maccherone

Det är verkligen otroligt skönt att kunna få vara för sig själv ibland. Att kunna sitta ensam på sitt rum, att kunna gå till köket utan att behöva gräva sig igenom en meter disk, att kunna gå och lägga sig i normal tid utan att någon annan sitter vaken i rummet och knappar på en dator, suckar och fnissar. Om det vore så här jämt så skulle jag inte ha något att klaga på här (utom att jag saknar er där hemma). Turkarna får gärna vara bortresta oftare, de verkar ändå inte ha något att göra i skolan. Deras taktik är tydligen att åka runt och se så mycket som möjligt av Europa under de fem månader de bor här, nu när de får studiemedel och har Schengen-visa. Jag tycker att de är lite galna och framförallt riktigt dumsnåla. Att de flyger med Ryanair är ju inga konstigheter, det skulle jag också ha gjort (och gör), men vad jag inte begriper är att de, i stället för att ta in på ett billigt vandrarhem, hyr en bil och sover i den. Hoppas för deras skull att de inte åker till Puglia* på den italienska stövelns klack, för där stjäl de bilar, monterar ner dem i småbitar och säljer dem som reservdelar. Det fick jag lära mig idag av en inföding, en av de jag gör snusprojektet med. Han letade t.o.m. upp adressen till en bildemolerarfirma på italienska gula sidorna. Maffian är däremot inte så farlig i Puglia, de nöjer sig med att exportera knark till Spanien (och demontera bilar förstås). De är tydligen rätt galna i Syditalien.

En annan pugliese jag känner är Vincenzo, som spelar i samma fotbollslag som jag. Han bor ganska nära centrum, så jag brukar få åka med honom från träningen. Det är bra, för då slipper jag gå till busshållplatsen vid träningsanläggningen, där tjejer i högklackade stövlar, vit dunjacka och kort kjol (eller tajta jeans, så här års) på kvällarna står och väntar på torskar kunder klienter bussen. Vincenzo är en ganska medelmåttig spelare, kort och osnabb, men framför allt är han världens långsammaste människa i duschen. Jag får alltid sitta och vänta i 10-15 minuter när jag är färdig. Inte nog med att han är sist ut ur duschen, sen ska han dessutom stå och föna sitt två centimeter långa hår. Det är lite träligt. När jag ändå är igång och presenterar Vincenzo kan jag passa på att nämna att han klär sig oerhört... tja, töntigt, skulle man kunna säga. Jag är inget modelejon själv, men om jag skulle börja klä mig som Vincenzo skulla Amanda bli galen. Han har undertröja, träningsoverallbyxor, strumporna uppdragna till knävecken, keps och - håll i er nu - magväska. Som sagt, jag är ingen expert på mode, men... magväska? Då kan man lika gärna sätta en lapp på ryggen där det står "sparka mig" - att ha en magväska är liksom att mobba sig själv. Men, för all del, man kanske behöver magväska i Puglia.

*Om ni inte förstår så mycket av innehållet i länken kan ni ta fram en italiensk-svensk ordbok, eller också slå upp "Apulien" i ett lexikon. Svenska wikipedia har också en sida, men den är ganska liten och täcker knappast allt som min rubrik utlovar.

A presto

Marco Maccherone