Små, lätta moln

Utan större förhoppningar om att lyckas lämna landet åkte jag i går upp till Bergamo. För omväxlings skull, och för att det blev billigare, åkte jag tåg hela vägen till Bergamo och sen buss till flygplatsen, i stället för att ta flygbussen från Milano. Över 100 personer stod i kö till Ryanairs biljettluckor, ingen till säkerhetskontrollen. Jag valde den betydligt kortare kön till informationsdisken och fick snart veta att kvällens flyg till Skavsta var inställt. Inget att göra åt det, det var bara att vända hemåt igen.

Jag stannade några timmar i Bergamo, när jag ändå var där. Det hade varit lite dåligt av mig att aldrig ha sett stan när jag varit på dess flygplats så många gånger. Redan ett par hundra meter upp längs gatan från järnvägsstationen förstod jag att det var en trevlig stad. Jag slår vad om att den här butiken är en av Glenn Strömbergs personliga favoriter:



Lite längre bort var det marknad, där de bland annat sålde de legendariska bajsmackorna och gigantiska ostar. Sen fick man klättra en bit för att komma upp till den gamla stadskärnan, Città Alta (höga staden), men det var det värt. På stadsporten kunde man ana att venetianerna har varit där, den var nämligen märkt med deras bevingade lejon.


Sicilianska bajsmackor, korvformad ost, en staty i ett besvärligt läge och - naturligtvis - Beppe Garibaldi.


Stadsporten, Atalantas hemmaarena och ett par vackra skulpturer på muren.

Kanske hade jag lite för mycket tid på mig innan restaurangerna öppnade och innan så småningom tåget skulle gå. Hur som helst så tog jag mig vidare uppåt på kullen, så högt det gick, till fots förstås. Det skyltades om att det skulle finnas en fästning där uppe, vilket jag tyckte lät lite intressant. Det var inte så häftigt som det lät. Fästningen var rätt liten och kunde bara beskådas från en sida. Men jag fick motion.


Vy över torget, insidan av katedralen, utsikt på vägen upp och till sist den lilla fästningen.

Så var det med den resan. Jag har känt mig motarbetad varje gång jag försökt åka hem i år, och till slut blev jag faktiskt kvar här. Förrförra gången jag skulle åka var det ju strejk på bussar, tåg och flyg, vilket gjorde att jag var tvungen att åka tidigare och kom fram senare. När jag skulle åka hem på påsklov fick tåget plötsligt tekniska problem, blev försenat och kunde inte köra ända fram till Milano Centrale. Då fick jag ta tunnelbana sista biten och sen chansa på att flygbussen skulle hinna i tid. Jag kom till gaten en kvart före avgång, men hann. Det krävdes alltså ett vulkanutbrott till slut för att hindra mig från att resa.

Ni som inte gillar fotboll kan hoppa över det sista stycket. Det var match i dag, som sagt, men hur den slutade sa jag ju redan i förrgår. Jag vill i stället rikta uppmärksamheten mot England, där Man United i vanlig, god ordning avgjorde manchesterderbyt på övertid. Paul Scholes! Saken blev inte sämre av att Tottenham, som nu i veckan vann derbyt mot Arsenal, besegrade lokalrivalen Chelsea med 2-1 senare på dagen. Endast en poäng upp nu för United! Det gäller bara att de sätter stopp för Tottenhams trend nästa lördag. Det är nämligen deras tur att möta dem då.

A presto

Marco Maccherone

Voyage, voyage

Återigen anslutningsproblem... jag hade tänkt delge er lösningarna och berätta om resan i morse, men halva tiden jag hade mellan frukost och utcheckning gick åt till att felsöka och reparera internetuppkopplingen flera gånger om. Nästa gång ska jag starta frågeleken en vecka i förväg, så att jag  hinner slutföra den innan jag kommer hem från resan.


Som alla säkert redan vet var jag i Bastia på Korsika. Rätt svar har kommit in från mina båda bröder som kammade in 6 poäng var. En genomgång av ledtrådarna kommer här (varning för krystade ordvitsar).

10 poäng

Bostaden med tvillingtornen = Bologna (precis som förra gången)

Närbelägen stad populär bland danskar och svenskar = Florens (AC Fiorentina har varit hem för bl.a. Gunnar Gren, Kurt Hamrin, Nils Liedholm (tränare), Glenn Hysén, Sven-Göran Eriksson (tränare) och Brian Laudrup, just nu spelar Peter Krøldrup och Martin Jørgensen i Viola)

Storhetsvansinne + en bra bit --> Napoleon Bonaparte, född i Ajaccio på Korsika (it. buona parte = bra bit)

Man talar på ett sätt som skiljer sig från nationen i övrigt - på Korsika talar man, vid sidan av franska, corsu

Befäst hamnstad
--> Bastia (fästning --> bastilj)

8 poäng

Tillräckligt tydligt --> det räcker --> basta (it.) --> Bastia

Asterix har varit här - se "Asterix på Korsika"

Italienskt stål --> acciaio --> Ajaccio

Ett vanligt räknesystem --> "tiobassystemet" --> Bas-tia

En affär som säljer gravstenar --> Kors-Ica

Komma till korta --> Napoleon

6 poäng

Terrorattentat --> Korsikanska befrielsefronten FLNC

Guran och hans kjol --> bastkjol --> Bastia

4 poäng

Christoffer Columbus --> Calvi (där de stolt visar upp ruinerna av hans barndomshem)

En inte helt obekant grupp fallskärmshoppare = Främlingslegionens 2:a fallskärmsjägarregemente, som håller till just i Calvi

En världskänd man från området, ofta nämnd vid förnamn --> Napoleon

Denna stad delar ursprung med ett fotbollslag och ett rengöringsmedel --> Ajax (grekisk hjälte från Iliaden som gett namn åt bl.a. Amsterdams framgångsrika fotbollsklubb) --> Ajaccio

Eskilstuna-Larsson i fotbollslandslaget --> Sebastian Larsson --> Bastia

2 poäng

Kors i taket --> Korsika

Instrument + guldpeng = bas + tia --> Bastia

Någon som sa GR20? Då är du på rätt spår, inte alls ute och cyklar --> GR20 är en berömd vandringsled som går över Korsika. Den tar c:a två veckor att gå och kan definitivt inte genomföras med cykel.

Kompositören Bach = Johann Sebastian Bach --> Bastia

Hjälten i Den oändliga historien = Bastian --> Bastia



Ganska mycket ordvitsar och rebusar, som sagt. Annat som kan tilläggas om Korsika är att de har samma riktnummer som Hultsfred, att de har en egen variant av cola - Corsica Cola - och att om man beställer mineralvatten på en restaurang får man en 1½-litersflaska.



Jag började alltså redan i fredags med att åka till Pisa (via Florens), där jag övernattade på ett enkelt B&B. Jag kom dit på kvällen och hann inte med så mycket mer än att duscha, prova nätverket (som krävde en kod jag inte fått) och se lite av en film med Arnold Schwarzenegger (på italienska). Gardinen i rummet fladdrade hela tiden, så jag trodde först att fönstret stod öppet. Det visade sig att det bara var lite sprucket.

 



För att vara riktigt säker på att hinna med färjan från Livorno ställde jag telefonlarmet på kl 06:00. Tio i sex vaknade jag, tittade på klockan och tänkte att jag kunde sova i tio minuter till. Tio i sju vaknade jag igen, tittade på klockan, förbannade telefonen, rafsade ihop mina saker och sprang till tågstationen. Telefonen var inställd på att bara ringa på vardagar. Jag fick gå på reservplanen och ta ett senare tåg med mindre marginal till färjan. Med en liten busstur till Livornos centrum och löpning till hamnen hann jag ändå med båten i god tid.

 

På färjan skulle det också finnas trådlöst nätverk, men inte heller det behagade fungera. I stället spanade jag på soldäck, läste elektroteknik, spelade arkadspel (gick skitdåligt eftersom kontrollerna inte stämde för fem öre med vad som stod i instruktionerna) och tittade på en bit av Madagaskar (på italienska) i barnens biograf.

 

Bastia har c:a 40 000 invånare och är alltså ungefär lika stort som Nyköping. Det räckte med andra ord ganska bra med en eftermiddag för att se allt som var sevärt, och då hann jag ändå med att, med stor möda, lista ut hur hotellets internetuppkoppling fungerade. Det fanns många vackra vyer att se på, dock inte från hotellrummet, vars fönster vette ut mot en rondell. På kvällen fungerade nätverket som det skulle. Jag såg även lite av en film med Arnold Schwarzenegger (på franska).

 

 

I går hade jag bestämt mig för att göra en tågutflykt till en annan del av ön. Valet stod mellan Calvi och Ajaccio och föll till slut på Calvi. Tågresan påminde en del om Serbien, förutom att det här tåget var 20 år nyare och gick dubbelt så snabbt som de serbiska tågen. För att förtydliga: tåget var 50 år gammalt och kom upp i 60 km/h. Fantastisk utsikt var det i alla fall, så det gjorde inget att det gick långsamt. Inte hade jag bråttom heller; Calvi är ännu mindre än Bastia, så det var inga som helst problem att hinna se allt, samt äta en trerätters lunch. Det mesta som var sevärt är koncentrerat i och kring citadellet, uppe på en klippa. Där finns Främlingslegionens gamla kasern Caserna Sampiero, ruinerna av huset där Christoffer Columbus (eller Cristofanu Culombu) ska ha fötts och kyrkan Cathédrale Saint Jean-Baptiste, innehållande en särdeles lustig helgonstaty. Ser inte Saint Vincenth ut att vara lite... på lyset?

 

 

Andra smått humoristiska saker i Calvi var en anslagstavla med skylten DEFENSE D’AFFICHER (ursäkta min franska, men... ”Förbjudet att affischera”? På en anslagstavla?) och ett högtidligt minnesmonument från andra världskriget med två anmärkningsvärt muntra soldater. Strax innan jag skulle gå till bussen (det var buss halva resan) upptäckte jag att det spelades fotboll lite längre in mot land. Jag kom precis innan slutet och fick se det ena lagets målvakt göra en ordentlig tavla när han kastade ut bollen rakt på en motståndare, som enkelt spelade fram sin lagkamrat till öppet mål. Publikens lama reaktion antydde att målet inte betydde så mycket, alternativt att de var vana att se den målvakten tabba sig på det viset. Möjligen kunde han skylla på vinden, för även Korsika fick känna av vinterstormen i går. Situationen var dock långt ifrån lika allvarlig som längs atlantkusten; inga höga vågor och inga nedfallna träd.

 

 

Såg OS-finalen i hockey (herrar) på kvällen och noterade att de franska kommentatorerna hade ett väldigt roligt sätt att uttala namnet på USA:s Joe Thornton. Oerhört spännande match för övrigt.

 

Under förmiddagen i dag fick jag äntligen lite ordentligt solsken, så jag satt nere vid hamnen och njöt en stund efter frukost. Det gjorde jag helt rätt i, för just innan jag skulle gå på färjan till Livorno kom regnet. På tillbakavägen var färjan nästan tom. Hela aktre salongen fick jag för mig själv. Det var riktigt skönt att kunna breda ut sig, nästan så att man borde köpa en sån där båt.

 

På det hela taget var det en lyckad semester (bortsett från allt internetkrångel). Jag hade gärna visat fler bilder, men bloggen är så trög just nu så det får bli en annan gång.

 

Tyvärr kan det dröja ett tag innan jag kommer hem till Sverige igen. Jag har nämligen tagit värvning i Främlingslegionen och åker till Algeriet om en vecka. Men var inte orolig Amanda, jag lovar att skriva.

 

A presto

 

Marco Maccherone

 

 

 

Det där om Främlingslegionen var förstås ett skämt. Jag tyckte ju inte ens om att göra lumpen.



2 poäng - sista chansen nu!

Det var vissa problem att komma åt nätet i morse också, jag hade annars tänkt avsluta med de sista ledtrådarna redan då så att jag kunde avslöja det rätta svaret innan jag åker hem igen. Men det får bli som det blir, sista delen kommer här:

På 2 poäng: Inte listat ut det än? Kors i taket! En till ordvits då: instrument + guldpeng = ... ? Var det någon som sa GR20? Då är du på rätt spår, inte alls ute och cyklar. Kompositören Bach eller hjälten i Den oändliga historien kan också föra tankarna till vår stad.

Rätt svar, förklaring till ledtrådar och redogörelse för resan kommer i morgon. Skynda på att gissa, två poäng är bättre än noll.

Om det är någon som är orolig att jag ska blåsa bort kan jag meddela att jag inte är på atlantkusten. Det har varit blåsigt på eftermiddagen, men inga farligt starka vindar.

A presto

Marco Maccherone

4 poäng - det börjar dra ihop sig

På grund av diverse anslutningsproblem och viss brådska i går blev det ingen ny ledtråd, men den kommer här.

På 4 poäng: Legenden säger att Christoffer Columbus kommer från denna region, vilket uppmärksammas med en plats till hans minne i den påstådda födelsestaden. I denna stad, inte långt ifrån resans mål, huserar dessutom en inte helt obekant grupp fallskärmshoppare. Staden jag söker var länge regionens huvudstad, innan en annan världskänd man från området, ofta nämnd vid förnamn, gjorde sin egen hemstad till huvudstad. Denna stads namn delar för övrigt ursprung med ett fotbollslag och ett rengöringsmedel. Numera står stadens son staty både här och i vår stad, på höga podier för att dölja hans ringa längd. Eskilstuna-Larsson i fotbollslandslaget kan ge ledning till resans mål.

Jag är redan på plats, så det kan vara dags att gissa nu för de som inte har gjort det. Bättre deltagande annars än förra gången, tre gissningar har jag fått hittills.

A presto

Marco Maccherone

6 poäng + medborgarskap

Under dagens långa hål i schemat kunde jag äntligen avsluta min odyssé och genomföra min ansökan om att skriva in mig som tillfällig medborgare i Bologna. Det var inte särskilt svårt alls, när man väl kom till rätt ställe. Jag betjänades av en ung dam med 100 % målade ögonbryn och namnet VIKTOR tatuerat på vänster ringfinger. Nu känns det lite mindre bortkastat att ha lagt 50 € på en översättning som jag lika gärna kunde ha gjort själv. Eventuellt kommer polisen och hälsar på nästa vecka, sa damen bakom disken. Bäst att gömma knarket.

I Änglar och demoner springer Robert Langdon runt i Rom och jagar en mördare, samtidigt som han följer en listigt planerad väg som bildar ett kors på kartan. Riktigt så genomtänkt var inte vägen som jag följde för att hitta rätt kommunkontor, men det blev nästan en stjärna.



Jag har givetvis inte missat att det pågår olympiska spel i Vancouver, men jag antar att ni där hemma har minst lika bra koll på hur det går för Sverige som jag har (antagligen bättre). Jag gläds så klart över alla medaljer och sörjer för att Tre kronor fick stryk, men när norrmännen här inte är intresserade av sport är det inte lika kul. Jag frågade  om de följde OL, men det sa de att det hade de inte gjort, så då var det ju ingen idé att reta dem för stafettförlusten mot Sverige.

Resan går vidare... den har förstås inte börjat än, men ledtrådarna fortsätter att komma. En gissning har jag fått, jag tog bort den så att ni andra kan gissa utan att påverkas av vad mamma tror.

På 6 poäng: Asterix och Obelix passade så klart på att prova traktens berömda vildsvin, som föds upp på de för området lika typiska kastanjerna. De stötte även på befolkningens lathet, stolthet och snarstuckenhet. Folket här har i alla tider kämpat mot ockupationsmakter och överhet, vilket under perioder tagit sig uttryck i terrorattentat. Guran och hans kjol kan föra tankarna mot vår stad.

Skynda er att gissa, i morgon är jag redan på väg!

A presto

Marco Maccherone

På spåret igen!

På fredag ger jag mig ut på en ny resa. Jag tänkte försöka göra en liten "På spåret"-lek av det igen, ni vet ju hur det går till nu. En ny ledtråd varje dag, obegränsat antal gissningar (förutom för de som redan har fått veta vart jag ska). Är ni med?

På 10 poäng: Jag lämnar bostaden med tvillingtornen och ger mig ut på en resa i flera etapper. Den första delen av resan för mig till en närbelägen stad som är och har varit populär bland både danskar och svenskar, därefter viker jag av mot kusten. Utan att utstråla storhetsvansinne skulle man då kunna påstå att jag är en bra bit på väg till slumålet. En lång tradition av invasion och ockupation har präglat regionens historia, en region där man talar på ett sätt som starkt skiljer sig från landet i övrigt. Staden jag ska söker är en befäst hamnstad med viktiga färjeförbindelser, men där finns också järnvägsstation och flygplats.

Så långt är ledningen ganska lik det jag skrev när jag skulle åka till Nice, men denna gång är det en helt annan stad jag söker.

A presto

Marco Maccherone

Reseplanering

Schemat var fullt i dag, lektioner från 9 till 16 i alla tre kurser som jag har just nu. Först elkursen 9-11, sen gick jag på sista timmen av hydraulikföreläsningen och fick titta på pumpar (den professorn är helt galen i pumpar, turbiner och kompressorer, han har hela arbetsrummet fullt från golv till tak) och en simulering av en grävskopa. Efter lunch var det tre timmars föreläsning om kolvätebränslen innan jag till slut fick gå hemåt. Lunchen var för övrigt det sämsta på hela dagen. En timmes rast hade jag, så jag var mer eller mindre tvungen att äta i skolmatsalen (matsal = mensa på italienska, värt att notera). Trots att jag var bland de allra första att köpa mat så var alltihopa - pasta, broccoli, lax (på varsin tallrik) - kallt. Laxen var dessutom hård, seg, smaklös och full av lömska små ben. Just nu ligger den och stör mitt tarmsystem likt en svettig Big Mac.

Amanda har varit lite nere för att jag är här och hon är där, men nu har jag ordnat så att hon ska komma hit om tre veckor. Vi ska tillbringa helgen i Florens och göra en liten utflykt till Pisa, som fortfarande är en trevlig stad, trots att tornet är så överskattat. Florens är dessutom en av de vackraste städerna i Italien och därmed också i världen, så det kommer bli toppen.

Om en vecka kommer mina föräldrar och min lillebror hit och hälsar på. Jag har inte planerat exakt vad vi ska göra då ännu, men mamma vill säkert gå och shoppa på rean och Rasmus kanske kan vara intresserad av Medeltidsmuséet eller Arkeologiska muséet. Helst skulle jag väl vilja gå på Bologna-Milan, men jag får nog vika mig för majoriteten.

Helgen däremellan har jag planer på att åka till... jag kanske ska lämna det osagt så länge, det är alltid kul med lite På spåret. Apropå På spåret verkar det som att de är mig på spåren. Senast var de i Thessaloniki (10 poäng till mig) där jag och Rasmus var för 1 ½ år sen och andades medelhavsluft. De ställde en fråga på Aristotelesstatyn och Fredrik Lindström berättade att Aristoteles lärdes upp av Platon. Nå, den här bilden indikerar att den gamle filosofen hade en annan läromästare...




A presto

Marco Maccherone

Genua

Håhå jaja... jag hade inte tänkt göra något särskilt idag, mest plugga, så här skulle det egentligen bara stå om Genua och vad jag gjorde där. Men...

Idag har jag varit hos frisören och klippt mig. Det är generellt mycket billigare att klippa sig i Italien än i Sverige (150-200 kr är standard), så jag passade på nu innan jag åker hem. Alldeles i närheten av där jag bor finns en frisersalong där de klipper för 8 €. Det kunde vara värt att prova, tänkte jag. Så här i efterhand kan man väl säga att snålheten bedrog visheten. Jag blev klippt av en (kanske) pakistansk ung man som sprutade vatten i ögonen på mig och kammade på mina öron hela tiden. Förra gången jag klippte mig, efter nolle-p, gjorde frisören luggen en liten aning sned, eftersom jag brukar ha den åt sidan. Den här killen lyckades kompensera och överkompensera den lilla ojämnheten, vilket innebär att jag kommer att behöva lägga luggen åt andra hållet i fortsättningen, för att det inte ska se konstigt ut. Han frågade var jag kom ifrån, till ingen nytta för honom själv. Han hade ingen aning om vad "Svezia" var för ställe. "Det ligger i norr" sa jag. "I närheten av Colombia?" sa han. Ja, där har vi en kandidat till nästa års På spåret.

Det var det om det. Genua ska få lite plats här också, det tycker jag att det var värt. Det var Festa della Madonna (inte sångerskan alltså, Jesus mamma) igår, så jag förväntade mig att det mesta skulle vara stängt. Först verkade det som att det var just på det viset, på den stora gatan som löpte in mot centrum från järnvägsstationen fanns bara några marknadsstånd. Nere i hamnen var det liv däremot; det stora akvariet drog folk förstås, och så hade de en skridskobana (med ledstång längs sargen), som sig bör. Båtarna var i allmänhet lite mindre än sällskapet av yachter från Caymanöarna i Monaco, men det kompenserades med ordentliga lastfartyg och, framförallt, ett vansinnigt stort kryssningsfartyg. Ett piratskepp låg också i hamnen: Neptune från Polanskis film Pirates. Annat sevärt med anknytning till havet var en viss navigatör från staden, som stod staty utanför tågstationen.

Den här båten stod modell för rymdfärjorna i filmen 2012.

I gamla stan var det ännu mera marknader och framåt eftermiddagen öppnade även de vanliga butikerna. Ett gäng medeltida gycklare dök plötsligt upp framför katedralen och spelade trumpet, trummade och jonglerade med flaggor. Under mitt irrande i de trånga gränderna fann jag en affär som sålde nyproducerade kopior av gamla fotbollströjor. De hade en blå Unitedtröja från europacupfinalen 1968 och en röd med BEST och nummer 7 på ryggen. Jag var omåttligt sugen på att inhandla den senare, men 80 euro var lite för saftigt för min smak, även om George Best var världens bästa spelare* (och världens mest bortkastade talang).



Ett par bilder till måste jag faktiskt klämma in. Inne i den här katedralen fanns en ovanligt fin gravsten, som jag tycker att ni borde få se. Så ska man se ut när man går mot den sista vilan! Ja, och så han som alltid är med förstås. Ni vet nog vem det är vid det här laget, även om bilden är tagen på ganska långt håll.



*En lista på gång kanske?

A p(r)esto

Marco Maccherone


Mer om Nice och Monaco

Åter i Bologna, efter en utmattande hemresa där tågvagnen mellan Genua och Bologna höll en temperatur på 40° C (313,15 K för teknologer). Inte blir jag förvånad när jag ser att restaurangskylten står kvar i köket, det var snarare förväntat. Det är ingen ordning på allting här.

Genua var också en väldigt intressant och fin stad, men eftersom jag hade problem med bilduppladdningen igår kompletterar jag informationen om Nice och Monaco först. Till att börja med misstänker jag att Malin fuskade sig till sina 6 poäng i frågeleken. Eller fuskade och fuskade, jag tror i alla fall att hon har varit i Nice i smyg. Hur kan det annars komma sig att hon har en meny uppkallad efter sig på en restaurang där?



Det fanns fler roliga skyltar, må ni tro! Universitetet i Nice heter Valrose [valross], bara en sån sak. Ett visst hotell lär ha svårt att locka till sig svenska gäster [vänd om]. Dessutom observerade jag det berömda observatoriet och fotade en alltför sällsynt skyltdocka. Utsikten från deras Châteu ska inte underskattas heller.

Vadå

Ja, och så var det Monaco och de stora kryssningsfartygen. Även där fanns det många vackra vyer, i synnerhet från kullen där fursten har sitt palats. Casinot var tjusigt och glassen var hutlöst dyr. Båtarna ja... jag köpte den där sista där, duger den Amanda?





3,50 euro för en twister?! De måste skämta... de har åtminstone en enkel prislista, 3,50 för allt.

Så där ja... Det är lite skillnad på bilparkerna i Monaco och Bologna, som ni kanske förstår. Förutom Lamborghini såg jag även Porsche, Mercedes, Bentley, Ferrari och BMW, samt en hel del, mindre fina, franskregistrerade bilar (däribland en vit 745). De värsta vrålåken stod ändå förmodligen i garage hos Hôtel de Paris och casinot.

Genua får vänta på att återges till i morgon, det känns som att det blev tillräckligt långt ändå här.

A presto

Marco Maccherone

Nice

Ja, staden alltså. Det är där jag är just nu. Min syster var den enda som tordes svara och vann överlägset med 6 poäng. Jag skickar en baguette på posten.

Ni andra kanske är glada att slippa leka och vill se lite bilder från Rivieran? I så fall verkar det inte bättre än att ni får hålla er ett par dagar, uppkopplingen är nämligen lite långsam här idag. Det är ett bra vandrarhem annars, Villa Saint-Exupéry, de har hamnat på topp 10 på världsrankingen de senaste fem åren. Det finns datorer att låna, men jag var dum nog att släpa med min egen så jag ser till att den kommer till användning också. Frukosten är inte hotellfrukost de luxe, men helt godkänt för ett vandrarhem: fyra sorters bröd och tio sorters flingor, mjölk, juice, te, kaffe, smör, marmelad och honung. En sak som är bra med Saint-Exupéry är att det ligger högst upp på en kulle i slutet av en lång, lång backe, med enastående utsikt över Nice. En sak som är mindre bra är att det ligger högst upp på en kulle i slutet av en lång, lång backe, så att det tar en halvtimme att gå till eller från stan. Det finns å andra sidan buss och spårvagn och föreståndarna för vandrarhemmet kör minibussar i skytteltrafik till hållplatsen. I det gemensamma utrymmet finns det TV-spel, men det har man inte tid med när man är på upptäcksfärd. Spelade Marco Polo Nintendo med Kublai khan? Nej. Hade Sven Hedin med sig ett PSP på sin resa till Asien? Knappast. Satt Columbus fastklistrad vid sitt X-box under sökandet efter Indien? Tja, det skulle ju åtminstone förklara varför han hamnade så fel.

Igår eftermiddag lastade jag av lite packning på rummet och gick och upptäckte Nice. Det hade gått bättre att berätta om det med hjälp av bilder, men jag kan avslöja att det mycket riktigt är en trevlig stad. Garibaldistatyn visade jag ju igår, annat sevärt är Vieux Nice (gamla stan), Place Massena (där de nu har julmarknad med ryskt tema och ett pariserhjul), utsikten från den gamla fästningen och den steniga medelhavsstranden. Jag har provat de lokala specialiteterna socca (nån sorts tunn, ugnsgrillad pannkaka) och pissaladiére (inte pizzasallad, utan pizza med lök, ost och oliver), men inte bouillabaisse eller salad niçoise.

Idag var det Monaco på schemat. Det är lätt att tro att svenska skidåkare och tennisspelare flyttar dit bara för att slippa betala flera miljoner i skatt, men jag har kommit fram till en anna teori: de flyttar dit för att träna. Inte slalomteknik och smashar alltså, utan kondition och benstyrka. Det är nämligen enormt mycket backar och trappor i Monaco, vilket inte är konstigt med tanke på att det ligger på en bergssluttning. Om det inte vore för att de hade så mycket rulltrappor och hissar också så skulle monegaskerna bli elitidrottare hela bunten. Det var väldigt fint i Monaco för övrigt. Casinot var stängt när jag var där (och jag var för taffligt klädd för att bli insläppt), men jag har sett det, samt hamnen med alla dess slagskepp till båtar (bilder kommer så småningom, svärfar) och vaktavlösningen vid Grimaldis fort. I souvenirbutikerna hittade man mest produkter med anknytning till Monte Carlo F1 Grand Prix, och främst då med en viss stegrande, italiensk häst på. Jag observerade en bil av det fabrikatet också, men den var så snabb att jag inte hann ta kort på den.

I morgon åker jag hemåt, men stannar några timmar i Genua, i väntan på tåget. Ingvar Oldsberg (och numera Kristian Luuk) brukar ju alltid förklara sina vitsiga ledtrådar, så jag får väl göra det också. Dock inte här, jag gör det i en kommentar till respektive inlägg. Det tar sån plats här annars.

A presto

Marco Maccherone

Sista chansen!

Jag ser till min förvåning att ingen mer har vågat gissa var jag nu befinner mig. Sista ledtråden då... Kom igen nu, jag vet att ni kan!

På 2 poäng: På vägen hit har jag alltså passerat jeansens hemstad, samt ett furstendöme där det körs fort och spelas högt. Staden jag befinner mig i har fått namn efter den grekiska segergudinnan och färg efter havet och himlen. Den berömda stranden är lika populär som den är stenig. Ett ombestritt EU-fördrag skrevs i staden. Nu borde ni se var jag har hamnat!

Så där ja, nu råder det väl ingen tvekan om var jag är? Det är väldigt fint här för övrigt, sommar och julstämning på samma gång. De har granar med vit skumplast på och i gamla stan gör de allt för att göra slut på sitt lager av glödlampor innan de blir förbjudna. Jag lägger in lite bilder som inte är alltför avslöjande (leken pågår ju fortfarande). En personlig favorit är de två stolparna som har bråkat.

Julmarknad. Där fick du så du teg, sa den ena stolpen till den andra. Giuseppe Garibaldi - ständigt aktuell. En hyvens kille.

I morgon ska jag spana in grannbyn också. Om c:a 24 timmar får ni veta var jag är (men det har ni väl redan listat ut?).

A presto

Marco Maccherone

4 poäng

Regn hela dagen igår, med andra ord ingen fotbollsmatch idag. Det pratas ju jämt om att vi i Sverige borde anpassa oss till den europeiska majoriteten och spela vår-höst, men frågan är om inte de borde anamma vårt säsongsupplägg i stället. Planerna här nere mår inte heller bra av att beträdas på vintern.

Mina rumskamrater - som förresten heter Husamettin (han som jag delar rum med) och Alper - har överträffat sig själva igen. Husamettin kanske inte ska lastas så mycket för det här, för så länge jag var vaken igår kväll var han hemma. Någon har i varje fall tagit med sig en skylt från en närbelägen taverna och ställt i vårt kök. Eller kök och kök, det såg som vanligt mer ut som en krigszon i morse. Jag hoppas att den som har stulit skylten lämnar tillbaks den snarast, det känns inte bra att ha den där. Det är så höga priser på den. Dessutom är den i vägen.



Lite mer julstämning kan jag bidra med också. Det lutande tornet har blivit det lysande tornet, en julgran med cykeldriven belysning har satts upp på stora torget, handlarna har pyntat sina skyltfönster efter bästa förmåga och en skridskobana har byggts i närheten av järnvägsstationen. Skridskobanan var rolig att se. Det fanns väldigt mycket yta i mitten av banan, vilket kunde härledas till att de allra flesta åkte runt och stödde sig mot sargen. Alla utom en våghalsig kille som tog fart och körde rakt in i den. Det blev låga poäng från domarna (utom från de franska domarna). Ett av skyltfönstren här nedan, det med de stora paketen, är faktiskt ett apotek.





En enda gissning har inkommit på min reselek än så länge. Svaret är noterat, jag har tagit bort det för att ni som ännu inte gissat ska slippa störas av konkurrenternas tankegångar. Nu är det dags för nästa poängnivå.

På 4 poäng: Färgen på kustremsan är samma som det italienska fotbollslandslaget har på sina tröjor och den gamla regionsflaggan är likadan som Danmarks. Temperaturen går sällan under 0 grader Celsius; i maj kan man t.o.m. se en och annan palm i de här trakterna. Stadens fotbollslag var som bäst på 50-talet och överträffas numera vida av sina lokala konkurrenter på kusten. Ett av dessa lag var faktiskt i final i Champions League så sent som under detta decennium.

När nästa ledtråd kommer är jag redan på plats. Jag förväntar mig minst fem nya (rätta) svar innan dess.

A presto

Marco Maccherone

Resan går vidare

Endast en gissning har hittills inkommit på destinationen för min resa, och den var så långt ifrån så att den nästan inte räknas. Jag antar att ledtrådarna har varit för kluriga än så länge, men jag gjorde det avsiktligt väldigt svårt från början. Det är ju trots allt givet varifrån jag åker och ungefär vilket område jag har att röra mig i, plus att jag redan innan tävlingen började röjde mina planer. Med det i tankarna, med inspiration av kvällens nystart av TV-programmet som det här konceptet är hämtat från och med lite nya, fräscha ledtrådar ska väl åtminstone någon kunna komma med en bra chansning? Kom ihåg att ni kan gissa flera gånger, det kostar inget att dra i nödbromsen!

På 6 poäng: Fisk är som sagt populärt, gärna i soppa, men det som Asterix kom hit för var den berömda salladen. I en närbelägen stad gör man klokt i att hålla hårt i plånboken - där finns nämligen rikligt med banditer. "Oreda" är den ordagranna översättningen från italienska på vad den staden är känd för. Nog om det och åter till vår stad, som säkerligen är bra mycket trevligare att vistas i. Den tidigare omnämnde Garibaldi föddes här och ansåg att hela området borde införlivas med Italien, där det hörde hemma. Frankrike hade dock redan gjort anspråk på detsamma och ville ogärna lämna bort det. Idag talas här både franska och italienska, vid sidan av det egna språket.

Jag sitter just nu och ser På spåret på SVT Play och grämer mig över att det nya värdparet ska tabba sig så illa redan på första resan. Idefix husse är ju Obelix och Lugdunum kan inte ha varit huvudstad för honom om den grundades 7 år efter att serien sägs äga rum. Å andra sidan gjorde serieskaparna själva misstaget att låta Asterix och Obelix besöka staden som ännu inte fanns (dock inte för att köpa sallad).

A presto

Marco Maccherone

8 poäng...

Idag var jag, helt utanför tävlingen, i Florens under dagen. Jag hade lite julklappsärenden och annat att uträtta, allt finns tyvärr inte att köpa i Bologna. Med uppdraget slutfört tog jag tillfället i akt att se lite mer av staden och besöka det där vetenskapshistoriska muséet som hade eftermiddagsstängt sist jag var där. Den här gången hade de öppet, dock inte på andra och tredje våningen, så jag fick nöja mig med bottenplan och källaren. Det var mest teleskop, passare och maskiner för att skapa statisk elektricitet, men även såna där dubbelkoner som rullar uppför lutande plan. Galileos teleskop (det riktiga, det som inte är ute i rymden) fanns där också, men det verkade inte värderas speciellt högt, för det låg i ett vanligt glasskåp med en massa andra gamla prylar.

Gatorna var betydligt glesare befolkade denna gång än senast jag var i Florens; det gick att röra sig framför Palazzo Vecchio och runt domen, jag var t.o.m. inne i katedralen. Däremot var jag inte i Dantes hus, men där var jag nästan förra gången. Inträdet var ganska dyrt, men jag har åtminstone varit i Dantes tambur (numera souvenirshop). Ponte Vecchio var jag på förstås. På andra sidan hittade jag en lång, brant väg som slingrade sig upp på en höjd. Jag tog mig upp för att se på utsikten, men den skymdes till stor del av alla höga hus. Till lunch åt jag pizza på samma utmärkta restaurang som förra gången (kanske den bästa pizzan hittills), sen vågade jag mig på en våffla med nutella, för det verkade vara en lokal specialitet. Lite bilder får ni se innan vi kommer till frågeleken: Palazzo Vechio (till vänster ser ni balkongen där Anthony Hopkins hängde ut Giancarlo Giannini i Hannibal), den där grisfontänen (Fontana del Porcellino) som alla ska gå och klappa på och slänga pengar i, Santa Maria Novella och, sist men inte minst, två gula lyftkranar.



Då så, nog om det.

På 8 poäng: Staden grundades av greker, på den tiden medelhavets härskare. Därefter har den omväxlande varit ockuperad och självstyrd. En känd gata har namn efter britter, men även Asterix och Obelix har besökt staden. Som vanligt i dessa trakter har den gamle frihetskämpen Giuseppe Garibaldi fått ett torg uppkallat efter sig. Trots sitt läge vid kusten är det ingen utpräglad fiskestad, även om fisk i olika former säkert står på menyn på de lokala restaurangerna. Var var det ni sa att vi var?

Åh, nu känner jag mig verkligen som Ingvar Oldsberg i högform! Där fick ni att klura på! Gissa på, i min frågelek har man flera chanser att dra i bromsen.

A presto

Marco Maccherone

Vart är jag på väg?

Förra gången jag försökte göra en tävling av mitt resande var det många som tyckte att det var alldeles för svårt och att formatet var knepigt, så nu tänkte jag göra det på ett sätt som de flesta känner igen. Ni får ledtrådar på 10, 8, 6, 4 och 2 poäng, där varje mening kan innehålla en dold, krystad, vägledande ordvits. Låter det bekant? Ja, det är klart det gör, ni tittar väl på På spåret? Jag hoppas att Johannes fortsätter läsa (det här är nåt för dig), för övrigt tror jag mig kunna locka en lite äldre målgrupp än tidigare (Martin, Jonas, Adam - dags att titta hit). Resan är tänkt att starta på söndag, så om ni har tur och är duktiga får ni veta vart jag är på väg redan innan jag har åkt. En ledtråd om dagen från och med idag.

På 10 poäng:
Jag lämnar bostaden med tvillingtornen och ger mig ut på en resa i flera etapper. Den första delen av resan för mig till en närbelägen stad som italienarna har lätt att tycka om, därefter viker jag av mot kusten. Slutmålet är populärt bland turister, om än främst under sommarhalvåret. En lång tradition av invasion och ockupation har präglat regionens historia, en region där man talar på ett sätt som starkt skiljer sig från landet i övrigt. Staden jag ska söker är en hamnstad med viktiga färjeförbindelser, men där finns också järnvägsstation och flygplats.

Inte alltför lätt kanske, men det ska det inte vara på 10 poäng. Däremot får ni bakläxa om ni inte kan lista ut varifrån jag startar. Har ni läst här tidigare i veckan kan ni dessutom ha lite idéer om vart jag ska. Skynda er att gissa, när nästa ledtråd kommer i morgon kväll är det för sent att ta 10:an!

A presto

Marco Maccherone

Ferrara

För att väga upp den förfasade resan till Casalecchio ikväll var jag i Ferrara idag. Den ene av turkarna gick dessutom och la sig när jag åt frukost, så det verkade som ett bra tillfälle att ge sig ut och se sig om i Emilia-Romagna. Jag visste inte så mycket om Ferrara från början och så här i efterhand är det kanske inte så konstigt att man inte har hört talas om det. Det fanns en katedral, lite statyer och en gammal stadsmur, samt en liten marknad liknande den på Piazza VIII Agosto i Bologna. Ingen Garibaldistaty såg jag, däremot hade de Via Garibaldi som gick rakt genom centrum. Utanför detta centrum var det just inte mycket att se, ungefär lika dött som Parma i söndags. En pizzeria med vedeldad stenugn hittade jag åtminstone, det blev en Quattro stagione som faktiskt inte var så tokig. Jag åt t.o.m. upp champinjonerna.



Visst var Ferrara trevligt, men just denna dag kunde jag inte låta bli att sakna Amandas sällskap. Vi firar ju faktiskt 10 månader idag. Bara en vecka kvar tills vi ses nu. 2<3



A presto

Marco Maccherone

Parma

Så, nu blev det ingen spännande gissningslek om var jag har varit idag. En av dem jag bor med hade fortfarande inte gått och lagt sig när jag gick upp kl 10 i morse, så det kändes som att det var bättre att åka iväg någonstans än att sitta hemma och vara tyst. En eftermiddag i Parma kändes lagom, det är bara en timmas resa. Stadens A-lag (inte de som spelar i Serie A alltså) bildade välkomstkommitté utanför tågstationen. För övrigt var det ganska lugnt och tyst i Parma, det mesta var givetvis söndagsstängt. Jag hann med att se citadellruinen, det åttakantiga, rosa tornet Battistero, Palazzo Ducale med tillhörande park, den ynkligt torra floden, ett gammalt träd och den för italienska städer obligatoriska statyn av Garibaldi (populär kille). En pizza åt jag också, men den var tyvärr lite av en besvikelse.

Citadellet. Mitt torn det har åtta kanter, åtta kanter har mitt torn... Ser ni floden? Det gjorde knappt jag.

Anledningen till mina rumskamraters sena hemkomst var förstås en halloweenfest. Jag följde med dem dit, med ytterst lite hopp och förväntan om att komma in, eftersom jag inte har skaffat något esn-kort ännu. Det var en erasmusfest, man skulle få gå in gratis om man var där före 23.45 och hade sitt esn-kort med sig. Vi kom dit 23.40, 100 personer före i kön. Jag gick därifrån, de andra gick förmodligen in och stannade till stängning kl 04.00. Eventuellt ska jag gå och få mig en sånt där kort, problemet är bara att kontoret endast är öppet på tisdagar, då jag har två långa föreläsningar. Det kändes inte så akut att fixa det från början, sen har det bara inte blivit av. Ungefär som registreringen, fast den glömde jag snarare bort fram till förra veckan.

I morgon ska jag presentera min majonnäsvikare (egentligen tubvikare, men majonnäsvikare låter ju roligare). Jag är ganska nöjd med den, jag tycker att jag har kommit på en ganska fiffig maskin. Tyvärr kan jag inte ge några detaljer här, med risk för industrispionage.

12 dagar kvar Amanda, det överlever vi.

A presto

Marco Maccherone

Resequiz

Som jag sa igår begav jag mig alltså till (Florens/San Marino/Maranello/Flen) idag. Nattens sömnsvårigheter till trots tog jag mig upp kl. 8:40, åt en snabb frukost och hastade iväg till tågstationen, med viss hjälp av en (strejkbrytande?) buss. Jag hann med lite marginal köpa biljett i automaten och kliva på tåget till (Rimini/Prato/Modena/Gnesta). Jag vilade lite under resan, men läste även några sidor i (Fantomen/Corriere della Sera/min Montalbano-bok/Musse Pigg). Väl framme köpte jag en ny biljett och fortsatte med (buss/färja/ett annat tåg/cykel) mot min slutdestination. Det var kanske inte den bästa dagen att åka till (Florens/San Marino/Maranello/Flen), för det var väldigt (varmt/snöigt/dimmigt/smutsigt), men å andra sidan var det inte så mycket (turister/mygg/tjuvar/hundbajs). Ett givet tidsfördriv var förstås (Vetenskapshistoriska muséet/Ferrarimuséet/Tortyrmuséet/Majonnäsmuséet) och dess stora samling av gamla (bilar/tortyrredskap/vetenskapliga instrument/räkmackor), inte minst sådana med anknytning till (Spanska inkvisitionen/Galileo Galilei/F1-serien/Café Sundsvall).

Staden var ganska (liten/fin/stor/tråkig) med många små butiker. De flesta sålde (klockor/kepsar/skor/fiskleverolja) eller (ost/paraplyer/vapen/knark), men där fanns även (en verkstad/en bordell/ett systembolag/en katt). Jag köpte dock inte så mycket mer än en chokladkaka, men den var inte så fantastiskt god - inte alls som (Marabou/Fazer/Lindt/Eldorado). Eftersom jag var trött åkte jag hem redan (framåt eftermiddagen/kl. 17/efter en kvart/igår). (Bussen/Färjan/Tåget/Cykeln) kom dock fram lite sent p.g.a. (höga vågor/tågrån/trafikstockning/punktering), så jag fick ta ett senare tåg än jag tänkt mig. Hem kom jag i alla fall, som ni förstår. Trött, men inte helt missnöjd med dagen. Jag fick ju trots allt se (San Marino/Maranello/Florens/Flen) för (första/andra/elfte/sista) gången.

Den som först listar ut rätt alternativ på hela händelseförloppet vinner (en ny Volvo V70/kedjelösa cyklar/kaffe för ett helt år/ett vykort).

A presto

(Marcus/Marco Maccherone/Mr Walker/Bo Ko)


Pizza i Pisa

Som ni kanske minns från det förra inlägget var det tänkt att denna Pisaresa skulle gå betydligt bättre än den förra. Det största problemet då var att hitta ett visst vandrarhem som jag läst om - det fanns helt enkelt inte där det skulle eller där mannen i turistinformationen hade markerat det på kartan (eller strax utanför kartan). Igår hade jag sett ett billigt vandrarhem på internet som jag, på samma sätt som förra gången, frågade efter i turistinformationen. Även denna gång fick jag en karta med markering och kunde ge mig ut och söka. Ju närmare markeringen jag kom, desto mer kändes det som att jag var på väg mot samma område som förra gången. Nu i efterhand är jag helt övertygad om att det var samma vandrarhem, för det jag letade efter igår låg inte på samma ställe som det andra inte heller låg, fast den här gången var stället med på kartan (lite större karta i år). Detta är förstås helt osannolikt, men det är sant. Jag vägrar tro att det där vandrarhemmet existerar tills någon bevisar motsatsen.

Jag fick alltså ge mig ut och leta efter någon annanstans att bo, som förra gången. Vandarhem fann jag inga och hotellen var alltför dyra. Till slut tog jag in på ett enstjärnigt hotell på en bakgata. Det enda de hade var ett dubbelrum för 45 euro. Smålänningen i mig fick blunda och hålla för öronen en stund, jag var tvungen att ha nånstans att sova. Rummet var för övrigt större än Amandas lägenhet, med en ljuskrona på 100 kg hängande från det fem meter höga taket. De hade även vår gamla symaskin där. Jag trodde den stod i garaget, mamma?



Med det problemet ur världen gick jag ut för att se staden och äta. Lite bilder från Piazza dei Miracoli (beskrivning behövs knappast):



En pizza blev det till lunch. Det måste man ju liksom äta då och då när man är här nere. Jag valde en lite okonventionell sort, mest för att jag var nyfiken på kombinationen salsiccia-mascarpone. Mascarpone på en pizza? Det är ju en dessertost, brukar mest finnas i glass och efterrätter annars. Det lät jättekonstigt, men var fantastiskt gott. Recept på den pizzan får ni här:

Ingredienser:

Botten: Vetemjöl, olja, vatten, salt, jäst.

Tomatsås: Tomater, lök, vatten, kryddor.

Pålägg: Mascarpone, salsiccia.

Gör så här:

Ta regionaltåget (det är billigast) till Pisa (byte i Prato och Firenze). Gå till pizzerian bredvid läderhantverksbutiken på Via Santa Maria (ligger på höger sida om man kommer från tågstationen). Sätt dig vid ett bord och läs menyn. Beställ pizza och valfri dryck. Vänta. Ät.

En bild:


Smaskens!

Om man inte befinner sig i Bologna vid resans start kan det bli lite annorlunda väg till Pisa. De har till exempel en flygplats.

Idag började jag med att ta en tur till kusten. Jag snålåkte buss (man kan göra det i det här landet) till Tirrenia och tog ett svalkande dopp i Medelhavet. Det var inte alls kallt, säkert 20 grader. Inte helt fel, så här i oktober. Sen snålåkte jag tillbaka och tog tåget till Florens. Bildbevis på badet:



Pisa må vara en turistfälla, men det finns i alla fall plats att gå runt och titta på tornet och allt annat. I Florens var det desto trängre på de popläraste ställena. Jag lät mig ändå vallas med av strömmen för att se den berömda domen, Michelangelos Davidstaty och den gamla bron som inte har fått nåt bättre namn än just "Den gamla bron" (Ponte Vecchio). Det mest imponerande med den är att den håller för tyngden av 400 turister och 30 juvelerarbutiker.

Det kostar oftast en viss summa att gå in i alla de här kända byggnaderna (samtliga byggnader på och kring Piazza dei Miracoli och i princip alla stora kyrkor och museer i Florens), så jag avstår för det mesta. I Florens finns dock ett museum för vetenskapshistoria. 65 spänn (kronor, motsvarande) i inträde, men var det nånting jag ville se och kunde tänka mig att betala för så var det detta. Det var givetvis stängt. Jag fick nöja mig med att fota statyer av gamla konstnärer och vetenskapsmän. Någon som kan hitta kopplingen mellan dessa tre, samt komma på vem som saknas?

?

Många bilder, men två skulpturer till orkar ni med: Herkules som spöar upp en kentaur och någon som inte gillar läget:



Jaa, mycket hann jag med ändå, även fast det tog sån tid att hitta hotell. Några julklappar har jag köpt också, men vad och till vem kan jag av uppenbara skäl inte skriva här. Så ja, lite nyfikna kan ni allt få vara.

Bara 7 dagar tills jag får träffa min underbara Amanda igen. En endaste ynka vecka alltså. När du väl är här ska vi ta vara på varje sekund. 2<3

A presto

Marco Maccherone




RSS 2.0