Non c'è più!
Någon ljusglimt idag då? Ja, det är ju bara 10 dagar kvar tills Amanda kommer! Det känns ungefär som att räkna ner dagarna till julafton, fast bättre. Denna julafton kommer i och för sig också att bli väldigt bra, för då ska jag också vara med min älskling =) 2<3
A presto
Marco Maccherone
Från ordlistan
Matbloggen - premiär!
1. Jag hade ingen karta.
2. Det var dåligt skyltat.
1 + 2 => Jag hittade inte dit.
3. Området var fullt av återvändsgränder och gator utan trottoar.
2 + 3 => Jag fick gå väldigt mycket omvägar för att hitta tillbaka => Jag orkade inte gå tillbaka.
4. Områdets buss gick bara en gång i timmen.
4 => Jag missade bussen med två minuter och fick vänta i 58 minuter på nästa.
2 + 3 + 4 => Casalecchio är en rutten håla som inte borde få finnas => Jag ska aldrig mera dit.
Så, det var hela historien. Ingen lyckad dag så långt alltså, men nu har jag kommit över alla mina aggressioner mot Casalecchio, den där slemmiga lilla skitförorten... Helt neutral attityd.
Över till nånting mindre bittert: en lyckad middag! Jajamensan, matbloggen är här och idag serveras potatissallad med korv!
Ingredienser:
Korv
Potatissallad
Gör så här:
Stek korven. Lägg upp korv och potatissallad på ett fat. Ät (med kniv och gaffel).
Och så en liten bild:
Titta så gott det blev!
Jag är riktigt nöjd faktiskt. Man kan nästan tro att jag har gjort potatissalladen själv.
A presto
Marco Maccherone
Dagens lista
Come si fa la maionese?
Idag hade vi lektion utan lärare, under vilken vi arbetade i grupper med att reda ut de olika stegen i majonnästillverkningen. Min grupp tänkte ut hur maskinerna försluter tuben. Jag såg till att hamna i den gruppen eftersom jag redan hade gjort en skiss på större delen av stängningen, på det viset gick det lite snabbare för oss. Hur vi gjorde? Tja, ni kan ju själva titta på en majonnästub (eller kaviar, aluminiumtub) där hemma och fundera - ett tips är att tuben fylls bakifrån.
Om 11 dagar träffar jag Amanda igen. Hur länge till hon får vänta på sin överraskning vet jag dock inte riktigt, men den dyker nog upp när som helst. Definitivt inom 11 dagar i alla fall, troligen redan den här veckan. Och jag vet att hon är så nyfiken så hon håller på att spricka =) Men det är så det fungerar med överraskningar älskling, du kommer förlåta mig för att du fick vänta när du får den ;) Puss!
A presto
Marco Maccherone
Dagens lista
Topp 3: Mest lik...
3. Hans Scheike
Nils Engman. Det kan ha varit håret, Nils. Vi får hoppas det i alla fall.
2. Ett kylskåp
Tommy Bergqvist (-kvist?). Min egen utnämning.
1. Dr Phil, Hannibal Lecter, Tina Nordström, Magnus Härenstam, m.fl.
Hampus Karlsson. Helt klart mest lik, alla kategorier. Juryn var enhällig.
Om det är någon som har något att tillägga eller ändra får ni gärna lämna en kommentar.
Klagan och ynkedom
Har lite ont i ryggen också, till råga på eländet. Ergonomiska skolbänkar har inte nått Italien än. Om de har tur kanske de får våra gamla från Sverige när de estniska skolbarnen har tröttnat på dem. Nästan all undervisning hittills har varit i form av föreläsning i en aula (verkar inte ens finnas vanliga klassrum) med fasta bänkar och fällstolar utan ryggstöd. Bänkarna här är dock bara hälften så stora i djupled som en vanlig bänk i en svensk aula, så man sitter som packad i en sardinburk. Idag var vi i en aula med stolar av typen bänkskiva på armstödet, likadan som Karl XII satt och skrev latinska glosor i, fast med fällbar och mindre bänkskiva. Jag försöker bota muskelvärken med tänjning och linimentsalva, det har fungerat bra hittills.
Igår kväll och idag har jag förberett en överraskning åt min älskling. Jag kan tyvärr inte avslöja vad, för jag vet att hon läser detta, men den kommer när hon minst anar det. När hon kommer hit är däremot lättare att svara på, det är 12 dagar kvar idag. Jag vet att du är väldigt nyfiken Amanda, men du ska inte behöva vänta alltför länge på den här överraskningen ;)
A presto
Marco Maccherone
Nya strövtåg på stan
En bit bort stod en kille och dansade (mest stillastående) iklädd undertställströja, bomullsbyxor, loafers, mopedhjälm och ett fotbollsbenskydd på armen. Vet inte vad modegurun säger om det, men ni kan ju få bedöma själva.
Lite senare, när affärerna började öppna, gick jag förbi ett intressant skyltfönster. Den affären öppnade dock först om en kvart, så jag fick fördriva tiden på annat håll. Då råkade jag snubbla över ett medeltidsmuseum (bildligt talat, jag har inte skadat mig eller så). Gratis inträde och ganska intressant utställning, förmodligen nåt jag tar med Rasmus till om han hälsar på (men du slipper, Amanda). Det mesta var förstås inglasat, men ett par fina bilder tog jag ändå. Ett norskt pensionärspar observerades också, men jag tog inga kort på dem.
Jaa, det väl dagen så här långt. Lite Football Manager har jag hunnit spela också. Annars så... just det, ni kanske undrar vad det var som höll mig kvar på stan? Här är vad jag såg:
Nostalgi på hög nivå. Nu vet du vad du ska köpa till mig i julklapp, Amanda ;)
13 dagar kvar tills min älskling kommer ner hit. 2<3
A presto
Marco Maccherone
Från ordlistan
Vet inte om ni tänkte på det när ni klickade på länken till Atletico Nettunos tabell, men vi spelar alltså i division Dilettanti B. Det kanske förklarar ett och annat.
Första matchen i Blågult
Det började dåligt för vår del, inte mycket till anfallsspel och lite oflyt i försvaret (ett självmål av mittbacken). 0-3 i halvtid, som hämtades upp till 2-3 i andra. Det får ändå betraktas som ett fall framåt eftersom vi spelade upp oss och resultatmässigt är det klart bättre än 1-5. Min egen insats får jag vara nöjd med, jag fick spela hela matchen på min vänsterkant och fick många positiva kommentarer efteråt.
Med tanke på nivån på spelet var det förbluffande hur seriöst allt runt omkring matchen var. Allas pass/ID-kort samlades in före matchen, domaren (en riktigt bra domare) antecknade namn och nummer på alla och kontrollerade målnäten, alla sprang in på planen på led vid mittlinjen och ställde upp på rad på mitten mot ena långsidan, byten annonserades med nummerskyltar. Spelnivån och tempot var som sagt inte lika bra. Jag var inte ens speciellt trött efteråt, trots att jag sprang mer än de flesta i laget. Det finns en liten Jörgen* i dem allihopa, så att säga.
*Legendariskt otränad spelare i Runtuna IK
Jag var tvungen att diska lite av det som lämnats i köket för att kunna laga middag. Det blev pasta. Mums. Frågan är om jag ska lämna kvar motsvarande mängd av min disk tills de kommer tillbaka. Vid närmare eftertanke kanske det räcker med de två kubikmeter som är kvar.
A presto
Marco Maccherone
Ensam hemma i svinstian
Som ni kan se ser stället ut som det låter på adressen (Via Nazario Sauro): som en förort till Mordor. Detta är alltså vad de har tänkt att jag ska bo i de närmaste två dagarna. Det känns inte riktigt OK måste jag säga. Kan även tillägga att de sover utan lakan och lämnar toan ostädat i 19 fall av 20. Jag får försöka tala förstånd med dem när de kommer tillbaka, för om de inte skärper sig väldigt snart känner jag mig tvungen att hitta nån annanstans att bo.
Amanda: jag tar tillbaks allt jag sagt om din ordning hemma. Du är verkligen exemplariskt duktig, jag bor 1000, nej 10^47 gånger hellre med dig än med de här grisarna. 14 dagar kvar tills du kommer. Det ska verkligen bli underbart, det hade jag tyckt oavsett hur välstädat det var här. Älskar dig en massa!
A presto
Marco Maccherone
Äntligen fredag! Äntligen ett schema!
Det har varit en slitsam och stressig vecka, med mer uppförsbacke och motvind än på Linköpings cykelvägar, men nu har jag äntligen hittat tre vettiga kurser och fått ett schema. Förutom Costruzione di Macchine Automatiche e Robot med professor Zucchelli ska jag nu även läsa Macchine e Apparaturiche a Gas e a Vapore (motsvarande Fluidmekanisk systemteknik) och Science and Technology of Composite Materials (jajemen, en kurs på engelska!). Som minst två och som mest sex timmar om dagen, endast en dag med mer än en lektion. Det är lite skillnad mot mitt vilsna strövande från morgon till kväll. Jag höll på att bryta ihop igår, men idag känns det mycket bättre. Allt som behövdes var lite vägledning av professorn (och mycket stöd och uppmuntran av Amanda).
Det här är stadsporten närmast tekniska fakulteten:
I helgen är jag ensam i lägenheten. Tjejen, den senast inflyttade, är på utflykt nånstans i södra delen av landet, medan grabbarna har samlat ihop ett gäng för att ge sig ut på äventyr till Rom. De fick ju inte hyra bil när vi skulle till Milano, men nu ska de alltså göra en om möjligt ännu dummare utflykt. På två dagar ska de köra härifrån till Rom, via Pisa och Florens, samt hinna se alla turistattraktioner på alla ställen. Sist jag hörde hade de ännu inte bestämt om de skulle ta in på vandrarhem eller sova i bilarna. Två bilar, tio personer, tre förare. Jag är inte avundsjuk på dem.
Själv ska jag göra debut i Atletico Nettuno i morgon. Svårt att säga var jag står formmässigt, för att inte tala om resten av laget. Jag hoppas i alla fall kunna bidra med en förbättring; de fick stryk med 5-1 i förra matchen.
15 dagar tills Amanda landar på Orio al Serio och vi möts i Milano. För varje dag känns det lite bättre, för jag kommer närmare och närmare till att få ha min älskling hos mig igen. 2<3
Här är gatan där jag bor:
Du pekar åt fel håll, Ugo Bassi, jag bor där bakom.
Och sluta pilla dig i stjärten!
A presto
Marco Maccherone
Dagens lista
Det har väl inte nämnts här tidigare, men som många av er i min tappra läsarskara redan vet är jag en hängiven Metallica-lyssnare. Deras låtar är alldeles för många och för bra för att jag ska kunna välja ut topp 3, men någon sorts lista ska man väl ändå kunna knåpa ihop.
Topp 3: Metallica-basister
3. Jason Newsted
Jag vet inte riktigt om det är frisyren eller det faktum att han var den enda som spelade med plektrum, men högre än så här når han inte på min lista. Kolla in frillan, den är inte OK.
2. Robert Trujillo
Säregen stil med sina grimaser och grodhopp. Rolig att se på scenen, fenomenal musiker.
1. Cliff Burton
När James och Lars först hörde honom spela trodde de att det var en gitarrist. Kunde man verkligen spela så där snabbt och melodiskt på en bas? Cliff kunde det, uppenbarligen. En riktigt klippa. R.I.P.
Noterbart är att detta inte är alla som har spelat bas i Metallica, faktiskt bara hälften av dem. I begynnelsen var det James polare Ron McGovney som höll i basen. Även James själv tog tag i den när det var dags att spela in, innan de upptäckte Cliff. I luckan mellan Jason och Rob fick producenten Bob Rock hoppa in som basist, då man spelade in St. Anger. Men detta är förstås överflödig information för de flesta.
Var är mina kurser?
Den tredje lektionen för dagen var Controlli Automatici. Det var introduktionsföreläsning, så det gick att hänga med. När jag sen pratade med professorn visade det sig att detta inte var Controlli Automatici för maskintekniker, utan för kontrolltekniker (trots samma kursnamn). 17 också, tänkte jag och gick hem.
I morgon ska jag försöka hitta en annan fakultetsbyggnad som ligger någon helt annanstans, oklart exakt var. Förhoppningsvis kan jag också ta ett snack med professor Zucchelli, min kontaktperson, så att jag kan reda ut det här med kurserna en gång för alla.
A presto
Marco Maccherone
Forza Bologna!
Bortalaget hette Livorno förresten, om ni undrade.
Men så var det ju det där med att jag inte fick prata med Amanda idag... Jag vet ju åtminstone att hon har det bra där hon är, jag är inte orolig för henne. Nu har jag dessutom suttit här och skrivit så länge att det inte ens är en dag tills vi hörs igen, och bara 16 dagar tills vi träffas =)
Nu får det vara nog för i morgon, det är ju en dag idag också. Eller... det blir lite konstigt när man är vaken efter midnatt. Ännu värre om man är uppe till fyra på morgonen, som min rumskamrat var häromdagen. Konstiga människor, men så sover de ju till 14-15 också.
A presto
Marco Maccherone
Framgång och motvind
Fotbollskarriären har tagit fart igen! Numera tillhör jag A.S.D. Atletico Nettuno, ett gäng glada amatörer i den förmodligen lägsta divisionen som finns i italiensk fotboll (länken kanske inte går direkt, men det är som sagt den lägsta av dem). Det är antagligen det sämsta laget jag har spelat med, men det verkar roligt och jag får ju en chans att känna mig duktig. Träningen var inte alls så som man kan tro att italienska lag tränar: väldigt mycket löpning och väldigt lite teknik. Jag orkade dock nio varv runt planen och sex diagonallöpningar i deras tempo utan problem (vilket är ett dåligt betyg till dem). Sen var det lite anfall-försvar, med få misstag från min sida. Tillräckligt få för att de skulle vilja skriva på en massa papper efteråt i alla fall, sen ska jag på läkarundersökning och lämna in kopia på passet. Mycket byråkrati för en amatörliga kan man tycka, senast jag gjorde en övergång var det bara ett papper att fylla i.
En ytterligare skillnad mellan mig och Kennet/Klas: de fick betalt för att spela medan jag får betala för att spela.
Inte lika stor framgång med att hitta kurser ännu, tyvärr. I morse kom det ingen lärare till lektionen i Controlli Automatici. Jag kollade på schemat vid entrén och hittade en lektion i Finita Element (fast inte på svenska förstås). Väl i salen märkte jag att den hade ersatts av en lektion i Numeriska Metoder, på engelska men med endast vagt igenkännliga begrepp. Det fanns även en introduktionskurs till numeriska metoder på schemat. Det hade antagligen varit bra att ha läst den innan, om man säger så.
På eftermiddagen gjorde jag ett nytt försök att hitta en motsvarighet till Maskinelement. Denna gång var det dessvärre också mekanik, fast mer likt stelkroppen. Efter en timme av det bestämde jag mig för att undersöka vad Macchine e Apparaturiche a Gas e Vapore kunde vara för något. Lite hopp väcktes där till slut, för den bestod av gammal hederlig termodynamik och verkar kunna utvecklas till något som liknar Fluidmekanisk systemteknik, som jag skulle ha läst om jag varit kvar i Linköping.
Läste förresten i tidningen City idag att filmen La ragazza che gioca con il fuoco har premiär på fredag. Vi kanske skulle gå och se den när du kommer, Amanda? =) 17 dagar kvar nu...
Till alla er som med spänning läser följetongen om gasspisen (apropå leka med elden) kan jag säga att jag faktiskt börja bemästra den. Idag visade jag vem som bestämmer och gjorde pasta (överflödig information kanske) med kyckling, morot, lök och svamp. Det var gott till middag också, även fast det var kallt.
A presto
Marco Maccherone
Dagens lista
Här i Italien pratar alla italienska (i någon form, ofta med dialekt). Desto färre är de som kan prata engelska. Därför - eller om det är tvärtom - är alla utländska TV-program dubbade. Det är lite märkligt att höra Charlie Sheen, Naruto och Homer Simpson prata italienska måste jag säga. Det finns dock några program som inte skulle bli ett dugg sämre med osynkade läpprörelser - de är nämligen redan så dåliga de någonsin kan bli. Ta nu inte den här listan på för stort allvar, jag har inte ägnat särskilt lång tid åt att titta på skräpet.
Topp 3: Världens sämsta TV-serier
3. Sunset Beach
Ledsen Martin, det var verkligen inte bra.
2. Glamour/Våra bästa år
Oj, delad andraplats! Jag kunde helt enkelt inte bestämma mig för vilket av dem som är töntigast.
(Förlåt Amanda)
1. Baywatch
Det här grundar jag helt och hållet på fördomen att den enda anledningen till att folk (läs: pojkar i puberteten) tittade på det här var att huvudpersonerna sprang i slowmotion i baddräkt. Men själv har jag aldrig sett mer än snuttar av det, så jag kan ha fel.
Schema? Det är väl överskattat...
I morse var det dags för ny tretimmarslektion med professor Zucchelli, 9-12. Kvart över nio ringde professorn till mig och sa att han hade varit sjuk under natten och skulle komma först klockan tio. Han bad mig kungöra detta för klassen, vilket jag också gjorde, med framgång men ändå till allas besvikelse. Jag hann hur som helst bekanta mig med några i klassen under den oväntade rasten och fick bland annat veta att de har akademisk kvart i Italien också.
Eftermiddagen var på förhand blank schemamässigt, så jag tog mig till universitetet för att se vilka kurser som gick (de har en anslagstavla med tid och plats för alla kurser, veckovis). Jag hamnade på en föreläsning i Elementi delle Macchine, som jag trodde skulle motsvara LiTH:s kurs Maskinelement, men som snarare handlade om statik - jätteenkla grejer från årskurs 1 (eller hur, Hanky-Panky? ;) ). Det var lite av en besvikelse, men i morgon ska jag gå på Controlli Automatici och Meccanica delle Macchine. Hoppas att de är lite mer i linje med vad jag ska läsa.
Fotbollsträning ikväll! Ska bli intressant att se vad de är för gäng, min föreställning är att det är nån sorts korplag. Sen vet jag ju inte vad de har för förväntningar på mig, jag menar... Kennet Andersson, Klas Ingesson... lite skillnad på mig och dem. Jag är ju back, för det första. Kortare än Kennet och mer hår än Klas. Vad mer... jo, jag har aldrig varit i USA heller.
18 dagar kvar tills jag möter min ljuvliga prinsessa på Milanos grandiosa centralstation. Sen ska jag inte släppa henne ur sikte, inte ens släppa taget om henne på fem dagar.
A presto
Marco Maccherone
Jag har börjat skolan!
Under tiden - som alltså inte var skoltid - besökte jag kvarterets finfina marknad för att inhandla diverse livsmedel, samt "hygienpapper", som det så fint heter i det här landet. Jag passade även på att laga mig en liten lunch på den hemska gasspisen. Det gick förhållandevis bra, det blir mindre och mindre äckligt för varje gång jag provar. Det blev pasta (överraskning!) med lök, zucchino, paprika, vitlök, morot och svamp i gräddsås med ricotta.
Framåt eftermiddagen var det åter dags att söka upp en skolbuss och åka till skolan. Denna gång hade jag undersökt alternativa skolbussar, och strövade bort på hållplatsen där en av dem skulle stanna. Den tänkta skolbussen passerade innan jag kom till hållplatsen, och när jag väl kom fram visade det sig att nästa skolbuss inte skulle komma förrän om 30 minuter. Det andra alternativet var en skolbuss som stannade alldeles i närheten av min lägenhet, men som inte gick hela vägen till skolan (då kanske det inte var någon skolbuss egentligen?). Jag steg på en av dessa bussar och tog mig ännu en gång till skolan.
När jag hade fått audiens hos professorn började vi gå igenom mina kursval. Mina kurser var tagna från olika
program och årskurser, så det var inte helt enkelt, men det mesta verkade gå att lösa. Sen fick jag följa med till professorns lektion - han föreslog att jag skulle välja hans kurs för enkelhetens skull. Kursen handlade om mekaniska automatiska system och verkade ganska intressant. Professorn - en ung man, för att vara professor - var en mycket energisk lärare som talade med hela kroppen. Icke desto mindre höll jag på att somna halvvägs genom lektionen, som pågick i tre timmar utan avbrott. Jag lyckade ändå hålla mig vaken och förstod det mesta av vad som sades.
Väl hemma var jag trött, men väl tillfreds med min första dag i skolan. Jag höll nästan på att elda upp köket (sa ju att den där gasspisen är farlig!), men räddade situationen och producerade en ännu mindre misslyckad pastarätt, denna gång spaghetti med räkor, grädde och ricotta.
Till sist var det skönt att få prata med Amanda på msn. 19 dagar kvar nu =) Det är precis så att hon hitter återhämta sig från sin senaste utflykt, till Hofors. Det ska verkligen bli härligt att äntligen få återse henne på riktigt, i verkliga livet. Det finns ingenting som är så bra som att vara med den man älskar. 2<3
A presto
Marco Maccherone
San Siro: check!
Summa summarum var det inte mer än rättvist att Seedorf fick sätta segermålet för Milan. Bologna får leta poäng mot de sämre lagen, t.ex. mot Livorno som de möter hemma på Renato dall'Ara på onsdag. Kan hända att jag tar mig dit och ser den, det är ju ändå bara 20 minuters resa, att jämföra med 2½ timme till San Siro. Det är ju lätt att tro att man är framme när man har gått av vid rätt tunnelbanestation, men sen tar det 20 minuter att gå därifrån också. Det var ändå bra att vi inte åkte bil, det hade tagit ännu längre tid och varit mycket besvärligare. Lite bilder från matchen:
En trogen läsare har observerat att bildtexterna går att läsa ibland, så ni får försöka. Det blir så mycket text här annars som bara handlar om bilderna.
19 dagar kvar tills jag ska till Milano igen och möta Amanda. Det närmar sig, sakta men säkert...
Det blev ett rent sportinlägg det här. Jag kanske ska börja med teman? Mode, matlagning... vad vill folk läsa om? Nåja, vi får se hur det blir med den saken.
A presto
Marco Maccherone
I väntan på tåget
Där hemma i Linköping var det igår kväll dags för EMMAs höstmiddag. Resten av MPiREs medlemmar (utom tennis-Marcus, tror jag) var där och uppträdde, medan jag - av ganska uppenbara skäl - var tvungen att tacka nej i år. Jag kan dock se tillbaka på ett lyckat framträdande förra året, då som EMMAs Playboy (detta var alltså innan jag blev Amandas playboy). Om man letar duktigt kan man nog hitta ett par fina bilder på mig därifrån. Här nedan ser ni medlemsbilder från Internationella Tofsdagen 2009.
Viktig match för Bologna FC idag. Det är väl ingen som tror nåt annat än att Milan vinner ganska enkelt, men jag ser i alla fall fram emot en trevlig eftermiddag och en häftig upplevelse. Det är minsann inte varje dag man är på San Siro. BFC och de andra lagen i Serie A (förutom Milan) spelar bara där en gång per säsong. När de möter Inter heter arenan (samma arena, alltså) Giuseppe Meazza i stället. Lite märkligt det där. Nästa gång jag åker till Milano ska jag varken till San Siro eller Giuseppe Meazza, utan till Milano Centrale för att möta min älskade Amanda. Hon kommer ganska sent på kvällen, så jag har bokat hotell åt oss. 20 dagar kvar...
Jag måste motvilligt förkunna att de bilder jag har lagt upp tidigare blev c:a 62 % tråkigare att titta på än vad som avsågs, eftersom man som läsare inte kan se bildtexterna som jag har skrivit. Detta medför dels att man får gissa vad bilderna föreställer - vilket i och för sig kan vara ganska kul, men inte helt lätt om det t.ex. är en staty av Luigi Galvani - och dels att man går miste om en del försök till lustigheter från min sida. Bland de förra bilderna fanns exempelvis en på min brorsdotter Louise. Det kanske verkar lite konstigt, men hon fick vara med för att illustrera en treåring med högt blodsocker, som nämndes tidigare i texten. Skylten från marknaden ser väl inte heller så rolig ut vid första anblicken, men om man tittar noga kan man hitta lite roliga stavfel. Min personliga favorit är Iran Maiden. =)
A presto
Marco Maccherone
Amandas lista
Det här är svårt både att formulera och att rangordna. Några roliga länkar blir det inte heller. Men jag hoppas att det finns någon som blir lite glad för det här. =)
Topp 3: Det bästa med Amanda
3. Snäll och förstående
Även om jag pratar minst av oss båda är hon en bra lyssnare. Jag tycker inte speciellt mycket om Tomas Ledin, men... hon är flickan som gör allt för att göra mig lycklig.
2. Sötare än socker
Gullig, vacker, snygg, oemotståndlig blick som man inte kan säga nej till.
1. Mysigast i världen
Så kramig och gosig att jag aldrig vill släppa taget.
Har ni hört talas om Decathlon?
Den där gasspisen är inte min bästa vän. Det går ungefär så här bra när jag ska laga mat på den. Jag är van att hacka och skära saker under tiden som jag har något på spisen, men det går inte med den här, den kräver mer passning än en treåring med högt blodsocker. Det blev något sånär ätbart nu när jag har köpt lite kryddor i alla fall. Jag gjorde stekt korv (dock inte genomstekt, jag råkade stänga av gasen) med penne och brända grönsaker. Det lär dröja innan jag vågar mig på något mer avancerat.
Under förmiddagen tog jag bussen till en Decathlon för att inhandla fotbollsstrumpor och benskydd. Det visade sig vara sportaffärernas Biltema - hur stort som helst och förvånansvärt låga priser. Jag blev väldigt sugen på att köpa fotbollsskor också, men jag använder dem jag har med mig tills de går sönder. Sen kan jag köpa nya på Decathlon!
Jag hade en plan om att köpa månadskort till bussen också, men det slutade med att automaten (en förklädd enarmad bandit!) rånade mig på 4 euro. Förhoppningsvis finns det andra, nyare automater som inte käkar mynt, annars får jag tjuvåka (det är som i Göteborg, man stämplar eller betalar själv i en automat) eller köpa en cykel (finns också på Decathlon).
De andra planerar att hyra en bil till i morgon, trots att tåget är ganska billigt och trots att jag har sagt att jag absolut inte vill hyra bil och talat om för dem att tåg är så oerhört mycket bättre. Om vi åker tåg är det inga problem att ta sig till såväl centrum som till stadion, utan att vi behöver bekymra oss om parkering, tät trafik eller vilken väg man ska ta. Det är ingen av oss som hittar till San Siro, så det kommer ju bli kaos, utan tvekan. Italienare är inte världens bästa bilförare heller, vilket gör att tåget känns en aning säkrare. Men om fyra personer vill hyra bil och jag vill åka tåg så får jag väl rätta mig och hänga med dem. Då ska jag sitta i baksätet med bältet hårt åtdraget och hålla i mig. Kanske ska köpa en hjälm på Decathlon också.
Något mer... Jo, jag hann med ett besök på stadens marknad för kläder och krimskrams på Piazza VIII Agosto. Inga inköp, men jag tog lite bilder.
Sa jag att jag var på Decathlon? Himla trevligt ställe.
A presto
Marco Maccherone
Organiserad turism
Fredagen har till stor del bestått av en esn-organiserad stadsrundtur. Vi vallades runt som en klassisk fårskock och fick förklarat för oss (på italienska) att Bologna grundades av etruskerna 200 år före Rom, att staden en gång hade så många som 112 torn och att universitetet grundades just här för att undvika alltför starkt inflytande av kyrkan. Vi fick se universitetets gamla anatomisal, där man dissekerade lik på ett marmorbord, ett par av Michelangelos tidiga verk (två små statyer på en grav i Basilica del San Domenico) och utsikten över stan från San Michele in Bosco. Guiden, som var före detta erasmus-student, värvade mig dessutom till ett amatörlag i fotboll. Det räckte att säga att jag var svensk ("Ah, svedese! Kennet Andersson, Klas Ingesson!") för att han skulle vilja ha med mig. Taekwon-do-klubben har inte svarat än, men nu har jag i alla fall nånting att ägna mig åt på fritiden. Inte omöjligt att jag tittar in i dojangen också, jag måste ju hålla de kunskaperna levande.
Amanda är just nu i Hofors och röjer. Hon ville också ut och se världen, min lilla tös. Vi kanske inte hörs förrän på söndag kväll nu, eftersom hon är borta hela helgen och jag ska till Milano på söndag. Det känns lite tomt att inte ha henne hos mig, men det är ändå bara tre veckor tills hon kommer hit. =)
A presto
Marco Maccherone
Dagens lista
Som alla säkert vet är italienare i allmänhet, och napolitanare i synnerhet, väldigt stolta över sin matkultur. Med all rätt, skulle jag vilja påstå, men det finns ju undantag från den vanligtvis så fantastiska maten, inte minst när den har förvanskats av yttre influenser.
Topp 3: Konstiga saker att ha på en pizza
3. Kebab och pommes frites
Nog för att det är gott, mättande och ganska vanligt (i Sverige), men det är fortfarande väldigt konstigt.
2. Hamburgare
Korv = gott, sockerkaka = gott ==> sockerkaka med korv = gott? Nej, bara konstigt.
1. Frukt och chokladsås
Va?! Var kom det ifrån? USA? Norge? Kalle Anka? Nej, det kommer faktiskt från pizzans hemstad, Napoli. Det ni.
Al fuoco!
Något som är ännu läskigare är att jag bor granne med Bob från Twin Peaks. Då är det värt att låsa alla dörrar och grindar ordentligt, brandrisk eller ej. Ni som har sett serien vet vad jag pratar om.
Idag har jag äntligen ätit en äkta italiensk pizza, en calzone. Den var inte så pjåkig alls, även om osten var väldigt koncentrerad till mitten, som det lätt blir med en inbakad pizza. Lite dålig service dock, fick vänta väldigt länge på notan. Ingen michelinstjärna till det stället inte.
Jag har pratat med min älskling på Skype idag. Härligt att få höra hennes röst igen och att se henne på stor bild, det är annat än msn. Tråkigt däremot att Skype segar ner min redan långsamma dator och förhindrar alla försök till simultana aktiviteter. Men men, det får det vara värt. =)
A presto
Marco Maccherone
San Siro på söndag!
A presto
Marco Maccherone
Dagens lista
Scholes avgörande nickmål igår var ett funktionellt precisionsarbete, men kanske inte ett av de mest minnesvärda målen i Man Uniteds europacuphistoria. Det är ju inga problem att räkna upp tre mål som är betydligt snyggare.
Topp 3: Tjusiga United-mål i Champions League
3. George Bests luring
2. Cristiano Ronaldos missil
1. Lee Sharpes klack
Min ranking av spelarna är dock snarare den omvända, men det är ju oviktigt i det här sammanhanget.
A presto
Marco Maccherone
Mission failed
Planen för idag var egentligen att jag och de andra som bor här skulle gå och köpa biljetter till matchen Milan-Bologna på söndag. Ärendet försenades av att de andra två har en annan dygnsrytm än vad jag har. Vi kom ut 15:40 och hade då 20 minuter på oss att hitta en bank som sålde biljetter (ja, det är så det funkar här). Jag hade tittat ut en med hjälp av google som låg ganska nära, så det borde inte vara några problem att hinna. När vi kom fram till den angivna adressen såg banken inte alls ut som på googles gatuvy och var dessutom stängd för ombyggnad. Det bästa vi kom på var att fråga på en annan bank var man kunde köpa biljetter. De sålde inga där, så vi sprang vidare och hann till en tredje bank precis innan stängning, en som inte heller sålde några biljetter. Resultatlös jakt alltså, men nu vet vi åtminstone vart vi inte ska leta i morgon. Jag skyller allt på google-kartan som visade helt fel gatuvy. Fy på er, google!
Framåt 17 började jag bli hungrig och begav mig ut för att leta efter en restaurang, gärna en pizzeria. Det visade sig vara exakt fel tidpunkt att vara hungrig, för alla restauranger är stängda mellan 14 och 19. Det hela resulterade i lite mer sightseeing, samt att jag till slut köpte en liten pizzabit (pizza al taglio) och en ask tändstickor att tända spisen med i fortsättningen.
Fotboll ikväll igen, Zlatan ska ju spela. Hoppas det är bättre mottagning på datorn idag, igår hackade det så dant att vi missade Uniteds segermål.
Kameran följde inte med på rundan till stadion idag, men vad är väl ett tomt och öde Renato dall'Ara mot ett levande och sprudlande San Siro? Det får jag se, förhoppningsvis, på söndag...
A presto
Marco Maccherone
På upptäcksfärd
Idag har jag gjort en liten tur på stadens gator, skaffat ett italienskt telefonnummer och ätit italiensk glass. Igår gick jag åt fel håll när jag skulle ut och fick inte se så mycket av intresse, utom möjligen Parco del 11 settembre 2001 - en empatisk gest till de som dog denna dag i New York. Under dagens förmiddagspromenad såg jag bl.a. Bolognas egna tvillingtorn, Torre Asinelli och Torre Garisenda, även kallade Torri Pendenti, eftersom de lutar en aning. Inte långt därifrån finns en löjligt stor kyrka, Basilica del San Petronio, som har namn efter Bolognas skyddshelgon. Lite bilder hittar ni här nedan, dock inte inifrån kyrkan, för där fick man inte ta kort.
När jag kom hem försökte jag mig på att använda köket för att göra lunch. Jag hade tänkt mig en enkel rätt: spaghetti med tomatsås och kyckling. Det blev ingen succé. Gasspis är inte min favorit, sammanfattningsvis. Dessutom var kökskniven så slö att det inte gick att dela en tomat med den, och vi har inga kryddor. Resultatet blev det äckligaste jag lagat på år och dar. Vad värre är: det finns ingen mikrovågsugn. Jag ser inte fram emot att äta samma sak kallt i morgon.
Jag har hittat en ITF-Taekwon-do-klubb i stan som har hemsida och mailadress. Jag har mailat och anmält intresse. Med tanke på hur sidan såg ut kan det nog ta ett par dagar innan jag får svar - webmastern verkar inte vara någon större teknisk begåvning.
Ikväll blir det Skype och msn, för då ska jag äntligen prata med Amanda. Ti amo moltissimo, cara mia!
A presto
Marco Maccherone
Dagens lista
Hm, det kanske blir en varannan-dags-lista åtminstone?
Kan ju passa på att säga att jag har hittat adapter i lägenheten, så det är ingen panik att köpa en, även om jag inte har en egen i rummet.
Inspirationen till denna lista kom i morse när vi satt på flygplatsen och sneglade på folk som checkade in. Listan börjar som vanligt bakifrån och slutar på topp.
Topp 3: Vanliga fel som folk gör med handbagaget
3. För tungt
Förmodligen vanligare på hemresan är på ditresan. Ingen observerad i morse.
2. För stort
Vissa väskor såg verkligen ut att vara både på och över gränsen (55x40x20 cm).
1. För många
Även en handväska är en väska, ju. De allra minsta (storleksklass plånbok) slapp dock igenom.
A presto
Marco Maccherone
0 - L'avventura è cominciata!
Äventyret har börjat!
Nu sitter jag i Bologna och skriver, i ett rum på Via Nazario Sauro 6. Resan gick med flyg från Skavsta till Bergamo, buss till Milano och vidare med tåg till Bologna, där jag hämtades vid stationen av hyresvärden. Efter en lång genomgång av nycklar och interiör och kontroll av diverse mätarställningar hade jag officiellt flyttat in. Jag tog sedan en sväng i närområdet och handlade lite mat och andra nödvändigheter. Kameran följde dock inte med ut, så idag får ni nöja er med några bilder på lägenheten och från flyget.
Jag delar rum med en turkisk politikstudent, och hans polare har ett eget rum i samma lägenhet. Jag har på känn att jag och min rumskamrat kommer att komma väl överens - han håller nämligen på Manchester United! Han är redan min favorit-filfakare.
När jag var i luften åkte Amanda hem till Linköping igen. Saknar dig älskling, jag räknar ner dagarna tills du kommer hit. 2<3
Dagens inlägg blir kanske kortare än det borde, vilket beror på att datorn går på batteri just nu. Vägguttaget här visade sig vara en aning för tajt för svenska kontakter. Adapter står överst på min inköpslista.
A presto
Marco Maccherone
1...
Packningen borde duga, jag tar det säkra före det osäkra och siktar på 9 och 14 kg (vågen här är inte den bästa).
Svårt att säga på förhand vad man kommer sakna med Sverige, men en sak vet jag säkert: Amanda kommer jag att sakna mest av allt. Det finns bara en av dig, älskling... 2<3
A presto
Marco Maccherone
Dagens lista
Eller kanske veckans lista... det kommer knappats att komma en ny varje dag i alla fall. Den här listan har anknytning till mina erfarenheter som phadderist.
Topp 3: Saker att häva
3. Banan
Med skal på, förstås. Inte så dumt som man kan tro.
2. Mild ost på tub
Även andra smaker kan säkert funka.
1. Maryland chocolate chip cookies
Sällsynt, men inte tackar man nej om Nollan bjuder!
Påskmust står så klart i en klass för sig, men det säger ju sig självt (eller för att citera en stor tänkare: det vet ju alla).
A presto
Marco Maccherone
2...
11:e september passerade utan större missöden, nu är det två dagar kvar. Amanda och jag befinner oss i Runtuna hos mina föräldrar. Lillebror är också här, hitrest från huvudstaden. Här är allt som vanligt, utom att resten av mina saker, de som inte fick plats hos Amanda, tar upp större delen av övervåningen. Det borde ju, om inte annat, vara skäl nog för mamma och pappa att längta tills jag flyttar tillbaka till Linköping.
Amandas katt (hund/häst?) Greger blev inte glad när jag åkte. Han har gömt sig under täcket de senaste dagarna, som han brukar göra när man packar. När vi tog upp honom för att ta farväl såg han mest sur ut. Han kommer nog över det när matte kommer hem på måndag.
A presto
Marco Maccherone
Från ordlistan
3...
Den preliminära packningen är färdig. Den slutgiltiga gör jag i Runtuna, där jag har gitarr och sängkläder. Det är inte helt lätt att hålla sig under Ryanairs viktgräns när man ska flytta. Jag får ha 10 kg handbagage (måttbegränsat till 55x30x20 cm) och 15 kg incheckat bagage, fördelat på två väskor. Gitarren är dock inte inräknad i de 15 kilogrammen, som tur är. Taktiken är att packa så mycket och så tungt som möjligt i handbagaget, för det är ganska svårt att komma upp i 10 kg med en så liten väska. I det incheckade har jag i stort sett bara kläder, men det kan ändå bli knepigt att hålla gränsen. I värsta fall får jag väl packa ner några heliumballonger också.
A presto
Marco Maccherone
4 dagar... nedräkningen fortsätter
Idag var jag på mitt förmodligen sista MPiRE-lunchmöte. Det känns konstigt att ha arbetat klart med phadderiet, i tanken är jag delvis fortfarande kvar i nolle-p. Jag bjöd på hembakta kakor och fick ett hjärta i kanten på min annars tomma rad på fikalistan.
Ikväll är det dags för den kanske sista träningen för terminen med Sa-ja Taekwon-do. Jag hoppas kunna hitta en klubb att träna med i Bologna, så dobok och ti får följa med.
Häromdagen gick det upp för mig att jag kommer att anlända till Bologna tolv dagar för sent för att kunna göra det obligatoriska muntliga språkprovet för CILTA, vilket innebär att jag missar höstens kurs i italienska. Tur i oturen att jag har tjuvtränat ett bra tag, men det hade ju inte varit fel att få lite riktiga lektioner och några extra högskolepoäng.
Strax dags för mat! I morgon ska vi ut på restaurang tänkte vi, Amanda och jag, så det här blir sista gången vi äter middag tillsammans i den här lägenheten.
A presto
Marco Maccherone
5 dagar till avfärd
Efter några hektiska veckor med phadderiet MPiRE, utflyttning ur och städning av den gamla lägenheten börjar resan att närma sig på riktigt. På måndag morgon lyfter planet från Skavsta flygplats utanför min gamla hemstad Nyköping med destination Bergamo. Därifrån fortsätter jag med tåg till min nya hemstad Bologna. Väl där vet jag inte riktigt vad som väntar. Jag har ordnat med lägenhet, eller rättare sagt del i ett rum i en lägenhet, och tror mig veta att undervisningen börjar den 21:a, men för övrigt är det mycket som är ovisst. Får jag med mig allt på flyget? Vilka andra kommer att bo i lägenheten? Vilka kurser kommer jag att kunna välja utan att de krockar med varandra? Hur mycket kommer jag förstå när all undervisning är på italienska? Hur kommer jag att klara mig 150 mil från flickvän och vänner?
Just nu har jag i alla fall goda förhoppningar om att klara utlandsstudierna med livet i behåll. Jag tror till och med att det kan bli en ganska rolig tid.
A presto
Marco Maccherone
