maccherone

En liten fest så där på fredagskvällen kan ju vara trevligt, om det är i lagom stor skala med folk man känner och man är förberedd på det. Igår var det exakt tvärtom. Jag hade fått veta av den australiska tjejen här att några av hennes kompisar skulle komma. Det lät ju inte så farligt, tyckte jag. Framåt midnatt fyllde hennes två kompisar och 30 andra erasmusstudenter upp hela hallen/vardagsrummet/köket (som är ett och samma rum), rökte, spelade musik från en dator och drack öl och hemmagjord sangria. Jag kände igen cirka sju personer som varit här tidigare, resten var antagligen andra flyktigt bekanta till de turkiska killarna. Halv tre flyttades festen äntligen ut från lägenheten och jag kunde gå och lägga mig. Det stora rummet såg givetvis ut som om det var de tre små grisarna som bjudit till fest, men idag har de faktiskt städat ganska duktigt.

Andra matchen för säsongen idag för mig. Det gick hyfsat den här gången också, men vi förlorade igen (1-2). Jag blev tilldömd en frispark emot mig för en perfekt glidtackling på bollen och fixade straffen som gav reduceringen med ett skott på en motståndares arm. I första halvlek hade jag chansen att göra ledningsmålet på hörna, men med min sedvanligt latenta målskärpa nickade jag bollen kraftfullt två meter utanför. Jag hann med att få en sko ansiktet också när jag nickade undan en låg boll i eget straffområde. Två fina märken av dobbarna i pannan och på näsan. Inget att lägga sig och gråta för, man är ju svensk.



A presto

Marco Maccherone