fina minne från igår: ett nätt skrapsår av en dobb över höger knä och en stortå som är halvt lila efter en stämpling. Jag får nog hoppa på ett ben i morgon.

Bologna spelade hemma mot Palermo idag. Jag hade eventuellt tänkt gå och titta, men det blev inte så. De vann, något överraskande, med 3-1. Under tiden som andra halvlek pågick var jag ute och hämtade lite frisk luft i parken, Giardini Regina Margherita. Det var tydligen Försvarets dag där, massor av militärer och gröna Fiat. Jag kände mig lite som en spion när jag i smyg knäppte en bild på ett stridsfordon och en raketramp. Ni kan få en titt också, men säg inget till Ignazio La Russa. Vittorio Emanuele II, Italiens förste kung, får ni också se en bild på, han satt där i parken på sin pålle. Och till Amanda: en rosa kyrka. Är du helt säker på att du inte vill bo i Italien nu?



A presto

Marco Maccherone

Precis som jag visste på förhand var det nästintill omöjligt att hitta dit vi skulle igår. Mötesplatsen var ju i Casalecchio, staden som vägplanerarna glömde. Vi hittade ändå dit till slut, till Via Garibaldi 86, som låg mellan nummer 82 och 84 och mittemot 53. Harry Potter kan ju slänga sig i väggen, men i Casalecchio räcker inte det för att hitta rätt; man måste ha lite tur också. Restaurangen låg långt ute på landet, men det var en fin inrättning. Både bord och mat var bokade på förhand, så det var bara att sätta sig och äta. Först fick vi blandade pålägg (salami, prosciutto, mortadella och sånt) och småbröd. Därefter kom det ytterligare tre förrätter: cannelloni med ricotta, pumpa och pinjenötter, risotto med parmesan och balsamvinäger och makaroner med köttfärs, paprika och tomat. Sen blev det olika köttbitar med pommes och grillade grönsaker som tillbehör. Sist men inte minst en bit tårta - det var ju faktiskt födelsedagskalas. All mat serverades på uppläggningsfat som man fick plocka åt sig från. Här serveras ett par bilder från tillställningen: förrätten som såg ut som en dessert, efterrätten och så stjärnan själv, Benny Klumpfot (till vänster i bild).



Bredvid mig på kanten satt pappan till en av de äldre gubbarna i laget. Han satt och berättade roliga historier hela tiden. Alla tyckte de var fantastiskt kul, men han pratade så fort så jag lyckades aldrig förstå poängen. En historia förstod jag efter en långsammare återgivning av killen på min andra sida och en annan förstod jag idag när jag tittade i ordlistan. Det är inte helt lätt med ordvitsar på främmande språk.

I eftermiddags var det match igen, på en liten plan ute på landet, i närheten av där vi var igår. Före matchen var vi två lag som låg i botten med noll poäng, vi och dagens motståndare, men nu har vi distanserat oss från dem med tre friska poäng. Det började dåligt, de gjorde 1-0 efter bara någon minut. Vår spelidé tycktes gå ut på att slå långa bollar över deras backlinje till våra anfallare. Det fungerade inte så väl, antingen blåste domaren av för offside eller så gick bollen till målvakten. Så småningom kom vi ändå igenom, två gånger på rad. 2-1 till oss i halvtid. Andra halvlek gick mest åt till att skrika på domaren, en kvinna denna gång. Det var inte helt oförtjänt kritik heller, hon tog en hel del tveksamma beslut. Hon blåste offside så fort någon spelare stod bakom backlinjen, även om bollen gick till någon annan, och nivån på tacklingsbedömningarna var oerhört ojämn. Bland annat blåste hon av för farligt spel när en kille låg på marken och nästan försökte sig på en cykelspark men inte när en i deras lag hade foten i ansiktet på mig. Hon missade också en solklar straff för det andra laget.
Tack vare domarens föråldrade syn på offsideregeln lyckades vi länge hålla undan för deras kontringsförsök, men vad vore väl en match med Atletico Nettuno utan ett snopet slut? Vi tappade spelet och de forcerade in två nickmål på kort tid. 2-3, ny förlust. Nu är vi alltså helt sist, ensam jumbo.

A presto

Marco Maccherone

För att väga upp den förfasade resan till Casalecchio ikväll var jag i Ferrara idag. Den ene av turkarna gick dessutom och la sig när jag åt frukost, så det verkade som ett bra tillfälle att ge sig ut och se sig om i Emilia-Romagna. Jag visste inte så mycket om Ferrara från början och så här i efterhand är det kanske inte så konstigt att man inte har hört talas om det. Det fanns en katedral, lite statyer och en gammal stadsmur, samt en liten marknad liknande den på Piazza VIII Agosto i Bologna. Ingen Garibaldistaty såg jag, däremot hade de Via Garibaldi som gick rakt genom centrum. Utanför detta centrum var det just inte mycket att se, ungefär lika dött som Parma i söndags. En pizzeria med vedeldad stenugn hittade jag åtminstone, det blev en Quattro stagione som faktiskt inte var så tokig. Jag åt t.o.m. upp champinjonerna.



Visst var Ferrara trevligt, men just denna dag kunde jag inte låta bli att sakna Amandas sällskap. Vi firar ju faktiskt 10 månader idag. Bara en vecka kvar tills vi ses nu. 2<3



A presto

Marco Maccherone

Åh nej, ve och fasa, jämmer och elände... Jag ska till Casalecchio i morgon! Förhoppningsvis blir det inte lika illa som förra gången. Vi ska äta middag med fotbollslaget, för lagets sämsta spelare fyller år. Ja, det är alltså för att han fyller år som vi ska äta middag, inte för att han är kass. Trots att laget ligger i botten av Bolognas lägsta amatörserie ("Klåparserien") lyckas den här killen vara flera klasser sämre än alla andra. Han är som Benny Guldfot, fast med fel skor. Man skulle kunna säga att han har dålig motorik. Han springer som en berusad tjej och skjuter som om han hade träskor. Det här är alltså inga överdrifter eller något jag säger för att vara taskig, det är en rättvis beskrivning av en fotbollspelare. De andra kan däremot vara lite taskiga mot honom tycker jag, men han tar det bra. Jag antar att det är en skämtsam nivå på det ändå.

Jag vet inte om detta har nått Sverige, så jag gör ett tillägg till nyhetsrapporten från tidigare: i maj blev en man skjuten med tre skott när han stod och hängde utanför ett café i Napoli. Hela händelsen filmades med övervakningskamera och filmen har nu visats på nationell TV och på tidningarnas websidor. Det råder inga tvivel om att Camorran (den napolitanska maffian) ligger bakom mordet på den inte helt fläckfrie medborgaren Mariano Bacioterracino. Det mest anmärkningsvärda är nog de förbipasserandes reaktion efter dådet, eller snarare deras brist på reaktion. De är väl vana vid sånt där nere.
Det kanske inte var någon vidare nyhet, men när jag först läste om det här fick jag intrycket av att det hade hänt nyligen... Hemskt var det i varje fall.

Casalecchio ja... Usch.

A presto

Marco Maccherone

Så var det helg igen. I fortsättningen kommer dock torsdagslektion att vara flyttad till fredag eftermiddag. Inte så kul, men inte så mycket att göra åt saken. Jag gick hem från skolan idag (från den mest avlägsna delen av skolan), eftersom det var trafikkaos och inte verkade värt att vänta på bussen.

Det har kommit till min kännedom att det har snöat i Linköping. Här är det fortfarande 10-15 grader, men löven har börjat falla. Saknar inte kylan...

För att upplysa om nyhetsläget i Italien kan jag berätta att en stor grej just nu är att europadomstolen kräver att krucifixen försvinner från skolorna. Det är ett brott mot religionsfriheten och föräldrarnas rätt att uppfostra barnen efter sin egen trosuppfattning, säger de. Italienarna  hävdar å sin sida att det är en viktig tradition som inte alls diskriminerar någon. På universitetet har vi inga krucifix, vilket jag är mycket glad för. Det hade faktiskt varit lite obehagligt att ha en död pyssling-Jesus upphängd på väggen. Tur att vi inte har det i Sverige nuförtiden. Jag tröttnade på Jesus redan på lågstadiet och krävde att vi skulle få läsa om andra religioner också. Det fick vi så småningom, förmodligen mer för att det ingick i kursplanen än för att jag ville det.

Någon som såg Inter igår? Sa jag inte att det skulle bli spännande? 1-0 till Dynamo Kiev tidigt i första halvlek genom Andrej Shevshenko. Fem minuter före slutet såg det ut som att Inter skulle åka hem utan poäng, men inom tre minuter rullade Milito in kvitteringen och Sneijder sprang in 2-1. Det är inte för inte som de kallas Pazza Inter (Galna Inter).

A presto

Marco Maccherone

Italienare är uppenbarligen så bra på att bygga höga, smala hus. Efter mindre än två månader här har jag redan fått ihop tre bra exempel. Det är tur att jag inte pluggar till byggingenjör här.

Topp 3: Lutande torn i Italien

3. Klocktornet på Chiesa di San Sepolcro, Parma
Tänka sig, de hade ett lutande torn där också.



2. Torre Pendente, Pisa
Världens mest berömda misslyckade byggnadsverk. Svårt att förbise.



1. Torre degli Asinelli och Torre Garisenda, Bologna
Inte så vackra, men högre och fler än tornet i Pisa. Ingen dålig lutning heller.

Det kanske verkar som att jag inte pluggar särskilt mycket här. Visst, jag har mindre undervisningstimmar nu än en vanlig termin i Sverige, men två av mina tre studieperioder ligger ju faktiskt på våren och sommaren. Dessutom är jag fortfarande oftare i skolan än en filfakare. Mina turkiska rumskamrater till exempel. Det enda de gör om dagarna är att sitta på sina rum vid sina datorer (när de inte sover alltså, d.v.s. 15-05), samt att laga turkisk tomatsås med färdig tomatsås på flaska som bas. Idag var de ändå uppe ganska tidigt och syntes inte till under ett par timmar mitt på dagen, så de kan faktiskt ha haft en lektion. Jag njöt av ensamheten den lilla stund jag fick, spelade gitarr och lagade mat. Det blev ugnsstekt kanin med potatis, morötter, lök och kantarellsås, ganska lyckat. Kaninen var lite svårfångad*, men kantarellerna köpte jag på marknaden här intill. Det känns som att jag börjar bli stamkund på ett av charkuterierna där. Den ena av gubbarna kände tydligt igen mig i alla fall, vi hälsade t.o.m. på gatan utanför när jag kom hem från skolan idag. Jag tror jag la grunden till det när Amanda var här och vi handlade där två gånger samma dag.

Jag gjorde ett utkast till en uppdatering om städsituationen i lägenheten, men det börjar bli lite tjatigt, så jag strök det. Lite kort kan jag väl ändå säga att jag gick och slängde en påse glasflaskor (mest tomatsås) idag i glascontainern, samt att toaletten ser ut som skit.

Ikväll fanns det en plan på att gå ut och se en Champions League-match på nån bar, men det blir nog inte så. Min syditalienske lagkamrat som hade föreslagit idén ringde och sa att han inte skulle hinna, samt att det var lite kallt att gå på stan. De visar åtminstone Inters match på Rai Uno, så jag kan se den om jag har lust. De går som tåget (eller som tåg borde gå) i ligan, men det kanske kan bli lite mer spännande när de ska åka till Kiev och frysa. Stora, starka Barcelona fick trots allt bara 0-0 i sin tidiga bortamatch i Ryssland mot ett grisfotbollslag. Apropå stora och starka kan jag passa på att sända ett stort grattis till Linköpings FC som, precis som jag förvarnade om, tog hem SM-guldet i helgen. Grattis!

Jaha, det blev ju några rader ändå, fastän jag inte hade så mycket att berätta.

A presto

Marco Maccherone


*Om man inte är lika snabb som jag kan man ibland ha turen att hitta en halv kanin med kort datum till halva priset på Plentymarket, eller liknande.

För andra gången var fotbollsträningen flyttad från den lilla planen i utkanten av stan till glamourösa Renato Dall'Ara (38 000 sittplatser) och ersatt av löpning. Sex personer dök upp, plus två som kom senare. Inte det roligaste man kan tänka sig. Vi sprang åtminstone inte lika många varv idag som förra gången. Det var bra, för jag hade lite ont i magen. Kanske inte ska äta kall mat så ofta.

Majonnäspresentationerna blev äntligen av idag. Jag är nöjd med min del. Jag ritade den på tavlan, eftersom professorn hade glömt usb-minnet med de scannade skisserna, och förklarade på italienska hur den fungerade. Det var blandade ambitionsnivåer på skissandet för övrigt, en del körde samma presentation som förra gången medan andra hade gjort riktiga ritningar.

Jag har lagt Montalbano åt sidan för ett tag och börjat läsa Dan Browns Crypto (på italienska), som fanns i lägenheten. Montalbano utspelar sig på Sicilien och är skriven på siciliansk dialekt, vilket gör den lite svårläst. Crypto är rena barnboken i jämförelse.

A presto

Marco Maccherone

Amanda jobbade kväll idag och ska upp tidigt i morgon, så jag får klara mig helt utan henne i sammanlagt två dygn: från igår kväll till i morgon kväll. Idag tänkte jag fördriva kvällen med att gå och se Brüno på bio (på engelska), men det blev inte så. Jag hakade på min vän från Österrike (som inte heter Brüno) efter skolan och åt middag med hans kompisar från Tyskland och Schweiz. Ännu en kväll med tyska alltså, det är trevligt det också. Schweizarna kunde prata nästan ren tyska de också, men när de satte igång med sin schwüzerdütsch var det inte bara jag som fattade noll. Maten var god i alla fall: crostatine med olika sorters ost och andra pålägg till förrätt, sedan gnocchetti med tomatsås och aubergine.

Efteråt kändes det lite sent att gå på bio, även om jag hade hunnit till 22.30-föreställningen. Jag har ju tidigt lektion i morgon också. Vi ska presentera majonnäsmaskineriet, d.v.s. det som jag trodde att vi skulle ha gjort idag. Dagens lektion gick i stället åt till snusmaskinsprojektet. Professorn satt vid sin laptop mest hela tiden och hjälpte oss, jag tror nästan han har gjort halva arbetet åt oss redan.

A presto

Marco Maccherone

Så, nu blev det ingen spännande gissningslek om var jag har varit idag. En av dem jag bor med hade fortfarande inte gått och lagt sig när jag gick upp kl 10 i morse, så det kändes som att det var bättre att åka iväg någonstans än att sitta hemma och vara tyst. En eftermiddag i Parma kändes lagom, det är bara en timmas resa. Stadens A-lag (inte de som spelar i Serie A alltså) bildade välkomstkommitté utanför tågstationen. För övrigt var det ganska lugnt och tyst i Parma, det mesta var givetvis söndagsstängt. Jag hann med att se citadellruinen, det åttakantiga, rosa tornet Battistero, Palazzo Ducale med tillhörande park, den ynkligt torra floden, ett gammalt träd och den för italienska städer obligatoriska statyn av Garibaldi (populär kille). En pizza åt jag också, men den var tyvärr lite av en besvikelse.



Anledningen till mina rumskamraters sena hemkomst var förstås en halloweenfest. Jag följde med dem dit, med ytterst lite hopp och förväntan om att komma in, eftersom jag inte har skaffat något esn-kort ännu. Det var en erasmusfest, man skulle få gå in gratis om man var där före 23.45 och hade sitt esn-kort med sig. Vi kom dit 23.40, 100 personer före i kön. Jag gick därifrån, de andra gick förmodligen in och stannade till stängning kl 04.00. Eventuellt ska jag gå och få mig en sånt där kort, problemet är bara att kontoret endast är öppet på tisdagar, då jag har två långa föreläsningar. Det kändes inte så akut att fixa det från början, sen har det bara inte blivit av. Ungefär som registreringen, fast den glömde jag snarare bort fram till förra veckan.

I morgon ska jag presentera min majonnäsvikare (egentligen tubvikare, men majonnäsvikare låter ju roligare). Jag är ganska nöjd med den, jag tycker att jag har kommit på en ganska fiffig maskin. Tyvärr kan jag inte ge några detaljer här, med risk för industrispionage.

12 dagar kvar Amanda, det överlever vi.

A presto

Marco Maccherone