Fullt ös, medvetslös

Man ska tänka på vilodagen och helga den. Därför sov jag till klockan halv tolv idag. Inte bara därför kanske, ganska lite därför egentligen. I själva verket hade det ingenting alls med Bibeln att göra. Det var snarare så att jag var vaken till halv fem i natt. Två erasmustjejer, som är nära vänner till Vanessa och som har varit här flera gånger tidigare, var här och härjade. Det var mycket tjatter, hög musik och dryckeshets mot mig, men som vanligt förgäves. Folk frågar mig ofta varför jag inte dricker alkohol, men om man tänker på hur t.ex. de här tjejerna mådde i dag så är det väl inte så konstigt. Själv sov jag eller befann mig i en annan del av lägenheten, men Carlos, som var lite mer lagom berusad, förtäljde att det spillts kroppsinnehåll på oönskade ställen.

Lite plugg har jag hunnit med också, samt en timmes inomhusfotboll på konstgräs/sand. I den lite större fotbollsvärlden kryssade Bologna borta mot blågula Chievo, Milan fick (också) bara 1-1 mot Livorno och Manchester United piskade Arsenal på Emirates (3-1). Formmässigt verkar det vara fördel United just nu mot Milan, men det är ju två veckor kvar till den matchen. Om jag får biljett till den kommer jag förmodligen inte att gå ensam; Carlos är intresserad av att följa med. Det kan vara bra att ha sällskap när man går på en sån match och håller på bortalaget. Fast det brukar ju vara de engelska fansen som är mest våldsamma. Jag får se till att ha på mig en Unitedtröja så att de inte råkar klubba ner mig.

A presto

Marco Maccherone

Domännamn till salu!

Match idag? Nä, trodde ni det eller? Det är inte mycket med den där fotbollsligan, om man säger så. I höstas försökte jag att inte boka upp mig så ofta på helgerna för att kunna spela alla matcher, men nu verkar det inte vara värt det. Laget förlorar ju vare sig jag är med eller inte, om det överhuvudtaget blir någon match, vill säga. Således har jag bokat upp mig fyra hela helger i februari/mars: nästa helg, då mor, far och lillebror kommer hit, helgen om tre veckor, då Amanda kommer, helgen efter, då jag ska resa till (än så länge) hemlig ort och i mitten på mars, då jag ska göra ett besök där hemma. Tack vare mitt fenomenalt hopknåpade schema kommer jag, trots allt resande och umgänge med hitresande, nästan inte att missa några lektioner.

På måndag morgon kl. 08:20 ska jag stå utanför banken och vänta på att få komma in och köpa biljett till Milan-Manchester United. Jag kan bara hoppas att Milans tifosi inte har köpt alla biljetter redan. Det senaste jag läste var att 50 000 (av 80 000) var sålda, men det var ett tag sen. Just nu är det svårt att veta, för AC Milan verkar ha släppt kontrollen över sitt domännamn. Det kan nog vara värt att ta en titt på, om man vill ha många besökare på sin sida.

Carlos och Vanessa fick smaka på svenska köttbullar (eller snarare köttfärsbiffar, det är så jobbigt att rulla och steka små bollar) med potatis, (italiensk) lingonsylt och egenpåhittad lök- och svampsås igår. Hon var inte mer vegetarisk än att hon kunde äta det, Vanessa. De tyckte om det, särskilt såsen, men tyckte kanske att det var lite märkligt att äta något sött (lingonsylt) till en varmrätt.

Jag har scoutat området kring Al Cappello Rosso, hotellet som familjen ska bo på nästa helg. Det ligger några hundra meter från min bostad, bakom Palazzo Comunale. Oerhört centralt, nära till Piazza Nettuno, Arkeologimuséet, ett shoppingstråk och en hobbyaffär. Jag är säker på att de kommer att trivas. De skyltar väldigt bra till hotellen i Bologna, som ni kan se här nedan.


Hotell till höger, andra hotell rakt fram.

A presto

Marco Maccherone

Reseplanering

Schemat var fullt i dag, lektioner från 9 till 16 i alla tre kurser som jag har just nu. Först elkursen 9-11, sen gick jag på sista timmen av hydraulikföreläsningen och fick titta på pumpar (den professorn är helt galen i pumpar, turbiner och kompressorer, han har hela arbetsrummet fullt från golv till tak) och en simulering av en grävskopa. Efter lunch var det tre timmars föreläsning om kolvätebränslen innan jag till slut fick gå hemåt. Lunchen var för övrigt det sämsta på hela dagen. En timmes rast hade jag, så jag var mer eller mindre tvungen att äta i skolmatsalen (matsal = mensa på italienska, värt att notera). Trots att jag var bland de allra första att köpa mat så var alltihopa - pasta, broccoli, lax (på varsin tallrik) - kallt. Laxen var dessutom hård, seg, smaklös och full av lömska små ben. Just nu ligger den och stör mitt tarmsystem likt en svettig Big Mac.

Amanda har varit lite nere för att jag är här och hon är där, men nu har jag ordnat så att hon ska komma hit om tre veckor. Vi ska tillbringa helgen i Florens och göra en liten utflykt till Pisa, som fortfarande är en trevlig stad, trots att tornet är så överskattat. Florens är dessutom en av de vackraste städerna i Italien och därmed också i världen, så det kommer bli toppen.

Om en vecka kommer mina föräldrar och min lillebror hit och hälsar på. Jag har inte planerat exakt vad vi ska göra då ännu, men mamma vill säkert gå och shoppa på rean och Rasmus kanske kan vara intresserad av Medeltidsmuséet eller Arkeologiska muséet. Helst skulle jag väl vilja gå på Bologna-Milan, men jag får nog vika mig för majoriteten.

Helgen däremellan har jag planer på att åka till... jag kanske ska lämna det osagt så länge, det är alltid kul med lite På spåret. Apropå På spåret verkar det som att de är mig på spåren. Senast var de i Thessaloniki (10 poäng till mig) där jag och Rasmus var för 1 ½ år sen och andades medelhavsluft. De ställde en fråga på Aristotelesstatyn och Fredrik Lindström berättade att Aristoteles lärdes upp av Platon. Nå, den här bilden indikerar att den gamle filosofen hade en annan läromästare...




A presto

Marco Maccherone

Isdans och film

Kvällens träning... äsch, den var så miserabel så jag knappt vill berätta om den. Jag får väl göra det ändå, nu när jag har inlett med att nämna den. Vår vanliga träningsplan var naturligtvis stängd. Jag fick ett meddelande om att vi skulle träna en timme på Circolo Tennis Pontelunga, Via Agucchi. Det ringde ingen klocka när jag läste det namnet, men "Tennis" lät ju lite misstänkt. Antagligen var det inne i ett sånt där tält som vi spelade ESN-turneringen i, trodde jag. Jag letade upp adressen på internet när jag kom hem, hittade en buss som passade och åkte iväg. Väl framme hittade jag först en bocciabana, därefter de stora tennistälten och ett par lagkamrater sökandes ett omklädningsrum. Vi hittade det så småningom, tränaren och några till kom och vi gick ut mot tälten. Trodde jag. I stället vek vi av bort från tälten, mot en liten konstgräsplan med femmannamål. Konstgräs är lite väl smickrande förresten, det var en isig heltäckningsmatta med marginellt högre friktionskoefficient mot skorna än en isbit. I väntan på tränaren, som satt kvar i omklädningsrummet, spelade vi kvadraten (med sex personer runt, en i mitten och inga gränser) i 40 minuter, innan vi beslutade oss för att spela tre mot tre på ett mål. Japp, vi var alltså sju personer där. Tränaren kom strax därefter och tyckte att vi kunde dra över lite på tiden, men det var ingen som hade motivation till det.

Den här veckan är det filmfestival i Bologna, Future Film Festival. Jag har inte hunnit gå dit än, men det verkar inte vara en sån där de delar ut insekter och björnar. Animation verkar vara ett tema, för de har både en från teamet bakom Avatar och en från Aardman Animations (Wallace & Gromit, Fåret Shaun, Flykten från hönsgården) som kommer och pratar. Jag kanske kunde lära dem ett och annat (som Martin kanske kan intyga, om han har kommit ihåg skivan jag lånade honom). Eventuellt besöker jag festivalen i helgen och kan berätta mer senare.

Vanessa och Carlos har bjudit mig på mat ett par gånger nu, så jag har lovat att bjuda tillbaka snart. De verkar vara sugna på att prova något typiskt svenskt, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra, eller vad jag har möjlighet att göra med de ingredienser som finns att tillgå. Hon är dessutom lite vegetarian, vilket begränsar urvalet rejält. Ärtsoppa och pannkakor? På en torsdag?

A presto

Marco Maccherone

Mitt vackra, vita vinterland

Snön som föll i går låg kvar i morse och en bra bit in på eftermiddagen, på sina håll så djup som en decimeter. Under dagen förvandlades det mesta till slask, men det lovas fortsatt kallt väder för en vecka framåt. Jag hade hål i fyra timmar efter första lektionen, så jag passade på att ta en löprunda - det blir ju antagligen ingen fotbollsträning i morgon heller. Tyvärr hade jag inte kameran med mig när jag sprang, så ni får inte se hur vackert snön glaserade Vittorio Emanuele-statyn i parken Giardina Margherita. Ni får nöja er med Basilica di San Francesco och bilarna som stod parkerade (så gott som) mitt i en snödriva där intill. Som bonus får ni en (gammal) bild på charkuteributiken (utan snö) där På spåret var och filmade när de var i Bologna (man kan ju undra vem som härmar vem).



Två lektioner i dag: Azionamenti Elettrici och "Tecnologie Sostenibili...". Maskinaren som var på ellektionen i går tyckte tydligen inte att kursen var nåt vidare bra; han var inte där i dag. Den andra kursen verkar vara precis vad jag väntade mig (för en gångs skull). Dagens föreläsning handlade om energianvändning i Europa och Italien, vilka energislag som är vanligast och vilka förnybara energikällor det finns. De senaste siffrorna i statistiken var av någon anledning från 1996, men det framgick ändå att Italien är framstående på naturgas och att Sverige är enastående på biomassa. Vindkraftskapaciteten i Sverige var dock långt under dagens.

Italienarnas syn på Sverige är intressant att ta del av. I lördags fick jag en ganska märklig fråga av en av Vincenzos (från fotbollslaget) vänner. Han undrade om det var sant att det är förbjudet att dricka alkohol utomhus i Sverige och att vi därför arrangerar båtresor för att festa. Hans antagande om sambandet mellan förbud mot drickande på allmän plats och Ålandskryssningar var kanske lite väl förhastat, men jag var ändå tvungen att medge att han hade i princip rätt.

Vi svenskar har väl en del fördomar om italienare också, vissa mer befogade än andra. Hört talas om deras sexistiska TV-program? Kommentarer överflödiga.

Det brukar inte löna sig att dra ut på att ge facit till gissningslekarna, så jag gör det redan nu. Sanningen att säga vet jag inte exakt vad som hände med skylten - därav det öppna alternativ E - men jag har inte sett den utanför restaurangen, så min kvalificerade gissning är att den slängdes i en sopcontainer. Grattis Amanda!

A presto

Marco Maccherone

Ordning och reda

Första dagen utan Alper och Husam, det känns riktigt bra. De avslutade stilfullt med att sitta uppe i köket med några vänner fram tills de skulle åka klockan tre i morse. Jag lyckades ändå få några timmars sömn innan de började ge sig av och jag gick upp för att ta farväl av dem. Det är redan mycket bättre ordning och mycket renare i lägenheten. Vi har rensat ut lite kläder och möglig ost som de lämnade efter sig, luftat Alpers rökiga rum, plockat i ordning i köksskåpen och bytt till nya grytlappar - saker som har behövt göras en längre tid, men som varit lönlösa att ta sig an. Återstår att tvätta deras sängkläder och torka golvet (med en ny mopp, den gamla gör mer skada än nytta), sen är stället riktigt beboeligt igen.

I morse hade jag lektion i Azionamenti Elettrici, den enda kursen jag valt från maskiningenjörernas årskurs tre den här perioden. Märkligt nog kände jag bara igen en enda student, en maskiningenjör i årskurs fyra som läste majonnäskursen i höstas. Uppenbarligen är kursen inte obligatorisk för maskinarna här. Jag kände mig ändå inte helt malplacerad, det verkar vara en vettig kurs.

Efter att snabbt ha varit hemma på lunch kom jag tillbaka till skolan och fann en tom aula där lektionen i Fourieranalys borde ha varit. Det gjorde mig smått konfys, men jag gissade mig till en förklaring som sedan bekräftades när jag kom hem och tittade noggrant på schemat för kursen: den hade inte startat ännu. Jag har blandat kurser från olika årskurser och program utan att tänka på att läsperioderna inte sammanfaller perfekt. Mattekursen börjar 22:a februari och slutar tio dagar efter de andra kurserna, eftersom den tillhör magisterprogrammet. Energiresurskursen från energiingenjörprogrammet börjar den här veckan men slutar samtidigt som mattekursen. Det är lite knepigt, men jag får åtminstone en veckas påsklov i början av april.

Apropå april så har det snöat idag. Det är till och med så kallt att det ligger kvar ett litet lager. Givetvis innebar det inställd träning. Jag blir nästan mer förvånad när det faktiskt är träning numera.

Är det någon som undrar hur det gick med restaurangskylten? Ni kan få gissa vad som hände, det var ju så länge sen jag hade en gissningslek här.

A. Den lämnades tillbaka till restaurangen den kom från.
B. Den lämnades tillbaka till en annan restaurang.
C. Den slängdes i sopcontainern.
D. Den följde med till Turkiet.
E. Annat:_______________________________________.



Vart tog den stygga lilla skylten vägen?

A presto

Marco Maccherone

Dagens lista

Om fyra timmar har jag rummet för mig själv, lägenheten är rökfri och skoförbud gäller i vardagsrummet/köket. Turkarna ska åka hem till Istanbul. Jag kommer inte att sakna dem i första taget. De har inte varit direkt otrevliga, ganska vänliga snarare, men det har inte fungerat särskilt bra att bo med dem.


Botten 3: Turkiska lågvattenmärken

3.
Åker till Rom i tre dagar och lämnar hela köket fullt med disk
Detta var första gången som jag blev riktigt besviken på dem. Men det skulle ju "aldrig hända igen"...

2. Ordnar fest mitt i veckan, bjuder in 30 personer och låter bli att städa golvet efteråt
I vanliga fall har det varit vanskligt att röra sig i köket utan skor. Den där gången skulle jag egentligen behövt stövlar.

1. Festar i vardagsrummet med hög musik klockan fem på morgonen
Märkligt att inte grannarna vaknade. Att jag var ledig dagen efter spelade ingen roll, så där gör man bara inte - speciellt inte på en torsdag.

Just utanför listan: Den stulna restaurangskylten, sprucket glas på köksgolvet, alla gånger de har lämnat kvällens disk till dagen efter...

Lila är höstens vårfärg

Eftersom jag förstår hur mycket alla har saknat mina italienska inside-modetips känner jag mig tvungen att modeblogga lite igen. Men först...

Jakten på ett uppehållstillstånd går vidare. Idag gick jag för att få mitt försäkringsintyg översatt från engelska till italienska - de var ju lite kinkiga med det på kommunkontoret. Adressen jag hade fått ledde mig till Palazzo di Giustizia. Jag fick passera en metalldetektor och fråga efter vägen, men när jag väl kom till receptionen visade det sig att både adressen och telefonnumret var helt fel. Damen bakom disken ringde numret och kom fram till att det jag sökte låg på andra sidan centrum och stängde för en halvtimme sen, vilket gör att jag inte kan få det här gjort förrän om en vecka, eftersom jag har lektioner varje förmiddag utom måndag. Det är verkligen helt otroligt vad dålig koll myndigheterna har i den här staden och hur svårt det är att få något gjort hos dem. På banken i Nyköping var det däremot oförskämt lätt att få ett intyg påskrivet om min ekonomiska status, trots att det var på italienska och knappt begripligt för banktjänstekvinnan som skrev på.

I natt flyttar turkarna ut och åker hem. Det är nästan så att jag borde fira, men jag behöver nog gå och sova tidigt för en gångs skull, så att jag orkar gå på lektion i morgon bitti. De senaste kvällarna har blivit alldeles för långa. I förrgår var jag ute med en kille från fotbollslaget och hans vänner och igår hade Alper pokerturnering i köket. Det ska verkligen bli skönt att bli av med dem så att man får lite lugn och ro. Åtminstone i några dagar, tills de kommer nya hyresgäster. Risken är dock väldigt liten att de nya är besvärligare än de gamla.

Nu var det så äntligen dags för modebloggen! Det är säkert fem år sen som min kompis Tommy myntade uttrycket "Lila är höstens vårfärg", men det är en klassiker som håller än. Amanda har sagt att jag passar bra i lila, så jag tror på det och har köpt mig ett par skjortor i den färgen. Den mörkare, svart-lila-randiga, köpte jag i Venedig för att ha något fint på mig när vi förlovade oss. Den andra köpte jag idag, tillsammans med ett par skor. Skorna är däremot blåa (fast inte lika ljusa som de ser ut på bilden) och handgjorda av läder i Spanien. Alltsammans är är köpt på rea och inget är av något speciellt snobbigt märke, så förundras inte över hur jag kan ha råd med det.



Apropå kläder kan jag även tillägga att Turtles-tröjan jag köpte var ett bättre val än vad jag först anade. Jag visste att de sjunger "Donatello does machines" i temalåten, men inte nog med det. Så här står det på engelska Wikipedia om karaktären Donatello: "Donatello — The brilliant scientist, inventor, engineer, and technological genius, Donatello wears a purple mask and wields the bō staff. "Don" is perhaps the least violent Turtle, preferring to use his intellect to solve conflicts." Jag känner att jag kan identifiera mig ganska bra med det.

A presto

Marco Maccherone


Dagens lista

Jag har äntligen skaffat Spotify! Det enda tråkiga är att tillvägagångssättet medförde en massa reklam på franska ("Spöttifaj") mellan låtarna, men det får man ha överseende med. Av någon anledning började jag undersöka hur många olika versioner det finns av en gammal countryklassiker, så dagens lista ser ut så här:

Topp 3: Versioner av Me and Bobby McGee

3.
Me and Bobby McGee med Loquillo.
En spansk översättning som rör sig i Madrid och Barcelona.

2. Mie ja Bobby McGee med Eero and Jussi.
Finska är ju bara för roligt.

1. Jag och Bosse Lidén med Cornelis Vreeswijk.
Cornelis var kungen av visor.

Det är en ovanligt stark lista idag, får jag lov att säga. Jag var ju tvungen att peta kandidater som Me and Bobby McGee med Janis Joplin, Anna och mej med Lalla Hansson, Io e Bobby McGee med Gianna Nannini och Jeg og Bobby McGee med Lars Børke.

Fotboll och mjölk

Söndag idag, vilket i Italien innebär fotboll. Jag begav mig till gamla Renato dall'Ara och såg Bologna spela till sig tre friska poäng mot gästande Bari och ta ett ordentligt kliv uppåt i tabellen. Som så ofta annars när det gäller Bologna FC var det snålt med skönspel, medan felpassningarna och de tappade bollarna var desto mer talrika. Hemmalaget dominerade ändå, i någon mening, spelet, och hade otur som fick gå till pausvila med 0-1 i baken. Strax efter halvtid byttes den maskerade hämnaren Viliani ut (han spelade med nässkyddsmask, vilket någon på ståplats tyckte var så konstigt att han ropade att karnevalen var över) mot Gimenez, som kort därpå nickade in kvitteringen på hörna. Han fixade även segermålet i en liknande situation, också det med huvudet och i samma hörn, just efter att ha bränt matchens klaraste friläge. Tvåmålsskyttar brukar ligga bra till för titeln matchens lirare, men jag tycker att även Mudingayi förtjänar en stjärna i kanten. Han var en av få bologneser som vann tillbaka fler bollar än han tappade och när han hade vunnit dem täckte han bort motståndarna mästerligt med sin stora rumpa. Skönt att se just honom överraska så positivt, han som i början av säsongen hånades av sina egna fans.

Efter Rooneys uppvisning á la George Best mot Hull häromdagen blev jag inte direkt mindre sugen på att åka och se Milan-Manchester i februari. 1:a februari släpps biljetterna till alla som inte är medlemmar i AC Milans fanclub och jag håller tummarna för att det finns en kvar till mig. De har redan sålt över 50 000 biljetter, men jag tror att San Siro tar 80 000.

Jag har tappert försökt försvara den italienska mjölken mot allas påståenden att all mjölk utom vår svenska smakar konstigt och lite gammalt. Min erfarenhet är att mjölken i Italien håller ganska god smakstandard. När jag har handlat mat här de senaste dagarna har det dock inte funnits mjölk av den sorten jag brukar köpa, så jag har provat två andra. Båda två smakade dessvärre ganska... illa. Lustigt nog är det den högpastöriserade mjölken med lång hållbarhet som smakar bäst.

I morgon börjar läsperiod två. Enligt det schema jag har fått ihop med de kurser jag har valt har jag dock ingen lektion förrän på tisdag. Jag började forska i schemaplaneringen redan när jag kom hit i fredags kväll och fick lite smått panik när jag upptäckte att flera lektioner krockade, även om jag bara skulle välja samma kurser som de andra maskiningenjörerna i årskurs tre (förstår fortfarande inte hur de ska få schemat att gå ihop). Till slut, igår, kom jag ändå fram till ett kursval som borde fungera. Det ger endast en lektionskrock och medför lediga måndagar (tjohoo!). Så här ser kursvalet ut:

  • Oleodinamica e Pneumatica (motsvarande Fluidmekanisk systemteknik, tror jag) med min favoritprofessor från Gas e Vapore-kursen.
  • Trasformate Integrali e Serie di Fourier (3 hp) + Equazioni a Derivate Parziali (3 hp), motsvarande Transformteori.
  • Azionamenti Elettrici, något liknande Eltekniska system.
  • Technologie Sostenibili per l'uso di Risorse Energetiche, från energiingenjörsprogrammet.
Jag hoppas att det ska fungera nu när jag verkligen har gått igenom kursvalet ordentligt i förväg. Det känns åtminstone som att det här är bra kurser och att de jag tror motsvarar mina svenska obligatoriska kurser faktiskt gör det.

A presto

Marco Maccherone

Ränder som aldrig går ur

Nå, allt kanske inte är som förut, men vissa saker har inte förändrats ett dugg. När jag kom hem igår var det fest på gång, en mindre tillställning som pågick fram till halv två och höll mig vaken ungefär lika länge. Restaurangskylten står kvar i förrådet och väntar på att brottet ska preskriberas. Atletico Nettuno är fortfarande fast förankrat i botten av seriesystemet och vägrar röra sig mot ytan.

Till allas försvar och för att se det hela från den ljusa sidan måste jag ändå tillägga att det diskades och städades efter kalaset igår, att skylten under dagen har flyttats från förrådet till hallen, precis vid dörren som om den var på väg ut, och att en förlustsvit också är en svit.

Nu blev det i stället en alldeles för ljus bild av läget. Det är bäst att jag klargör situationen ytterligare. Det var förstås Vanessas pojkvän, Carlos den Renlige, som tog initiativ till städningen igår. Om skylten verkligen är på väg härifrån beror det förmodligen bara på att hyresvärden kommer hit på måndag för att träffa de snart utflyttande turkarna. Och fotbollslaget... nä, jag tror inte att jag behöver sänka dem mer än så.

Jag hörde av mig till coach Moreno igår och blev omgående kallad till lördagens match. Eftersom jag inte har varit här och tränat under veckan fick jag sitta på bänken hela första halvlek - inte som straff, utan för att de som faktiskt har tränat ska få förtur - och komma in som högerback efter pausen. Första halvlek saknade vårt lag kunnande i försvarsspelet, mycket beroende på att två mittfältare placerats i backlinjen. 0-3 i halvtid, och då hjälpte det inte att min halvlek vanns med 2-1. 2-4 alltså till slut - trenden håller i sig.

Ni läste väl gårdagens inlägg? Jag är ju förlovad nu, vet ni. 2<3

A presto

Marco Maccherone

Back in Bologna (but I left my heart in Venice)

En hel månad hann jag vara hemma i Sverige, men nu är jag tillbaka i det marginellt varmare Italien. Det vore ju enkelt att säga att allt är sig likt och rullar på som vanligt, men det vore inte riktigt sant. Tack vare att Vanessas (australiensiskans) pojkvän har varit här sedan ett par veckor innan jag åkte hem är det ovanligt rent och städat i lägenheten. Om en vecka kan vi förhoppningsvis snäppa upp nivån ytterligare, för då åker de turkiska lortgrisarna hem till sina mammor och deras all-inclusive-servicehem.

Det var den lilla förändringen. Betydligt större är att jag och Amanda nu är förlovade. Det kom antagligen inte som någon stor överraskning för de som känner oss och som visste att vi tillbringade den gångna veckan i Venedig, allra minst för Amanda som listade ut både resmålet och presenten (ringen) långt i förväg. De som är nyfikna på att se ringarna kan hålla utkik på Amandas blogg. Jag misstänker att ett par av hennes många bilder dyker upp där inom kort (så snart hon har kommit hem och ändrat status på Facebook). För de som läser detta och inte riktigt kan hålla sig kan jag ändå avslöja att hennes ring är i 18 karats guld med en vit sötvattenspärla, inköpt på Ponte Vecchio i Florens. Min är från Guldfynd i Linköping, men ändå väldigt stilig.

Venedig, som sagt. Det är klart att det är väldigt kliché att göra en romantisk resa till Venedig, men det ska ändå inte underskattas. På förhand var det en mytisk plats som både Amanda och jag gärna ville upptäcka. Nu när vi har varit där ångrar vi oss inte ett ögonblick. Vi skippade gondolglidande, lyxhotell och Harry's bar (lite för att vi inte hittade den) och njöt i stället av fotvandring/vattenbuss, bead & breakfast och trerätters turistmenyer. Vi hann även med att gå på en teaterföreställning om Venedigs historia (på engelska), besöka en utställning av Leonardo da Vincis maskiner och göra en dagsutflykt till Verona - Romeos och Julias stad.





Vårt hotell (B&B) var mysigt och vackert inrett. Lite svårt att hitta utan karta (eftersom ingen där kände till det och kunde visa vägen), men för övrigt perfekt beläget: centralt och nära till det mesta, men ändå lugnare och tystare än i Runtuna om kvällarna. Det enda felet var den starka odören av fis, ägg och Mamma Scans köttbullar på bottenplan, men så snart man kommit upp till receptionen och rummet var man säker. Al Palazzetto B&B rekommenderas för alla som ämnar besöka Venedig!



Verona var också en trevlig stad, med något lägre täthet av japanska turister än Venedig. Tyvärr krävde de 7 euro i entréavgift för att besöka amfiteatern, så vi nöjde oss med att fota den utifrån. Vi var även utanför Julias påstådda hus och tog på hennes blankpolerade högra bronsbröst, som seden tycktes föreskriva, eftersom alla andra glatt gjorde det. Utanför Romeos hus var uppståndelsen inte alls lika hög, men vi tog oss en titt där också. På Athlete's World hade de rea på höstens kollektion, så jag passade på att förvärva en Turtleströja. Jag har tänkt ibland att jag borde skaffa mig en vuxnare klädstil och bära skjorta oftare, men det är inte så lätt att göra den reformen när skjortor är så dyra och det finns så många roliga t-shirts. Annat som är värt att notera med Verona är att de har snott vår svenska flagga till sitt stadsvapen, samt att de har förbud mot att gå med bar överkropp och reserverade parkeringsplatser för gravida.





Vad mer kan jag berätta om Venedig? Jo, de har lutande torn där också. Två stycken till och med. Däremot såg vi ingen Garibaldistaty (han fanns å andra sidan i Verona, som verkade sakna lutande torn). Byggnadsställningar skymde en del av de intressanta fotomotiven, men det mest störande tillbygget var ändå den himmelsblå kuliss som omgav Suckarnas bro och fick den att se helt overklig ut. Butiksutbudet var bredast inom nischerna masker och glas. Vi lät oss luras och köpte varsin mask som minne, men avstod från att köpa färgglada, handblåsta takkronor. Extra iögonfallande båtar var sophämtarbåten och ambulansbåten. Det är intressant att se hur man löser infrastrukturen utan biltrafik.



Det blev väldigt mycket information på en gång efter ett långt uppehåll, men det finns fortfarande mycket att fylla på med. Jag tror ändå att jag nöjer mig med det här för idag, för att inte ta bort fokus från förlovningen. Jag lämnade min fästmö på en buss mot Trevisos flygplats, men hon finns fortfarande i mitt hjärta och i mina tankar, nu och för alltid. 2<3

A presto

Marco Maccherone


Året som gick

Lite senare än vanligt, men åtminstone innan alla har hunnit lära sig att skriva 2010, kommer här en liten sammanfattning, i form av en "prisutdelning", av 2009. 2009 började succéartat med att jag träffade Amanda (1 år sedan igår), tog svart bälte i taekwon-do och valdes till intendent i phadderiet Mpire. Jag råkade ut för en besvärlig stukning i knät, arrangerade ett europeiskt studentsymposium i Linköping och skrev låttexter som Radiotjänst och Micke Langer. Jag spelade målvakt, back, mittfältare och anfallare i fyra olika fotbollslag, räddade straff, gjorde sex mål och fick mitt första gula kort. Nog om detta och vidare till utmärkelserna för året som ledde mig till Bologna och den här bloggens födelse.

Årets fair play
Tilldelas ett lag som är ovanligt snällt mot sina motståndare
Il Terzo Tempo (tredje halvlek ≈ pubrundan). Mina tre mål på två matcher hjälpte föga när laget släppte in 36.

Övriga nominerade:
A.S.D. Atletico Nettuno. Det är vinst varje gång för motståndarna. Visst finns det stänk av potential, men tränaren har inte kunskap att plocka fram den. Sen är det alltid någon som gör en Micke Nilsson eller liknande.

Årets fotbollslag
Tilldelas ett lag som, till skillnad från exempelvis Atletico Nettuno, har utmärkt sig på ett positivt sätt.
Svenska U21-landslaget. Vilken EM-turnering de gjorde!

Övriga nominerade:
Linköping FC - svenska mästare, cupmästare och supercupmästare.

Årets mansgris
Tilldelas någon som uppvisat extra dåligt kunnande i hemkunskap.
Alper. Inte så mycket för att han bara kan laga tomatsås och koka saker i olja som att han aldrig diskar och inte vet hur man städar. Det är inte heller så trevligt med aska, fimpar och ölflaskor över hela lägenheten. Ni vill inte veta hur hans rum ser ut (och luktar).

Årets Amanda
Tilldelas någon som förgyllt tillvaron genom att vara söt, mysig och alldeles... alldeles underbar
Amanda.



Övriga nominerade:
Hunden Bailey, husdjuret Greger.

Årets Pojken med guldbyxorna
Tilldelas någon som har haft exceptionellt tjusiga brallor.
Phadderist Henrik med vädringsluckan. Jag borde bli kläddesigner.



Årets look-alike
Tilldelas någon som har varit ovanligt lik någon annan.
James Hetfield var tydligen ganska lik mig (eller tvärtom) när jag hade bockskägg och backslick. Eventuellt är han även lik någon mer.



Årets överraskning
Tilldelas en oväntad händelse
Mpire gycklar i C1 i pausen på en matteföreläsning.

Övriga nominerade:
Obama får Nobels fredspris.


Det var hela 2009 i korthet. Ni får gärna hjälpa mig att fylla på med sådant som jag har glömt.

A presto

Marco Maccherone


Buon Natale e Buon Anno

Sammanfattning av det gångna året är på gång, men för tillfället nöjer jag mig med en önskning inför det nya.





A presto

Marco Maccherone

RSS 2.0