maccherone

Underkänt... jag har aldrig fått det förut, i morgon blir första gången. Helt säkert är det inte, men sannolikheten känns större än någonsin. På två veckor av kursens totalt åtta är det alltså meningen att man ska lära sig något som utgör halva betygsunderlaget. Två veckor är att ta i förresten, för det var bara på de två lektionerna vi hade som man hade chans att lära sig något, lösningarna till de gamla tentorna är hopplösa. Jag har letat upp de där diagrammen som alla utom jag har fått för att kunna göra alla uppgifter, men jag lyckas aldrig läsa ut samma värde ur diagrammen som står i facit. Ofta är det svårt att gissa hur de har gjort för att räkna ut värden som skiljer sig från de jag får fram och vissa gånger är det helt absurt. Till exempel: 77,4 ton/timme tillfört kol, 2,42 ton/timme tillförd olja, sammanlagt 79,22 ton/timme. Finn ett fel. Risken må vara överhängande att jag inte klarar provet, men det är minst lika stor risk att det i så fall beror på att examinatorn inte kan räkna. Jag ångrar mer och mer för varje dag att jag valde den här kursen.

Bussarna har strejkat i fyra timmar i dag igen. De skulle åtminstone göra det, det har stått på busshållplatsskyltarna i en vecka. Vad jag kunde se så var de dock ute och körde. Undrar vad en sån strejk ger för resultat.

Bologna-Roma i kväll. Hemmaseger ger fyra gånger pengarna hos Svenska spel. Som medborgare i den här staden måste jag ju förstås hålla på Rossoblù, men det lutar åt att Roma (Giallorossi, för att fortsätta i samma termer) tar tre poäng och håller liv i toppstriden. Bologna föll ju mot Siena i söndags, vilket såg ut att vara slutet på en positiv trend. Di Vaio är ändå tillbaka, så kanske ändå att de kan ställa till med något.

Amanda fick brev av mig i dag. Det kom fram på två dagar och kostade bara 60 cent att skicka, ungefär som ett inrikes brev i Sverige. Jag ber om ursäkt för den bruna tejpen på kuvertet och de suddiga partierna i texten, men klistret var väldigt dåligt och jag lägger ju lätt handen över det jag skrivit när jag skriver. Men det är väl tanken och innehållet som räknas, eller hur?

A presto

Marco Maccherone

Fotnot: 77.4+2.42=79.82. Mina beräkningar gav å andra sidan 77.04+2.41=79.45.

På onsdag blir det finbesök på Renato Dall'Ara - jag ska nämligen dit. Roma kommer också, de ska spela mot Bologna och försöka komma ikapp duon från Milano i toppen av Serie A. Vi var och köpte biljetter på banken i dag, jag, Olivier och Öyvind. Det var första gången som jag fick platsbiljett på Bolognas arena, jag vet inte om det är för att det är Roma som kommer eller för att vi köpte på banken i stället för stadion. Mitt på kortsidan ska vi sitta och fint väder ska det blir (enligt Öyvind). Det är bara att hoppas att Bologna gör en bättre match än i går (0-1-förlust borta mot bottenlaget Siena) så att det inte blir spel mot ett mål hela tiden.

Världens sämsta tenta - så känner jag om Hållbar energianvändningstentan. Som jag skrivit tidigare så har uppgifterna väldigt lite med kursinnehållet att göra, faktiskt ingenting om man bortser från de två senaste onsdagslektionerna. Fem timmar lärarledd tid har jag alltså haft på mig att försöka förstå hur man ska räkna för att få godkänt på tentan. När jag nu sitter och försöker räkna de gamla tentorna i kurshäftet så stämmer inte en enda siffra jag får fram med det hafsigt skrivna facit som finns bifogat, och det är otroligt svårt att hitta felen när läraren har hoppat över alla mellanled och skrivit allt i en enda röra. Jag blir bara så less på det, just nu känns det som att det mycket väl kan bli det första prov jag får underkänt på. Inte för att jag inte förstår kursinnehållet eller hur man räknar med molmassa och stökiometriskt syrebehov, utan för att examinatorn har ett eget räknesätt. En mycket märklig kurs med en mycket besynnerlig tenta är det.

Hydraulikexaminationen känns betydligt lättare, titta bara så fint jag har modellerat min krets:


30 poäng direkt, inte sant?

A presto

Marco Maccherone

I förrgår var hyresvärden här med nån hantverkare och lagade ett dörrhandtag och en lampa. Sedan dess har värmen och varmvattnet i lägenheten mystiskt försvunnit, så vi går alla och fryser och luktar svett. Hyresvärden skulle skicka hit någon "i går eller i dag" för att lösa problemet, men det har så klart inte hänt. Det är antagligen inte speciellt komplicerat, men det är nog dumt att ge sig på gasbrännaren på egen hand. Som tur är har jag träning i kväll, så jag kan duscha där. Olivier var så desperat att han kokade flera grytor fulla med vatten på spisen för att fylla badkaret.

Jag fick ett sms från Wind, min teleoperatör, där de står att de har dragit 4 € från mitt simkort för tillvalet "Call your country" som jag uppenbarligen har haft i 6 månader. Det var nästan allt jag hade kvar, så jag var tvungen att fylla på. Sen gick jag till Windbutiken och frågade vad detta skulle betyda egentligen, jag har minsann inte bett om något tillval. Mannen i butiken sa att det finns automatiskt på alla simkort, så länge man inte skickar ett sms till dem och tackar nej till det. I mina öron låter det som bedrägeri på högsta nivå, men man ska väl inte förvånas när det gäller teleoperatörer. Så får man väl inte göra?

Det var St. Patricks Day i går, vilket märktes även i Bologna. Vanessa har visst lite irländskt blod i sig, så hon tog med oss andra i lägenheten till den irländska puben vid universitetet. Det var trevligt att kunna gå ut allihop tillsammans, det hände nästan aldrig när turkarna bodde här. Många gröna hattar och Guiness var det, och så trångt att det tog en halvtimme att tränga sig in, handla i baren och tränga sig ut igen. Olivier blev lite roligare när han var berusad, medan norskarna var lika tråkiga som vanligt. Han gav prov på sina kunskaper i svenska ("Vad vill du? Vill du slåss?") och försvarade Henrys handbollsspelande och Zidanes franska skalle med att de var världens bästa anfallare respektive fotbollsspelare under det senaste århundradet och inte skulle dömas efter ett enda misstag. Nåja, han skämdes lite för dem också, det gjorde han. Men de franska ostarna är bäst i världen, det gick inte att diskutera.

A presto

Marco Maccherone

Eltekniklektionen i dag var inställd, fick jag veta av en kompis via e-mail i går. Mattelektionen var också inställd, märkte jag när jag kom dit och bara tre andra studenter var där. Inget på schemat i dag alltså, men jag har ändå slitit med labrapporter och hydraulikkretsar. I morgon är det den sista jobbiga onsdagen för den här läsperioden: elteknik 9-12, matte 12-14, energiteknik 16-19. Det är ett bitvis väldigt hårt schema jag har lagt upp, men det är ändå bättre än att alla lektioner krockar.

Helgen tillbringades i Linköping och i Runtuna. Jag umgicks med Amanda (så klart), tittade på hockey (jäkla HV som jämt ska komma och vinna när jag går och kollar), åt köttbullar på IKEA med halva Amandas släkt, såg röstningen i melodifestivalen och - sist men inte minst - skrev på kontrakten på den nya lägenheten. Vi svängde förbi och tittade på huset också, det ser fint ut och ligger bra till i en, som det verkar, lugn del av Lambohov. Vi kommer att tillhöra Slaka församling, men det spelar ju inte så stor roll om man inte är med i kyrkan.

Det blev ett kort besök hemma i Linköping och ett ännu kortare hem-hemma i Runtuna, men snart är det påsklov och då dyker jag upp igen. Då är det ännu fler släktingar som ska besökas förstås, och så ska jag hinna träna lite och styra med taekwon-do-klubben. 11 dagar blir jag hemma då, så det ska nog gå bra.

Stryktipset gick för övrigt ungefär lika dåligt som väntat. Europatipset lite mindre dåligt, ett fel mindre från att vinna nånting. Bologna satte jag 1-2-gardering på, så det var väl klart att de skulle kryssa mot Samp. Jag är åtminstone nöjd med att min noggranna analys föranledde att två säkra kryss gick in på Europatipset: Racing Santander - Zaragoza (0-0) och Tolouse - Marseille (1-1). Statistiken talade om att fyra av de fem senaste mötena dessa lag emellan slutat oavgjort, så det var inget att tveka på. Den sistnämnda var ju dessutom match nummer 13.

A presto

Marco Maccherone

Just när jag ska åka någonstans så ska all allmän trafik i Italien gå i strejk. Förra gången, för tre veckor sen när jag skulle möta Amanda i Milano, hade jag tur att just det tåget jag satt på inte berördes. I morgon strejkar lokförarna mellan 14 och 18 på eftermiddagen, så för att vara säker på att komma fram ända till Milano måste jag åka från Bologna 09:52 i stället för 11:52, som jag hade tänkt. Inte nog med att de strejkar heller, de gör det mer eller mindre i smyg. Denna gång fick jag reda på det genom att lärarvikarien vi hade i går i Tecnologie Sostenibili tog upp frågan om att flytta lektionen på fredag eftermiddag ifall  folk eventuellt hade problem med tåg hem. Det har säkert stått i tidningen också, men jag har inte fått tag på någon de senaste dagarna, trots att jag har varit uppe tidigare än vanligt för att försöka träffa professor Zucchelli innan lektionerna. På Trenitalias hemsida står det inte ett ord om att de ska strejka. Om man söker på sciopero får man som bäst upp ett pressmeddelande om den förra strejken. Jädra latmaskar, ut och kör tåg med er!

En annan sak som slog mig i dag är att folk här verkar ha en märklig vana att svara i andras telefoner. Jag skulle ringa till professor Zucchelli på interntelefonen i morse och blev lite konfunderad när den jag pratade med inte verkade förstå vem jag var, trots att jag alldeles innan avtalat möte. Det var hans kollega, visade det sig, men han räckte över luren till Zucchelli när jag förklarade mitt ärende (jag fick påskriften i dag, till slut!). Senare under dagen begav jag mig till den nya fakulteten för att leta rätt på professor Motori, som fortfarande inte skrivit på min tenta-lapp. Det var inget svar på hans nummer, men han hade sagt att det skulle gå lika bra med dottoressa Manzi, så jag prövade hennes telefon. Jag fick svar, förklarade väldig ingående mitt ärende och fick därefter veta att det inte var dott. Manzi som talade. De verkar ta för givet att man vet direkt vem som svarar, trots att de bara säger "Pronto" (ung. Hallå) när de plockar upp luren och trots att de svarar i andras personliga telefoner. Sensmoralen i det hela är väl att jag ska sluta svara "Hallå" när jag blir uppringd.

Dagens gladaste nyhet (i min lilla värld) är att jag och Amanda har fått tag på en lägenhet! Det blev den fyran i Lambo som jag nämnde att Amanda hade anmält intresse på. Återstår bara att komma hem och skriva kontrakt. Det blir perfekt!

Stryktips ska bli till helgen, det var inte i går. Nej, det är klart att det inte var, det var ju onsdag i går. Men det var väldigt länge sen. Det ska bli intressant att se hur det går, jag har haft ganska dålig koll på (i synnerhet) The Championship på sistone. För att kompensera lite för min brist på insyn har jag sammanställt lite statistik över lagen, formkurva och senaste inbördes möten och sånt. Hur mycket jag än avfärdar statistik som vetenskap så kan man ändå ha viss nytta av det.  Jag tänkte lämna in ett europatips också, för att se vilket som går minst dåligt om inte annat. Tittar man där på lagens form så se Ajax, Real Madrid och Marseille ut som klara spikar, med reservation för att Marseille spelar borta i match nummer 13 och därför måste kryssas (sista och/eller första matchen = X, regel nummer 1). För övrigt har Bologna sett riktigt bra ut i de senaste matcherna, men Di Vaio kör fortfarande rehabträning och Mudingayi, ankaret på mitten, har varit magsjuk. Dessutom är mars historiskt sett en bra månad för Sampdorias båda anfallare, Pazzini och Pozzi, samtidigt som BFC:s manager Colomba endast har vunnit ett enda möte med Samp under karriären (källa: bolognafc.it). Minns även att de blå vann hemmamatchen mot rossoblu med 4-1 (just innan de bröt ihop och förlorade mot Juventus med 5-1). En liten, liten varning där alltså, mer med tanke på Mudingayi än på statistiken. Men ta inte tips från mig när det gäller spel, det skulle inte jag göra.

A presto

Marco Maccherone

I Barcelona har det snöat så mycket att skolorna stänger, läste jag. Här är det nästan lika illa just nu. Visserligen började det smälta runt lunchtid, men det var väldigt höga drivor. Ellektionen i morse var inställd på grund av att läraren inte kunde ta sig till skolan. Samma sak hände med mitt planerade möte med professor Zucchelli, vilket i och för sig var en mindre skräll. En chans till får han, om han inte dyker upp i morgon går jag någon annanstans med mitt intyg. Jag har redan mailat till en mottagningsansvarig för internationella studenter och frågat om det går att få en annan kontaktperson, en som man faktiskt kan kontakta när man behöver hjälp.

Professor Punto di vista hade i dag lämnat över ansvaret till en doktorand, som skulle lära oss att räkna på kemiska reaktioner inför tentan. Lite konstigt att börja med det nu tycker jag, men väldigt välbehövligt eftersom det är vad hela den skriftliga delen går ut på. Det var länge sen jag höll på med sånt, men jag kände inte att jag hängde med sämre än resten av klassen, som alla är energi- eller kemiingenjörer. Den muntliga delen kan inte vara så svår, det är nog bara att säga sostanzialmente och punto di vista i varje mening så blir professorn nöjd.

Vanessas pojkvän Carlos åker hem till Brasilien i morgon. I dag bjöd han (tror jag i alla fall) på pizza lagom till CL-matchen på RaiUno. Leonardo (Milans manager, red. anm.) hade sagt till Gazzetta dello Sport att han hoppades på "den perfekta matchen" så att Milan kunde vända på 2-3-underläget och gå till kvartsfinal. Han fick det perfekta nederlaget: 4-0 till Manchester United, varav ytterligare två mål av den obarmhärtige Wayne Rooney. Den enda milanspelaren som kan känna sig lite nöjd med besöket på The Theatre of Dreams är David Beckham, som hyllades av sina gamla fans både när han kom in och när han gick av planen. Det var rörande att se en av klubbens stora söner bli så värdigt behandlad. Roligt också att "Cristina" Ronaldos Real Madrid åkte ut mot Lyon.

A presto

Marco Maccherone

Äntligen fick jag tag på den där hopplöse professorn! Jag ringde honom vid lunch i dag och fick svar direkt. Han var dock inte i Bologna just då, men skulle komma på eftermiddagen, så vi bestämde att vi skulle ses kl 17. När jag sen kom till lärarkorridoren - efter en hård, lång dag av elteknik, laplacetransformer och snöstorm (!) - mötte jag en lärare som sa att han inte var där. Han var i laboratoriet på den andra fakultetet, på andra sidan stan. Mer frustrerad än förvånad gick jag hem genom ovädret (kan det inte bli sommar snart?) för att gå vidare med dagens sysslor, bara för att mötas av ytterligare motgångar. Jag skulle köpa mjölk på Coop till frukosten i morgon, men det var helt utplockat på den sorten som jag vet är god. Sen gick jag upp och satte igång datorn, men fick inte någon anslutning till internet (löste sig så småningom efter modemomstart, men man är ju tvungen att fråga de andra i lägenheten först). För att lugna ner mig gick jag till köket och lagade mat. Ja, efter att ha plockat undan all disk som låg färdig och drällde på diskbänken (de har tydligen köksrobotar i Norge som tar hand om sånt, ungefär som i Turkiet).

Professorn hade försökt ringa tillbaka medan jag var på väg hem, så jag ringde upp igen. Han sa att han väntade på sitt kontor. Vi övertalade ny tid i morgon bitti, så förhoppningsvis ska det snart bli ett slut på den här autografjakten.

En glad nyhet är att Amanda och jag kanske har en ny lägenhet snart. En person står före Amanda i kön, men den människan har inte hört av sig till Stångåstaden. På torsdag får vi besked. Man ska väl inte hoppas för mycket, men läget är lovande.

Jag hade hoppats på att kunna se Fiorentina-Bayern München på TV i dag. Tyvärr går den inte, som jag hade fått för mig, på RaiUno, utan på någon jädra betalkanal som vi inte har. I morgon SKA de i varje fall visa Champions League på ettan och jag hoppas att det blir Manchester-Milan. Milan måste vinna med minst 2-0 för att gå vidare, eller exakt 3-2 för att nå förlängning. Jag tror dock att Manchester tar det, det brukar gå bra på Old Trafford mot italienska lag.

A presto

Marco Maccherone

På dagens schema stod endast en eftermiddagslaboration i elkursen, så jag kunde ta lite sovmorgon. Under förmiddagen gick jag till Pam (närmaste stora livsmedelsbutiken) för att handla lite mat inför veckan. Man tycker ju att det borde vara ganska lugnt i en affär på måndag förmiddag, men det var mer folk där än vad jag nånsin har sett förut. Ja, inte mer folk än vad jag nånsin har sett förut, men mer folk än vad det vanligtvis är på Pam. Har de inget bättre för sig? Jag kan förstå att det blir rusning på kvällarna, men vid den här tiden borde de ha jobb att gå till. Antagligen var det mest pensionärer. När det är rusning på Pam blir det väldigt påtagligt att de inte har tillräckligt med personal för att sköta butiken. När man kommer in får man börja med att tränga sig igenom köerna till kassan - och de var riktigt långa i dag - för att hämta en korg, för personalen har inte tid att ställa fram korgar vid ingången. Det är sju resor värre än Willys en fredageftermiddag.

Professor Zucchelli fortsätter att vara oanträffbar. Jag skickade mail i går och försökte ringa i dag efter labben, men inget svar. Niente. Han måste ju begripa att jag inte får något studiemedel förrän min studieförsäkran är underskriven och inskickad, det har jag sagt (eller skrivit snarare). Nu har jag skrivit till samordnaren i Linköping och frågat om det går att ordna en ny kontaktperson, gärna en som är kontaktbar.

A presto

Marco Maccherone

Alla är säkert jätteintresserade av hur vädret utvecklar sig här, så jag kan tala om att vi har haft strålande solsken i dag. Det var massor av folk på stan och ännu fler i parken, glada att kunna lämna paraplyerna hemma och njuta av den ljumma vårluften. Jag sällade mig till massorna medan jag letade efter nya jeans och ett nytt bälte. De gamla jeansen har blivit väldigt slitna på ett ställe där man inte vill att det ska gå hål, och så tyckte jag att det började bli dags att byta ut nitbältet mot något som inte sticker ut så mycket. Jag hittade genast ett par brallor som passade utmärkt och som bara kostade 20 €. Lite senare kom jag fram till att det förmodligen berodde på att de var tillverkade i Kina (P.R.C. står det på lappen) av någon stackare som jobbar för en skål ris om dagen. Jag funderar lite på att lämna tillbaks dem, det borde ju gå även om jag har tagit bort prislappen och de där kartongbitarna som de syr fast på fickorna. Bältet jag sen köpte gick på 26 € och var tillverkat i Spanien, så det tror jag inte att jag behöver ha dåligt samvete för. Det är ett väldigt praktiskt bälte, för det går att vända på, så man kan välja om det ska vara svart eller vitt.

Jag läste att Pernilla Wahlgren gick vidare i Melodifestivalen. Ack och ve. Här i Italien vet jag inte riktigt hur uttagningen går till. Däremot har det stått mycket om San Remo-festivalen de senaste veckorna. Sångaren och musikern Morgan blev utkastad redan innan festivalen hade börjat efter att ha sagt i en intervju att han tog kokain. Det var inget ångerfullt erkännande, han gjorde nästan reklam för det som någon sorts medicin. Men han snortade inte, det skulle inte vara bra för näsan, han rökte crack. Fast nu skulle han sluta, för sonens skull. Morgan-affären blev större än hela festivalen, som så småningom vanns av ett gäng som sjöng om hur mycket de älskar Italien (låten har föreslagits som VM-låt till sommaren).

Bologna-Napoli i morgon. Jag ska gå med Øyvind och Olivier, Carlos och Vanessa ska åka till Florens. Jag upptäckte i dag att Olivier röker. Han stod och bolmade utanför porten när jag gick för att handla kläder. Det är åtminstone bra att han respekterar våra husregler och går ut. Annat noterbart om min nye rumskamrat är att han dricker rödvin varje dag (Chianti, Toscana) och att han snarkar som en gris. För övrigt är han trevlig.

A presto

Marco Maccherone

Regnet det bara öser ner... I dag slapp jag åtminstone att få mig en stänkare. Matchen i morgon är så klart inställd, vad annat kunde man vänta sig. Men men, det är bara en vecka kvar tills jag får komma hem till det soliga Sverige.

Det var dags att klippa håret kände jag, så jag gick och gjorde det i dag. Den här frisören var nästan dubbelt så dyr som den jag gick till förra gången (15 € i stället för 8), men det var värt varje extra cent för att inte bli konstant kammad över öronen, fönad i ansiktet och få snedklippt lugg och mittbena. I stället fick jag en normal frisyr och två omgångar schamponering. Han använde frisörkniven nästan lika mycket som saxen, det verkar vara modernt att ha en sån (den förra frisören hade inte det, så jag antar att det är ett tecken på att man hänger med).

Jag vet inte om nyheten har nått Sverige, men jag kom just att tänka på veckans största tidningsrubrik i Italien (förutom att Balotelli slår vad om att han kommer med i VM-truppen): floden Po är förorenad av ett oljeutsläpp. En av landets smutsigaste floder blev helt plötsligt ännu skitigare när en fabrik vid bifloden Lambro råkade läcka ut 7 000 kubikmeter olja. De kämpar fortfarande för att stoppa spridningen, som har varit förödande för djurlivet. Man kan ju tycka att ett utsläpp i en flod borde vara lättare att ringa in än ett utsläpp till havs, men det verkar inte så.

Den här sommaren ska jag inte gå utan sommarjobb. Har jag tänkt. Jag har åtminstone gjort mitt yttersta för att undvika den situationen. 13 ansökningar har jag gjort hittills, alltifrån Securitas till Cloetta. Helst skulle jag nog ändå vilja få jobb hos Vattenfall eller Ramböll, som är lite mer inriktade på energiteknik. Tekniska Verken skulle också gå bra, men jag tar vad jag får. Om det är någon som har fler idéer så är alla förslag välkomna.

Grattis i efterskott till Janne, min svåger. Jag lyckas alltid komma på sånt i efterhand.

A presto

Marco Maccherone

Efter att ha talat om hur fint väder vi har här nere i Italien har jag fått uppleva två riktigt regniga dagar. Det blev inte bättre av att jag blev helt nerstänkt av en bil som lyckades pricka en stor, vattenfylld grop just när jag gick förbi. Inte för att det gjorde så stor skillnad, jag var ju redan blöt. Det hade varit värre om jag hade haft paraply och trott att jag skulle kunna gå torr till skolan.

Professorerna här kan vara väldigt svåra att få tag på. Sedan jag kom tillbaka hit efter jul har jag försökt få tag på prof. Zucchelli, som är min kontaktperson, för att få min studieförsäkran underskriven, samt prof. Motori, som hade kursen om kompositmaterial, för att få mitt betyg i hans kurs skrivet på betygslappen (de har ett analogt system här, vid sidan av datorregistreringen av betyget). Än så länge har jag inte lyckats få till ett möte med någon av dem, Zucchelli har knappt ens svarat på e-mail. Jag skickade ett sms till honom häromdagen. När jag var på väg hem ringde han och frågade vem han pratade med och sa sen, när han förstått att det var jag, att han skulle ringa mig nästa dag. Det gjorde han inte. Det vore trevligt att få såna där saker ur världen, i synnerhet studieförsäkran så att jag får pengar från CSN.

Fotbollsträningen i förrgår min första sedan i januari. En drastisk och positiv förändring mot tidigare träningar var att vi hade en ny coach. Managern med kryckan var fortfarande där, men övningarna leddes av en kille i ungersk träningsoverall, som också deltog lite själv. Löpning och tvåmålsspel ingick fortfarande, men även en del vettiga övningar med boll. Det var väl i och för sig inte så svårt att göra det bättre än den gamle demontränaren, men det var välbehövligt.

A presto

Marco Maccherone

Jag var helt slut när jag kom hem i dag. 9-19 var jag i skolan. Den lediga måndagen har sitt pris. Som tur var slutade elteknikföreläsningen en timme tidigare än vanligt, annars hade jag nog inte överlevt. Under den oväntade rasten mellan 11 och 12 gick jag till biblioteket och lånade en bok. Bibliotekarierna på universitetet är verkligen speciella människor. Kvinnan som betjänade mig i dag skakade så mycket att jag funderade på om hon gick på amfetamin. Hon hade problem att begripa sig på mitt födelsedatum också. Trots att hon såg det både på sin dator och på mitt körkort var hon tvungen att fråga mig och sin kollega flera gånger.

Kommer ni ihåg professor Valerio "Punto di vista" Cozzani? Förra veckan upptäckte jag att han har ytterligare ett favoritord: Sostanzialmente (i grund och botten). I dag tog jag med det i statistiken också. Dagens resultat: 33 Punto di vista, 12 skärmsläckare och otroliga 61 (LXI) Sostanzialmente! Professor Cozzani har än en gång överträffat sig själv.

Nyheter med anknytning till Italien:

Ferrari har förstått var efterfrågan finns och visat upp en hybridbil. En sån skulle jag helt klart kunna tänka mig, fast helst inte i den färgen. Hoppas att den bara är symboliskt menad och inte kommer att förekomma på de färdiga produkterna. Röd ska en Ferrari vara.

Roberto Mancini har sagt att han gärna tar över som förbundskapten för italienska landslaget efter att ha vunnit några titlar med Manchester City. Det vill säga aldrig. Sorry Mancini, du har valt fel klubb.

A presto

Marco Maccherone

Trots att jag skrev ett så vansinnigt långt inlägg i går så fick jag inte riktigt plats med allt. Det mesta skrev jag dessutom under färjeöverfarten, så det som hände efter kom inte med. Färjan gick i hamn punktligt kl 18:00, så jag kände att det fanns en liten, liten chans att jag skulle hinna med 18:27-tåget. Det hade kanske gått också, om det inte var för att man fick springa i sick-sack för att komma runt staketen som omgärdade färjeterminalen, samt att den enda bussen jag såg som gick direkt till järnvägsstationen inte stannade på samma hållplats som alla andra bussar. Jag fick ge upp och gå och titta på Livorno i väntan på nästa tåg, 20:06. Det var inte så mycket att se, utöver den obligatoriska Garibaldistatyn. Kl 19 kom jag in på stationen för att köpa biljett och vänta på tåget. Jag såg då att det gick ett tåg till Florens redan 19:10, så jag hoppade på det i stället och tänkte att det kunde vara lite mindre tråkigt att vänta i Florens. I Florens upptäckte jag att den senare förbindelsen till Bologna som jag hade kollat in helt plötsligt inte fanns. Jag blev tvungen att åka Eurostartåg för 30 € (2:a klass, 35 minuters resa) för att komma hem före midnatt.

Väl hemma från grodätarnas Gotland fann jag en fransman i mitt rum. Min nya rumskamrat heter Olivier och kommer från Montpellier (det rimmar, märkte ni det?). Än så länge har han varit genomtrevlig och inte alls i vägen, varken bajsat toan brun, stulit restaurangskyltar eller spelat musik mitt i natten. Jag tror att jag går bättre ihop med fransmän än med turkar.

I Bologna har vi i dag haft 15 grader och strålande solsken. Hur är det där hemma?

A presto

Marco Maccherone

Mina glada dagar med eget rum är räknade. På fredag flyttar Olivier in, den franska killen som jag knappt hann hälsa på när han var här och tittade på lägenheten i går. Eftersom jag inte har pratat med killen kan jag bara hoppas att han inte är för mycket partyinriktad och planerar att vända på dygnet hela veckan (som den förre franske spekulanten, eller turkarna för den delen), för i så fall tror jag inte att vi kommer att trivas med varandra. Sen får han gärna hålla sina sniglar för sig själv, om han tänker äta såna.

Från och med i går utökades mitt schema med fem timmars matematisk analys. Än så länge verkar det vara en riktigt trevlig kurs, professorn är mer lik Micke Langer än Bas-araben i sitt sätt att undervisa. Det värsta är att onsdagslektionen ligger mitt på lunchen, 12-14, så jag hade knappt tid att gå och köpa en macka efter eltekniken. Förhoppningsvis går lektionen att flytta fram ett par timmar, det är ju inte vettigt att ha det på det här viset.

På tal om eget rum så har Amanda hittat en lägenhet som vi kanske kan flytta till i sommar. En fyra på bottenplan i Lambohov: 90 kvm, uteplats, nära till universitetet (för mig), nära till träningen (för mig, igen) och nära till våra vänner Frida och Thomas, som också drar till Lambo. Helst ville vi kanske ha ett radhus, men en stor lägenhet med trädgård borde duga gott åt oss. Hur som helst ska det bli underbart att bo med Amanda!

Inga gissningar på resmålet än, så jag fortsätter väl med nästa ledtråd...

På 8 poäng: Var det inte tillräckligt tydligt på 10 poäng? Tänk på att alla medel är tillåtna! Staden och området däromkring är kanske inte det mest typiska turistmålet, men Asterix har varit här. Eventuellt kan det hjälpa att tänka på italienskt stål, ett vanligt räknesystem eller en butik som säljer gravstenar. Nu ska ni väl inte komma till korta!

Det är så ordvitsigt så det är inte klokt! Sex poäng delades ut förra gången, men här tror jag faktiskt att någon med huvudet på skaft kan plocka en åtta.

A presto

Marco Maccherone

En underbar helg med Amanda är till ända och nedräkningen börjar till nästa gång vi ses. Trots att vi denna gång reste runt mer än vi gjort tidigare och hann med fler städer så tog vi det ändå ganska lugnt. Vi åt lunch i Milano, middag i Bologna, åkte till Florens på lördagen och tog därifrån en tur till Pisa på söndagen. I går följdes vi åt på tåget upp till Mestre (via Bologna igen) innan älsklingen satte sig på bussen till Trevisos flygplats.

Eftersom jag har varit i både Florens och Pisa förut tog vi oss runt ganska snabbt i båda städerna och såg de viktigaste sakerna utan några större omvägar (Ponte Vecchio, il Duomo, Davidstatyn, marknaden, det lutande tornet). Vi tog tillfället i akt att lämna in Amandas ring på lagning när vi ändå hade vägarna förbi, den är köpt på Ponte Vecchio. Pärlan har suttit lite lös på sistone och ramlat av vid ett par tillfällen. Det var inga som helst problem att få det fixat, de krävde varken kvitto eller betalning.

Pizzan var god även denna gång, men inte riktigt som den brukar, vare sig i Florens eller i Pisa. De kulinariska höjdpunkterna var i stället en osteria intill hotellet samt att vi fick frukost på sängen. Vädret var inte så pjåkigt heller, för den delen. Visserligen lite mulet och några regnstänk, men med tanke på vad jag har hört om vädret (och inställda tåg) hemma i Sverige tror jag att de flesta av er gärna hade bytt med oss.



Hyresvärden ger sig inte med att försöka fylla lägenheten till sista plats. I eftermiddag kommer hon hit med en ny fransman för att visa mitt rum. Jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att skrämma bort den här, men det verkar ju fungera att vara pluggis (eller, hrm, sig själv). Torkställningen med tvätten från i går får stå kvar i alla fall, det får inte vara för städat.

A presto

Marco Maccherone

Ärlighet varar längst! Varje gång någon har kommit för att titta på mitt rum har jag lämnat det lätt ostädat för att avskräcka lite - jag har aldrig varit hemma, så jag har inte kunnat påverka på annat sätt. Fransmannen som var på väg att flytta in i går gick tydligen inte på det tricket. Däremot flydde han hals över huvud när han varit här och träffat oss som bor här och insett att jag är, som han så vackert formulerade det, "en av de där seriösa erasmusstudenterna" som går upp kl 8 varje dag och går och lägger mig före midnatt. Han ville festa och röka vattenpipa hela veckorna, men vi sa att vi håller festerna till helgerna och att lägenheten är rökfri. I bland är det bäst att vara ärlig, uppenbarligen. Carlos har annars föreslagit att jag ska låtsas vara homosexuell när det kommer killar för att kolla på rummet, men det kan ju slå fruktansvärt fel också.

I morgon kommer äntligen Amanda hit! Regnet ska visst komma också, men det får gärna ge sig av igen så att det inte stör vår kvalitetstid tillsammans i Florens.

A presto

Marco Maccherone

Både bloggen och telefonen fick för sig att de inte skulle fungera i går kväll, men nu verkar det som att tekniken är med mig igen. Jag fick flera sms från en kille som var här och tittade på rummet i går när jag var i skolan och som vill träffa mig innan han bestämmer sig för om han ska skriva kontrakt. Telefonens märkliga tillstånd gjorde att jag inte kunde svara förrän halv tolv, vilket i och för sig troligen inte är till nackdel om jag ska ha någon chans att få behålla rummet för mig själv. Killen är fransk och skriver ganska dålig engelska. Han hade ganska bråttom att mötas, men han får vackert vänta till i morgon. I dag har jag viktigare saker för mig.

I kväll är det äntligen dags för drabbningen mellan Milan och Manchester United. Jag har en tendens att sova ganska dåligt före stora dagar som denna, så även i natt. Jag minns dock att jag drömde om en match, men då var det United borta mot Chelsea. Det gick riktigt illa, så jag hoppas att det inte var en sanndröm. United låg under med 1-0 och Gary Neville slog ett inlägg snett inåt-bakåt från motståndarnas kortlinje så dåligt att bollen gick ner till eget straffområde och tappades ut till hörna av Van der Sar. Så dåligt kan man faktiskt inte passa.

Milan ryckte upp sig senast och tog revansch mot Udinese för nederlaget i cupen. Hopplöse Huntelaar gjorde två mål, så det finns väl viss chans att han startar i kväll också. Beckham brukar få börja på bänken, men han får gärna komma in och sätta ett självmål, det skulle vara kul. United kommer med Rooney i kanonform, det är dags att han får näta i Champions League också.

I går hade jag min första laboration i Bologna, el-lab var det. Den skilde sig från de flesta laborationer jag varit med om på så vis att den var väldigt kort och helt och hållet lärarledd, eller snarare genomförd av läraren. Vi fick titta på när han demonstrerade en elmotor som fungerade både synkront och asynkront. Inte så fruktansvärt intressant, men jag var ändå tvungen att koncentrera mig för att hänga med, för det skulle skrivas labrapport på det sen. Min maskinarvän sa att det antagligen inte skulle behöva vara någon stor rapport, men jag satt ändå och skrev tre strukturerade sidor i går och ritade diagram i Word. Heller för välgjort än för slarvigt.


Den fantastiska motorn och - titta! Ett oscilloskop!
(Inte min hand som sticker fram)

3 korta dagar tills Amanda kommer!

A presto

Marco Maccherone

Alla hjärtans dag har i Bologna varit en Alla möjliga aktiviteters dag. Jag gick ut för att ta en titt på Paninis fotbollsbildmässa och kom tillbaka med en hel hop andra, mer oväntade intryck. Först passerade jag en liten marknad för närproducerade delikatesser på Piazza Franklin Delano Roosevelt. Något senare såg jag en mamma som kom bärandes på en nyckelpiga och efter kom en liten björn. Ja, det var alltså hennes barn som var utklädda. "Nytt barnmode?" tänkte jag. Det var det förmodligen inte, det var snarare så att de hade varit på Barnens karneval på torget. Piazza Maggiore var fyllt av små Snövit, Batman, Hello Kitty och Zorro, samt täckt av ett lager konfetti, som jag spårade till en försäljare i torgets ena hörn. Samtidigt gick några och delade ut broschyrer om "Green Social Festival" som uppenbarligen också började i dag.



Själva Paninimässan var inte mycket att ha faktiskt. Det jag såg dem ställa i ordning i fredags, en enda sal på 7x7 meter eller så, det var hela mässan. Små pojkar och deras pappor stod i kö för att få byta sina dubletter. Inte så himla intressant faktiskt, så jag tog ett kort på tältet och ett på den stackars vanhelgade Vittorio Emanuele och gick tillbaka in mot staden. Jag tog en annan väg tillbaka och råkade då stöta på en till marknad, denna gång en antikvitetsmarknad. Där fanns allt möjligt som folk kan tänkas ha liggande hemma på vinden. En av de konstigaste sakerna var ett samlaralbum med madonnabilder. Inte hon som sjunger alltså, utan den heliga madonnan, Jesus mamma. Det andra alternativet hade varit ännu konstigare.



Apropå konstigt var det visst lite allmän konstutställning i stan också. På Palazzo Re Enzo hängde någon sorts utsmyckade ringar och längre fram på färden gick jag förbi ett gigantiskt klädsträck. Konst eller bara konstigt?



2 dagar till Milan-Man United! 5 dagar tills Amanda kommer! Födelsedagen min firade vi i förväg och Alla hjärtans dag har vi flyttat fram en vecka, men det kan väl ändå vara på sin plats en dag som denna att påminna mitt hjärta om hur mycket hon betyder för mig - allt! 2<3



A presto

Marco Maccherone

OS känns inte så värst hett där jag befinner mig. Det är klart, norskarna och jag är väl lite intresserade (jag antar att de är det, de har ju några guld att vänta), men Australien och Brasilien är inte kända för stora framgångar i vintergrenar (bortsett från Steven Bradbury förstås) och italienarna verkar inte bry sig så mycket heller. Gazzetta dello Sport har fortfarande övervägande del fotboll på hemsidan. Saken blev väl inte bättre av den tragiska inledning på spelen. Jag har bara läst om det, men det lär ha varit en ovanligt tråkig invigning. Dödskraschen i pulkabanan var visst ännu otäckare. Inget att skoja om, det var naturligtvis hemskt.

Vare sig jag vill se OS eller ej så går det ju knappast. Italien ligger i samma tidszon som Sverige och har därför natt när de flesta tävlingarna går. I dag har jag i stället pluggat hydraulik och elektronik som om det vore tenta-p. Nästan hela dagen har jag suttit med den omständligt omlånade elboken, Rexroths hydraulikmanual på PDF och simuleringsprogrammet. Det går framåt med simuleringarna, jag har byggt ett system med pumpar och pistonger som flyttar vikter. På kvällen laddade jag hem ett ännu bättre program: ett tabulaturskaparprogram! Amanda påminde mig om att jag nästan har lovat en sång till henne till alla hjärtans dag, så det var ju passande. Sen ska man ju bara hitta tid också...

Jag hämtade översättningen i morse. Den såg bra ut, ungefär lika bra som min, fast 50 € dyrare och med stämplar. Nu är det bara själva inskrivningen kvar, men den ska åtminstone vara gratis. Det gäller bara att hitta rätt kontor den här gången. Har de gett mig fel adress en gång till så... ja, då får jag gå nån annanstans.

A presto

Marco Maccherone

Alla människor har sina favorituttryck, eller standardfraser om man så vill. Hos lärare märks det på något sätt extra tydligt. Jag har exempelvis haft en tyskalärare som alltid sa att vi inte fick "tappa tråden" när vi verkade lite oengagerade, en engelskalärare som sa "Thirsty" när hon menade torsdag (lite mer av ett uttalsfel egentligen, hennes favorituttryck var snarare "Jö haftö wök haadö", d.v.s. "You have to work harder" - ungefär som "ni får inte tappa tråden" alltså) och en spanskalärare som kallades Strimlaren för att hon alltd sa "jag ska strimla dig" om någon (oftast Viktor eller Ville) t.ex. hade struntat i att göra läxan. Så långt bara språklärare med uppmuntrande fraser, men det jag egentligen ville komma till var att även lärarna här i Bologna använder sig av standarduttryck. Att kompositmaterialläraren gjorde det kan man förstå, han var ju tvungen att hålla sig till engelska. En som jag verkligen fascinerats av är läraren i energikursen. Han säger "Punto di vista" (synpunkt, synvinkel) uppskattningsvis tio gånger per lektion. I dag när jag skulle räkna kom han dock bara upp i fem "Punto di vista", däremot gick skärmsläckaren på hans dator igång 15 gånger. Det är en annan speciellt egenhet han har; han har bara två minuters väntetid på datorn innan den startar skärmsläckaren och han står ofta ganska långt ifrån datorn (han vandrar fram och tillbaka) när han pratar.

I parken där jag brukar springa höll de i dag på att bygga upp för en mässa som går av stapeln nu i helgen. Det är inte vilken mässa som helst, utan en mässa för fotbollssamlarbilder. Det finns kanske något som talar för att jag besöker den lite kort. Det händer inte så mycket annars i helgen, jag ska nog mest plugga och försöka lära mig hydraulikprogrammen till datorn. I kväll hade jag kunnat gå och se Backyard Babies om jag velat, de spelar just nu i Bologna. Men det var väl lagom intressant. Metallica hade varit en helt annan sak, men ska man se dem i år får man väl åka till Litauen.

A presto

Marco Maccherone