Pirates of the Mediterranean
Ska Israel och Palestina aldrig sluta bråka? Får de inte nog? Man blir ju så ledsen på dem när de gör på det här viset, efter alla försök till medling. Det var demonstration på Via Ugo Bassi, precis utanför där jag bor, när jag kom hem från dagens sista föreläsning. De hade palestinska flaggor, flaggor för italienska kommunistpartiet och stora banderoller. Jag och Olivier hakade på tåget, som stannade utanför Palazzo del Governo och avslutade på Piazza Maggiore. De skanderade "Palestina libera", uppmanade till bojkott av Israel och hyllade "de modiga människor som mördats".
"Tillsammans med de palestinska barnen"
Det är trist, tragisk, hemskt, fruktansvärt, och det tar aldrig slut. De fortsätter bara att döda och förstöra för varann fram och tillbaka, hämnas för hämndaktioner, vendetta för vendetta i alla oändlighet. Vad skönt det vore om någon av dem kunde säga "Förlåt, det var vårt fel" och få till svar "Äsch, vi har också betett oss illa. Nu glömmer vi det här och går vidare". Tyvärr tror jag inte att någon av oss kommer att få uppleva den dagen.
A presto
Marco Maccherone
"Tillsammans med de palestinska barnen"
Det är trist, tragisk, hemskt, fruktansvärt, och det tar aldrig slut. De fortsätter bara att döda och förstöra för varann fram och tillbaka, hämnas för hämndaktioner, vendetta för vendetta i alla oändlighet. Vad skönt det vore om någon av dem kunde säga "Förlåt, det var vårt fel" och få till svar "Äsch, vi har också betett oss illa. Nu glömmer vi det här och går vidare". Tyvärr tror jag inte att någon av oss kommer att få uppleva den dagen.
A presto
Marco Maccherone
29:e maj!
De senaste åren har det på något vis alltid inträffat något (mer eller mindre) minnesvärt för mig just den 29:e maj. Förra året skrev jag tenta i Terra, 2007 var jag på slutövning i Skåne, härjade runt i skogen, genomförde eldöverfall och vaktade en krigsfånge. Toppen kom förstås 2008 när United slog Chelsea i Champions League-finalen på straffar och det var så spännande att jag stängde av TV:n ögonblicket efter att John Terry halkade, just innan jag hann inse att han missat mål. I år då? Tja, jag har pluggat. Den där Eurovisionfinalen är väl inte mycket att hänga i julgranen, det verkar inte ens som att de visar den i Italien. Det finns tydligare viktigare program än så, som t.ex. Navy CIS, "Jag ger dig en sång", Bones, Ciao Darwin och "Vad blir det för väder?". Kan bero på att Italien inte är med i tävlingen. De har ju sin San Remo-festival.
Alla är säkert måttligt nyfikna på att få veta poängen i mina konstiga vitsar, så jag gör ett försök att förklara dem. Jag börjar med den svåraste:
exp(x) (eller "e upphöjt till x") är en matematisk funktion vars derivata är exp(x), d.v.s. när den deriveras är den fortfarande likadan. Den påverkas med andra ord inte av derivering, så länge det är derivering med avseende på x. ∂/∂y är en deriveringsoperator som deriverar med avseende på y. exp(x) är inte en funktion av y, så y-derivatan av den funktionen är noll. exp(x) flydde alltså från ∂/∂y för att inte bli tillintetgjord. Glasklart?
V barnen φck η γl φsk
\ μ
Hon åt πρg (som var ν)
Alla barnen fick äta gammal fisk
Utom Lilla My
Hon åt pirog (som var ny)
Här har jag alltså använt de grekiska bokstäverna φ (fi), η (äta), γ (gamma), μ (my), π (pi), ρ (rå) och ν (ny), samt de matematiska symbolerna V (alla, varje) och \ (utom). Tänk så kul man kan ha med matematik!
Just det, djuret får vi inte glömma. Det var förstås en grafisk. Här är en nyare version, ritad i matrisprogrammet:
"Take a walk on the wild side!"
A presto
Marco Maccherone
Alla är säkert måttligt nyfikna på att få veta poängen i mina konstiga vitsar, så jag gör ett försök att förklara dem. Jag börjar med den svåraste:
exp(x) (eller "e upphöjt till x") är en matematisk funktion vars derivata är exp(x), d.v.s. när den deriveras är den fortfarande likadan. Den påverkas med andra ord inte av derivering, så länge det är derivering med avseende på x. ∂/∂y är en deriveringsoperator som deriverar med avseende på y. exp(x) är inte en funktion av y, så y-derivatan av den funktionen är noll. exp(x) flydde alltså från ∂/∂y för att inte bli tillintetgjord. Glasklart?
V barnen φck η γl φsk
\ μ
Hon åt πρg (som var ν)
Alla barnen fick äta gammal fisk
Utom Lilla My
Hon åt pirog (som var ny)
Här har jag alltså använt de grekiska bokstäverna φ (fi), η (äta), γ (gamma), μ (my), π (pi), ρ (rå) och ν (ny), samt de matematiska symbolerna V (alla, varje) och \ (utom). Tänk så kul man kan ha med matematik!
Just det, djuret får vi inte glömma. Det var förstås en grafisk. Här är en nyare version, ritad i matrisprogrammet:
"Take a walk on the wild side!"
A presto
Marco Maccherone
Sista månaden
Ett epokskifte är på väg att ske: sista månadshyran är betald på den här lägenheten och första på den nya. Allt kommer att förändras till det bättre, utom möjligen att vi inte har allt inom tre minuters gångväg från dörren i Lambohov. Å andra sidan kan det vara skönt med lite avskiljdhet också. De senaste veckorna har vi upprepade gånger störts av en unge som åker skateboard i den öppna gallerian mellan Coop och H&M här utanför. Mitt i natten. Där det ekar som mest. Smisk skulle han ha. Jag vet att ingen blir snäll av stryk (för det har Bamse sagt), men vi vill ju inte att han ska bli snäll. Bara att han ska vara tyst.
Jag har bott här i nästan nio månader, men jag upptäcker fortfarande nya saker. I dag, till exempel, upptäckte jag att fredag kl 14 är den sämsta tiden på hela veckan att åka buss från tekniska fakulteten vid Via Terracini in till stan, för just då har pakistanska föreningen haft stormöte i de kvarteren och ska åka med samma buss. Utom de som åker bil förstås; trafiken ut till stora vägen flöt så långsamt att jag gick de 500 meterna till fots snabbare än vad bilarna tog sig fram. När jag kom hem trodde jag att jag hörde i syne, för det lät som att någon dammsög i lägenheten. Det var falskt alarm naturligtvis, bara grannarna som fredagsstädade.
Jag var hos frisören och friserade mig i går. Jag tyckte det var strunt samma att skriva det då eftersom det inte gick att lägga upp några bilder. Det blev... kortare. Jag kan se mina öron för första gången på ett år, det är skönt. Förra gången fick frisören för sig att spara extra mycket just vid öronen, det här känns mycket bättre.
Inga gissningar överhuvudtaget på mina (måttligt) roliga historier än. En dag till får ni på er, sen skriver jag dem i klartext. Jag kan bjuda på lite nya bilder som jag producerat i matrisprogrammet så länge, de två från i går sam två som jag gjort i dag. En av dem är, som synes, en klocka som tar emot siffror och visar tiden analogt.
Ett hopplock av figurer.
Schlagerfinal i morgon då. Tyvärr kan jag inte göra vårt land en tjänst och rösta på Sverige, för de är inte med.
A presto
Marco Maccherone
Jag har bott här i nästan nio månader, men jag upptäcker fortfarande nya saker. I dag, till exempel, upptäckte jag att fredag kl 14 är den sämsta tiden på hela veckan att åka buss från tekniska fakulteten vid Via Terracini in till stan, för just då har pakistanska föreningen haft stormöte i de kvarteren och ska åka med samma buss. Utom de som åker bil förstås; trafiken ut till stora vägen flöt så långsamt att jag gick de 500 meterna till fots snabbare än vad bilarna tog sig fram. När jag kom hem trodde jag att jag hörde i syne, för det lät som att någon dammsög i lägenheten. Det var falskt alarm naturligtvis, bara grannarna som fredagsstädade.
Jag var hos frisören och friserade mig i går. Jag tyckte det var strunt samma att skriva det då eftersom det inte gick att lägga upp några bilder. Det blev... kortare. Jag kan se mina öron för första gången på ett år, det är skönt. Förra gången fick frisören för sig att spara extra mycket just vid öronen, det här känns mycket bättre.
Inga gissningar överhuvudtaget på mina (måttligt) roliga historier än. En dag till får ni på er, sen skriver jag dem i klartext. Jag kan bjuda på lite nya bilder som jag producerat i matrisprogrammet så länge, de två från i går sam två som jag gjort i dag. En av dem är, som synes, en klocka som tar emot siffror och visar tiden analogt.
Ett hopplock av figurer.
Schlagerfinal i morgon då. Tyvärr kan jag inte göra vårt land en tjänst och rösta på Sverige, för de är inte med.
A presto
Marco Maccherone
Detta är ett lån!
Det är väl lite fåfängt att inbilla sig att mina vänner på M, Δ och ε ska ha tid med mina töntiga, grekiska vitsar så här i tentatider - jag vet ju själv hur stressad jag känner mig. Men ni ska få suga på de här gåtorna ett par dagar till, det kan ju hända att någon sitter på ett grekiskt lexikon (t.ex. Amanda, men hon kanske har packat ner mitt i en flyttkartong). Jag har gjort en liten uppdatering på min vits, så nu rimmar den:
V barnen φck η γl φsk
\ μ
Hon åt πρg (som var ν)
Något simuleringsprogram har jag fortfarande inte sett till. Eventuellt kan jag få en nyare version av en kollega i studentgruppen om en vecka, men jag ska ju för 17 hinna göra projektet också. Det är tur att det finns solidariska människor som delar med sig av lagom gamla utgåvor av såna program på internet. Annars hade jag nog löst det i matrisprogrammet långt innan jag fått tag på rätt mjukvara. Gårdagens små steg framåt i programmerandet innefattade korrugerade vingar samt en radiell turbin i 2D. Önskar att jag kunde visa bilder, men bloggen vill inte riktigt samarbeta i dag.
Varje gång jag besöker skolbiblioteket blir jag överraskad, rentav förbluffad, över hur ineffektiva och inkompetenta bibliotekarier de har. I går låg utlåningssystemet nere (igen) och inga lån eller omlån kunde göras. Jag gick dit tio över elva i förmiddags - lektionen skulle börja kvart över - för att låna om två böcker. I tio minuter höll damen bakom disken på att bläddra i böckerna, leta efter utlåningslapparna som jag använde som bokmärken (inte helt osynliga) samt fundera över varför det bara gick att förlänga lånet med tre dagar. Hennes kollega kallades dit, de slog sina (inte överdrivet) kloka huvuden ihop och kom så småningom fram till att det berodde på att jag är erasmusstudent och är inbokad för hemresa 30/6. Tydligen har de en månads framförhållning på utlåning till studenter som är här tillfälligt, vilket är jättekorkat eftersom det är just under den månaden man har tentorna och bäst behöver böckerna. Jag fick behålla dem ändå "tills vidare", 30:e är ju en söndag.
A presto
Marco Maccherone
V barnen φck η γl φsk
\ μ
Hon åt πρg (som var ν)
Något simuleringsprogram har jag fortfarande inte sett till. Eventuellt kan jag få en nyare version av en kollega i studentgruppen om en vecka, men jag ska ju för 17 hinna göra projektet också. Det är tur att det finns solidariska människor som delar med sig av lagom gamla utgåvor av såna program på internet. Annars hade jag nog löst det i matrisprogrammet långt innan jag fått tag på rätt mjukvara. Gårdagens små steg framåt i programmerandet innefattade korrugerade vingar samt en radiell turbin i 2D. Önskar att jag kunde visa bilder, men bloggen vill inte riktigt samarbeta i dag.
Varje gång jag besöker skolbiblioteket blir jag överraskad, rentav förbluffad, över hur ineffektiva och inkompetenta bibliotekarier de har. I går låg utlåningssystemet nere (igen) och inga lån eller omlån kunde göras. Jag gick dit tio över elva i förmiddags - lektionen skulle börja kvart över - för att låna om två böcker. I tio minuter höll damen bakom disken på att bläddra i böckerna, leta efter utlåningslapparna som jag använde som bokmärken (inte helt osynliga) samt fundera över varför det bara gick att förlänga lånet med tre dagar. Hennes kollega kallades dit, de slog sina (inte överdrivet) kloka huvuden ihop och kom så småningom fram till att det berodde på att jag är erasmusstudent och är inbokad för hemresa 30/6. Tydligen har de en månads framförhållning på utlåning till studenter som är här tillfälligt, vilket är jättekorkat eftersom det är just under den månaden man har tentorna och bäst behöver böckerna. Jag fick behålla dem ändå "tills vidare", 30:e är ju en söndag.
A presto
Marco Maccherone
Mattehumor
Sommaren är här! Nu har vi haft 25-30 grader varmt sen... tja, i lördags ungefär. Till och med italienarna har kortärmat. Berlusconi har nog fått lite solsting (mer än vanligt), för han påstår att med honom som manager hade Milan blivit mästare. Tillåt mig småle. Det är väl illa nog att han är president och skrämmer bort alla som tränar laget. Själv måste jag, mitt i värmeböljan, ta tag i tentapluggandet på allvar. Mindre än två veckor kvar till första tentan. Jag ser redan nu vissa tecken på att jag gräver ner mig för djupt i böckerna. Hur förklarar man annars uppkomsten av den här sortens vitsar?
John i min klass berättade den här, jag tror att han skrev den själv. Med reservation för felaktig återgivning.
exp(x) var ute och gick. Plötsligt mötte han en deriveringsoperator.
- Jag är inte rädd för dig! sa exp(x).
- Jag är ∂/∂y, svarade deriveringsoperatorn, och exp(x) sprang sin väg.
Denna kom jag på själv. Det är nu era kunskaper i grekiska kommer väl till pass!
V barnen φck η γl φsk
\ μ
Hon åt πρg
Den sista rimmar tyvärr inte, som den sortens historier bör göra. Men det gör ingenting, den är lika dålig för det. En applåd till den första som förstår den! Glöm inte att det viktiga är inte att vinna, utan att Δ. Så det gör inget om ni inte begriper ett ι. En god sportsmannaanda är α och ω. Och pappsen βlar.
Åh, just det, jag har ju en gammal Paint-teckning också som jag kan slänga in som bonus. Vad är detta för djur?
Jag vet inte om mitt arbete med vingprofilen kommer att löna sig, för jag har fortfarande inget program att simulera luftflöde i. I vilket fall som helst, nu har jag kommit så här långt:
Tjusigt va? Den går även att få i grått, kopparnyanser eller enfärgad.
A presto
Marco Maccherone
John i min klass berättade den här, jag tror att han skrev den själv. Med reservation för felaktig återgivning.
exp(x) var ute och gick. Plötsligt mötte han en deriveringsoperator.
- Jag är inte rädd för dig! sa exp(x).
- Jag är ∂/∂y, svarade deriveringsoperatorn, och exp(x) sprang sin väg.
Denna kom jag på själv. Det är nu era kunskaper i grekiska kommer väl till pass!
V barnen φck η γl φsk
\ μ
Hon åt πρg
Den sista rimmar tyvärr inte, som den sortens historier bör göra. Men det gör ingenting, den är lika dålig för det. En applåd till den första som förstår den! Glöm inte att det viktiga är inte att vinna, utan att Δ. Så det gör inget om ni inte begriper ett ι. En god sportsmannaanda är α och ω. Och pappsen βlar.
Åh, just det, jag har ju en gammal Paint-teckning också som jag kan slänga in som bonus. Vad är detta för djur?
Jag vet inte om mitt arbete med vingprofilen kommer att löna sig, för jag har fortfarande inget program att simulera luftflöde i. I vilket fall som helst, nu har jag kommit så här långt:
Tjusigt va? Den går även att få i grått, kopparnyanser eller enfärgad.
A presto
Marco Maccherone
Almeno non sono al verde
De senaste dagarna har jag bittert fått erfara modets mörka baksida: det finns inga gröna skjortor. Trenden går just nu mot olika varianter av ljusblått, även svagt röda skjortor går att finna. Men inga gröna. Varför ska jag då vara en sån moderebell och ha tag på just en grön skjorta, kan man undra. Jo, det är nämligen så att Amandas syster ska gifta sig på midsommarafton. Amanda ska vara tärna och jag ska ha något som matchar hennes klänning och sjal. Grön slips skulle kanske gå (om det fanns någon, verkar glest med det också), eller grön kostym (mindre hett alternativ). Eller så klär jag ut mig till Hulken.
I brist på kläder köpte jag på mig en bunt skivor i går. De hade fortfarande inga Brunorock eller Orazero, men väl 883 och Ricchi e Poveri. Lite kultur måste man ju ha med sig hem.
Senaste nytt om Inter och deras historiska trippel från tidningen City:
"Staten planerar nedskärningar. Nästa år får Inter nöja sig med dubbeln."
Det finns intelligent mediafolk i Italien också.
Två av fyra tentor är inbokade: 7:e och 15:e juni. Återstår Strumentazione ed automazione, den muntliga delen av Impianti meccanici samt projektet i Turbomacchine. Just projektet är fortfarande ett litet bekymmer. De program jag fick av professorn förra veckan går inte att köra på min dator, för de är för gamla (alt. datorn är för ny). Windows 95 eller 98 krävs, men jag antar att XP funkar också (kan inte tänka mig att professorn har Windows 98 på sin laptop). Det står still fortfarande alltså, men jag har gjort lite mera framsteg i mitt handskrivna program: nu kan jag ändra vinkel på vingen.
Fotnot: verde [-e-] grön; almeno non sono al verde jag är åtminstone inte pank
A presto
Marco Maccherone
I brist på kläder köpte jag på mig en bunt skivor i går. De hade fortfarande inga Brunorock eller Orazero, men väl 883 och Ricchi e Poveri. Lite kultur måste man ju ha med sig hem.
Senaste nytt om Inter och deras historiska trippel från tidningen City:
"Staten planerar nedskärningar. Nästa år får Inter nöja sig med dubbeln."
Det finns intelligent mediafolk i Italien också.
Två av fyra tentor är inbokade: 7:e och 15:e juni. Återstår Strumentazione ed automazione, den muntliga delen av Impianti meccanici samt projektet i Turbomacchine. Just projektet är fortfarande ett litet bekymmer. De program jag fick av professorn förra veckan går inte att köra på min dator, för de är för gamla (alt. datorn är för ny). Windows 95 eller 98 krävs, men jag antar att XP funkar också (kan inte tänka mig att professorn har Windows 98 på sin laptop). Det står still fortfarande alltså, men jag har gjort lite mera framsteg i mitt handskrivna program: nu kan jag ändra vinkel på vingen.
Fotnot: verde [-e-] grön; almeno non sono al verde jag är åtminstone inte pank
A presto
Marco Maccherone
Spindelmannen är död
45 års väntan tog slut för Internazionale Milano i går kväll när de återigen, precis som på den gamla goda tiden, tråkade sig till en seger i Champios League-finalen. Mourinho har verkligen bevisat att man kan bromsa sig ur en uppförsbacke. Frågan är vad fansen i Madrid kommer att tycka om det när han tar över Real, de är kända för att ogilla tränare som når framgång genom en stark defensiv snarare än ett brett och bländande anfallsspel. Ännu mer rädd är fansen ska nog Christiano Ronaldo vara, för om Mou fortsätter med sitt spelsystem från Inter lär han tilldelas ett stort defensivt ansvar. Stackarn.
För exakt 18 år sedan inträffade något hemskt i Italien. Nej, Tomas Brolin var inte inblandad, han var ju faktiskt riktigt bra på den tiden. I en tunnel på motorvägen utanför Capaci, Sicilien, detonerade en bomb. Tre poliser i en Fiat Cromo sprängdes i luften och de två efterföljande bilarna, av samma modell, kraschade. I bil nummer två satt målet för attentatet: den omutlige domaren och maffiamotståndaren Giovanni Falcone, samt hans fru. Poliserna i den tredje bilen kunde räddas till livet, men ingen i de två första bilarna överlevde. De som låg bakom dådet var förstås Cosa Nostra, Siciliens största nätverk av organiserad brottslighet (även benämnt maffia eller mafia), och bossen Totò Riina, känd som La Bestia (Odjuret) eller Totò u Cùrtu (Totò den korte). Senare samma år utsattes även Falcones gode vän och kollega Paolo Borsellini för en bilbomb, då hans Fiat finfördelades med hjälp av 100 kg trotyl. Riina greps året därpå och kommer förmodligen att sitta inspärrad tills han dör (han är 80 år). Italien minns sina hjältar.
Falcones och Borsellinos minnesplakett utanför Palazzo di Giustiza, Bologna.
Ett lustigt sammanträffande är att detta år, 1992, gav synthbandet 883 ut singeln Hanno ucciso l'Uomo Ragno (De har mördat Spindelmannen). Sångaren själv uppger att texten handlar om att vuxenvärlden tagit död på ungdomsvärlden, men jag kan inte låta bli att se paralleller till massakern i Capaci.
"På gatorna råder nu panik, ingen lämnar huset, ingen vill råka illa ut
På TV uppmanar man till lugn, vem ska vi tro på nu?"
Ännu mer sammanträffande att jag stötte på den här låten i förrgår och tog kort på minnesplaketten i dag, innan jag sett inslaget om årsdagen på TV.
A presto
Marco Maccherone
För exakt 18 år sedan inträffade något hemskt i Italien. Nej, Tomas Brolin var inte inblandad, han var ju faktiskt riktigt bra på den tiden. I en tunnel på motorvägen utanför Capaci, Sicilien, detonerade en bomb. Tre poliser i en Fiat Cromo sprängdes i luften och de två efterföljande bilarna, av samma modell, kraschade. I bil nummer två satt målet för attentatet: den omutlige domaren och maffiamotståndaren Giovanni Falcone, samt hans fru. Poliserna i den tredje bilen kunde räddas till livet, men ingen i de två första bilarna överlevde. De som låg bakom dådet var förstås Cosa Nostra, Siciliens största nätverk av organiserad brottslighet (även benämnt maffia eller mafia), och bossen Totò Riina, känd som La Bestia (Odjuret) eller Totò u Cùrtu (Totò den korte). Senare samma år utsattes även Falcones gode vän och kollega Paolo Borsellini för en bilbomb, då hans Fiat finfördelades med hjälp av 100 kg trotyl. Riina greps året därpå och kommer förmodligen att sitta inspärrad tills han dör (han är 80 år). Italien minns sina hjältar.
Falcones och Borsellinos minnesplakett utanför Palazzo di Giustiza, Bologna.
Ett lustigt sammanträffande är att detta år, 1992, gav synthbandet 883 ut singeln Hanno ucciso l'Uomo Ragno (De har mördat Spindelmannen). Sångaren själv uppger att texten handlar om att vuxenvärlden tagit död på ungdomsvärlden, men jag kan inte låta bli att se paralleller till massakern i Capaci.
"På gatorna råder nu panik, ingen lämnar huset, ingen vill råka illa ut
På TV uppmanar man till lugn, vem ska vi tro på nu?"
Ännu mer sammanträffande att jag stötte på den här låten i förrgår och tog kort på minnesplaketten i dag, innan jag sett inslaget om årsdagen på TV.
A presto
Marco Maccherone
Fino alla fine
När det spelar final i Champions League är det lätt att glömma bort de lite mindre matcherna. Sista matchen i kvalet till Premier League (vi säger välkomna till Blackpool), sista omgången i fotbollsallsvenskan före VM-uppehållet (grattis till överlägsna serieledarna Helsingborg, ny viktoria i dag) och sista matchen för säsongen i Campionato Dilettanti B för Atletico Nettuno. Eftersom ingen av mina läsare, mig veterligen, är speciellt fotbollsintresserad gör det antagligen ingenting om jag ägnar mest tid och utrymme åt det sista, fotbollsmässigt sämsta och minst intressanta matchen.
Hela laget, inte minst jag själv, hade vilat sig i form inför fajten mot bottenkollegan Mulino. Eller vilat sig ur form kanske. Jag vet inte vilken sorts form de andra var i innan de vilade, men själv hade jag definitivt haft nytta av att ha kunnat träna de senaste veckorna. Min skärpa var inte på topp, om man säger så. Jag fick två ganska bra chanser som jag inte lyckades omsätta i mål och var inte riktigt bästa vän med bollen de få gånger den nådde mina fötter. Inte blev det bättre av att jag flyttades runt mellan tre olika positioner under den första halvleken. Inledningsvis var jag vänsterback, som vanligt. Sen kom någon på att det vore smart att byta plats på mig och killen som spelade framför mig, för han är också back i vanliga fall och lite mer defensivt lagd. Strax därefter fick jag order om att markera nummer 17, som var längst i deras lag och spelade på innermittfältet. Detta gjorde att jag var tvungen att gå inåt i planen och släppa kanten nästan helt och hållet, samtidigt som några av mina lagkamrater fortsatte diskutera sinsemellan om huruvida jag borde flyttas tillbaka till min ursprungliga position eller ej. Själv visste jag varken ut eller in, och tränaren brydde sig inte om att reda ut uppställningen.
Vi fick ett mål emot oss i första halvlek och ytterligare ett i början på andra, vilket vi dock snabbt replikerade med en reducering. Efter det målet blev det av någon anledning ett vilt rabalder och 2-3 byten för vardera lag. När de sen gjort 3-1 med ett studsande långskott utbröt nästan inbördeskrig i vårt lag, och en spelare bytte mer eller mindre ut sig själv. Vi fick ett reduceringsmål till skänks av domaren: vår anfallare hade friläge och lobbade bollen över målvakten. Tyvärr inte med tillräcklig fart framåt på bollen, så målvakten han upp den medan den höll på att studsa över linjen och fick ut den till hörna. Domaren - vår kvinnliga favoritdomare med de många märkliga domsluten - tyckte dock att hon såg att bollen var inne från halva planen och dömde mål.
Om jag ska se något positivt med matchen så är det väl att knät höll alldeles utmärkt, inte minsta skadekänning. Dessutom fick jag mig en fin solbränna. Vad laget anbelangar måste jag faktiskt göra er besvikna och avslöja att vi inte kom sist i serien (som ni kan se om ni följer länken ovan) och att vi inte ens lyckades hålla vår fina svit av förluster. Tre poäng har de tagit när jag har varit skadad, de rackarna, och Fans Leoni Del'Atlas har uppenbarligen dragit sig ur, eftersom de är nollade i alla kolumner. Det hade jag verkligen inte trott, jumboplatsen verkade reserverad åt oss.
Nu ska jag, som många andra i kväll, hitta någonstans att se CL-finalen.
A presto
Marco Maccherone
Hela laget, inte minst jag själv, hade vilat sig i form inför fajten mot bottenkollegan Mulino. Eller vilat sig ur form kanske. Jag vet inte vilken sorts form de andra var i innan de vilade, men själv hade jag definitivt haft nytta av att ha kunnat träna de senaste veckorna. Min skärpa var inte på topp, om man säger så. Jag fick två ganska bra chanser som jag inte lyckades omsätta i mål och var inte riktigt bästa vän med bollen de få gånger den nådde mina fötter. Inte blev det bättre av att jag flyttades runt mellan tre olika positioner under den första halvleken. Inledningsvis var jag vänsterback, som vanligt. Sen kom någon på att det vore smart att byta plats på mig och killen som spelade framför mig, för han är också back i vanliga fall och lite mer defensivt lagd. Strax därefter fick jag order om att markera nummer 17, som var längst i deras lag och spelade på innermittfältet. Detta gjorde att jag var tvungen att gå inåt i planen och släppa kanten nästan helt och hållet, samtidigt som några av mina lagkamrater fortsatte diskutera sinsemellan om huruvida jag borde flyttas tillbaka till min ursprungliga position eller ej. Själv visste jag varken ut eller in, och tränaren brydde sig inte om att reda ut uppställningen.
Vi fick ett mål emot oss i första halvlek och ytterligare ett i början på andra, vilket vi dock snabbt replikerade med en reducering. Efter det målet blev det av någon anledning ett vilt rabalder och 2-3 byten för vardera lag. När de sen gjort 3-1 med ett studsande långskott utbröt nästan inbördeskrig i vårt lag, och en spelare bytte mer eller mindre ut sig själv. Vi fick ett reduceringsmål till skänks av domaren: vår anfallare hade friläge och lobbade bollen över målvakten. Tyvärr inte med tillräcklig fart framåt på bollen, så målvakten han upp den medan den höll på att studsa över linjen och fick ut den till hörna. Domaren - vår kvinnliga favoritdomare med de många märkliga domsluten - tyckte dock att hon såg att bollen var inne från halva planen och dömde mål.
Om jag ska se något positivt med matchen så är det väl att knät höll alldeles utmärkt, inte minsta skadekänning. Dessutom fick jag mig en fin solbränna. Vad laget anbelangar måste jag faktiskt göra er besvikna och avslöja att vi inte kom sist i serien (som ni kan se om ni följer länken ovan) och att vi inte ens lyckades hålla vår fina svit av förluster. Tre poäng har de tagit när jag har varit skadad, de rackarna, och Fans Leoni Del'Atlas har uppenbarligen dragit sig ur, eftersom de är nollade i alla kolumner. Det hade jag verkligen inte trott, jumboplatsen verkade reserverad åt oss.
Nu ska jag, som många andra i kväll, hitta någonstans att se CL-finalen.
A presto
Marco Maccherone
Vingar för pengarna
Nu är jag lite närmare att kunna börja på mitt projekt i Turbomacchine. Jag har fått ett hum om vad jag skulle kunna göra, samt ytterligare ett par program till datorn för att göra det. Tyvärr har jag inte kunnat köra något av dem, för de kräver ett annat program, som jag också fick med, som verkar vara för gammalt för min dator. Dock har jag gjort lite framsteg i matematikprogrammet som jag hittade: jag har skrivit ett program för att skapa vingprofiler. Jag kan ändra tjocklek, längd och böjning precis som jag vill. Här är ett några (mer eller mindre realistiska) exempel:
En annan god nyhet är att mitt knä klarade löptestet, så jag ska spela match på lördag. Det är den sista för säsongen och laget har laddat genom att inte träna den här veckan. Det ska bli spännande. Dåligt ordval där kanske... intressant ska det bli. Inte så spännande när man redan vet hur matchen slutar.
Nu har det gått 10 dagar sedan Amanda åkte hem härifrån, men det känns som en månad. Tre veckor kvar tills vi ska flytta in i Lambohov. Jag kan inte beskriva hur underbart det ska bli att få byta ut mina nuvarande sambor mot Amanda, en gång för alla. Om jag skulle sätta betyg på den kommande bostadssituationen skulle det bli 30L.*
För att inte tala om den ständiga röran i köket kan jag tala om något roligt i stället. Lite småkul åtminstone. Jag satt och gjorde vingprofiler på mitt rum i eftermiddags när jag plötsligt hörde konstiga ljud från vardagsrummet. Det lät som om någon tittade på film på datorn. Barnförbjuden film. Det var ett evinnerligt stönande och stånkande från högtalarna. När jag gick ut för att undersöka saken satt Vanessa där och tittade på en träningsvideo. Hon tänkte inte ens på hur det lät förrän jag påpekade det. Hon sa att hon brukar kolla på det på sitt rum ibland på nätterna. Undrar vad norrmännen tänker om henne.
*Högsta betyg, med beröm
A presto
Marco Maccherone
En annan god nyhet är att mitt knä klarade löptestet, så jag ska spela match på lördag. Det är den sista för säsongen och laget har laddat genom att inte träna den här veckan. Det ska bli spännande. Dåligt ordval där kanske... intressant ska det bli. Inte så spännande när man redan vet hur matchen slutar.
Nu har det gått 10 dagar sedan Amanda åkte hem härifrån, men det känns som en månad. Tre veckor kvar tills vi ska flytta in i Lambohov. Jag kan inte beskriva hur underbart det ska bli att få byta ut mina nuvarande sambor mot Amanda, en gång för alla. Om jag skulle sätta betyg på den kommande bostadssituationen skulle det bli 30L.*
För att inte tala om den ständiga röran i köket kan jag tala om något roligt i stället. Lite småkul åtminstone. Jag satt och gjorde vingprofiler på mitt rum i eftermiddags när jag plötsligt hörde konstiga ljud från vardagsrummet. Det lät som om någon tittade på film på datorn. Barnförbjuden film. Det var ett evinnerligt stönande och stånkande från högtalarna. När jag gick ut för att undersöka saken satt Vanessa där och tittade på en träningsvideo. Hon tänkte inte ens på hur det lät förrän jag påpekade det. Hon sa att hon brukar kolla på det på sitt rum ibland på nätterna. Undrar vad norrmännen tänker om henne.
*Högsta betyg, med beröm
A presto
Marco Maccherone
Vill någon veta var jag köpt min tröja?
Det är när man ser sånt här som man känner att man har lyckats som utrikeskorrespondent. Notera att jag skrev om detta en dag innan artikeln publicerades. Därmed inte sagt att DN läser min blogg, det var ju en ganska betydande nyhet.
I morse överraskades jag av ett plötsligt störtregn som höll i sig under hela förmiddagen. Jag borde kanske inte ha förlitat mig på den grekiska väderleksrapporten. Det kan ju skilja sig en del över Adriatiska havet.
Italiens VM-hjälte från 2006 Fabio Grosso får inte följa med till Sydafrika. Han är en av två (klubbkamraten Candreva är den andre) som petats när Lippi börjar skära i den ursprungliga 30-mannatruppen (23 får åka). Det känns lite tråkigt, men Grosso (vars namn för övrigt betyder stor/tjock/enfaldig) har inte nått upp till samma nivå de senaste åren som han hade under VM. Då var han i galet bra form, gjorde ett övertidsmål mot Tyskland i semifinalen och slog in den avgörande straffen i den redan klassiska finalen mot Frankrike. Det var ingen slump att det var just den tröjan jag köpte när jag året därpå besökte Italien för första gången.
Får inte spela mot Paraguay.
I skuggan av all fotboll har det visst cyklats också i Italien. I över en vecka har de trampat på utan att jag har märkt något av dem. Jag syftar förstås på Giro d'Italia. Nio etapper har de hunnit med. Den rosa ledartröjan innehas av australiern Richie Port, som även innehar den vita tröjan. Ports landsman Matthew Lloyd har den gröna, medan den röda bärs av Tyler Farrar från USA. Jag vet inte vilket som är konstigast egentligen - att de har så många färger när det bara är en som leder eller att Richie Port måste svettas lite extra i två tröjor.
A presto
Marco Maccherone
I morse överraskades jag av ett plötsligt störtregn som höll i sig under hela förmiddagen. Jag borde kanske inte ha förlitat mig på den grekiska väderleksrapporten. Det kan ju skilja sig en del över Adriatiska havet.
Italiens VM-hjälte från 2006 Fabio Grosso får inte följa med till Sydafrika. Han är en av två (klubbkamraten Candreva är den andre) som petats när Lippi börjar skära i den ursprungliga 30-mannatruppen (23 får åka). Det känns lite tråkigt, men Grosso (vars namn för övrigt betyder stor/tjock/enfaldig) har inte nått upp till samma nivå de senaste åren som han hade under VM. Då var han i galet bra form, gjorde ett övertidsmål mot Tyskland i semifinalen och slog in den avgörande straffen i den redan klassiska finalen mot Frankrike. Det var ingen slump att det var just den tröjan jag köpte när jag året därpå besökte Italien för första gången.
Får inte spela mot Paraguay.
I skuggan av all fotboll har det visst cyklats också i Italien. I över en vecka har de trampat på utan att jag har märkt något av dem. Jag syftar förstås på Giro d'Italia. Nio etapper har de hunnit med. Den rosa ledartröjan innehas av australiern Richie Port, som även innehar den vita tröjan. Ports landsman Matthew Lloyd har den gröna, medan den röda bärs av Tyler Farrar från USA. Jag vet inte vilket som är konstigast egentligen - att de har så många färger när det bara är en som leder eller att Richie Port måste svettas lite extra i två tröjor.
A presto
Marco Maccherone
Syttende mai och arton my
De har uppenbarligen väldigt konstiga arbetstider på SAAB. Inte förrän för 20 minuter sen kom det väntade mailet om att jag inte får något jobb hos dem i sommar. Tack, men nej tack, hoppas du söker igen i framtiden. Ja, så sa ni förra året också. Mitt största, men kanske inte mest realistiska, hopp är nu Tekniska Verken. Annars kan jag förmodligen få dela ut reklam en dag i veckan, de ringde från rekryteringsfirman i går och hörde sig för. Ett litet jobb, men någon måste göra det. Det kanske kan vara ett bra tillfälle att dela ut flygblad för Sa-ja också.
Norrmännen har nationaldag i dag, men det märks inte här. Förutom att många har kläder och väskor med norska flaggan på, men det ser man varje dag. De är fusknorska dessutom, i själva verket italienska. Mina norska sambor har hållt sig undan hela dagen, jag har inte sett skymten av lusekofta. Jag undrar vad de hålls med inne på sitt rum egentligen. De kanske har en ingång till Narnia i garderoben.
I Napoli, pizzans, Camorrans och Maradonas stad, har de helt andra saker i garderoben, så gott som bokstavligt talat. Det har kommit fram att kyrkogårdar plundras på likkistor, som "återanvänds" för att - håll i er nu - elda i pizzaugnar. Normalt sett föredrar jag pizzerior som har vedeldade stenugnar, men nu vete 17... Då är det nästan bättre att de eldar upp sitt gamla sopberg. Allt är tydligen möjligt i Italien.
Jag var på bio i dag och såg den nya Robin Hood. De rubriker och recensioner jag har sneglat på har gett blandade intryck, så jag gick för att bilda mig en egen uppfattning om Ridley Scotts tolkning. Lite besviken blev jag faktiskt, för de hade ju förvrängt historien värre än i Gladiator (Marcus Aurelius mördades inte av sin son Commodus, han dog av sjukdom). Robin Hood Begins hade kanske varit en mer passande titel för övrigt, för den behandlar en period före den vi är vana att se, utan speciellt mycket bågskytte och välgörenhetsarbete. Jag tyckte att den var OK, men inte mycket mer. Jag håller mig till den italienska betygskalan (max 30, godkänt 18) och ger den 18 lilla my: μ μ μ μ μ μ μ μ μ μ μ μ μ μ μ μ μ μ
A presto
Marco Maccherone
Norrmännen har nationaldag i dag, men det märks inte här. Förutom att många har kläder och väskor med norska flaggan på, men det ser man varje dag. De är fusknorska dessutom, i själva verket italienska. Mina norska sambor har hållt sig undan hela dagen, jag har inte sett skymten av lusekofta. Jag undrar vad de hålls med inne på sitt rum egentligen. De kanske har en ingång till Narnia i garderoben.
I Napoli, pizzans, Camorrans och Maradonas stad, har de helt andra saker i garderoben, så gott som bokstavligt talat. Det har kommit fram att kyrkogårdar plundras på likkistor, som "återanvänds" för att - håll i er nu - elda i pizzaugnar. Normalt sett föredrar jag pizzerior som har vedeldade stenugnar, men nu vete 17... Då är det nästan bättre att de eldar upp sitt gamla sopberg. Allt är tydligen möjligt i Italien.
Jag var på bio i dag och såg den nya Robin Hood. De rubriker och recensioner jag har sneglat på har gett blandade intryck, så jag gick för att bilda mig en egen uppfattning om Ridley Scotts tolkning. Lite besviken blev jag faktiskt, för de hade ju förvrängt historien värre än i Gladiator (Marcus Aurelius mördades inte av sin son Commodus, han dog av sjukdom). Robin Hood Begins hade kanske varit en mer passande titel för övrigt, för den behandlar en period före den vi är vana att se, utan speciellt mycket bågskytte och välgörenhetsarbete. Jag tyckte att den var OK, men inte mycket mer. Jag håller mig till den italienska betygskalan (max 30, godkänt 18) och ger den 18 lilla my: μ μ μ μ μ μ μ μ μ μ μ μ μ μ μ μ μ μ
A presto
Marco Maccherone
Varför städa när man kan smutsa ner?
Två stora ligor avgjordes i dag: Serie A och La Liga. Jag hade gärna skrivit tre, eller snarare två stora och en liten, men HIF förlorade för första gången den här säsongen. Fast de har ju redan avgjort Allsvenskan, enligt en säker källa. Man ska alltid tro på allt man läser. Jag följde matchrapporteringen på Rai, vilket gjorde det hela om möjligt ännu mindre spännande eftersom de aldrig får visa något från matcherna. Roma satte en liten gnutta press på Inter genom att tidigt ta ledningen i sin match, men när Inter väl hade fått in en boll var det roliga över. Tråkigt, jag hade hellre sett Roma få en del av kakan än Inter vinna en trippel. Bologna såg ett tag ut att avsluta snyggt med att klättra ett par placeringar via 1-0 borta mot Cagliari, men som så många gånger förut tappade de sin ledning och blev (precis som förra året) fyra från slutet, just ovanför strecket. Hur det har gått för mitt Atletico Nettuno på sistone vet jag faktiskt inte, knäskadan har hindrat mig i flera veckor, men jag gissar att de hamnade just under strecket. Alltså, strecket som markerar botten på tabellen.
Efter middagen (ett klassiskt hopkok av vad som fanns hemma) gjorde jag en insats för hygienen igen när jag dammsög och våttorkade hallen, köket och korridoren. Som vanligt kände jag mig lite bitter på att det alltid är jag som får ta tag i det. Jag har aldrig sett norskarna göra ett handtag, mer än att ta ut soporna nån gång. Det är som att de tror att de bara bor i sitt rum, för de kommer bara ut därifrån för att gå ut, gå till badrummet eller laga mat (förutom Öyvind, han lagar inte mat). När jag till slut hade svabbat färdigt korridoren kom norskarna hem med pizza och vin och klampade rakt förbi mig och skurhinken och in på sitt rum. Jaha. Tur att vi har skoförbud inne i lägenheten. Annars hade jag tagit av mig mina och kastat efter dem.
A presto
Marco Maccherone
Efter middagen (ett klassiskt hopkok av vad som fanns hemma) gjorde jag en insats för hygienen igen när jag dammsög och våttorkade hallen, köket och korridoren. Som vanligt kände jag mig lite bitter på att det alltid är jag som får ta tag i det. Jag har aldrig sett norskarna göra ett handtag, mer än att ta ut soporna nån gång. Det är som att de tror att de bara bor i sitt rum, för de kommer bara ut därifrån för att gå ut, gå till badrummet eller laga mat (förutom Öyvind, han lagar inte mat). När jag till slut hade svabbat färdigt korridoren kom norskarna hem med pizza och vin och klampade rakt förbi mig och skurhinken och in på sitt rum. Jaha. Tur att vi har skoförbud inne i lägenheten. Annars hade jag tagit av mig mina och kastat efter dem.
A presto
Marco Maccherone
Lite lomhörd
Det var drag på Piazza Maggiore i går kväll, kan jag tala om. Inte bara för att ge er en lärorik länk, utan för att det är sant. Jag och Olivier (jag lyckades lura med mig honom) anlände ungefär en timme efter start. Tydligen hade de saknat oss, för de spelade Since you've been gone när vi kom, följt av Love gun (KISS). Därefter följde en lite segare period med en bluesgitarrist och en dam i guldglittrande basker och med gitarren mitt på magen som spelade långsamma solon med ett datoranimerat bildspel på skärmen bakom sig, innan de lite hårdare (och äldre) killarna intog scenen igen. Doug Aldrich från Whitesnake, George Lynch (Dokken, Lynch Mob) och den lilla mannen med den stora rösten: Glenn Hughes (Deep Purple, Black Sabbath). Sist ut var kvällens största affischnamn: svenske Yngwie Malmsteen. Hans uppträdande var nästan mer ett cirkusnummer än en konsert. Han spelade med en hand (den vänstra!), slängde gitarren runt sig och upp i luften, kastade plektrum till publiken var 20:e sekund, trippade på tå, poserade, grimaserade och slet av strängarna på en gitarr. Att han dessutom var klädd som om han fortfarande levde på 80-talet (eller, som Olivier sa, som en zigenare) gjorde inte synen av honom mindre roande. Samtidigt spelade han snabbast och svårast solon av alla, så det var inte alls omotiverat att låta honom avsluta. Som värdig final på det hela samlades hela gänget på scenen och lirade Smoke on the water - den tredje låten jag kände igen på hela kvällen. Jag kom på mig själv med att ha pinsamt dålig koll på de här artisterna och deras musik.
En lite tråkig aspekt på konserten var regnet. Eller, rättare sagt, italienarnas låga toleransnivå för vatten i håret. Så gott som alla på hela torget hade paraply med sig, så det gick inte att se scenen förrän regnet avtog och paraplyerna fälldes ihop. Nu har regnet upphört och det verkar till och med kunna bli lite solglimtar den kommande veckan. I morgon hoppas jag extra mycket på det, fast mer bildligt än bokstavligt talat. Då ska nämligen SAAB ge besked till alla som har sökt sommarjobb hos dem. Jag är försiktigt pessimistisk, men hoppet lever om att jag ska kunna dra in lite pengar till hushållet i sommar, på ett eller annat sätt.
Apropå drag kan jag varmt rekommendera NASA:s hemsida och gratisprogram för alla som vill lära sig mer om strömning och aerodynamik (t.ex. de som läser TMMV25). Det är bra grejer.
A presto
Marco Maccherone
En lite tråkig aspekt på konserten var regnet. Eller, rättare sagt, italienarnas låga toleransnivå för vatten i håret. Så gott som alla på hela torget hade paraply med sig, så det gick inte att se scenen förrän regnet avtog och paraplyerna fälldes ihop. Nu har regnet upphört och det verkar till och med kunna bli lite solglimtar den kommande veckan. I morgon hoppas jag extra mycket på det, fast mer bildligt än bokstavligt talat. Då ska nämligen SAAB ge besked till alla som har sökt sommarjobb hos dem. Jag är försiktigt pessimistisk, men hoppet lever om att jag ska kunna dra in lite pengar till hushållet i sommar, på ett eller annat sätt.
Apropå drag kan jag varmt rekommendera NASA:s hemsida och gratisprogram för alla som vill lära sig mer om strömning och aerodynamik (t.ex. de som läser TMMV25). Det är bra grejer.
A presto
Marco Maccherone
Programmering
Samtidigt som det är alldeles för lång tid kvar tills jag ska hem och flytta in Lambohov återstår det alldeles för få veckor innan tentorna. Jag har redan börjat känna lite tentastress, inte minst för att jag missat tre lektioner på raken i Turbomacchine (p.g.a. schemakrockar, men de mildras till nästa vecka) och inte har en aning om vad "projektarbetet" i den kursen ska gå ut på ännu. Den här gången har jag knappast tid med några omtentor heller; har jag tur hinner jag med att göra alla prov före midsommar då jag ska på bröllop, eller åtminstone före månadsskiftet juni/juli då lägenhetskontraktet går ut. Som förberedelse till det där projektet har jag i alla fall letat efter datorprogram som kan simulera flöde i två eller tre dimensioner, för det misstänker jag kan vara användbart. Först fick jag tag på ett MatLab-liknande program som jag kämpade med i ett par dagar, men det ville inte riktigt göra som jag ville. Det verkar inte kunna rita upp vektorfält. Däremot kan man göra så här fina figurer:
I dag hittade jag ett bättre, om än mer primitivt, program, ett som NASA tillhandahåller. 2D, men bättre än inget.
Jag ska inte bli långrandig i dag, det är nämligen konsert på torget. "Ultimate Guitar World Exhibition" kallar de det. Jag trodde att det var en utställning först, men det är alltså en utomhuskonsert med ett flertal (mer eller mindre) kända rockgitarrister, däribland Yngwie Malmsteen. Inte för att jag har hört så värst mycket av honom (ungefär så här mycket: {0}), men det här är ju ett tillfälle som inte får missas. Även om det regnar.
A presto
Marco Maccherone
I dag hittade jag ett bättre, om än mer primitivt, program, ett som NASA tillhandahåller. 2D, men bättre än inget.
Jag ska inte bli långrandig i dag, det är nämligen konsert på torget. "Ultimate Guitar World Exhibition" kallar de det. Jag trodde att det var en utställning först, men det är alltså en utomhuskonsert med ett flertal (mer eller mindre) kända rockgitarrister, däribland Yngwie Malmsteen. Inte för att jag har hört så värst mycket av honom (ungefär så här mycket: {0}), men det här är ju ett tillfälle som inte får missas. Även om det regnar.
A presto
Marco Maccherone
I samlarens spår
Man behöver inte vara något snille för att inse att mitt onsdagsschema är ganska rörigt.
9-11 Complementi analisi matematica, aula 12*
9-12 Turbomacchine, aula 16*
11-14 Strumentazione e regolazione industriale, aula 75**
14-17 Impianti meccanici, aula 13/61*
*Viale Risorgimento
**Via Saragozza
Som sagt. Trots den synbara orimligheten i att ha elva timmars lektion under åtta timmar på två olika platser lyckas jag lösa det ganska bra. Det är tio minuters gångväg mellan Viale Risorgimento och Via Saragozza, så om man väljer att gå på analyslektionen 9-11 (en lektion måste ju bort, hur man än vrider och vänder på det) hinner man ta sig till aula 75 inom den akademiska kvarten. Professor Saccani brukar alltid köra två timmar i sträck utan rast för att sen sluta, så det blir en timmes osynlig lunchrast före sista lektionen. Den lektionen är, som synes, förlagd på två platser: två timmar i aula 13 och en timme i aula 61 (p.g.a. lokalbrist). Det är inte helt idealiskt att missa tre timmar Turbomacchine, men analyslektionen ska förmodligen flyttas till tisdag kväll (17-19), så nästa vecka bör jag åtminstone hinna vara med de två första timmarna.
På en blogg som är betydligt mer välbesökt (bl.a. av undertecknad) än min skrevs för en vecka sedan om fenomenet Panini. Inte mackorna alltså, utan de som gör samlarbilder till alla stora fotbollsmästerskap (landslag + italienska ligan). Av de många nostalgistinna kommentarena på inlägget att döma är det här med samlarbilder något som verkligen berör och etsar sig fast i minnet. Jag hade själv ett album med några klistermärken i vid VM -98, men jag uppnådde aldrig den hysteriska besatthet av att fylla varje ruta som många andra tycks ha drabbats av (och tur var väl det). Å andra sidan var jag ganska nere i hockeybildträsket ett tag - de bilderna var ju mycket lättare att byta också (inget klister). Jag har en ganska stor samling bilder på det klassiska laget Quebec Nordiques (Foppa har alltid varit en favorit), framförallt på målvakterna Stephane Fiset och Jocelyn Thibault.
Paninis bildbytarmässa i Bologna.
I Italien, Paninis hemland, verkar intresset för sådant här vara ännu större än i Sverige. Bologna FC gav i höstas ut en egen samlarbildserie, med anledning av klubbens hundraårsjubileum, som portionerades ut till alla som gick på den officiella jubileumsmatchen mot Genoa. Matchen förlorades med 1-3 och mina bilder föreställde antingen jättegamla spelare som man aldrig hört talas om (t.ex. Gino Pivotelli) eller aktuella spelare som är ganska dåliga (Giacomo Tedesco). Inträdet var dock generöst jubilieumshalverat till 10 €, och då ingick även en jubileumsflagga. En annan gång när jag var på match fick jag en hel bunt med bilder. De utgjorde någon sorts reklamkampanj för Dacia och föreställer påhittade spelare i påhittade lag, samma bilder i varje paket. Min personliga favorit är målvakten.
Bolognas bilder och Dacias.
När det börjar dra ihop sig till VM nöjer sig de fotbollstokiga italienarna inte med Panini. Nu försöker även Danone att slå mynt av intresset. Carlo Conti, känd programledare från TV, visar i en reklamfilm hur roligt man kan ha med yoghurttillverkarens kylskåpsmagneter med de italienska landslagsspelarna. Lite överdrivet kanske, dessutom måste man dricka väldigt mycket yoghurt för att få ihop hela laget: en magnet per sexpack.
Yoghurt-Chiellini.
De preliminära VM-trupperna togs ut nyligen. Inga stora överraskningar i Italien (ingen Cassano, ingen Totti, ingen Toni, ingen Balotelli), men lite anmärkningsvärt ändå att Panini lyckats få med samtliga (som förvisso bara är nominerade än så länge) Azzurri i årets kollektion. Ja, enligt tidningen City alltså - jag samlar ju inte på såna bilder.
A presto
Marco Maccherone
9-11 Complementi analisi matematica, aula 12*
9-12 Turbomacchine, aula 16*
11-14 Strumentazione e regolazione industriale, aula 75**
14-17 Impianti meccanici, aula 13/61*
*Viale Risorgimento
**Via Saragozza
Som sagt. Trots den synbara orimligheten i att ha elva timmars lektion under åtta timmar på två olika platser lyckas jag lösa det ganska bra. Det är tio minuters gångväg mellan Viale Risorgimento och Via Saragozza, så om man väljer att gå på analyslektionen 9-11 (en lektion måste ju bort, hur man än vrider och vänder på det) hinner man ta sig till aula 75 inom den akademiska kvarten. Professor Saccani brukar alltid köra två timmar i sträck utan rast för att sen sluta, så det blir en timmes osynlig lunchrast före sista lektionen. Den lektionen är, som synes, förlagd på två platser: två timmar i aula 13 och en timme i aula 61 (p.g.a. lokalbrist). Det är inte helt idealiskt att missa tre timmar Turbomacchine, men analyslektionen ska förmodligen flyttas till tisdag kväll (17-19), så nästa vecka bör jag åtminstone hinna vara med de två första timmarna.
På en blogg som är betydligt mer välbesökt (bl.a. av undertecknad) än min skrevs för en vecka sedan om fenomenet Panini. Inte mackorna alltså, utan de som gör samlarbilder till alla stora fotbollsmästerskap (landslag + italienska ligan). Av de många nostalgistinna kommentarena på inlägget att döma är det här med samlarbilder något som verkligen berör och etsar sig fast i minnet. Jag hade själv ett album med några klistermärken i vid VM -98, men jag uppnådde aldrig den hysteriska besatthet av att fylla varje ruta som många andra tycks ha drabbats av (och tur var väl det). Å andra sidan var jag ganska nere i hockeybildträsket ett tag - de bilderna var ju mycket lättare att byta också (inget klister). Jag har en ganska stor samling bilder på det klassiska laget Quebec Nordiques (Foppa har alltid varit en favorit), framförallt på målvakterna Stephane Fiset och Jocelyn Thibault.
Paninis bildbytarmässa i Bologna.
I Italien, Paninis hemland, verkar intresset för sådant här vara ännu större än i Sverige. Bologna FC gav i höstas ut en egen samlarbildserie, med anledning av klubbens hundraårsjubileum, som portionerades ut till alla som gick på den officiella jubileumsmatchen mot Genoa. Matchen förlorades med 1-3 och mina bilder föreställde antingen jättegamla spelare som man aldrig hört talas om (t.ex. Gino Pivotelli) eller aktuella spelare som är ganska dåliga (Giacomo Tedesco). Inträdet var dock generöst jubilieumshalverat till 10 €, och då ingick även en jubileumsflagga. En annan gång när jag var på match fick jag en hel bunt med bilder. De utgjorde någon sorts reklamkampanj för Dacia och föreställer påhittade spelare i påhittade lag, samma bilder i varje paket. Min personliga favorit är målvakten.
Bolognas bilder och Dacias.
När det börjar dra ihop sig till VM nöjer sig de fotbollstokiga italienarna inte med Panini. Nu försöker även Danone att slå mynt av intresset. Carlo Conti, känd programledare från TV, visar i en reklamfilm hur roligt man kan ha med yoghurttillverkarens kylskåpsmagneter med de italienska landslagsspelarna. Lite överdrivet kanske, dessutom måste man dricka väldigt mycket yoghurt för att få ihop hela laget: en magnet per sexpack.
Yoghurt-Chiellini.
De preliminära VM-trupperna togs ut nyligen. Inga stora överraskningar i Italien (ingen Cassano, ingen Totti, ingen Toni, ingen Balotelli), men lite anmärkningsvärt ändå att Panini lyckats få med samtliga (som förvisso bara är nominerade än så länge) Azzurri i årets kollektion. Ja, enligt tidningen City alltså - jag samlar ju inte på såna bilder.
A presto
Marco Maccherone
Val till höger och vänster
Det har väl inte undgått någon att det är valår. Däremot har förmodligen inte alla koll på precis varenda val som försiggår. Ni har säkert läst och hört en del om maktskiftet som pågår i Storbritannien på sistone och kalabaliken i Ukrainas parlament, men det är - som ni ser om ni följer länken - bara en liten, liten del av världspolitiken. Dessutom händer det saker på lägre nivå än riksdag och regering, till exempel här i Italien. I mars var det val till region, provins och kommun i hela landet, där regeringssidan snodde åt sig något fler mandat än de tidigare hade. Lite överraskande kan man tycka, med tanke på vilka som representerar PDL (Popolo della Libertà, Frihetens Folk). Bakom ärkeclownen Berlusconi har de, förutom Oliviers drömkvinna Anna Maria Bernini, måttligt förtroendeingivande män såsom försvarsministern Ignazio La Russa och före detta näringslivsministern Claudio Scajola. Den sistnämnde var tvungen att avgå nyligen till följd av en obskyr lägenhetsaffär, då det framkom att en del av de dryga 1 miljon € som han lagt på en lägenhet till sin dotter intill Colosseum kom från mutor. La Russa sågs förra veckan som gäst i ett soffprogram på TV där han uppträdde som en riktig fåne. Han fick åtminstone mig att undra hur någon kan rösta på honom.
På universitetet är det kårval den här veckan. Till skillnad från hur det brukar se ut i Linköping har kandidaterna här kampanjat i flera månader och tryckt upp flygblad för att fiska röster. Jag tror inte att jag får rösta, så jag har inte satt mig in i alternativen, men om jag fick skulle jag rösta på någon som såg till att styra upp schemasystemet. Fyra veckor in på läsperioden håller vi fortfarande på att flytta lektioner.
Ett av de mindre nakna programmen (ett av de som inte har Enrico Papi som programledare) i italiensk TV är Chi vuol essere milionario (Vem vill bli miljonär). I går såg jag en kvinnlig tävlande ge tidernas förmodligen längsta utläggning när hon resonerade sig fram till svaret på en fråga om aposteln Tommaso (Tomas tvivlaren). Det som söktes var landet där han dog (Indien, Spanien, Marocko eller Etiopien). Hon berättade att hennes mamma kom från Abruzzo, att den apostel som hon främst förknippar med Spanien är Giacomo (Jakob, förmodar jag) och att hon gått på yoga innan hon, efter mer än 5 minuters babblande, svarade Indien. Det var förstås rätt, tyvärr. Det hade varit så mycket roligare om hon hade svarat fel i det läget.
Vädret: regn hela veckan. Sospiro... (Suck)
A presto
Marco Maccherone
På universitetet är det kårval den här veckan. Till skillnad från hur det brukar se ut i Linköping har kandidaterna här kampanjat i flera månader och tryckt upp flygblad för att fiska röster. Jag tror inte att jag får rösta, så jag har inte satt mig in i alternativen, men om jag fick skulle jag rösta på någon som såg till att styra upp schemasystemet. Fyra veckor in på läsperioden håller vi fortfarande på att flytta lektioner.
Ett av de mindre nakna programmen (ett av de som inte har Enrico Papi som programledare) i italiensk TV är Chi vuol essere milionario (Vem vill bli miljonär). I går såg jag en kvinnlig tävlande ge tidernas förmodligen längsta utläggning när hon resonerade sig fram till svaret på en fråga om aposteln Tommaso (Tomas tvivlaren). Det som söktes var landet där han dog (Indien, Spanien, Marocko eller Etiopien). Hon berättade att hennes mamma kom från Abruzzo, att den apostel som hon främst förknippar med Spanien är Giacomo (Jakob, förmodar jag) och att hon gått på yoga innan hon, efter mer än 5 minuters babblande, svarade Indien. Det var förstås rätt, tyvärr. Det hade varit så mycket roligare om hon hade svarat fel i det läget.
Vädret: regn hela veckan. Sospiro... (Suck)
A presto
Marco Maccherone
Romantik i det antika Rom
Om jag hade varit själv här som vanligt i helgen hade jag antagligen fördrivit tiden med fotboll. Bologna säkrade sin framtid i Serie A genom 1-1 hemma mot Cagliari, men de var egentligen aldrig i fara eftersom jagande Atalanta samtidigt förlorade. Under tiden tog sig Inter ett stort steg närmare Lo Scudetto. Avslutningen nästa helg ser ut att bli riktigt ospännande, då Nerazzurri möter jumbon Siena. Smal chans för Roma att knipa titeln alltså. Ännu mer ospännande var avslutningen av Premier League, dessvärre. Med andra ord missade jag ingenting när jag tillbringade helgen med Amanda.
Tre dagar och tre nätter tillbringade vi i Rom, den eviga staden. Under nätterna var vi närmare bestämt på ett charmigt B&B i Ciampino, en bit utanför stan (15 minuter med tåg eller 60 minuter med buss+tunnelbana, inklusive tid att vänta på bussen, som inte hade någon tidtabell). Det var värt den extra resvägen in till centrum för att få ett fint rum med en stor säng, generös frukost (om än väldigt sockerrik), lugn och ro och nära till flygplatsen. Luca, mannen i huset, hade vänligheten att hämta oss vid tågstationen (som låg betydligt mer än sagda 200 meter från deras hus), skjutsa oss till tunnelbanan första dagen samt köra Amanda till flygplatsen när vi skulle hem. Det sämsta med vistelsen var att det tog närmare tio minuter att få varmvatten i badrummet. Deras (gissningsvis) googleöversatta hälsningsmeddelande var inte heller riktigt OK. Hunden var söt i varje fall, Tito hette han.
För Amanda var det första gången i Rom, andra för min del. Mycket kände jag igen, men mycket var nytt även för mig. Förra gången jag var där var det februari och lågsäsong. Då gick det att ta sig fram på gatorna utan problem, till och med kring Vatikanen och Colosseum. Denna gång var det desto trängre, men vi lyckades ändå hinna med i stort sett allt vi ville. Vi skippade hundratals meter kö till Vatikanen och satsade på Colosseum och Forum i stället. Det fanns gott om engelsktalande guider på väg till Petersplatsen som ville sälja visningsturer och förtur i kön för 40 €. Korkat, alla vet ju att det finns en hemlig gång från Castel Sant'Angelo, och där kostade det bara 8 € att gå in. Ännu smidigare gick det om man hade prästkrage, då kunde man bli insläppt bakvägen. Vi var lite hungriga, så vi nöjde oss med att ta kort på GB-vakterna (Amanda lånade påvens toa också) innan vi gick och tog lunch.
Betydligt billigare och lättare var det att komma in på Forum Romanum: bara två minuters kö och 7,50 per person för att besöka Forum, Palatinen och Colosseum. Det bästa var när vi sedan fick gå förbi hela den långa kön in till Colosseum eftersom vi redan hade biljetter. Då kände vi oss som Caesars hedersgäster. Tyvärr fanns inte VIP-läktaren kvar, bara Caesars askfat. Det är kanske inte alla som vet, men han var kedjerökare. 30-40 cigg var inte ovanligt under en föreställning, av de antika fimparna att döma. Det var fränt att se den gamla amfiteatern i alla fall, jag var aldrig inne under mitt förra Rombesök.
På söndagen hade vi redan hunnit se allt vi ville se, så vi tog det lite lugnt och vandrade runt i Trastevere, på andra sidan floden Tibern (eller samma sida för påven). Jag hade läst att det skulle finnas många bra restauranger där, något som visade sig vara helt riktigt. Roms äldsta osteria gick vi förbi, innan vi hittade ett ställe där man kunde äta fyra rätter för 10 €. Fyra goda och ganska stora rätter, faktiskt: bruschetta med tomat, valfri pasta, valfritt kött och valfri efterrätt. Det räckte för att inte behöva äta mer än en macka på kvällen. Vi kom precis lagom, för det började bli fullt. När det väl blev det hämtade de dock fler bord och byggde ut serveringen. Amanda satt med solen i ryggen och fick färg på axlarna, medan jag solade mer försiktigt under skuggan av parasollduken.
Viss oro uppstod för att askmolnet skulle störa Amandas hemfärd, men det blåste förbi den italienska halvön lagom till i dag. Nog hade det varit trevligt att ta med henne till Bologna, men hon behövde åka hem och gå i skolan. Min säng att alldeles för liten och hård dessutom. Nu är det bara en månad kvar tills vi ska flytta till vårt nya hem och köpa en ny, stor, mjuk säng. Det ska bli härligt.
A presto
Marco Maccherone
Tre dagar och tre nätter tillbringade vi i Rom, den eviga staden. Under nätterna var vi närmare bestämt på ett charmigt B&B i Ciampino, en bit utanför stan (15 minuter med tåg eller 60 minuter med buss+tunnelbana, inklusive tid att vänta på bussen, som inte hade någon tidtabell). Det var värt den extra resvägen in till centrum för att få ett fint rum med en stor säng, generös frukost (om än väldigt sockerrik), lugn och ro och nära till flygplatsen. Luca, mannen i huset, hade vänligheten att hämta oss vid tågstationen (som låg betydligt mer än sagda 200 meter från deras hus), skjutsa oss till tunnelbanan första dagen samt köra Amanda till flygplatsen när vi skulle hem. Det sämsta med vistelsen var att det tog närmare tio minuter att få varmvatten i badrummet. Deras (gissningsvis) googleöversatta hälsningsmeddelande var inte heller riktigt OK. Hunden var söt i varje fall, Tito hette han.
För Amanda var det första gången i Rom, andra för min del. Mycket kände jag igen, men mycket var nytt även för mig. Förra gången jag var där var det februari och lågsäsong. Då gick det att ta sig fram på gatorna utan problem, till och med kring Vatikanen och Colosseum. Denna gång var det desto trängre, men vi lyckades ändå hinna med i stort sett allt vi ville. Vi skippade hundratals meter kö till Vatikanen och satsade på Colosseum och Forum i stället. Det fanns gott om engelsktalande guider på väg till Petersplatsen som ville sälja visningsturer och förtur i kön för 40 €. Korkat, alla vet ju att det finns en hemlig gång från Castel Sant'Angelo, och där kostade det bara 8 € att gå in. Ännu smidigare gick det om man hade prästkrage, då kunde man bli insläppt bakvägen. Vi var lite hungriga, så vi nöjde oss med att ta kort på GB-vakterna (Amanda lånade påvens toa också) innan vi gick och tog lunch.
Betydligt billigare och lättare var det att komma in på Forum Romanum: bara två minuters kö och 7,50 per person för att besöka Forum, Palatinen och Colosseum. Det bästa var när vi sedan fick gå förbi hela den långa kön in till Colosseum eftersom vi redan hade biljetter. Då kände vi oss som Caesars hedersgäster. Tyvärr fanns inte VIP-läktaren kvar, bara Caesars askfat. Det är kanske inte alla som vet, men han var kedjerökare. 30-40 cigg var inte ovanligt under en föreställning, av de antika fimparna att döma. Det var fränt att se den gamla amfiteatern i alla fall, jag var aldrig inne under mitt förra Rombesök.
På söndagen hade vi redan hunnit se allt vi ville se, så vi tog det lite lugnt och vandrade runt i Trastevere, på andra sidan floden Tibern (eller samma sida för påven). Jag hade läst att det skulle finnas många bra restauranger där, något som visade sig vara helt riktigt. Roms äldsta osteria gick vi förbi, innan vi hittade ett ställe där man kunde äta fyra rätter för 10 €. Fyra goda och ganska stora rätter, faktiskt: bruschetta med tomat, valfri pasta, valfritt kött och valfri efterrätt. Det räckte för att inte behöva äta mer än en macka på kvällen. Vi kom precis lagom, för det började bli fullt. När det väl blev det hämtade de dock fler bord och byggde ut serveringen. Amanda satt med solen i ryggen och fick färg på axlarna, medan jag solade mer försiktigt under skuggan av parasollduken.
Viss oro uppstod för att askmolnet skulle störa Amandas hemfärd, men det blåste förbi den italienska halvön lagom till i dag. Nog hade det varit trevligt att ta med henne till Bologna, men hon behövde åka hem och gå i skolan. Min säng att alldeles för liten och hård dessutom. Nu är det bara en månad kvar tills vi ska flytta till vårt nya hem och köpa en ny, stor, mjuk säng. Det ska bli härligt.
A presto
Marco Maccherone
I väntan på Amanda
I morgon landar hon äntligen, min älskling, i morgon får jag äntligen träffa min Amanda. Det känns som att det var alldeles för länge sen jag höll henne i mina armar. Underbart ska det bli! Jag ska möta henne i Milano, så det blir att gå till tåget direkt efter sista föreläsningen. Det är en lång dag jag har framför mig: 09-01 kommer jag att vara ute. Men det är det värt!
Maskintreorna här är otroligt pratsugna under lektionerna. I dag hjälpte det inte hur många gånger läraren hyschade och bad dem vara tysta, det var ett ständigt bakgrundssurr. Det är en enorm skillnad på dem och de som läser en specialistutbildning (motsvarande årskurs 4-5). Man kanske kan ana att det är många av treorna som nöjer sig med att bli light-ingenjörer.
Vi slutade en timme tidigare än vanligt, så jag gick ner på stan en sväng och gjorde ett besök i skivbutiken. Jag köpte dock inget, för jag blev lite besviken på att de inte hade det jag letade efter. Varken Brunorock eller Orazero stod att finna i den italienska avdelningen. Dåligt! Här har jag lagt ner stor möda och tid på att hitta italiensk musik som inte är jazz eller såsiga ballader, och vad hittar man i skivbutiken? Jazz, Eros Ramazzotti och Vasco Rossi. Den sistnämnda har för övrigt ett eget Singstar, vilket helt övergår mitt förstånd. Jag måste ändå erkänna att jag diggar Nina Zillis tolkning av Supremes gamla hit Love don't come easy. Värt att notera också att en av låtarna på hennes skiva heter L'uomo che amava le donne (Mannen som älskade kvinnor).
Öyvind, den norska svampen, har siktats utanför sitt rum. Dock inte av mig, jag trodde att han fortfarande återhämtade sig tills Olivier sa att han såg honom gå till skolan i morse. Han har alltså återuppstått, som jag förutsåg. Man kan bara hoppas att han återföddes som en lite mer återhållsam människa, i synnerhet när det gäller vin.
A manda
Marco Maccherone
Maskintreorna här är otroligt pratsugna under lektionerna. I dag hjälpte det inte hur många gånger läraren hyschade och bad dem vara tysta, det var ett ständigt bakgrundssurr. Det är en enorm skillnad på dem och de som läser en specialistutbildning (motsvarande årskurs 4-5). Man kanske kan ana att det är många av treorna som nöjer sig med att bli light-ingenjörer.
Vi slutade en timme tidigare än vanligt, så jag gick ner på stan en sväng och gjorde ett besök i skivbutiken. Jag köpte dock inget, för jag blev lite besviken på att de inte hade det jag letade efter. Varken Brunorock eller Orazero stod att finna i den italienska avdelningen. Dåligt! Här har jag lagt ner stor möda och tid på att hitta italiensk musik som inte är jazz eller såsiga ballader, och vad hittar man i skivbutiken? Jazz, Eros Ramazzotti och Vasco Rossi. Den sistnämnda har för övrigt ett eget Singstar, vilket helt övergår mitt förstånd. Jag måste ändå erkänna att jag diggar Nina Zillis tolkning av Supremes gamla hit Love don't come easy. Värt att notera också att en av låtarna på hennes skiva heter L'uomo che amava le donne (Mannen som älskade kvinnor).
Öyvind, den norska svampen, har siktats utanför sitt rum. Dock inte av mig, jag trodde att han fortfarande återhämtade sig tills Olivier sa att han såg honom gå till skolan i morse. Han har alltså återuppstått, som jag förutsåg. Man kan bara hoppas att han återföddes som en lite mer återhållsam människa, i synnerhet när det gäller vin.
A manda
Marco Maccherone
Helgens äventyr
I lördags var det första maj och många butiker i Milano var stängda, så jag tog med Malin och mamma på en utflykt till Como. Jag hade aldrig varit där, men hade hört att det skulle vara väldigt fint. Det var det också, även om vi först inte såg sjön för det stora, täckta byggstänglset de hade satt upp framför. Vi trodde att de höll på att gräva om sjön, men det var bara kring småbåtshamnen de fixade. Det fanns en bergbana som gick upp till Brunate, där Alessandro Volta (Volta som i volt, inte dammsugaren) växte upp. Vi åkte upp och fikade och tittade på utsikten, Malin köpte en uggla gjord av kottar. Nere i Como igen lämnade vi mamma på ett café och utforskade centrum en stund. Katedralen var tjusig, ungefär som de brukar vara härikring, och framför den hade de nåt jippo med en luftballong, samt en utställning av gigantiska slipsar.
När vi kom tillbaka till hotellet var min syster lite trött, men mamma och jag gav oss ut för att hitta någonstans att äta middag. Vi hoppade på en buss och bytte till spårvagn vid centralstationen. Vi märkte snart att den var på väg mot förorten, så vi klev av och ställde oss att vänta på vagnen tillbaka till stationen. På den elektroniska tavlan stod att på grund av 1 maj-firandet kunde det förekomma förseningar i trafiken mellan 8:30 och 18, men det borde inte drabba oss, tänkte jag, för detta var runt 20 på kvällen. Efter en kvart bytte de meddelande på skärmen och lät kungöra att denna dag trafikerades spåren mellan 7 och 19:30. Ingen idé att stå där och vänta med andra ord. Vi hittade en bar och bad dem ringa taxi, men det fanns ingen att få tag på - alla var upptagna. Tunnelbanan hade också slutat gå för dagen, liksom alla bussar. Det fanns inget annat att göra än att sakta gå tillbaka till hotellet. Som tur var hittade vi en restaurang på vägen åtminstone. Man kan ju tycka att tidtabellen för "helgdagar" borde gälla även första maj, men så var det uppenbarligen inte. Vem behöver en vulkan när det finns första maj?
På söndagen gick kollektivtrafiken som en vanlig söndag. Vi åkte in till centrum för att eventuellt göra några sista inköp och för att se oss omkring i staden. Någon shopping blev det inte, det var ingen som hittade något, men en fin lunch hann vi med. Nåja, inte så överdrivet fin egentligen - jag och Malin åt pizza, mamma åt spaghetti - men dyr. Mer än halva notan utgjordes av mammas halvflaska rödvin, som hon trodde var ganska billigt när hon beställde det. Tyvärr stod ju priserna i euro och inte i svenska kronor.
Här i Bologna har också försiggått ett och annat när jag var borta. Olivier och Vanessa uppdaterade mig under kvällens middag. Min gitarr har tydligen varit med om äventyr den också. Öyvind var mer än vanligt berusad i lördags kväll. Halv två på natten kom han in till Olivier och kysste honom på kinden. Sen ville han låna min gitarr och "sjunga för världen". Vanessa försökte rädda situationen och sa att jag antagligen hade monterat fällor på fodralet, men Öyvind brydde sig inte, han tyckte att det kunde vara värt att sprängas för en sång. Lona fick stänga in honom på rummet i ett par timmar tills han lugnat ner sig och Vanessa gömde gitarren på sitt rum. Nu lider Öyvind förmodligen av någon sorts Jesus-baksmälla, för han har inte synts till på två dagar. Kanske återuppstår han i morgon, vem vet.
På onsdag kväll kommer Amanda äntligen hit, inte en dag för tidigt. Hoppas att det där jädra askmolnet håller sig borta. Det är dags för vulkanen att ge sig snart, det är inte roligt längre.
A presto
Marco Maccherone
När vi kom tillbaka till hotellet var min syster lite trött, men mamma och jag gav oss ut för att hitta någonstans att äta middag. Vi hoppade på en buss och bytte till spårvagn vid centralstationen. Vi märkte snart att den var på väg mot förorten, så vi klev av och ställde oss att vänta på vagnen tillbaka till stationen. På den elektroniska tavlan stod att på grund av 1 maj-firandet kunde det förekomma förseningar i trafiken mellan 8:30 och 18, men det borde inte drabba oss, tänkte jag, för detta var runt 20 på kvällen. Efter en kvart bytte de meddelande på skärmen och lät kungöra att denna dag trafikerades spåren mellan 7 och 19:30. Ingen idé att stå där och vänta med andra ord. Vi hittade en bar och bad dem ringa taxi, men det fanns ingen att få tag på - alla var upptagna. Tunnelbanan hade också slutat gå för dagen, liksom alla bussar. Det fanns inget annat att göra än att sakta gå tillbaka till hotellet. Som tur var hittade vi en restaurang på vägen åtminstone. Man kan ju tycka att tidtabellen för "helgdagar" borde gälla även första maj, men så var det uppenbarligen inte. Vem behöver en vulkan när det finns första maj?
På söndagen gick kollektivtrafiken som en vanlig söndag. Vi åkte in till centrum för att eventuellt göra några sista inköp och för att se oss omkring i staden. Någon shopping blev det inte, det var ingen som hittade något, men en fin lunch hann vi med. Nåja, inte så överdrivet fin egentligen - jag och Malin åt pizza, mamma åt spaghetti - men dyr. Mer än halva notan utgjordes av mammas halvflaska rödvin, som hon trodde var ganska billigt när hon beställde det. Tyvärr stod ju priserna i euro och inte i svenska kronor.
Här i Bologna har också försiggått ett och annat när jag var borta. Olivier och Vanessa uppdaterade mig under kvällens middag. Min gitarr har tydligen varit med om äventyr den också. Öyvind var mer än vanligt berusad i lördags kväll. Halv två på natten kom han in till Olivier och kysste honom på kinden. Sen ville han låna min gitarr och "sjunga för världen". Vanessa försökte rädda situationen och sa att jag antagligen hade monterat fällor på fodralet, men Öyvind brydde sig inte, han tyckte att det kunde vara värt att sprängas för en sång. Lona fick stänga in honom på rummet i ett par timmar tills han lugnat ner sig och Vanessa gömde gitarren på sitt rum. Nu lider Öyvind förmodligen av någon sorts Jesus-baksmälla, för han har inte synts till på två dagar. Kanske återuppstår han i morgon, vem vet.
På onsdag kväll kommer Amanda äntligen hit, inte en dag för tidigt. Hoppas att det där jädra askmolnet håller sig borta. Det är dags för vulkanen att ge sig snart, det är inte roligt längre.
A presto
Marco Maccherone
