maccherone

De ska visst stänga bloggandet för systemunderhåll i natt, så det är väl bäst att jag skyndar mig att skriva. Hälften av den näst sista undervisningsveckan har passerat. Jag har tjuvstartat tentapluggandet lite grand, men det får man göra har jag hört. På dagens lektion i snuskursen var det meningen att vi skulle göra ännu en delpresentation för att visa hur långt vi har kommit. Vi hann med 2 ½ av fyra grupper, tack vare professorns långsökta utläggningar om allt och ingenting. Han var åtminstone förutseende med sitt tidsödande prat och hade redan bokat in en extra lektion på torsdag.

Vi var bara sju personer på träningen, trots att det varken regnade eller var kallt. Det måste vara någon sorts bottenrekord i sig. Tränaren passade på att gå igenom alla fel som hade begåtts under matchen i lördags och lät oss, som uppenbarligen hör till de mest träningsflitiga i laget, springa extra mycket och träna på inkast. Innan träningen satt han i omklädningsrummet och berättade om hur han som ung reste runt i USA, tränade nåt collegelag där och blev "professor i idrott". Jag sätter det inom citationstecken eftersom det måste vara det största skämtet inom den amerikanska akademivärlden sedan arbetsmarknadsministerns examen vid Fairfax. Vi snackar alltså om en 60-årig gubbe med käpp som kan 5 övningar:

Springa runt
Springa diagonalt
Springa fram och tillbaka
Springa sicksack
Spela tvåmål

Om det räcker till en doktorshatt ska jag åka till USA och bli idrottsguru. De kan ju omöjligt ha nått så stora idrottsliga framgångar med den sortens träning. "Jag kunde ha varit manager i den högsta i ligan i USA" sa han. "De erbjöd mig ett långtidskontrakt, en trevåningsvilla och en bil. Men jag tackade nej, för familjen fanns ju i Italien." Yeah, right.

A presto

Marco Maccherone