Om kvällens och nattens händelser

Eftersom jag inte tycker om att vara bitter jämt börjar jag med den goda nyheten. Vi tränade faktiskt på Renato Dall'Ara igår, det hundraåriga BFC:s arena där storheter som Giacomo Bulgarelli, Gianluca Pagliuca och Klas Ingesson spelat. Fast inte på planen, utan i korridoren som löper runt arenan under läktarna. En tråkig överraskning för mig som inte hade några löparskor med mig. Jag hade varit helt inställd på att spela fotboll och var extremt osugen på att springa åtta kilometer på sten i sneakers, men jag bet ihop och gjorde det ändå. Det är tydligen detta som står på schemat varje gång det regnar i fortsättningen. Matchen i morgon är inställd på grund av förväntat regn. I stället kommer vi att springa stafett runt Renato Dall'Ara mot det andra laget. Alternativt åka längdskidor på nylonunderlag - det gjorde i alla fall skidklubben utanför träningsplanen på andra sidan vägen.

Den lite tråkigare händelsen inträffade i natt, eller snarare tidigt i morse. Klockan kvart i fem vaknade jag till tonerna av Jason Mraz på omotiverat hög volym. Mina rumskamraters röster hördes också tydligt, tillsammans med några gäster. Eländet fortsatte 15-20 minuter med bl.a. Bamboleo på spellistan, innan gästerna begav sig hemåt och turkarna pratade lite tystare. Jag försökte hela tiden somna om och hade ingen som helst lust att gå upp i bara kalsongerna och säga till dem att vara tysta. Dels för att jag var trött, dels för att jag inte trodde att jag hade humör att säga det på ett bra sätt och dels för att jag någonstans trodde att de borde förstå att folk i huset ville sova. Nu vet jag precis hur Gromit kände sig när pingvinen ockuperade hans rum och hade radion på högsta volym hela natten medan han själv befann sig i garaget (Wallace & Gromit - Wrong trousers).

Idag, när jag kom hem från dagens äventyr, tog jag ett snack med dem. Jag är dock inte säker på att de förstod allvaret den här gången heller. Jag nämnde även disken och badrummet och den ene hängde upp sig på att jag "alltid" klagade på badrummet, som minsann inte alls var smutsigt (hrm, kan ju diskuteras...). Den andre lovade i alla fall att det inte skulle upprepas, men det är exakt vad han sa efter att de åkt till Rom över helgen och lämnat köket fullt med disk. Jag sa i alla fall vad jag tyckte och det var bättre än att inte säga något alls. Respektlöst är vad det är, sa jag. För att leva i ett kollektiv krävs respekt. Jag hoppas att de tog åt sig lite grann åtminstone.

A presto

Marco Maccherone

Kommentarer
Postat av: mannndy

min duktiga lilla babe :) Lovar att det kommer vara både bättre, finare och mysigare att bo med mig <3

2009-10-25 @ 12:09:58
URL: http://mannndy.blogg.se/
Postat av: Marcus

Det vet jag att det kommer att vara, längtar dit =)

2<3

2009-10-25 @ 20:50:38
URL: http://maccherone.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0