maccherone

I morse vaknade jag vid 7 av väckarklockan, gick upp och packade skolväskan och gick mig ner mot skolbussen. Dessvärre behagade inte skolbusschauffören att köra åt rätt håll på min gata, så jag fick gå till skolan, i brist på vetskap om eventuella andra skolbussar. Väl vid skolan fann jag mig lite första-dagen-i-skolan-förvirrad och försökte hitta min skolprofessor, som jag hade avtalat skolmöte med på obestämd skoltid. Skolprofessorn befann sig dock inte i samma skolbyggnad som jag, utan hade skolundervisning på annat håll under förmiddagen. Jag fick sätta mig på skolbussen hem och återkomma kl 14.

Under tiden - som alltså inte var skoltid - besökte jag kvarterets finfina marknad för att inhandla diverse livsmedel, samt "hygienpapper", som det så fint heter i det här landet. Jag passade även på att laga mig en liten lunch på den hemska gasspisen. Det gick förhållandevis bra, det blir mindre och mindre äckligt för varje gång jag provar. Det blev pasta (överraskning!) med lök, zucchino, paprika, vitlök, morot och svamp i gräddsås med ricotta.

Framåt eftermiddagen var det åter dags att söka upp en skolbuss och åka till skolan. Denna gång hade jag undersökt alternativa skolbussar, och strövade bort på hållplatsen där en av dem skulle stanna. Den tänkta skolbussen passerade innan jag kom till hållplatsen, och när jag väl kom fram visade det sig att nästa skolbuss inte skulle komma förrän om 30 minuter. Det andra alternativet var en skolbuss som stannade alldeles i närheten av min lägenhet, men som inte gick hela vägen till skolan (då kanske det inte var någon skolbuss egentligen?). Jag steg på en av dessa bussar och tog mig ännu en gång till skolan.

När jag hade fått audiens hos professorn började vi gå igenom mina kursval. Mina kurser var tagna från olika
program och årskurser, så det var inte helt enkelt, men det mesta verkade gå att lösa. Sen fick jag följa med till professorns lektion - han föreslog att jag skulle välja hans kurs för enkelhetens skull. Kursen handlade om mekaniska automatiska system och verkade ganska intressant. Professorn - en ung man, för att vara professor - var en mycket energisk lärare som talade med hela kroppen. Icke desto mindre höll jag på att somna halvvägs genom lektionen, som pågick i tre timmar utan avbrott. Jag lyckade ändå hålla mig vaken och förstod det mesta av vad som sades.

Väl hemma var jag trött, men väl tillfreds med min första dag i skolan. Jag höll nästan på att elda upp köket (sa ju att den där gasspisen är farlig!), men räddade situationen och producerade en ännu mindre misslyckad pastarätt, denna gång spaghetti med räkor, grädde och ricotta.

Till sist var det skönt att få prata med Amanda på msn. 19 dagar kvar nu =) Det är precis så att hon hitter återhämta sig från sin senaste utflykt, till Hofors. Det ska verkligen bli härligt att äntligen få återse henne på riktigt, i verkliga livet. Det finns ingenting som är så bra som att vara med den man älskar. 2<3

A presto

Marco Maccherone