maccherone

Antingen är det en förbannelse eller en tradition, men Atletico Nettuno kan verkligen inte ta poäng. I dag spelade vi riktigt bra i en halvlek, tog ledningen med 1-0 (friläge, framspelning av mig från mittlinjen) och var helt klart det bättre laget så långt i matchen. Det andra lagets tränare tog ett snack med sina grabbar i halvtid (kanske även med domaren?) och fick dem att spela betydligt mer aggressivt i andra halvlek. Vi stod emot anstormningen bra inledningsvis, de sprang oftast offside. Sen var det någon som tappade bollen på mitten så att de kom 3 mot 2. Vi höll på att reda ut situationen när en av våra mittfältare, en småruffig kille som redan dragit på sig en varning, fällde deras bollförande kille i hörnet av straffområdet. Solklar straff och utvisning efter två gula kort. Vår målvakt (ny för dagen, också en fin tradition vi har) räddade straffen men var chanslös på returen. 10 mot 11 fortsatte vi att kämpa för poängen. Jag spelade fram till ytterligare ett par fina lägen, men avsluten satt inte där de skulle. En del av mina uppspelsförsök gick dessutom till spillo på grund av motvinden och/eller den hårda, leriga planen (vem sa att Råsunda var en åker?). När matchen var nästan slut blev det plötsligt ett jädra liv på andra kanten. Jag uppfattade inte vad det var frågan om, men både spelet och härjandet fortsatte. Motståndarna skickade iväg en långboll som deras anfallare plockade upp och sköt, via målvaktens handskar, i nät. Efter det målet samlades flera av våra spelare kring domaren, som tydligen hade missat något i situationen som föregick målet. Fortfarande ovetande om vad som hänt stod jag vid mittlinjen, beredd att delta i ett sista anfallsförsök. Det blev dock inget sådant. Våra spelare började lämna planen i protest och sköt iväg bollen. Hela vår bänk applåderade och jublade ironiskt när domaren strax därefter blåste av matchen. Jag frågade en i laget vad som hade hänt egentligen. Tydligen hade en i det andra laget stoppat bollen framför sig med händerna, vänt sig om och lagt ner den vid fötterna för att fortsätta spela. Varken domaren eller linjemannen hade sett något av det (antar jag, eftersom de lät saken passera), trots att de stod betydligt närmare händelsen än vad jag gjorde. Det är alltid tråkigt när domarna avgör en match (vi hade dessutom bud på en straff, en likartad fällning som det andra laget fick straff för), men i vårt fall spelar det egentligen ingen roll. Vi håller ju vår stadiga trend av förluster, allt är i sin ordning.

Laget har för övrigt fått en blogg. Det står inte så mycket vettigt där, men det finns lite bilder och en serietabell. Även jag har fastnat på en bild.


Atletico Nettunos nummer tre.

A presto

Marco Maccherone