Bottenstrid med 6 rätter i magen

Precis som jag visste på förhand var det nästintill omöjligt att hitta dit vi skulle igår. Mötesplatsen var ju i Casalecchio, staden som vägplanerarna glömde. Vi hittade ändå dit till slut, till Via Garibaldi 86, som låg mellan nummer 82 och 84 och mittemot 53. Harry Potter kan ju slänga sig i väggen, men i Casalecchio räcker inte det för att hitta rätt; man måste ha lite tur också. Restaurangen låg långt ute på landet, men det var en fin inrättning. Både bord och mat var bokade på förhand, så det var bara att sätta sig och äta. Först fick vi blandade pålägg (salami, prosciutto, mortadella och sånt) och småbröd. Därefter kom det ytterligare tre förrätter: cannelloni med ricotta, pumpa och pinjenötter, risotto med parmesan och balsamvinäger och makaroner med köttfärs, paprika och tomat. Sen blev det olika köttbitar med pommes och grillade grönsaker som tillbehör. Sist men inte minst en bit tårta - det var ju faktiskt födelsedagskalas. All mat serverades på uppläggningsfat som man fick plocka åt sig från. Här serveras ett par bilder från tillställningen: förrätten som såg ut som en dessert, efterrätten och så stjärnan själv, Benny Klumpfot (till vänster i bild).



Bredvid mig på kanten satt pappan till en av de äldre gubbarna i laget. Han satt och berättade roliga historier hela tiden. Alla tyckte de var fantastiskt kul, men han pratade så fort så jag lyckades aldrig förstå poängen. En historia förstod jag efter en långsammare återgivning av killen på min andra sida och en annan förstod jag idag när jag tittade i ordlistan. Det är inte helt lätt med ordvitsar på främmande språk.

I eftermiddags var det match igen, på en liten plan ute på landet, i närheten av där vi var igår. Före matchen var vi två lag som låg i botten med noll poäng, vi och dagens motståndare, men nu har vi distanserat oss från dem med tre friska poäng. Det började dåligt, de gjorde 1-0 efter bara någon minut. Vår spelidé tycktes gå ut på att slå långa bollar över deras backlinje till våra anfallare. Det fungerade inte så väl, antingen blåste domaren av för offside eller så gick bollen till målvakten. Så småningom kom vi ändå igenom, två gånger på rad. 2-1 till oss i halvtid. Andra halvlek gick mest åt till att skrika på domaren, en kvinna denna gång. Det var inte helt oförtjänt kritik heller, hon tog en hel del tveksamma beslut. Hon blåste offside så fort någon spelare stod bakom backlinjen, även om bollen gick till någon annan, och nivån på tacklingsbedömningarna var oerhört ojämn. Bland annat blåste hon av för farligt spel när en kille låg på marken och nästan försökte sig på en cykelspark men inte när en i deras lag hade foten i ansiktet på mig. Hon missade också en solklar straff för det andra laget.
Tack vare domarens föråldrade syn på offsideregeln lyckades vi länge hålla undan för deras kontringsförsök, men vad vore väl en match med Atletico Nettuno utan ett snopet slut? Vi tappade spelet och de forcerade in två nickmål på kort tid. 2-3, ny förlust. Nu är vi alltså helt sist, ensam jumbo.

A presto

Marco Maccherone


Kommentarer
Postat av: mannndy

Mm massa god mat lät det där som, blir det så när du fyller år med tror du? Jag ska iaf laga ngn smaskig födelsedagsmiddag innan du åker hem igen :)



Puss, älskar dig <3

2009-11-07 @ 21:28:07
URL: http://mannndy.blogg.se/
Postat av: Tina

Firar dom alla spelare när dom fyller år? Det var ju tråkigt att ni förlorade. Nu kan det ju inte gå sämre ni är ju i alla fall sist.

2009-11-08 @ 10:48:57
Postat av: Marcus

Jag tror inte att de gör så här varje gång nån fyller år, det skulle bli väldigt dyrt för alla om inte annat. Den här killen är nära släkt med tränaren på något sätt.

Födelsedagsmiddag i förskott, det ser jag fram emot =)

2009-11-08 @ 23:23:40
URL: http://maccherone.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0