maccherone

Hösten har kommit till Bologna med kyla och regn. Amanda har åkt hem till Sverige. Det hände i den ordningen, även om det hade låtit mer romantiskt att vända på det.

Inget regn idag, men kallt. Det är första gången sen jag kom hit som jag har behövt ha jeans, tröja och jacka. Jag saknar solen och värmen, men inte lika mycket som jag kommer sakna min egen sol och hennes värme om natten.

Vi har haft riktigt fina och mysiga dagar tillsammans ändå, stundtals väldigt bra väder också. Milano var inte så imponerande, kanske tack vare de förutfattade meningar mina bolognesiska vänner indoktrinerat mig med, men vi hade trevligt där ändå. God pizza hade de i alla fall. Det är för övrigt ganska dumt att de inte har någon spårvagn som går direkt från centralstationen till centrum. Bara en observation.

I måndags regnade det här, men i tisdags sken solen, lagom till när vi skulle till kusten. Trots värmen var vi de enda i Rimini som var sommarklädda. Många hade tjocka tröjor på sig, en del till och med vinterjacka eller mössa. Det var ganska tomt i staden, ännu tommare på stranden. De få människor som var där tittade konstigt på oss när vi badade. Amanda fick låna kläder av mig att bada i. De säljer tydligen inte badkläder i Italien så här års.

Jag har förstås visat Amanda allt sevärt i Bologna också, förutom fotbollsstadion som hon inte var intresserad av och marknaden som inte hade öppet den här veckan (värst vad känsliga de är för säsong här). Amanda var förvånansvärt duktig på att fönstershoppa. Vi har gått förbi Armani, Gucci, Louis Vouitton, Dolce & Gabbana, skoaffärer, bröllopsklänningar, juvelerare, urmakare, chokladbutiker, allt, allt, allt - och hon har inte köpt någonting, bara tittat i skyltfönstren (och tagit kort på skyltar och klänningar). Det enda hon verkligen ville göra var att gå till livsmedelsmarknaden, så det har vi gjort. På mitt initiativ har vi även bestigit trapporna i Torre degli Asinelli, provat den berömda och (ganska omotiverat) dyra chokladen Bacio, ätit pizza på två olika ställen och gjort lite andra småsaker som man måste passa på att göra när man är i Bologna. En höjdpunkt var när vi hittade detta i en butik:



Om ni har läst här tidigare så behöver ni knappast fundera två gånger på vilka röda bär som växer i skogen som här kallas "mirtilli rossi". Det var ett givet inköp, har dock inte provat den ännu.

Annat som är värt att notera är att caféet här intill serverar den godaste caffe latten Amanda har smakat. Jag för min del tycker den var äcklig, så det var ju tur att jag inte hade en egen kopp. Man måste inte dricka kaffe bara för att man råkar bo i Italien.




Min älskling åkte hem tidigt i morse. Jag längtar tills vi ses igen.

A presto

Marco Maccherone