Så göra vi när vi går till kyrkan...
Jag tror jag börjar bakifrån idag. Inför kvällens match i ESN-cupen i inomhusfotboll på heltäckningsmatta saknade vi vår bortresta (eller egentligen hemresta) målvakt, vilket gjorde att oddsen mot oss gick ytterligare lite mer mot oändligheten. När det sedan visade sig att vi i bästa fall kunde skrapa ihop fyra spelare var saken biff - vi ställde in och förlorade på WO. Målskillnadsmässigt är det bättre än att, som vi gjort i alla tidigare matcher, förlora på KO, men eftersom det var slutspel hade det ingen betydelse. Jag blev ganska besviken, eftersom jag ackumulerat spelsuget sen igår eftermiddag. Den här gången fick jag åtminstone besked på telefon, så jag slapp åka dit. Trist att Marcos, som det står i skytteligatabellen, skulle stanna på tre mål, men det räckte för att ta hem den något mindre prestigefyllda interna skytteligan.
Jag hade hört ryktas att Basilica San Luca skulle vara en särskilt fin kyrka med vacker utsikt över Bologna med omnejd, så idag tänkte jag hedra den med ett besök. Det var lättare sagt än gjort. Som ni kanske förstår av beskrivningen så låg kyrkan lite högre än stadens genomsnittliga marknivå. För att komma dit var man tvungen att först ta sig till fotbollsstadion (jag åkte buss dit, eftersom jag anade att det var en bit kvar), för att sedan bestiga ett par kilometer trappor och backar. Varje gång vägen såg ut att ha kommit till sitt slut gjorde den en lätt krök och fortsatte lika långt till. Det fina med den är att den går under en arkad hela vägen från stadsporten, så man kan gå hela vägen från där tekniska fakulteten ligger till kyrkan utan att exponeras för nederbörd. Ja, om man har lust att gå så långt, vill säga. Många åkte bil upp, av förståeliga skäl. Lika förståeligt var att många som gick upp hade träningskläder och joggingskor, för man blev rejält svettig. Jag kom upp ganska lagom till kexutdelningen, men jag höll mig i bakgrunden och smygfotade. De verkade skippa vinet, vet inte om det beror på influensaskräcken. Utsikten var det inget fel på, nästan så att man kan säga att det var värt klättringen. Amanda har redan konstaterat att vi inte ska gifta oss i Italien och att kyrkan ska vara vit (hon har ju till och med bestämt vilken kyrka egentligen), men jag kan ändå tillstyrka att San Luca inte hade varit ett alternativ. Att åka hästdragen släde från kyrkan, som Amanda har tänkt sig, hade tagit död på de stackars fålarna. I den branta backen hade de kört över sig själva med släden, om de inte redan jobbat ihjäl sig på vägen upp.
Innan jag gav mig ut på bergsbestigarexpedition hann jag med ett kort besök på kyrkogården Cemetario Certosa, som lämpligt nog ligger en bit nedanför den långa backen, på andra sidan stadion. Det var av ren nyfikenhet som jag gick dit, bara för att se vad det var som låg där. Det var en i sanning imponerande begravningsplats, stor som en hel stadsdel och inte alls lik någon kyrkogård jag sett i Sverige; mer som gravarna i en stor kyrka. I Italien satsar man på konceptet med vältsäkra liggande gravstenar, vid sidan av sarkofagliknande stenkistor, bronsskulpturer och gravfack längs väggarna (som i Fantomens grotta). Ofta står det vad de framlidna hade för yrken eller om de dog i strid för fosterlandet. De mest anmärkningsvärda gravstenar jag såg var en som var tillägnad motorcyklister som dött under tävling och en där det stod att vederbörande hade varit "Fascist och ett gott exempel för ungdomar" (död 1937, värt att notera). Tyvärr tog jag inga bilder på just dem.
A presto
Marco Maccherone
Jag hade hört ryktas att Basilica San Luca skulle vara en särskilt fin kyrka med vacker utsikt över Bologna med omnejd, så idag tänkte jag hedra den med ett besök. Det var lättare sagt än gjort. Som ni kanske förstår av beskrivningen så låg kyrkan lite högre än stadens genomsnittliga marknivå. För att komma dit var man tvungen att först ta sig till fotbollsstadion (jag åkte buss dit, eftersom jag anade att det var en bit kvar), för att sedan bestiga ett par kilometer trappor och backar. Varje gång vägen såg ut att ha kommit till sitt slut gjorde den en lätt krök och fortsatte lika långt till. Det fina med den är att den går under en arkad hela vägen från stadsporten, så man kan gå hela vägen från där tekniska fakulteten ligger till kyrkan utan att exponeras för nederbörd. Ja, om man har lust att gå så långt, vill säga. Många åkte bil upp, av förståeliga skäl. Lika förståeligt var att många som gick upp hade träningskläder och joggingskor, för man blev rejält svettig. Jag kom upp ganska lagom till kexutdelningen, men jag höll mig i bakgrunden och smygfotade. De verkade skippa vinet, vet inte om det beror på influensaskräcken. Utsikten var det inget fel på, nästan så att man kan säga att det var värt klättringen. Amanda har redan konstaterat att vi inte ska gifta oss i Italien och att kyrkan ska vara vit (hon har ju till och med bestämt vilken kyrka egentligen), men jag kan ändå tillstyrka att San Luca inte hade varit ett alternativ. Att åka hästdragen släde från kyrkan, som Amanda har tänkt sig, hade tagit död på de stackars fålarna. I den branta backen hade de kört över sig själva med släden, om de inte redan jobbat ihjäl sig på vägen upp.
Innan jag gav mig ut på bergsbestigarexpedition hann jag med ett kort besök på kyrkogården Cemetario Certosa, som lämpligt nog ligger en bit nedanför den långa backen, på andra sidan stadion. Det var av ren nyfikenhet som jag gick dit, bara för att se vad det var som låg där. Det var en i sanning imponerande begravningsplats, stor som en hel stadsdel och inte alls lik någon kyrkogård jag sett i Sverige; mer som gravarna i en stor kyrka. I Italien satsar man på konceptet med vältsäkra liggande gravstenar, vid sidan av sarkofagliknande stenkistor, bronsskulpturer och gravfack längs väggarna (som i Fantomens grotta). Ofta står det vad de framlidna hade för yrken eller om de dog i strid för fosterlandet. De mest anmärkningsvärda gravstenar jag såg var en som var tillägnad motorcyklister som dött under tävling och en där det stod att vederbörande hade varit "Fascist och ett gott exempel för ungdomar" (död 1937, värt att notera). Tyvärr tog jag inga bilder på just dem.
A presto
Marco Maccherone
Kommentarer
Postat av: Knasbubblan
Klart jag vet vilken kyrka, klänning ring allt :) Puss
Trackback
