Vis av erfarenhet?
Milano är den stad i Italien som jag har varit i näst flest gånger. Nu är jag här igen och umgås med min mamma och min syster. Strax efter ankomst blev jag och Malin tilldelade uppdraget att hitta en affär där man kunde köpa dricksvatten och schampo. Jag hade sett en Pam-skylt på vägen till hotellet, så det borde inte ha varit så svårt. Det var det naturligtvis. Vi hittade skylten och följde den. Efter 300 m kom vi till en korsning. Inga nya skyltar. Vi chansade på den högra vägen, vilket ledde oss i en båge tillbaka mot gatan där hotellet låg. Just på den gatan hittade vi - just det - Pam. Vår lilla runda innebar en dryg kilometers omväg jämfört med om vi tagit gatan upp direkt från hotellet. Synd att de inte hade skyltat den vägen. Av erfarenhet vet jag att det brukar var mycket folk och långa köer på Pam. I dag var det dubbelt så långa köer som vanligt, antagligen för att det var sent och dagen före en helgdag (det mesta är stängt i morgon). Medan vi stod i kö hann vi lägga märke till att de hade svenska lantchips, mittemot hyllan för öl och skruvar. Lite lustig ordning kanske.
Jag har svårt att låta bli att skriva om fotboll, men i dag ska jag göra ett försök. Hmmm... Nej, det går inte. Helsingborg hamrade ner de svenska mästarna ordentligt i tabellbotten när de förlängde sin obesegrade svit till 8 matcher. Åtvidaberg gjorde helt plötsligt alla sina mål i rätt nät, och tabellen kunde inte se bättre ut. På den europeiska scenen var det semifinal i UEFA-cupen mellan Liverpool och Atletico Madrid. The Reds öppnade rasande starkt och fick med sig 1-0 från första halvlek genom italienaren Aquilani. Det stod sig matchen ut och gav sammanlagt 1-1 med det första mötet inräknat, vilket alltså innebar förlängning. Liverpool var snabbast ur startblocken även där, men satte snart skrattet i halsen när (ingen mindre än) Diego Forlan pangade in kvitteringen (2-1 i matchen, 2-2 sammanlagt, fler borta mål för Madrid). Han gjorde den klassiska målgesten att slita av sig tröjan, trots att han borde lärt sig av erfarenhet att det är dumt. Denna gång fick han dock på sig tröjan igen.
I dagens City läste jag att Snömannen, eller Yeti, har påträffats i Ryssland. Fyra ryska fiskare räddade den stackars varelsen från att drunkna i en flod. Det kan mycket väl vara världens värsta fiskehistoria. Man tycker ju för övrigt att OM det nu finns EN snöman som har hängt med i ett antal år så borde han väl åtminstone veta bättre än att ge sig ut att simma i strömt vatten. Fast han kanske inte heller har lärt sig av sina erfarenheter.
A presto
Marco Maccherone
Jag har svårt att låta bli att skriva om fotboll, men i dag ska jag göra ett försök. Hmmm... Nej, det går inte. Helsingborg hamrade ner de svenska mästarna ordentligt i tabellbotten när de förlängde sin obesegrade svit till 8 matcher. Åtvidaberg gjorde helt plötsligt alla sina mål i rätt nät, och tabellen kunde inte se bättre ut. På den europeiska scenen var det semifinal i UEFA-cupen mellan Liverpool och Atletico Madrid. The Reds öppnade rasande starkt och fick med sig 1-0 från första halvlek genom italienaren Aquilani. Det stod sig matchen ut och gav sammanlagt 1-1 med det första mötet inräknat, vilket alltså innebar förlängning. Liverpool var snabbast ur startblocken även där, men satte snart skrattet i halsen när (ingen mindre än) Diego Forlan pangade in kvitteringen (2-1 i matchen, 2-2 sammanlagt, fler borta mål för Madrid). Han gjorde den klassiska målgesten att slita av sig tröjan, trots att han borde lärt sig av erfarenhet att det är dumt. Denna gång fick han dock på sig tröjan igen.
I dagens City läste jag att Snömannen, eller Yeti, har påträffats i Ryssland. Fyra ryska fiskare räddade den stackars varelsen från att drunkna i en flod. Det kan mycket väl vara världens värsta fiskehistoria. Man tycker ju för övrigt att OM det nu finns EN snöman som har hängt med i ett antal år så borde han väl åtminstone veta bättre än att ge sig ut att simma i strömt vatten. Fast han kanske inte heller har lärt sig av sina erfarenheter.
A presto
Marco Maccherone
Bidrag till debatten
Barcelona - Inter var en rätt tråkig match - precis som Mourinho ville ha den. Det var hans show i går. Inte nog med att han visade upp ett stort taktiskt kunnande när han styrde sitt lag till att kväva varje kreativt försök från hemmalaget. Han uppträdde som om han var hög vid sidlinjen (han kanske hade gjort en Fowler?), skrattade åt Mottas utvisning och blandade sig i Guardiolas samtal med Zlatan. Han var så mycket rockstjärna som en fotbollsmanager någonsin har varit och firades som en sådan efter slutsignalen. Det går inte att påstå att reslutatet var orättvist. Barcelona var för dåliga, mest för att Inter gjorde dem dåliga. Många passar på att halshugga Zlatan, men han var inte mer skyldig än Messi eller Puyol till Barças nederlag. Laget kom inte upp i sin normala standard. De skapade inte tillräckligt, rullade mest runt bollen framför Inters försvarslinje som om det var en handbollsmatch. Nu blir man motvilligt tvungen att hålla på Inter i finalen. Fy för FC Bayern.
Så, nu har jag dragit mitt strå till den stora fotbollsbloggarstacken. Vidare till nästa ämne. Vädret blir ju sällan tråkigt att skriva om när jag är i Italien och ni är i Sverige (haha!). 25 grader, klar himmel och vindstilla. Jag tillbringade en stund i 11 september-parken (inte fullt så dyster som den låter) på eftermiddagen och läste Impianti Meccanici. Jag var dock inte ledig hela dagen, numera har jag tre timmar Turbomacchine på torsdagar. Vi fick besök av en duva i aulan. Antar att den ville lära sig lite aerodynamik.
I morgon bär det av till Milano, där mamma och Malin nu har checkat in på sitt hotell. Jag ska upp och guida dem lite i stan och eventuellt någon mer stans. Förmodligen inte till Atalanta - Bologna i Bergamo på söndag dock, det ligger utanför deras intressesfär.
Nästa hembesök är inbokat. Ryanair hade vulkanrea den här veckan, så det var bara att slå till. Den 10:e juni åker jag upp för att hjälpa Amanda med flytten till vårt nya hem i Lambohov. Denna gång skippar jag den tre timmar långa tågresan till Milano och flyger från Bologna, via Bratislava. Gitarren får följa med också, under namnet Mr EXTRA ITEM SEAT. Jag tvekade lite när jag skulle välja titel - något är man ju tvungen att ta - men jag kom fram till att Mr passade bäst. Den heter ju faktiskt Morgan.
A presto
Marco Maccherone
Så, nu har jag dragit mitt strå till den stora fotbollsbloggarstacken. Vidare till nästa ämne. Vädret blir ju sällan tråkigt att skriva om när jag är i Italien och ni är i Sverige (haha!). 25 grader, klar himmel och vindstilla. Jag tillbringade en stund i 11 september-parken (inte fullt så dyster som den låter) på eftermiddagen och läste Impianti Meccanici. Jag var dock inte ledig hela dagen, numera har jag tre timmar Turbomacchine på torsdagar. Vi fick besök av en duva i aulan. Antar att den ville lära sig lite aerodynamik.
I morgon bär det av till Milano, där mamma och Malin nu har checkat in på sitt hotell. Jag ska upp och guida dem lite i stan och eventuellt någon mer stans. Förmodligen inte till Atalanta - Bologna i Bergamo på söndag dock, det ligger utanför deras intressesfär.
Nästa hembesök är inbokat. Ryanair hade vulkanrea den här veckan, så det var bara att slå till. Den 10:e juni åker jag upp för att hjälpa Amanda med flytten till vårt nya hem i Lambohov. Denna gång skippar jag den tre timmar långa tågresan till Milano och flyger från Bologna, via Bratislava. Gitarren får följa med också, under namnet Mr EXTRA ITEM SEAT. Jag tvekade lite när jag skulle välja titel - något är man ju tvungen att ta - men jag kom fram till att Mr passade bäst. Den heter ju faktiskt Morgan.
A presto
Marco Maccherone
Kalldusch
Lona, den norska tjejen, fyller år i dag. Hennes föräldrar har varit på besök i en vecka. Jag hade inte blivit förvarnad om deras ankomst, så jag blev väldigt förvånad när jag plötsligt en morgon hörde att det var någon inne i "extrarummet"/förrådet. De hittade ett hotell så småningom, trevliga människor för övrigt.
I morse tänkte jag ta mig en dusch före skolan. Först var vattnet precis iskallt, trots att jag vred kranen till full värme och väntade flera minuter. Jag kontrollerade gasbrännaren, för det var den som krånglade senast varmvattnet försvann. Så även denna gång, den stod helt stilla och tryckmätaren var i botten. Jag kom ihåg ungefär hur reparatören gjorde för att fixa problemet förra gången och lyckades få upp gastrycket till normal arbetsnivå. På andra försöket var vattnet fortfarande kallt. Efter ytterligare lite fipplande med brännaren fick jag den att börja elda också, och allt var klart för att duscha. Jag ställde mig i duschen igen, men just som det hade börjat bli varmt sjönk både temperaturen och vattentrycket. Mina aningar bekräftades när jag gick ut i korridoren och spanade: någon duschade i det andra badrummet. Det var Öyvind som drog nytta av mina ansträngningar och snodde varmvattnet. När han väl var färdig kunde jag till slut tvätta mig. Tur att jag gick upp tidigt, jag hade inte räknat med att det skulle ta en halvtimme att duscha.
Jag skrev i går att jag är dålig på att komma ihåg bemärkelsedagar, men ni är ju ännu sämre. Trots min lilla vink om att det var San Marcos (St. Markus) dag i söndags är det fortfarande ingen som har gratulerat mig på namnsdagen. Illa! På väg till skolan går jag förbi en kyrka som har alla evangelister samlade på framsidan. Markus är tyvärr lite för högt upp för att det ska gå att få ett bra kort på honom, men jag har fångat St. Lukas på bild. De är ändå ganska lika. Lukas är lite roligare också, han dansar.
"My name is Luca, I live on the second floor"
Jag må vara deprimerad (fast troligen inte) och chokladberoende (definitivt), men jag är åtminstone inte alkoholist. Olivier drack några glas vin extra i går, när Lyon fick storsmisk av (scheiβ-)Bayern. Men så är han ju fransman också, påstår han. Jag tvivlar lite. Han tycker nämligen varken om sniglar eller grodlår. Fast det kanske inte är konstigare än att jag inte gillar bruna bönor eller ärtsoppa.
A presto
Marco Maccherone
I morse tänkte jag ta mig en dusch före skolan. Först var vattnet precis iskallt, trots att jag vred kranen till full värme och väntade flera minuter. Jag kontrollerade gasbrännaren, för det var den som krånglade senast varmvattnet försvann. Så även denna gång, den stod helt stilla och tryckmätaren var i botten. Jag kom ihåg ungefär hur reparatören gjorde för att fixa problemet förra gången och lyckades få upp gastrycket till normal arbetsnivå. På andra försöket var vattnet fortfarande kallt. Efter ytterligare lite fipplande med brännaren fick jag den att börja elda också, och allt var klart för att duscha. Jag ställde mig i duschen igen, men just som det hade börjat bli varmt sjönk både temperaturen och vattentrycket. Mina aningar bekräftades när jag gick ut i korridoren och spanade: någon duschade i det andra badrummet. Det var Öyvind som drog nytta av mina ansträngningar och snodde varmvattnet. När han väl var färdig kunde jag till slut tvätta mig. Tur att jag gick upp tidigt, jag hade inte räknat med att det skulle ta en halvtimme att duscha.
Jag skrev i går att jag är dålig på att komma ihåg bemärkelsedagar, men ni är ju ännu sämre. Trots min lilla vink om att det var San Marcos (St. Markus) dag i söndags är det fortfarande ingen som har gratulerat mig på namnsdagen. Illa! På väg till skolan går jag förbi en kyrka som har alla evangelister samlade på framsidan. Markus är tyvärr lite för högt upp för att det ska gå att få ett bra kort på honom, men jag har fångat St. Lukas på bild. De är ändå ganska lika. Lukas är lite roligare också, han dansar.
"My name is Luca, I live on the second floor"
Jag må vara deprimerad (fast troligen inte) och chokladberoende (definitivt), men jag är åtminstone inte alkoholist. Olivier drack några glas vin extra i går, när Lyon fick storsmisk av (scheiβ-)Bayern. Men så är han ju fransman också, påstår han. Jag tvivlar lite. Han tycker nämligen varken om sniglar eller grodlår. Fast det kanske inte är konstigare än att jag inte gillar bruna bönor eller ärtsoppa.
A presto
Marco Maccherone
Världens sämsta aprilskämt
Matematik är ett språk. Ett snuskigt, ovårdat språk om man är i Italien. Som om det inte var nog med de vanliga ofina uttrycken drog matematikprofessorn i dag till med f-ordet. Det svenska f-ordet. Det där som Honda råkade döpa en bilmodell till. Lite onödigt att ta till det om man pratar om längden av en kurva i planet.
En av många hypermoderna undervisningssalar på Facoltà di Ingegneria.
Som vanligt är jag sent ute med att uppmärksamma högtidsdagar. Grattis i efterskott Rasmus (21 år den 24:e)! I söndags var det dessutom minnesdagen av Italiens befriande från nazisterna samt San Marcos dag, och torsdag förra veckan var Jordens dag (planeten, inte myllan). I dag kan jag ändå vara ute precis i tid och gratulera min brorsdotter Louise, 4 år. Grattis!
Förra veckan, när jag var ute och sprang, såg jag en rolig registeringsskylt. Jag hade förstås ingen kamera med mig, men i dag hittade jag bilen igen. Ägaren till den bilen behövde inte hitta på en egen skylt för att bli tuffast i stan.
BOSS - chefigt värre.
Ni såg väl gårdagens fina skyltar? När jag kom till skolan i dag var det faktiskt en bärgare där som höll på att köra bort en vespa. Han tog den dock inte på släp efter bilen, som skylten implicerar, utan uppe på flaket. Tråkmåns.
Knäskadan som jag ådrog mig för drygt ett år sen har börjat kännas av igen, så jag har inte kunnat springa eller träna fotboll på en vecka. Det var en lite lustig historia förresten, för att gå in på ett sidospår. Jag spelade inomhusfotboll på konstgräs med ett lag som vi satt ihop inom klassen. Vi hade haft tunga motgångar och lidit stora nederlag, oftast med mig som målvakt, men nu hade jag konverterat till mål(o)farlig forward och gjort två mål i föregående match (och missat 7 chanser i matchen innan den). Den här gången gick det ovanligt bra för oss, vi ledde stort och jag hade gjort ett av målen. Under andra halvlek fick jag läge att öka på när jag kom i en 50/50-situation mot målvakten. Tyvärr hann han ut först och fick undan bollen, samtidigt som jag fastnade med foten under honom när jag var på väg fram. Knät böjdes för ett ögonblick åt fel håll innan jag kom loss och föll framåt i svåra smärtor. Än så länge var väl historien inte så rolig, men det kommer en poäng. Det hela utspelade sig den 31:a mars, sent på kvällen. När jag sen haltat hem på cykeln och lagt mig i sängen med benet på en trave kuddar var det redan efter midnatt. Jag skrev till Amanda i ett sms att jag hade skadat knät, men hon trodde mig inte först, eftersom det var första april. När de andra i laget kom till skolan följande dag och talade om att de hade vunnit med 5-1 var det ingen som trodde på det heller. Så kan det gå...
Nu kom jag väldigt långt ifrån det jag tänkte skriva. Jag har kommit fram till att jag är djupt deprimerad. Hur ska man annars förklara att jag äter så mycket choklad? Säkert fem gånger så mycket som en normalt deprimerad person. Det mest chockerande av allt är att studien är gjord i USA, ett av världens fetaste länder. Detta kan ju bara innebära en sak: Jag är inte bara deprimerad, jag är gravt överviktig också.
A presto
Marco Maccherone
En av många hypermoderna undervisningssalar på Facoltà di Ingegneria.
Som vanligt är jag sent ute med att uppmärksamma högtidsdagar. Grattis i efterskott Rasmus (21 år den 24:e)! I söndags var det dessutom minnesdagen av Italiens befriande från nazisterna samt San Marcos dag, och torsdag förra veckan var Jordens dag (planeten, inte myllan). I dag kan jag ändå vara ute precis i tid och gratulera min brorsdotter Louise, 4 år. Grattis!
Förra veckan, när jag var ute och sprang, såg jag en rolig registeringsskylt. Jag hade förstås ingen kamera med mig, men i dag hittade jag bilen igen. Ägaren till den bilen behövde inte hitta på en egen skylt för att bli tuffast i stan.
BOSS - chefigt värre.
Ni såg väl gårdagens fina skyltar? När jag kom till skolan i dag var det faktiskt en bärgare där som höll på att köra bort en vespa. Han tog den dock inte på släp efter bilen, som skylten implicerar, utan uppe på flaket. Tråkmåns.
Knäskadan som jag ådrog mig för drygt ett år sen har börjat kännas av igen, så jag har inte kunnat springa eller träna fotboll på en vecka. Det var en lite lustig historia förresten, för att gå in på ett sidospår. Jag spelade inomhusfotboll på konstgräs med ett lag som vi satt ihop inom klassen. Vi hade haft tunga motgångar och lidit stora nederlag, oftast med mig som målvakt, men nu hade jag konverterat till mål(o)farlig forward och gjort två mål i föregående match (och missat 7 chanser i matchen innan den). Den här gången gick det ovanligt bra för oss, vi ledde stort och jag hade gjort ett av målen. Under andra halvlek fick jag läge att öka på när jag kom i en 50/50-situation mot målvakten. Tyvärr hann han ut först och fick undan bollen, samtidigt som jag fastnade med foten under honom när jag var på väg fram. Knät böjdes för ett ögonblick åt fel håll innan jag kom loss och föll framåt i svåra smärtor. Än så länge var väl historien inte så rolig, men det kommer en poäng. Det hela utspelade sig den 31:a mars, sent på kvällen. När jag sen haltat hem på cykeln och lagt mig i sängen med benet på en trave kuddar var det redan efter midnatt. Jag skrev till Amanda i ett sms att jag hade skadat knät, men hon trodde mig inte först, eftersom det var första april. När de andra i laget kom till skolan följande dag och talade om att de hade vunnit med 5-1 var det ingen som trodde på det heller. Så kan det gå...
Nu kom jag väldigt långt ifrån det jag tänkte skriva. Jag har kommit fram till att jag är djupt deprimerad. Hur ska man annars förklara att jag äter så mycket choklad? Säkert fem gånger så mycket som en normalt deprimerad person. Det mest chockerande av allt är att studien är gjord i USA, ett av världens fetaste länder. Detta kan ju bara innebära en sak: Jag är inte bara deprimerad, jag är gravt överviktig också.
A presto
Marco Maccherone
Våren är här!
Nu är det officiellt vår i Italien! Svalorna har kommit nämligen. I eftermiddags var det 25 grader varmt och sol, vilket det förväntas vara även de kommande veckorna, med undantag för i morgon då det ska regna. Hela prognosen finner ni här.
Italiensk TV skrev jag om i går. Nå, det var innan jag såg kvällens program: La pupa e il secchione - Pinglan och plugghästen (eller, i engelsk version, The beauty and the geek). Det hela går ut på... eller det vet jag inte förresten. Det som händer i programmet är i varje fall att sex par, en töntig kille som är helt insnöad på vetenskap och en korkad tjej som är fotomodell, tävlar mot varandra i... någonting. Det första momentet bestod i att killen satt bakom ett skrivbord, tjejen satt på skrivbordet och programledare sprang omkring framför och apade sig. En bild på en känd person visades på en stor skärm, och programledaren försökte hjälpa tjejen att komma fram till vad personen hette. När hon (med stor möda) hade lyckats klura ut två kända personers identiteter ställde hon sig och dansade på skrivbordet och sen var det dags för nästa par. En jättekonstig tävling med andra ord, vars enda underhållningsvärde låg i att se hur dålig koll tjejerna hade. En av dem trodde att Josef Stalin var Sherlock Holmes, medan en annan omedelbart gissade på Dracula när Beethovens bild kom upp. Det bästa var ändå när en av tjejerna fick en bild på Frank Sinatra. Programledaren försökte leda henne på rätt väg genom att knyta an till motsatsen till höger (sinistra), innan han gav henne ledtråden The Voice. Då ringde det en klocka i huvudet på tösen, som genast utropade "Elvis Presley!". Ojojoj...
Jag vill även passa på att följa upp min serie om roliga skyltar. Påminner denna om något varumärke ni sett? Kanske från Borås till exempel?
Min personliga favorit för dagen är också en ganska tråkig skylt egentligen. Vem vill få sin cykel bortsläpad av en bärgningsbil? Fast det vore ju roligt att se dem dra iväg med någon annans. Typ den som står där nedanför.
Helsingborg leder Allsvenskan i stor stil, fortfarande obesegrade. Jag kanske skulle ha gjort mitt utbytesår där, i stället för att se Bologna spela på gränsen till nerflyttning. Glenn Strömberg gissade i Sportspegeln att Roma skulle ta lo scudetto (Serie A-titeln) i år - om de vann mot Sampdoria, vilket sket sig. Tyvärr, för hans del, tror jag även att hans kära Atalanta åker ur. De är nu 5 poäng bakom Bologna, som de möter på söndag. Jag hoppas också att han har fel om Premier League. Han tippade Chelsea som vinnare, den rackaren.
A presto
Marco Maccherone
Italiensk TV skrev jag om i går. Nå, det var innan jag såg kvällens program: La pupa e il secchione - Pinglan och plugghästen (eller, i engelsk version, The beauty and the geek). Det hela går ut på... eller det vet jag inte förresten. Det som händer i programmet är i varje fall att sex par, en töntig kille som är helt insnöad på vetenskap och en korkad tjej som är fotomodell, tävlar mot varandra i... någonting. Det första momentet bestod i att killen satt bakom ett skrivbord, tjejen satt på skrivbordet och programledare sprang omkring framför och apade sig. En bild på en känd person visades på en stor skärm, och programledaren försökte hjälpa tjejen att komma fram till vad personen hette. När hon (med stor möda) hade lyckats klura ut två kända personers identiteter ställde hon sig och dansade på skrivbordet och sen var det dags för nästa par. En jättekonstig tävling med andra ord, vars enda underhållningsvärde låg i att se hur dålig koll tjejerna hade. En av dem trodde att Josef Stalin var Sherlock Holmes, medan en annan omedelbart gissade på Dracula när Beethovens bild kom upp. Det bästa var ändå när en av tjejerna fick en bild på Frank Sinatra. Programledaren försökte leda henne på rätt väg genom att knyta an till motsatsen till höger (sinistra), innan han gav henne ledtråden The Voice. Då ringde det en klocka i huvudet på tösen, som genast utropade "Elvis Presley!". Ojojoj...
Jag vill även passa på att följa upp min serie om roliga skyltar. Påminner denna om något varumärke ni sett? Kanske från Borås till exempel?
Min personliga favorit för dagen är också en ganska tråkig skylt egentligen. Vem vill få sin cykel bortsläpad av en bärgningsbil? Fast det vore ju roligt att se dem dra iväg med någon annans. Typ den som står där nedanför.
Helsingborg leder Allsvenskan i stor stil, fortfarande obesegrade. Jag kanske skulle ha gjort mitt utbytesår där, i stället för att se Bologna spela på gränsen till nerflyttning. Glenn Strömberg gissade i Sportspegeln att Roma skulle ta lo scudetto (Serie A-titeln) i år - om de vann mot Sampdoria, vilket sket sig. Tyvärr, för hans del, tror jag även att hans kära Atalanta åker ur. De är nu 5 poäng bakom Bologna, som de möter på söndag. Jag hoppas också att han har fel om Premier League. Han tippade Chelsea som vinnare, den rackaren.
A presto
Marco Maccherone
Fotboll och höns
Efter två dagars tråkigt regnväder kom solen tillbaka. Då hade det inte varit helt fel att tillbringa eftermiddagen på Renato Dall'Ara, tänkte jag och gick dit. Väl framme vid biljettkassan fick jag se att båda kortsidorna var utsålda. För mig, som bara är hobbysupporter, känns det inte riktigt värt att lägga 40 € för att få se matchen från hörnet i stället (eller 60 € för en plats på långsidan), så jag vände hem igen och följde matchen på TV. Matchbevakningen i italiensk TV är lite speciell. Varken Rai (statligt) eller Mediaset (Berlusconis bolag) äger rättigheterna till Serie A, så de får inte visa mål eller annat intressant från matcherna. Det de gör i stället är att samla en massa gäster och en skrikande, blond programledarkvinna i en studio, från vilken de har kontakt via länk till mer eller mindre kända personer (t.ex. Marco Di Vaios fru och Montolivos fästmö) ute på arenorna. De som bevakar matcherna får bara komma till tals om det blir mål i deras match eller om studiovärdinnan vill höra dem läsa en dikt. Resten av tiden larvar de sig i studion eller låter tittarna ta del av hur det går i kändis-Robinson. Det är inget program man sitter klistrad framför precis. Bologna lyckades hur som helst kravla sig lite närmare räddningen när de besegrade lokalrivalen Parma med 2-1, båda målen plus ett bortdömt gjordes av Super-Marco Di Vaio.
I Sverige ser man inte ofta höns inne i stan. Under min tid här nere har jag sett det i Bastia (Korsika) och i Bergamo, båda gångerna lite grann i utkanten av bebyggelsen. I dag såg jag, på väg hem från arenan, någon som hade med sig en höna i något liknande en kattbur (fast det var en förstås hönsbur) ute vid busshållplatsen där jag bor. Sen upptäckte jag även att jag bor granne med en höna. På andra sidan terrassen, under en balkong, finns ett litet inburat hönsrede inbyggt i väggen. Det är tur att de inte har en tupp. Det räcker att kyrkklockorna slår om morgnarna.
Apropå kvalitén på italienska TV-program: det ska väl vara italienare till att marknadsföra fotbollsskor med hjälp av nakenhet. Lotto släpper ett par nya dojor i morgon, utan snören. Det tyckte de alltså var lämpligt att jämföra med en "topless" kvinna. Håhå jaja.
A presto
Marco Maccherone
I Sverige ser man inte ofta höns inne i stan. Under min tid här nere har jag sett det i Bastia (Korsika) och i Bergamo, båda gångerna lite grann i utkanten av bebyggelsen. I dag såg jag, på väg hem från arenan, någon som hade med sig en höna i något liknande en kattbur (fast det var en förstås hönsbur) ute vid busshållplatsen där jag bor. Sen upptäckte jag även att jag bor granne med en höna. På andra sidan terrassen, under en balkong, finns ett litet inburat hönsrede inbyggt i väggen. Det är tur att de inte har en tupp. Det räcker att kyrkklockorna slår om morgnarna.
Apropå kvalitén på italienska TV-program: det ska väl vara italienare till att marknadsföra fotbollsskor med hjälp av nakenhet. Lotto släpper ett par nya dojor i morgon, utan snören. Det tyckte de alltså var lämpligt att jämföra med en "topless" kvinna. Håhå jaja.
A presto
Marco Maccherone
12 dagar kvar...
...tills min principessa kommer hit.
2<3
2<3
Kiss- och bajshumor
En man i Torino har blivit dömd till 1000 € i böter för att ha sagt "Va a cagare" (Gå och bajsa) till en annan man på arbetsplatsen. Domstolen kom fram till att det var synnerligen stötande och hade ingen förståelse för mannen, som menade att "det är så man pratar nuförtiden". Det är ju möjligt att han bara försökte ge ett gott råd till en förstoppad kollega.
I en av den Tekniska fakultetens byggnader i Bologna finns den här skylten på en toalettdörr. Jag vet inte vad de berörda studenterna tycker om att ha en egen toalett, men det känns som att det är lite diskriminerande, lite som apartheid. Dessutom finns det ingen toalett för de som inte hör till den målgruppen.
Toalett reserverad för gaystudenter.
Sist men inte minst: Varför går tjejer alltid två och två på toaletten? Jag vet inte svaret, men i Bologna har man tagit fasta på detta och, som det verkar, infört en regel på det.
Två och två, flickor.
A presto
Marco Maccherone
I en av den Tekniska fakultetens byggnader i Bologna finns den här skylten på en toalettdörr. Jag vet inte vad de berörda studenterna tycker om att ha en egen toalett, men det känns som att det är lite diskriminerande, lite som apartheid. Dessutom finns det ingen toalett för de som inte hör till den målgruppen.
Toalett reserverad för gaystudenter.
Sist men inte minst: Varför går tjejer alltid två och två på toaletten? Jag vet inte svaret, men i Bologna har man tagit fasta på detta och, som det verkar, infört en regel på det.
Två och två, flickor.
A presto
Marco Maccherone
Lös och ledig
Inget sommarjobb ännu, men väl ett extraknäck till hösten. Jag ska nämligen vara mentor i Linjär algebra och geometri för de nya maskinettorna, ena halvan av B-klassen. Så om du har ett efternamn som börjar på en bokstav mellan G och J (typiskt) ska du söka till Maskinteknik på LiTH i höst, för då kan du ha turen att få mig som mattelärare.
Torsdagen är, som det ser ut just nu, fri från lektioner, så i dag har jag kunnat koppla av ordentligt efter tentan och bara strövat runt på stan. Jag ser säkert lite turistig ut när jag går omkring i halvkorta byxor och en t-shirt med texten DIE FACEBOOK DIE, men jag är ju faktiskt utlänning. Dessutom skulle jag svettas ihjäl om jag klädde mig som en italienare. Sen kan det inte hjälpas att man måste ta lite kort ibland också. Den här gatuskylten är t.ex. väldigt rolig.
Via Senzanome - Gatan Utannamn
I Italien finns en bokhandelskedja som heter MelBookstore (ej att förväxla med Mel Brooks). De har en filial i Bologna där de säljer nya och begagnade böcker till lägre pris. Där kan man verkligen göra fynd. För några veckor sedan köpte jag bl.a. Roms portar av Conn Iggulden och ett samlingsalbum med Asterixserier på italienska för endast 2 resp. 4 euro styck. I dag gjorde jag flera nya kap: Pinocchio, Galileis Dialogo och Machiavellis Il principe (Fursten), m.fl. Hur jag ska få med mig allt hem är ett senare problem.
Ett litet museebesök hann jag med också: musikhistoriska museet. Två skolklasser var där samtidigt på guidad tur, så jag passade på att få lite guidning jag också. Ett av museets viktigaste föremål verkade vara en cembalo från början av 1600-talet med 125 tangenter, helt unik i sitt slag. Alla kanske inte har koll på hur många tangenter som är normalt för en cembalo eller ett piano, men på denna satt de väldigt tätt. Där ett vanligt piano har en svart tangent hade denna fyra tangenter, d.v.s. fyra mellantoner i stället för en. Enligt samma princip fanns det tre mellantoner där man numera inte har någon alls. Det lär ha varit extremt svårspelat. Ett annat roligt instrument var en trombon formad som... tja, en drake?
Sist men inte minst kan jag inte undanhålla mina läsare vad jag såg i en tidigare obesökt leksaksaffär. Förutom ett stort sortiment av smurfar, bland annat en serie föreställande de tolv stjärntecknen, hade de ett iögonfallande geografispel. Iögonfallande för mig som svensk åtminstone.
Alla vägar bär till... Uppsala?
Åh just det, en sak till. Jag läste i en tidning på biblioteket, Der Spiegel, om en australiensare som tatuerade in Euro-Rail-loggan på ryggen för att bli sponsrad med månadskort till sig och sina föräldrar. Det kanske kan vara något för oss att tänka på nästa gång, Rasmus?
A presto
Marco Maccherone
Torsdagen är, som det ser ut just nu, fri från lektioner, så i dag har jag kunnat koppla av ordentligt efter tentan och bara strövat runt på stan. Jag ser säkert lite turistig ut när jag går omkring i halvkorta byxor och en t-shirt med texten DIE FACEBOOK DIE, men jag är ju faktiskt utlänning. Dessutom skulle jag svettas ihjäl om jag klädde mig som en italienare. Sen kan det inte hjälpas att man måste ta lite kort ibland också. Den här gatuskylten är t.ex. väldigt rolig.
Via Senzanome - Gatan Utannamn
I Italien finns en bokhandelskedja som heter MelBookstore (ej att förväxla med Mel Brooks). De har en filial i Bologna där de säljer nya och begagnade böcker till lägre pris. Där kan man verkligen göra fynd. För några veckor sedan köpte jag bl.a. Roms portar av Conn Iggulden och ett samlingsalbum med Asterixserier på italienska för endast 2 resp. 4 euro styck. I dag gjorde jag flera nya kap: Pinocchio, Galileis Dialogo och Machiavellis Il principe (Fursten), m.fl. Hur jag ska få med mig allt hem är ett senare problem.
Ett litet museebesök hann jag med också: musikhistoriska museet. Två skolklasser var där samtidigt på guidad tur, så jag passade på att få lite guidning jag också. Ett av museets viktigaste föremål verkade vara en cembalo från början av 1600-talet med 125 tangenter, helt unik i sitt slag. Alla kanske inte har koll på hur många tangenter som är normalt för en cembalo eller ett piano, men på denna satt de väldigt tätt. Där ett vanligt piano har en svart tangent hade denna fyra tangenter, d.v.s. fyra mellantoner i stället för en. Enligt samma princip fanns det tre mellantoner där man numera inte har någon alls. Det lär ha varit extremt svårspelat. Ett annat roligt instrument var en trombon formad som... tja, en drake?
Sist men inte minst kan jag inte undanhålla mina läsare vad jag såg i en tidigare obesökt leksaksaffär. Förutom ett stort sortiment av smurfar, bland annat en serie föreställande de tolv stjärntecknen, hade de ett iögonfallande geografispel. Iögonfallande för mig som svensk åtminstone.
Alla vägar bär till... Uppsala?
Åh just det, en sak till. Jag läste i en tidning på biblioteket, Der Spiegel, om en australiensare som tatuerade in Euro-Rail-loggan på ryggen för att bli sponsrad med månadskort till sig och sina föräldrar. Det kanske kan vara något för oss att tänka på nästa gång, Rasmus?
A presto
Marco Maccherone
Stadskampen
Redan i oktober gav jag mig på en jämförelse mellan Linköping och Bologna. Nu har jag bott här i ytterligare ett halvår, så det kanske är dags för en uppföljare. Denna gång går jag ut på en något bredare front. Det finns ju så mycket annat att uppleva här nere än själva Bologna.
Cykel eller vespa?
Cykel givetvis! Lägre hastighet innebär mindre livsfara.
(1-0)
Berg eller Bergamo?
Berg är mysigare. Det är trevligare att bo vid en sjö än på ett berg.
(2-0)
Boxholmsost eller Parmigiano?
Se Dagens lista - Ost
(2-1)
De Rosa Hämnarna eller Atletico Nettuno?
Det mesta talar för att DRH skulle spöa skiten ur Atletico Nettuno.
(3-1)
Roxen eller Adriatiska havet?
Jag är lite badkruka, varmast vinner.
(3-2)
Folke Filbyter eller Giuseppe Garibaldi?
Giuseppe Garibaldi är vida mer känd än lille Folke. Lite coolare namn hade han också.
(3-3)
Biogas eller naturgas?
Italienarna är väldigt stolta över sina framsteg inom fossil naturgas. De är inte kloka.
(4-3)
Corren eller La Corriera della Sera?
Ohäftade tidningar och fler delar än man kan hålla reda på - de är för lika för att skilja på.
(5-4)
Kustpilen eller Frecciarossa (röda pilen)?
Det italienska snabbtåget må vara svindyrt att åka med, men det gör åtminstone skäl för sitt namn.
(5-5)
Slätten eller Zlatan?
Zlatan? Han bor ju inte ens här längre.
(6-5)
Lambohov eller Lamborghini?
Lambohov är mitt framtida hem, så det måste ju vinna.
(7-5)
Amanda eller Julia Capulet?
Amanda, alltid. Bilden här nedanför är helt tagen ur sitt sammanhang och händelsen kommer aldrig att upprepas.
Slutställning
Linköping: 1007
Bologna: 5
Ser man på, Linköping vann även denna gång, ungefär lika övertygande som sist. Borta bra men hemma bäst, helt enkelt.
Cykel eller vespa?
Cykel givetvis! Lägre hastighet innebär mindre livsfara.
(1-0)
Berg eller Bergamo?
Berg är mysigare. Det är trevligare att bo vid en sjö än på ett berg.
(2-0)
Boxholmsost eller Parmigiano?
Se Dagens lista - Ost
(2-1)
De Rosa Hämnarna eller Atletico Nettuno?
Det mesta talar för att DRH skulle spöa skiten ur Atletico Nettuno.
(3-1)
Roxen eller Adriatiska havet?
Jag är lite badkruka, varmast vinner.
(3-2)
Folke Filbyter eller Giuseppe Garibaldi?
Giuseppe Garibaldi är vida mer känd än lille Folke. Lite coolare namn hade han också.
(3-3)
Biogas eller naturgas?
Italienarna är väldigt stolta över sina framsteg inom fossil naturgas. De är inte kloka.
(4-3)
Corren eller La Corriera della Sera?
Ohäftade tidningar och fler delar än man kan hålla reda på - de är för lika för att skilja på.
(5-4)
Kustpilen eller Frecciarossa (röda pilen)?
Det italienska snabbtåget må vara svindyrt att åka med, men det gör åtminstone skäl för sitt namn.
(5-5)
Slätten eller Zlatan?
Zlatan? Han bor ju inte ens här längre.
(6-5)
Lambohov eller Lamborghini?
Lambohov är mitt framtida hem, så det måste ju vinna.
(7-5)
Amanda eller Julia Capulet?
Amanda, alltid. Bilden här nedanför är helt tagen ur sitt sammanhang och händelsen kommer aldrig att upprepas.
Slutställning
Linköping: 1007
Bologna: 5
Ser man på, Linköping vann även denna gång, ungefär lika övertygande som sist. Borta bra men hemma bäst, helt enkelt.
Molnen har skingrat sig
En stor tyngd har lyfts från mina axlar i och med att jag nu har klarat av även den muntliga delen av energitentan (det trägna pluggandet till densamma är för övrigt orsak till de senaste dagarnas uteblivna blogginlägg). Jag var på plats drygt en timme i förväg, eftersom jag inte hade en aning om var på den nya fakulteten som professor "Punto di vista" hade sitt kontor. Det var emellertid ganska enkelt att hitta, så jag satte mig i korridoren utanför och väntade, varefter ett tiotal andra studenter strömmade till. Professorn kom punktligt, men hastade förbi och stängde in sig på kontoret i en timme. Sen kom han ut och visade in alla i ett litet klassrum i halvformat, där han sedan förhörde oss i tur och ordning inför alla som väntade på sin tur. Han gjorde väldigt hårda bedömningar tyckte jag först, men han vägde också in betyget från den skriftliga delen. Vissa, som jag tyckte gjorde ganska bra ifrån sig, fick inte mer än 24 eller 25, medan andra inte fick något betyg alls och antagligen får göra om det. Jag fick en bra start med frågor som jag kunde och lyckades få professorn att le lite när jag sa att svavel är mindre "elakt" än vätesulfid. 21 poäng till slut, men det får jag vara nöjd med. Det är väldigt skönt att ha det gjort.
Vad har hänt annars då? Tja, i går och i dag åt jag lunch på en lunchrestaurang i närheten av skolan, i stället för i skolmatsalen. Det var lite dyrare, men mycket kortare kö. Skolmatsalen har dessutom inte imponerat på mig, med sina torra fiskar och kalla grönsaker som borde vara varma. Restaurangen är inte heller så fantastisk, speciellt inte den slafsiga lasagnen, men de har studentrabatt och trevliga efterrätter, såsom mascarpone.
Ute i den stora världen har Inter överraskat med att spela mördande effektiv kontringsfotboll mot stora, starka Barcelona, och askmolnet har överraskat med att minska i omfattning. Mindre överraskande att Åtvidaberg, när de till slut lyckats göra mål i Allsvenskan 2010, sänkte sig själva och att Helsingborg tronar ensamt på förstaplatsen efter skånederbyt mot MFF. Jag vill minnas att HIF före säsongen fick kritik för Conny Karlssons bristande tränarutbildning. Tänk vad han ska uträtta när han väl har gått den där kursen!
En annan sak som får himlen att klarna är att Amanda kommer hit om bara två veckor (såvida inte de verkliga molnen hopar sig igen). Vi ska ha det mysigt och tillbringa en helg i Rom, titta på Colosseum och hälsa på Påven.
A presto
Marco Maccherone
Vad har hänt annars då? Tja, i går och i dag åt jag lunch på en lunchrestaurang i närheten av skolan, i stället för i skolmatsalen. Det var lite dyrare, men mycket kortare kö. Skolmatsalen har dessutom inte imponerat på mig, med sina torra fiskar och kalla grönsaker som borde vara varma. Restaurangen är inte heller så fantastisk, speciellt inte den slafsiga lasagnen, men de har studentrabatt och trevliga efterrätter, såsom mascarpone.
Ute i den stora världen har Inter överraskat med att spela mördande effektiv kontringsfotboll mot stora, starka Barcelona, och askmolnet har överraskat med att minska i omfattning. Mindre överraskande att Åtvidaberg, när de till slut lyckats göra mål i Allsvenskan 2010, sänkte sig själva och att Helsingborg tronar ensamt på förstaplatsen efter skånederbyt mot MFF. Jag vill minnas att HIF före säsongen fick kritik för Conny Karlssons bristande tränarutbildning. Tänk vad han ska uträtta när han väl har gått den där kursen!
En annan sak som får himlen att klarna är att Amanda kommer hit om bara två veckor (såvida inte de verkliga molnen hopar sig igen). Vi ska ha det mysigt och tillbringa en helg i Rom, titta på Colosseum och hälsa på Påven.
A presto
Marco Maccherone
Små, lätta moln
Utan större förhoppningar om att lyckas lämna landet åkte jag i går upp till Bergamo. För omväxlings skull, och för att det blev billigare, åkte jag tåg hela vägen till Bergamo och sen buss till flygplatsen, i stället för att ta flygbussen från Milano. Över 100 personer stod i kö till Ryanairs biljettluckor, ingen till säkerhetskontrollen. Jag valde den betydligt kortare kön till informationsdisken och fick snart veta att kvällens flyg till Skavsta var inställt. Inget att göra åt det, det var bara att vända hemåt igen.
Jag stannade några timmar i Bergamo, när jag ändå var där. Det hade varit lite dåligt av mig att aldrig ha sett stan när jag varit på dess flygplats så många gånger. Redan ett par hundra meter upp längs gatan från järnvägsstationen förstod jag att det var en trevlig stad. Jag slår vad om att den här butiken är en av Glenn Strömbergs personliga favoriter:
Lite längre bort var det marknad, där de bland annat sålde de legendariska bajsmackorna och gigantiska ostar. Sen fick man klättra en bit för att komma upp till den gamla stadskärnan, Città Alta (höga staden), men det var det värt. På stadsporten kunde man ana att venetianerna har varit där, den var nämligen märkt med deras bevingade lejon.
Sicilianska bajsmackor, korvformad ost, en staty i ett besvärligt läge och - naturligtvis - Beppe Garibaldi.
Stadsporten, Atalantas hemmaarena och ett par vackra skulpturer på muren.
Kanske hade jag lite för mycket tid på mig innan restaurangerna öppnade och innan så småningom tåget skulle gå. Hur som helst så tog jag mig vidare uppåt på kullen, så högt det gick, till fots förstås. Det skyltades om att det skulle finnas en fästning där uppe, vilket jag tyckte lät lite intressant. Det var inte så häftigt som det lät. Fästningen var rätt liten och kunde bara beskådas från en sida. Men jag fick motion.
Vy över torget, insidan av katedralen, utsikt på vägen upp och till sist den lilla fästningen.
Så var det med den resan. Jag har känt mig motarbetad varje gång jag försökt åka hem i år, och till slut blev jag faktiskt kvar här. Förrförra gången jag skulle åka var det ju strejk på bussar, tåg och flyg, vilket gjorde att jag var tvungen att åka tidigare och kom fram senare. När jag skulle åka hem på påsklov fick tåget plötsligt tekniska problem, blev försenat och kunde inte köra ända fram till Milano Centrale. Då fick jag ta tunnelbana sista biten och sen chansa på att flygbussen skulle hinna i tid. Jag kom till gaten en kvart före avgång, men hann. Det krävdes alltså ett vulkanutbrott till slut för att hindra mig från att resa.
Ni som inte gillar fotboll kan hoppa över det sista stycket. Det var match i dag, som sagt, men hur den slutade sa jag ju redan i förrgår. Jag vill i stället rikta uppmärksamheten mot England, där Man United i vanlig, god ordning avgjorde manchesterderbyt på övertid. Paul Scholes! Saken blev inte sämre av att Tottenham, som nu i veckan vann derbyt mot Arsenal, besegrade lokalrivalen Chelsea med 2-1 senare på dagen. Endast en poäng upp nu för United! Det gäller bara att de sätter stopp för Tottenhams trend nästa lördag. Det är nämligen deras tur att möta dem då.
A presto
Marco Maccherone
Jag stannade några timmar i Bergamo, när jag ändå var där. Det hade varit lite dåligt av mig att aldrig ha sett stan när jag varit på dess flygplats så många gånger. Redan ett par hundra meter upp längs gatan från järnvägsstationen förstod jag att det var en trevlig stad. Jag slår vad om att den här butiken är en av Glenn Strömbergs personliga favoriter:
Lite längre bort var det marknad, där de bland annat sålde de legendariska bajsmackorna och gigantiska ostar. Sen fick man klättra en bit för att komma upp till den gamla stadskärnan, Città Alta (höga staden), men det var det värt. På stadsporten kunde man ana att venetianerna har varit där, den var nämligen märkt med deras bevingade lejon.
Sicilianska bajsmackor, korvformad ost, en staty i ett besvärligt läge och - naturligtvis - Beppe Garibaldi.
Stadsporten, Atalantas hemmaarena och ett par vackra skulpturer på muren.
Kanske hade jag lite för mycket tid på mig innan restaurangerna öppnade och innan så småningom tåget skulle gå. Hur som helst så tog jag mig vidare uppåt på kullen, så högt det gick, till fots förstås. Det skyltades om att det skulle finnas en fästning där uppe, vilket jag tyckte lät lite intressant. Det var inte så häftigt som det lät. Fästningen var rätt liten och kunde bara beskådas från en sida. Men jag fick motion.
Vy över torget, insidan av katedralen, utsikt på vägen upp och till sist den lilla fästningen.
Så var det med den resan. Jag har känt mig motarbetad varje gång jag försökt åka hem i år, och till slut blev jag faktiskt kvar här. Förrförra gången jag skulle åka var det ju strejk på bussar, tåg och flyg, vilket gjorde att jag var tvungen att åka tidigare och kom fram senare. När jag skulle åka hem på påsklov fick tåget plötsligt tekniska problem, blev försenat och kunde inte köra ända fram till Milano Centrale. Då fick jag ta tunnelbana sista biten och sen chansa på att flygbussen skulle hinna i tid. Jag kom till gaten en kvart före avgång, men hann. Det krävdes alltså ett vulkanutbrott till slut för att hindra mig från att resa.
Ni som inte gillar fotboll kan hoppa över det sista stycket. Det var match i dag, som sagt, men hur den slutade sa jag ju redan i förrgår. Jag vill i stället rikta uppmärksamheten mot England, där Man United i vanlig, god ordning avgjorde manchesterderbyt på övertid. Paul Scholes! Saken blev inte sämre av att Tottenham, som nu i veckan vann derbyt mot Arsenal, besegrade lokalrivalen Chelsea med 2-1 senare på dagen. Endast en poäng upp nu för United! Det gäller bara att de sätter stopp för Tottenhams trend nästa lördag. Det är nämligen deras tur att möta dem då.
A presto
Marco Maccherone
Är det inte det ena så är det det andra
Det är mitt fel, jag vet. Jag skulle naturligtvis inte ha klagat på det fina vädret. Nu är århundradets största moln av aska på väg att lägga sig över Europa, skymma solen och blockera all flygtrafik. Är det inte strejk så är det vulkanutbrott. För egen del är det en trist nyhet eftersom jag hade planerat att åka till Linköping i helgen för att träffa Amanda igen och för att gå på M-aktivas. Nu verkar det, med stor sannolikhet, inte bli så. Jag får stanna i Bologna, plugga till energitentan och förlora en fotbollsmatch med Atletico Nettuno. Eländes elände alltså. Stackars Amanda har det ännu värre, för hon ligger hemma och är magsjuk. Med det i åtanke är det kanske bra att jag inte åker dit, men det är tråkigt att inte veta när vi träffas nästa gång.
Fram till att jag slog på TV:n och såg 18-nyheterna var det annars en ovanligt bra dag. Jag klarade den kluriga eltentan i morse, men det var en märklig upplevelse. Strax efter att jag satt mig och börjat rita den karakteristiska funktionskurvan för en DC-motor började det ringa i professorns telefon. Två hantverkare kom in och tittade på hans skrivbord, som tydligen behövde repareras. Sen var professorn borta i några minuter, kom tillbaka och fortsatte med sina telefonsamtal och sitt knappande på datorn, samtidigt som han ställde fler frågor till mig. Det var nästan så att man undrade om det var Dolda kameran. Efter drygt en timme, varav knappt hälften var effektiv tid, var jag ändå färdig och fick mitt betyg: 24/30. Det lägsta jag har fått hittills, men el är inte mitt favoritområde. Professorn frågade mig faktiskt varför jag, som maskiningenjör, hade valt en sån kurs. Faktum är att den finns med i läroplanen (som valbar) för maskintreorna i Bologna, det är bara det att ingen väljer den. Jag tog den för att få med något som motsvarar Eltekniska system (obligatorisk) i mitt kursval.
På eftermiddagen presenterade jag mitt hydraulikprojekt inne på professor Naldis stökiga kontor. Han har pärmar och böcker från golv till tak och överblivna väggytor är fyllda av fläktar och propellrar av olika slag. Han var uppenbarligen nöjd med hur jag förändrat min krets, för han gav mig 30 i betyg, utan att ens läsa rapporten.
Det är synd att en så bra dag ska behöva överskuggas (bokstavligt talat, för vissa européer) av en isländsk vulkan och västliga vindar. Vi får hålla tummarna för att molnen försvinner snart, det finns säkert de som sitter i värre knipor än jag när det gäller resande.
Jag tror förresten att jag såg Marco Di Vaio på stora torget i dag. Om det inte var han så var det en look-alike. Han hade vit t-shirt och svart kavaj och hade fullt sjå med att hålla reda på sina två små barn (c:a 2-3 år gamla). Jag har inte tagit reda på ifall Marco Di Vaio faktiskt har småbarn, men det kan ju faktiskt vara en avgörande faktor i frågan om det verkligen var han.
A presto
Marco Maccherone
Fram till att jag slog på TV:n och såg 18-nyheterna var det annars en ovanligt bra dag. Jag klarade den kluriga eltentan i morse, men det var en märklig upplevelse. Strax efter att jag satt mig och börjat rita den karakteristiska funktionskurvan för en DC-motor började det ringa i professorns telefon. Två hantverkare kom in och tittade på hans skrivbord, som tydligen behövde repareras. Sen var professorn borta i några minuter, kom tillbaka och fortsatte med sina telefonsamtal och sitt knappande på datorn, samtidigt som han ställde fler frågor till mig. Det var nästan så att man undrade om det var Dolda kameran. Efter drygt en timme, varav knappt hälften var effektiv tid, var jag ändå färdig och fick mitt betyg: 24/30. Det lägsta jag har fått hittills, men el är inte mitt favoritområde. Professorn frågade mig faktiskt varför jag, som maskiningenjör, hade valt en sån kurs. Faktum är att den finns med i läroplanen (som valbar) för maskintreorna i Bologna, det är bara det att ingen väljer den. Jag tog den för att få med något som motsvarar Eltekniska system (obligatorisk) i mitt kursval.
På eftermiddagen presenterade jag mitt hydraulikprojekt inne på professor Naldis stökiga kontor. Han har pärmar och böcker från golv till tak och överblivna väggytor är fyllda av fläktar och propellrar av olika slag. Han var uppenbarligen nöjd med hur jag förändrat min krets, för han gav mig 30 i betyg, utan att ens läsa rapporten.
Det är synd att en så bra dag ska behöva överskuggas (bokstavligt talat, för vissa européer) av en isländsk vulkan och västliga vindar. Vi får hålla tummarna för att molnen försvinner snart, det finns säkert de som sitter i värre knipor än jag när det gäller resande.
Jag tror förresten att jag såg Marco Di Vaio på stora torget i dag. Om det inte var han så var det en look-alike. Han hade vit t-shirt och svart kavaj och hade fullt sjå med att hålla reda på sina två små barn (c:a 2-3 år gamla). Jag har inte tagit reda på ifall Marco Di Vaio faktiskt har småbarn, men det kan ju faktiskt vara en avgörande faktor i frågan om det verkligen var han.
A presto
Marco Maccherone
Fullproppad med kunskap
I morgon är det dags att äntligen - förhoppningsvis - bli av med två av vårens kurser. Efter den här veckans hårda arbete känns det faktiskt bra att jag fick lite extra tid på mig, före påsklovet hade jag inte möjlighet att nå så bra resultat som jag tror att jag kan göra nu. Hydraulikprojektet har till exempel blivit ungefär tusen gånger bättre efter ytterligare tre försök att skapa en bra modell av kretsen. Förbättring med en faktor 10 per försök alltså, det är inte dåligt. Så sent som i går kväll ändrade jag mig för sista gången och valde att göra om alltsammans under dagen i dag. Detta är den slutgiltiga modellen:
Vissa dagar är det en njutning att titta på Radiosportens målservice. Åtvidaberg - Helsingborg 0-3, AIK - Halmstad 0-1, Tottenham - Arsenal (just nu) 2-0. Helt perfekt. Apropå fotboll har ni säkert hört talas om "calciopoli", mutskandalen inom italiensk toppfotboll som fick Juventus nerflyttade till Serie B och gjorde att flera klubbar fick betala böter. Den senaste veckan har det kommit fram uppgifter om att även Inter, som tilldelades seriesegern det året eftersom de blev tvåa efter Juventus, ska ha varit inblandade i något av samma slag. De uppges ha valt vilken domare de vill ha till vissa matcher. Frågan är vad som händer om de också blir fällda. Kommer Roma (3:a i serien) att få scudetton fyra år senare? De som så uppenbart hade mutat domaren senast de mötte Bologna...
Dagens medelhavsproblem: Varför ska det vara så fint väder när jag måste plugga?
A presto
Marco Maccherone
Vissa dagar är det en njutning att titta på Radiosportens målservice. Åtvidaberg - Helsingborg 0-3, AIK - Halmstad 0-1, Tottenham - Arsenal (just nu) 2-0. Helt perfekt. Apropå fotboll har ni säkert hört talas om "calciopoli", mutskandalen inom italiensk toppfotboll som fick Juventus nerflyttade till Serie B och gjorde att flera klubbar fick betala böter. Den senaste veckan har det kommit fram uppgifter om att även Inter, som tilldelades seriesegern det året eftersom de blev tvåa efter Juventus, ska ha varit inblandade i något av samma slag. De uppges ha valt vilken domare de vill ha till vissa matcher. Frågan är vad som händer om de också blir fällda. Kommer Roma (3:a i serien) att få scudetton fyra år senare? De som så uppenbart hade mutat domaren senast de mötte Bologna...
Dagens medelhavsproblem: Varför ska det vara så fint väder när jag måste plugga?
A presto
Marco Maccherone
Dagens lista
Efter den något misslyckade tentaperioden (bortsett från den märkliga energiberäkningstentan) har jag i jakt på bättre studiemiljö tagit ett (nästan ofattbart) stort beslut: jag ska sluta spela Football Manager. Alla kanske inte förstår vidden av det här, men jag skulle säga att det är ungefär lika stort som att sluta röka. Nu kan jag åtminstone känna att jag slutar när jag är på topp, eftersom jag ledde Bologna FC till seger i både Serie A och UEFA-cupen under min sista säsong. Det var ett starkt lag jag hade, med bland andra den brasilianske anfallaren Kerlon (88:a), den franske mittfältsteknikern Gourcuff (86:a) och Kakás yngre bror Digão som mittlås. Dessutom värvade jag en del svenska spelare, som Mattias Bjärsmyr, Mattias Unkuri, Behrang Safari (iransk landslagsspelare i Football Manager) och Marcus Berg (skytteligavinnare på 20 mål sista säsongen). 10 säsonger tog det att ta sig från Pro Vasto i Serie C2 (motsvarande svenska division 2) - som jag för övrigt tog upp till Serie B - till att vinna Serie A med Bologna. Frågan är om det var värt det. På den tiden det tog att spela kunde jag ha läst 15 hyfsat tjocka romaner, lagat 240 potatisgratänger, göra två uppföljare till de fantastiska filmerna om Jens Bonde eller lyssna igenom Håkan Hellströms samlade soloproduktion 57 gånger. Nåväl, det var väl tur att jag inte gjorde det sistnämnda, annars hade jag blivit galen. Poängen är att det tar fruktansvärt mycket tid med datorspel och väldigt många andra saker som är mer värda den tiden. Fast det var inte det jag ville komma fram till egentligen, jag skulle ju göra en lista. Det får bli en lista över mina, högst personliga, mest klassiska lag i fotbollsmanagerspel (förutom Bologna).
Topp 3: Mina, högst personliga, mest klassiska lag i fotbollsmanagerspel (förutom Bologna)
3. York City
Ett ganska uselt lag i engelska division 3, men jag gav dem ett par försök i gamla Championship Manager.
2. Åtvidabergs FF
Fick ihop ett ganska hyggligt lag till slut och etablerade mig i toppen av Allsvenskan. Klas Ingesson kom hem till bygden och drog sitt strå till stacken. Också detta var i Championship Manager.
1. 1. FC Köln
Framförallt i EA Sports Total Club Manager, som var aningen lättare än Championship Manager, nådde jag stora framgångar med Geissböcke, 1. FC Köln (ettan ska vara där). Mycket tack vare supervärvningen Paul Scholes.
Topp 3: Mina, högst personliga, mest klassiska lag i fotbollsmanagerspel (förutom Bologna)
3. York City
Ett ganska uselt lag i engelska division 3, men jag gav dem ett par försök i gamla Championship Manager.
2. Åtvidabergs FF
Fick ihop ett ganska hyggligt lag till slut och etablerade mig i toppen av Allsvenskan. Klas Ingesson kom hem till bygden och drog sitt strå till stacken. Också detta var i Championship Manager.
1. 1. FC Köln
Framförallt i EA Sports Total Club Manager, som var aningen lättare än Championship Manager, nådde jag stora framgångar med Geissböcke, 1. FC Köln (ettan ska vara där). Mycket tack vare supervärvningen Paul Scholes.
Dags att ta nya tag
Tillbaka i Bologna efter nästan två veckors semester hemma i Sverige hos min kära Amanda, och genast är det dags att sätta igång att plugga igen. Dagen för hemresan började halvdåligt och utvecklade sig till en riktigt usel dag, vilket bland annat medförde att jag måste modifiera mitt hydraulikprojekt och göra om elektroniktentan. Uppfinningen som jag hade modellerat verkade lite mysko, tyckte läraren, så jag ska förbättra den i stället för att bygga den som den ser ut. Eltentan, som jag gjorde direkt efter, gick bara rakt åt skogen. Först fick jag en räkneuppgift, jättelätt egentligen men desto klurigare om man bara har räknat en sån uppgift en enda gång på lektion och måste gissa sig till hur formlerna ser ut. Sen blev jag helt ställd när han inledde den rent muntliga delen med att ställa frågor om andra formler som jag inte heller hade memorerat, mycket beroende på att vi aldrig har använt dem utan bara tittat på dem. Jag borde ändå ha varit beredd på att det skulle komma såna frågor, det är så det fungerar här. Nu har jag i alla fall pluggat lite mer på de delarna jag missade och ska försöka få tentan avklarad under veckan som kommer.
Det jag trodde att jag skulle plugga till den här veckan, Energiresurskurstentan (muntliga delen), är flyttat till nästa vecka såg jag på anmälningssidan. Provet på tisdag är bara ett nytt försök för de som inte klarade den skriftliga delen, och gissa vad: jag hör inte till den gruppen! Jag fick godkänt på den där hopplösa tentan! 20 poäng fick jag, max var 30 och godkänt 15. Det var inget fantastiskt bra resultat, men man kanske kan höja sig på den muntliga delen. Just nu är jag bara nöjd att vara av med de kryptiska uträkningarna.
Schemat för den sista läsperioden kom upp på webben förra veckan, så jag har börjat välja vilka kurser jag ska läsa. Samtidigt är det sista dagen att välja kurser till hösten på LiTH. Lite skillnad på krav på framförhållning där. Som vanligt är det otroligt svårt att kombinera kurser som inte krockar i schemat (här alltså, på LiTH finns något som kallas blockschema), speciellt som jag följer en mattekurs som hör till år 4-5 på det här universitetet (motsvarande Transformteori, obligatorisk kurs i årskurs 3 på M). Båda de andra kurserna jag har valt hittills krockar med den. Jag skulle behöva välja ytterligare en sexpoängskurs, men det har som sagt visat sig vara svårt med schemat. Man vill ju gärna kunna gå på lektionerna.
När jag kommer tillbaka till Linköping ska jag följa inriktningen Energi och miljö, precis som jag har tänkt tidigare. Energiresurstentan har inte avskräckt mig. Jag funderade på att bredda mig med en programmeringskurs, men jag ångrade mig när jag kom på hur tråkig jag tyckte att grundkursen i programmering var.
Under hembesöket hann jag med att ordna ett extra föreningsmöte för Sa-ja Taekwon-do, klubben som jag är ordförande för. Min kollega i styrelsen och instruktörstaben, Christoffer, flyttade till Stockholm vid månadsskiftet och lämnade ett hål efter sig på kassörsposten som var tvunget att fyllas. Vi lyckades tillsätta såväl den som två nya styrelseposter, marknadsföringsansvarig och sponsoransvarig. Det känns som att vi kan behöva vara lite fler än tre om vi ska kunna växa som förening, så det var bra. Mer om detta finns att läsa på klubbens hemsida.
I sportens värld går det lite som det vill, och det är inte alltid som jag vill. LHC får fortsätta vänta på första guldet och Man United riskerar att missa även ligatiteln, efter att snöpligt ha åkt ur Champions League mot (scheiβ-)Bayern München (som skulle ha förlorat redan mot Fiorentina i kvarten om det inte vore för en norsk domare och en stor skopa tur). Trots allt är det åtminstone ordning på Allsvenskan. Lite synd är det väl om Åtvidaberg, som inte kan göra mål, men för övrigt har jag inget emot att se dagens tabell som sluttabell.
A presto
Marco Maccherone
Det jag trodde att jag skulle plugga till den här veckan, Energiresurskurstentan (muntliga delen), är flyttat till nästa vecka såg jag på anmälningssidan. Provet på tisdag är bara ett nytt försök för de som inte klarade den skriftliga delen, och gissa vad: jag hör inte till den gruppen! Jag fick godkänt på den där hopplösa tentan! 20 poäng fick jag, max var 30 och godkänt 15. Det var inget fantastiskt bra resultat, men man kanske kan höja sig på den muntliga delen. Just nu är jag bara nöjd att vara av med de kryptiska uträkningarna.
Schemat för den sista läsperioden kom upp på webben förra veckan, så jag har börjat välja vilka kurser jag ska läsa. Samtidigt är det sista dagen att välja kurser till hösten på LiTH. Lite skillnad på krav på framförhållning där. Som vanligt är det otroligt svårt att kombinera kurser som inte krockar i schemat (här alltså, på LiTH finns något som kallas blockschema), speciellt som jag följer en mattekurs som hör till år 4-5 på det här universitetet (motsvarande Transformteori, obligatorisk kurs i årskurs 3 på M). Båda de andra kurserna jag har valt hittills krockar med den. Jag skulle behöva välja ytterligare en sexpoängskurs, men det har som sagt visat sig vara svårt med schemat. Man vill ju gärna kunna gå på lektionerna.
När jag kommer tillbaka till Linköping ska jag följa inriktningen Energi och miljö, precis som jag har tänkt tidigare. Energiresurstentan har inte avskräckt mig. Jag funderade på att bredda mig med en programmeringskurs, men jag ångrade mig när jag kom på hur tråkig jag tyckte att grundkursen i programmering var.
Under hembesöket hann jag med att ordna ett extra föreningsmöte för Sa-ja Taekwon-do, klubben som jag är ordförande för. Min kollega i styrelsen och instruktörstaben, Christoffer, flyttade till Stockholm vid månadsskiftet och lämnade ett hål efter sig på kassörsposten som var tvunget att fyllas. Vi lyckades tillsätta såväl den som två nya styrelseposter, marknadsföringsansvarig och sponsoransvarig. Det känns som att vi kan behöva vara lite fler än tre om vi ska kunna växa som förening, så det var bra. Mer om detta finns att läsa på klubbens hemsida.
I sportens värld går det lite som det vill, och det är inte alltid som jag vill. LHC får fortsätta vänta på första guldet och Man United riskerar att missa även ligatiteln, efter att snöpligt ha åkt ur Champions League mot (scheiβ-)Bayern München (som skulle ha förlorat redan mot Fiorentina i kvarten om det inte vore för en norsk domare och en stor skopa tur). Trots allt är det åtminstone ordning på Allsvenskan. Lite synd är det väl om Åtvidaberg, som inte kan göra mål, men för övrigt har jag inget emot att se dagens tabell som sluttabell.
A presto
Marco Maccherone
