Helgens äventyr

I lördags var det första maj och många butiker i Milano var stängda, så jag tog med Malin och mamma på en utflykt till Como. Jag hade aldrig varit där, men hade hört att det skulle vara väldigt fint. Det var det också, även om vi först inte såg sjön för det stora, täckta byggstänglset de hade satt upp framför. Vi trodde att de höll på att gräva om sjön, men det var bara kring småbåtshamnen de fixade. Det fanns en bergbana som gick upp till Brunate, där Alessandro Volta (Volta som i volt, inte dammsugaren) växte upp. Vi åkte upp och fikade och tittade på utsikten, Malin köpte en uggla gjord av kottar. Nere i Como igen lämnade vi mamma på ett café och utforskade centrum en stund. Katedralen var tjusig, ungefär som de brukar vara härikring, och framför den hade de nåt jippo med en luftballong, samt en utställning av gigantiska slipsar.





När vi kom tillbaka till hotellet var min syster lite trött, men mamma och jag gav oss ut för att hitta någonstans att äta middag. Vi hoppade på en buss och bytte till spårvagn vid centralstationen. Vi märkte snart att den var på väg mot förorten, så vi klev av och ställde oss att vänta på vagnen tillbaka till stationen. På den elektroniska tavlan stod att på grund av 1 maj-firandet kunde det förekomma förseningar i trafiken mellan 8:30 och 18, men det borde inte drabba oss, tänkte jag, för detta var runt 20 på kvällen. Efter en kvart bytte de meddelande på skärmen och lät kungöra att denna dag trafikerades spåren mellan 7 och 19:30. Ingen idé att stå där och vänta med andra ord. Vi hittade en bar och bad dem ringa taxi, men det fanns ingen att få tag på  - alla var upptagna. Tunnelbanan hade också slutat gå för dagen, liksom alla bussar. Det fanns inget annat att göra än att sakta gå tillbaka till hotellet. Som tur var hittade vi en restaurang på vägen åtminstone. Man kan ju tycka att tidtabellen för "helgdagar" borde gälla även första maj, men så var det uppenbarligen inte. Vem behöver en vulkan när det finns första maj?

På söndagen gick kollektivtrafiken som en vanlig söndag. Vi åkte in till centrum för att eventuellt göra några sista inköp och för att se oss omkring i staden. Någon shopping blev det inte, det var ingen som hittade något, men en fin lunch hann vi med. Nåja, inte så överdrivet fin egentligen - jag och Malin åt pizza, mamma åt spaghetti - men dyr. Mer än halva notan utgjordes av mammas halvflaska rödvin, som hon trodde var ganska billigt när hon beställde det. Tyvärr stod ju priserna i euro och inte i svenska kronor.



Här i Bologna har också försiggått ett och annat när jag var borta. Olivier och Vanessa uppdaterade mig under kvällens middag. Min gitarr har tydligen varit med om äventyr den också. Öyvind var mer än vanligt berusad i lördags kväll. Halv två på natten kom han in till Olivier och kysste honom på kinden. Sen ville han låna min gitarr och "sjunga för världen". Vanessa försökte rädda situationen och sa att jag antagligen hade monterat fällor på fodralet, men Öyvind brydde sig inte, han tyckte att det kunde vara värt att sprängas för en sång. Lona fick stänga in honom på rummet i ett par timmar tills han lugnat ner sig och Vanessa gömde gitarren på sitt rum. Nu lider Öyvind förmodligen av någon sorts Jesus-baksmälla, för han har inte synts till på två dagar. Kanske återuppstår han i morgon, vem vet.

På onsdag kväll kommer Amanda äntligen hit, inte en dag för tidigt. Hoppas att det där jädra askmolnet håller sig borta. Det är dags för vulkanen att ge sig snart, det är inte roligt längre.

A presto

Marco Maccherone

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0