maccherone

Så, nu blev det ingen spännande gissningslek om var jag har varit idag. En av dem jag bor med hade fortfarande inte gått och lagt sig när jag gick upp kl 10 i morse, så det kändes som att det var bättre att åka iväg någonstans än att sitta hemma och vara tyst. En eftermiddag i Parma kändes lagom, det är bara en timmas resa. Stadens A-lag (inte de som spelar i Serie A alltså) bildade välkomstkommitté utanför tågstationen. För övrigt var det ganska lugnt och tyst i Parma, det mesta var givetvis söndagsstängt. Jag hann med att se citadellruinen, det åttakantiga, rosa tornet Battistero, Palazzo Ducale med tillhörande park, den ynkligt torra floden, ett gammalt träd och den för italienska städer obligatoriska statyn av Garibaldi (populär kille). En pizza åt jag också, men den var tyvärr lite av en besvikelse.



Anledningen till mina rumskamraters sena hemkomst var förstås en halloweenfest. Jag följde med dem dit, med ytterst lite hopp och förväntan om att komma in, eftersom jag inte har skaffat något esn-kort ännu. Det var en erasmusfest, man skulle få gå in gratis om man var där före 23.45 och hade sitt esn-kort med sig. Vi kom dit 23.40, 100 personer före i kön. Jag gick därifrån, de andra gick förmodligen in och stannade till stängning kl 04.00. Eventuellt ska jag gå och få mig en sånt där kort, problemet är bara att kontoret endast är öppet på tisdagar, då jag har två långa föreläsningar. Det kändes inte så akut att fixa det från början, sen har det bara inte blivit av. Ungefär som registreringen, fast den glömde jag snarare bort fram till förra veckan.

I morgon ska jag presentera min majonnäsvikare (egentligen tubvikare, men majonnäsvikare låter ju roligare). Jag är ganska nöjd med den, jag tycker att jag har kommit på en ganska fiffig maskin. Tyvärr kan jag inte ge några detaljer här, med risk för industrispionage.

12 dagar kvar Amanda, det överlever vi.

A presto

Marco Maccherone